Frågan om kollektiva hemförsäkringar har varit föremål för kritik
alltsedan företeelsen startade 1982. Kritiken är lika befogad i dag som
tidigare.
Utan hänsyn till de många gånger starka protesterna har arbetstagare fått
erfara hur deras fackliga organisation fattat beslut som av den enskilde
fackmedlemmen upplevs som integritetskränkande. När exempelvis
Kommunalarbetarförbundet fattade beslut om att teckna hemförsäkring hos
Folksam för sina 660 000 medlemmar, visade en medlemsundersökning att
bara 32 procent av medlemmarna var för försäkringen medan 61 procent var
emot.
Förhållandet att fackliga organisationer tecknar kollektiva sakförsäkringar
för medlemskollektivet utan individuell anslutning innebär, att enskilda
medlemmar tvingas underkasta sig fackliga beslut inom områden, som helt
saknar anknytning till anställningen. Utan samband med den anställdes
intressen i egenskap av arbetstagare vidgar den fackliga organisationen sitt
verksamhetsområde in i medlemmarnas privata sfär på ett sätt som försätter
den enskilde fackmedlemmen i ett underläge.
När en facklig organisation tecknar sakförsäkring för medlemmar
kollektivt, utan intresseanmälan, binds den enskilde
fackföreningsmedlemmen till ett visst försäkringsbolag och till en viss
försäkringsprodukt, utan att medlemmen ges reell möjlighet att själv välja det
som passar honom eller henne bäst. Det finns också en uppenbar risk att ett
hushåll dubbelförsäkras, eller till och med trippelförsäkras.
Det är inte rimligt att en enskild person, som är medlem i en facklig
organisation, som skall tillvarata hans eller hennes intressen som
arbetstagare, därmed också måste acceptera ingrepp i den privata ekonomin
för ändamål som inte har någon anknytning till arbetsförhållandena. Den
enskilda organisationsmedlemmen måste skyddas från kollektiva
försäkringslösningar som inskränker valfriheten, kränker den personliga
integriteten och som försätter individen i underläge. Kollektiv sakförsäkring
bör därför vara baserad på individuell anslutning.
Kollektiva sakförsäkringar utan krav på individuell anslutning, som
tecknas utan upphandlingsförfarande, med ensidigt gynnande av ett
försäkringsbolag och på andra grunder än affärsmässiga, sätter den fria
konkurrensen på försäkringsmarknaden ur spel.
Kollektivets medlemmar mister sin valfrihet, samtidigt som
försäkringslösningar för dem som inte tillhör kollektivet riskerar att bli
dyrare. Bristen på sund konkurrens på försäkringsområdet kan försvåra för
den som inte tillhör en organisation att få försäkringsskydd till rimlig
kostnad. Dessutom föreligger uppenbar risk att det uppkommer en
monopolliknande situation på försäkringsmarknaden, som måste undvikas.
Bl.a. av dessa skäl är det viktigt att kollektiv sakförsäkring upphandlas i fri
konkurrens på lika villkor.
Reservationsrättsmetoden som anslutningsform är en form av negativ
avtalsbindning, som på marknaden i övrigt inte är tillåten. Det saknas i dag
klara regler för den enskilda medlemmens ställning i förhållande till
medlemsorganisationen. Det finns i Sverige behov av en lagstiftning som
klargör hur långt organisationers befogenheter sträcker sig i förhållande till
den enskilde medlemmen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att kollektiv sakförsäkring endast får
tecknas med den individuelle försäkringstagarens aktiva samtycke i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att kollektiv sakförsäkring skall
upphandlas i fri konkurrens i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning
beträffande organisationers befogenheter gentemot sina medlemmar.