Skuldsaneringslagen trädde i kraft 1994. Svårt skuldsatta människor har tack vare denna humana lag fått möjligheter att på sikt komma till rätta med sin ekonomiska situation. Inte sällan har det handlat om människor som hamnade i skuldfällan då bostadsmarknaden kollapsade i början av 90-talet. Alltsedan dess har många skuldsatta varit utsatta för en hård ekonomisk, social och psykisk press. Det har först gällt väntan på en skuldsaneringslag, sedan en lång handläggningstid som ofta utmynnat i ett avslag med påföljande domstolsförhandlingar och därefter under de fem åren en tillvaro på existensminimum som skuldsaneringslagen föreskriver.
Det är inte svårt att föreställa sig vad ett liv på existensminimum innebär för de drabbade och deras familjer. Därtill skall läggas alla de restriktioner som i dagens samhälle blir följden av att ha betalningsanmärkningar. Det gäller t ex svårigheter att skaffa bostad, telefon, bankomatkort eller att hyra en släpvagn på en bensinstation.
I förarbetena till skuldsaneringslagen sägs att när gäldenären fullföljt sin femåriga betalningsplan bör han vara definitivt befriad från betalnings- ansvaret för de skulder som omfattas av skuldsaneringslagen. Lagstiftarens avsikt har med andra ord uppenbarligen varit att ge dessa människor en chans att starta om efter fem år.
I år skriver vi 1999. Det betyder att de första som fick sin skuldsanerings- ansökan beviljad nu skulle beredas möjlighet att påbörja sitt nya liv. Men härtill sätter kreditupplysningslagen stopp. I 8 § i denna lag stadgas nämligen:
Kreditupplysningar om fysiska personer, som inte är näringsidkare, får inte innehålla uppgifter om omständigheter eller förhållanden som är av betydelse för bedömningen av personens vederhäftighet i ekonomiskt avseende, om tre år förflutit från utgången av det år då omständigheten inträffade eller förhållandet upphörde.
Det betyder i klartext att kreditupplysningsföretagen står i sin fulla rätt att i upp till tre år efter avslutad skuldsanering förse intresserade banker, bostadsföretag, butiker och myndigheter med information om att dessa människor inte är vederhäftiga i ekonomiskt avseende. De fem åren har alltså i praktiken utökats till åtta!
Konsekvenserna av detta för de drabbade är uppenbara, något som också påtalats av ett flertal remissinstanser i samband med den översyn av kreditupplysningslagen som för närvarande pågår inom Justitiedeparte- mentet. Konsumentverket skriver t ex:
Frågan är om inte uppgifter om skuldsanering bör gallras tidigare än vad som gäller enligt nuvarande ordning. En mer relevant tidpunkt för gallring i dessa fall kan t ex vara när betalningsplanen är uppfylld, dvs normalt fem år efter skuldsaneringsbeslut. Vid denna tidpunkt har de i skuldsaneringen aktuella fordringarna ändå upphört att gälla. Som jämförelse kan nämnas att uppgifter om en fysisk persons konkurs gallras tre år efter konkursbeslut.
Den nu pågående översynen av kreditupplysningslagen på Justitiedepartementet handlar dock om att anpassa lagen till dataskyddsdirektivet, vilket innebär att de brister som här påtalats inte kommer att rättas till inom ramen för uppdraget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om ändring i kreditupplysningslagen med innebörden att kreditupplysningsföretagen inte tillåts att lämna ut uppgifter om att en person fått skuldsanering eller att betalnings- anmärkningar kvarstår efter det datum då skuldsaneringen avslutats.
Stockholm den 27 september 1999
Bengt Silfverstrand (s)