med anledning av prop. 1999/2000:128 Offentlig upphandling i informationssamhället
Inledning
Tillsynen av den offentliga upphandlingen är alldeles för svag. Det
behövs förändringar som gör det möjligt att med kraftfulla medel möta
dem som medvetet bryter mot lagen. Samtidigt behövs det stöd till
upphandlande enheter att utveckla sin verksamhet så att man kan
tillgodose medborgarnas önskemål om kvalité. Det kan till exempel gälla
möjligheten att köpa varor som är miljövänliga och har producerats på ett
etiskt försvarbart sätt.
Ett nytt konkurrens- och upphandlingsverk bör
ersätta NOU
Tillsynen över den offentliga upphandlingen fungerar inte
tillfredsställande. Utvecklingen har visat att dagens nämndmyndighet
(NOU) inte klarar sin uppgift. Det har utvecklingen visat.
Tillsynsmyndigheten måste ges bättre förutsättningar att klara uppgiften
dels genom bättre sanktionsmöjligheter, dels genom en ny organisation.
NOU har i alltför stor utsträckning fått ägna sig åt tolkning av lagar i
stället för att kunna föra talan och driva mål i domstol, där lagtolkning
rätteligen hör hemma.
Regeringen har dessutom tidigare uttryckt åsikten att nämndorganisationer
borde användas sparsamt (prop 1997/98:136 s 39). Vi anser därför att
regeringen bör pröva om en vanlig förvaltningsmyndighet kan hantera
uppgiften, eventuellt i kombination med att myndigheten för den aktuella
uppgiften endast är beslutsför i en särskild sammansättning. Den nuvarande
statliga tillsynsmyndigheten Nämnden för offentlig upphandling (NOU) bör
alltså kunna slås samman med Konkurrensverket till ett Konkurrens- och
upphandlingsverk. Ett nytt Konkurrens- och upphandlingsverk skulle kunna
ta över ansvaret för de upphandlingsfrågor som idag ligger på NOU,
Kammarkollegiet och (i viss mån) Kommerskollegium. Marknadsfunktionen
bör emellertid ligga kvar utanför den nya myndigheten av flera skäl, främst
därför att den inte innehåller tillsynsuppgifter i snävare mening.
Med ett samlat konkurrens- och upphandlingsverk kan den statliga
tillsynen få en samlad bild av området för offentlig upphandling. Det skulle
minska risken för dubbelarbete och förbättra tillsynen kvantitativt. Vidare
skulle organisationens förmåga att besluta om de övergripande målen för den
offentliga upphandlingen öka, styrningen bli lättare och splittringen minska
mellan de olika funktionerna, vars uppgifter idag utförs av olika myndig-
heter.
Jag uppskattar att det totala resursbehovet motsvarar 25 årsarbetare.
Dagens organisation har 19 årsarbetare till sitt förfogande (NOU, Kammar-
kollegiet och Kommerskollegium). Den nya myndigheten borde alltså
tillföras nya resurser motsvarande 6 årsarbetskrafter.
Ur förvaltningspolitisk synvinkel är det viktigt att förse detta nya verk med
en generaldirektör och en lekmannastyrelse eller ett annat sorts organ som
kan utöva tillsyn över verkets verksamhet och besluta om principiella frågor
och långsiktiga riktlinjer.
Tillsynsmyndigheten bör ha rätt att föra talan i
överprövningsmål
För den lilla leverantören är det inte lätt att föra talan efter att ha blivit
förfördelad vid en upphandlingsomgång, eftersom denne därigenom kan
riskera att inte komma ifråga vid nästa upphandling. Enligt nuvarande
lagstiftning (LOU) har endast leverantörer och upphandlande enheter
talerätt i överprövningsmål. Kretsen av taleberättigade leverantörer är
inte helt klart definierad. Dagens rättsmedelsdirektiv uppställer
emellertid minimikrav avseende medlemsstaternas rättsmedel.
Medlemsstaterna skall "se till att prövningsförfaranden med närmare
bestämmelser enligt medlemsstaternas bestämmande införs och kan
åberopas av var och en som haft intresse av att få kontrakt om viss
upphandling och som har lidit skada eller riskerat att lida skada av en
påstådd överträdelse" (Artikel 1 (3) i direktiv 89/665/EEG och artikel 1
(3) i direktiv 92/13/EEG). Det är viktigt att även små leverantörer vågar
lämna anbud vid offentlig upphandling. Tillsynsmyndigheten bör därför
ges rätt att föra talan i överprövningsmål i länsrätten. I flera sammanhang
har leverantörer, branschorganisationer med flera understrukit behovet
och vikten av att ge tillsynsmyndigheten en sådan talerätt.
Skärpta sanktioner för de upphandlande enheter som
uppenbart bryter mot lagen
Det är viktigt att tillsynsmyndigheten ges verklig befogenhet att beivra
allvarliga överträdelser mot reglerna i lagen om offentlig upphandling.
Därför behövs det någon form av sanktionsmöjlighet. Idag kan det
uppfattas så att den som försöker göra rätt men "snubblar" på
procedurreglerna straffas, medan den som medvetet struntar i reglerna
inte kan fällas. Vårt förslag är att införa en marknadsskadeavgift som
skall drabba uppenbara lagbrytare. Den ska vara reserverad för
allvarligare regelöverträdelser. Marknadsskadeavgift är inget skadestånd.
Sanktionen ska inte syfta till att ge ersättning till den enskilde. Syftet är i
stället att förebygga den skada som en otillåten direktupphandling kan
föra med sig.
Förändringar av propositionstextens skrivning om
reglernas omfattning
I propositionens kapitel 4.2 görs en del allmänna överväganden. Där slår
regeringen fast att upphandlingar under tröskelvärdena bör vara lag-
reglerande i 6 kap. Det är inget fel i det. Vad som däremot är allvarligare
är regeringens formulering Regler bör finnas i huvudsak i samma
omfattning som i dag. Denna sistnämnda formulering bör strykas. Detta
för att invänta Upphandlingskommitténs slutbetänkande. Denna kan
komma att föreslå ytterligare förändringar av reglerna för upphandling
och det vore olyckligt att redan nu begränsa kommitténs arbete.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att samla tillsynen av den offentliga upphand-
lingen i en ny myndighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stryka formuleringen Regler bör finnas i
samma omfattning som i dag i propositionens kapitel 4.2.