I denna motion föreslår vi att det grundlagsvidriga och
tillväxtfientliga inomkommunala utjämningssystemet
avskaffas fr.o.m. den 1 januari 2002.
För de två år systemet måste vara kvar föreslår vi vissa nödvändiga tempo-
rära förändringar. Inom ramen för i grunden oförändrad utjämningsgrad
ändrar vi inkomstutjämningen, så att effekten av alla positiva, relativa
förändringar i skattekraft får behållas till 100 procent. Därmed skapas - i
bjärt kontrast med nuvarande ordning - ett kraftigt incitament för alla
kommuner att vidta åtgärder som ger ekonomisk tillväxt genom lägre
arbetslöshet och ökad förvärvsfrekvens.
Vi föreslår att en utredning tillsätts med uppdrag att skyndsamt presentera
ett nytt bidragssystem för kommunsektorn med statligt bidrag till kommuner
och landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft. Det skall
grundas på att systemet skall stimulera landets tillväxt samt vara grund-
lagsenligt och avsevärt enklare i sin uppbyggnad än dagens svåröverskådliga
system. Utformningen underlättas om samtidigt vissa uppgifter som idag
bekostas genom kommunerna och landstingen får en nationell finansiering.
Kommunerna kan bidra till
tillväxt - men saknar
incitament!
Parollen att utjämningssystemet skall ge alla kommuner
"likvärdiga förutsättningar" har med det inomkommunala
utjämningssystem som beslutades 1995 fått en ny och
märklig innebörd. Denna är att en kommun eller ett landsting
inte skall kunna påverka sin situation i positiv riktning och
då skörda några frukter av en framgångsrik politik.
De svenska kommunerna och landstingen har nämligen givits ytterst små
möjligheter att öka sina intäkter som en följd av en lokal politik som stimule-
rar till ekonomisk tillväxt genom ökad sysselsättning och lägre arbetslöshet.
"Marginalskatten" på skattekraftsökningar utöver rikssnittet ligger på mellan
95 och105 procent. Om förvärvsfrekvensen i en kommun ökar och fler får
jobb, kan det t.o.m. uppstå "pomperipossaeffekter" som leder till lägre
intäkter än om den positiva utvecklingen uteblivit. Alla kommuner, oavsett
om de har låg skattekraft, medelskattekraft eller hög skattekraft, befinner sig
här i stort sett i samma situation. Ett tjugotal kommuner har enbart via
inkomstutjämningen hamnat i ett läge, där varje skattekraftsökning utöver
rikssnittet till mer än 100 procent får betalas till andra kommuner. Det
innebär att det inte är likvärdiga förutsättningar. När vissa kommuner för-
lorar på ökad skattekraft är deras förutsättningar sämre. Alla kommuner,
oavsett om de har låg skattekraft, medelskattekraft eller hög skattekraft,
befinner sig dock i en situation där de inte på egen hand kan förbättra
situationen för den egna kommunen.
Om ett lands kommuner tvingas verka i ett sådant system, leder det med all
sannolikhet till stora skador för såväl kommunernas ekonomi som hela
landets tillväxt och välstånd.
Denna ordning har vi i vårt land samtidigt som den politiska debatten med
rätta alltmer handlar om behovet av ekonomisk tillväxt. Det är bisarrt att i ett
sådant läge ha ett system som direkt motverkar att kommunerna bidrar till
ekonomisk tillväxt i samhället.
Kommuner besitter nämligen en rad verktyg som kan användas till att
stimulera tillväxt, allra viktigast är låg skatt men också t.ex. ett bra och
varierat utbud av skolor och barnomsorg. Det finns exempel på en rad kom-
muner som framgångsrikt gjort satsningar, som i sin tur lett till bl.a. ökad
skattekraft. Med dagens system får en sådan tillväxt inte behållas. Detta
innebär att allt fler kommuner upptäcker att deras medverkan i välstånds-
bygget lokalt leder till minskade resurser och därmed sämre service eller
ökad skattenivå. En sådan situation är ohållbar. Det har också exemplifierats
med att kommuner där bostadsefterfrågan råder allvarligt tvekar inför
planering av nya bostäder med hänsyn till skatteutjämningssystemets
effekter.
Det självklara krav Moderata samlingspartiet ställer på statens agerande
gentemot kommunerna är att dessa inom sina ansvarsområden tydligt skall
stimuleras till åtgärder som ger den ekonomiska tillväxt som ytterst är till
gagn för hela landet och dess medborgare. Ekonomisk tillväxt ligger i hela
nationens intresse och får bl.a. till följd att det finns mer resurser att
fördela
även till de delar av landet som har en sämre utveckling.
För att åstadkomma den nödvändiga stimulansen räcker det inte med en
marginell justering av utjämningsgraden i ett statsbidragssystem. I stället bör
fokus sättas på stimulans av all positiv förändring av skattekraft. Positiva
skattekraftsförändringar skall sålunda kunna bibehållas, oavsett vilken
skattekraften varit föregående år. På så sätt ges kommunerna mycket tydliga
signaler om att medverkan till ekonomisk tillväxt belönas lokalt. Vårt
tidigare framlagda förslag om fullständiga incitament för skattekraftsföränd-
ringar måste därför ingå som en viktig ingrediens när ett nytt bidragssystem
för kommuner och landsting utarbetas.
Förutsättningar för god
kommunal verksamhet
måste säkras
De kommuner som haft en svag sysselsättningsutveckling,
befolkningsminskning och/eller strukturella störningar
befinner sig i en besvärlig situation. Konstruktionen av
gällande utjämningssystem har dessutom inneburit att de helt
saknar incitament att själva åstadkomma förbättringar. Om
de gjort detta och t.ex. lyckats sänka arbetslösheten, har detta
straffats med lägre intäkter. Regeringens politik innebär
sålunda att problemen består och fördjupas.
Det är viktigt att god samhällelig service finns för medborgarna i hela
landet. Bl.a. av denna anledning finns det skäl att överväga en nationell
finansiering av viss service som skall vara rikstäckande. Den nationella
skolpengen skulle säkra rätten för föräldrarna att ha tillgång till en bra skola
oavsett var man bor i landet. En allmän sjukvårdsförsäkring tillförsäkrar
medborgarna en vårdgaranti oavsett bostadsort.
Kommuner med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft måste tillföras
statliga medel, som kompletterar den kommunalskatt som uppbärs. Dagens
inomkommunala system innebär att det är andra kommuner som till stora
delar skall svara för denna utfyllnad. Men det är en orimlig ordning att varje
finansiell förstärkning av svaga kommuner skall bäras av andra kommuner.
Vi vill fastslå att denna fördelningsuppgift är statlig och skall bestridas med
statligt uppburen skatt. Detta innebär att dagens generella statsbidrag per
invånare i sin helhet bör ersättas med ett statligt utjämningsbidrag med detta
syfte.
För många kommuner i Sverige är det av avgörande betydelse att vi får ett
positivt företagar- och företagsklimat, som stimulerar till nya företag och fler
riktiga jobb på arbetsmarknaden. Får vi detta, kan kommunerna i sin tur
medverka till att förutsättningarna lokalt tas tillvara. Genom en tillväxtvänlig
och offensiv näringslivspolitik kan även regioner i Sverige som på senare år
haft en svag utveckling lyckas vända den. Trots dagens politik har vi kunnat
se goda exempel på detta i t.ex. Småland, Västmanland, Jämtland och
Västerbotten. Exempelvis har kommuner som Aneby, Sävsjö, Eksjö,
Markaryd, Boxholm, Kumla, Norberg, Krokom, Berg, Bjurholm och Vännäs
haft en skattekraftstillväxt per invånare långt över rikssnittet. Denna tillväxt
har konfiskerats av skatteutjämningssystemet, vilket ger en orimlig signal.
En bättre regional balans kan uppkomma, om hela landet får utvecklas till en
tillväxt- och företagarnation.
Grundlagen skall
respekteras
Det gällande inomkommunala utjämningssystemet strider
mot den svenska grundlagen. I vår regeringsform anges
tydligt att det som upptas i lokal skatt endast får användas
för skötseln av den egna kommunens angelägenheter.
Dagens grundlagsvidriga system måste därför också av den
anledningen ersättas med en ordning som respekterar den
svenska grundlagens lydelse.
Vi noterar att regeringen inte lagt fram de grundlagsändringar som
Kommittén om den kommunala självstyrelsens grundlagsskydd presenterade
hösten 1996 och som skulle göra den inomkommunala utjämningen laglig.
Att de framlagda grundlagsändringarna inte förts vidare till beslut bör leda
till slutsatsen att nuvarande system snarast måste ersättas.
Vi finner det självklart att tillskott till kommuner och landsting med för
sina uppgifter otillräcklig skattekraft skall utgå i form av statsbidrag. Den
nuvarande ordningen där kommuner och landsting själva får svara för hela
den mycket långtgående utjämningen innebär i praktiken att ett stats-
kommunalt system införts och att kommunalskatten förlorar sin legitimitet
som lokal skatt. Om målet är att avskaffa den kommunala självstyrelsen och
låta kommunerna i praktiken utvecklas till lokala statliga förvaltningskontor
dit staten efter egna kriterier styr resurser - då kan man möjligen förstå
konstruktionen. Moderata samlingspartiet respekterar och vill utveckla den
kommunala självstyrelsen inom de områden där kommunerna även i fram-
tiden skall ha ansvaret och anser det uppenbart att ett nytt grundlagsenligt
system måste arbetas fram.
Nationell finansiering av
vissa uppgifter underlättar
Behovet av omfattande utjämning av skattekraft och
kostnadsstruktur beror i hög grad på att så många
kostnadskrävande uppgifter lagts på kommuner och
landsting. Om fler av dessa uppgifter finansierades nationellt
genom staten (exempelvis nationell skolpeng) eller genom
en obligatorisk försäkring (sjukvården), skulle behovet av
långtgående utjämning av skattekraften för kvarvarande
lokala uppgifter vara betydligt mindre. Det kan noteras att
socialdemokraterna i Stockholms stad och län varit inne på
denna tanke, när de presenterade en modell med
statskommunal basskatt för vissa uppgifter och en ren
kommunal skatt utan utjämning därutöver. Även om vi
avvisar den modellen, bl.a. därför att den inte avses ge
medborgarna valfrihet inom skola och omsorg, är det
intressant att notera en ansats även på socialdemokratiskt
håll till en delvis annorlunda ordning än dagens helt låsta och
tillväxtfientliga system.
Av det vi anfört framgår att vi vill få till stånd en snabb och ingående
utredning som utformar ett nytt statsbidragssystem för kommuner och
landsting. Det är nödvändigt att utredningen innefattar en översyn av vilka
uppgifter som skall ha statlig, nationell, finansiering och vilka uppgifter som
även fortsättningsvis kommunerna skall ha ett finansieringsansvar för.
Utredningen bör även studera de modeller som Svenska Kommunförbundets
skattebasberedning arbetar fram som underlag för en diskussion om den
framtida finansieringen av kommunala uppgifter.
Ett syfte med en sådan översyn bör då vara att även ta tillvara de möjlig-
heter som yppas att utforma ett betydligt enklare och mer genomskinligt
system för kostnadsutjämningen.
Ett nytt förslags struktur
Vi föreslår sålunda att den nya utredningen skall utforma ett
system som skall tillgodose följande i det föregående
redovisade önskemål:
- dagens tillväxtfientliga system skall ersättas med en ordning som tydligt
belönar tillväxt och kostnadseffektivitet för alla kommuner och landsting
- dagens grundlagsvidriga system skall ersättas med ett system som
respekterar den svenska grundlagen. Den kommunala självstyrelsen med
bl.a. dess syn på den kommunala beskattningsrättens skall säkras. Det
skall vara staten (och inte kommunsektorn) som ger bidrag till kommuner
och landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft
- dagens ogenomträngliga system skall ersättas med ett enklare och mer
genomskinligt system som en följd bl.a. av att en översyn görs av vilka
uppgifter som i framtiden bör få en nationell finansiering.
Vad göra i väntan på detta?
Sverige sitter för de närmaste två åren fast i dagens system.
Det bör emellertid justeras med avseende på sina värsta
avarter i väntan på en ny ordning.
- Det viktigaste är då att alla kommuners åtgärder för att åstadkomma
ekonomisk tillväxt och sysselsättning belönas och inte som i dag
uttryckligen motverkas. De groteskt tillväxtfientliga inslagen i dagens
system kan på olika sätt elimineras. Vi föreslår att all positiv förändring
av den relativa skattekraften i en kommun eller ett landsting fr.o.m. 1999
skall få behållas till 100 procent. Det blir en mycket kraftig signal till
kommunerna att vidta åtgärder som bidrar till ekonomisk tillväxt och
ökad förvärvsfrekvens. Det är fullt möjligt att inom ramen för nuvarande
system göra denna förändring i samband med slutavräkningen av
skatteinkomsterna för 1999. Om denna bestämmelse gällt mellan
åren 1997 och 1998 hade de ca 120 kommuner som med dagens system
fått sin ökade skattekraft konfiskerad i stället fått behålla denna.
Kommuner som förlorar skattekraft föreslås få behålla sin nuvarande
garanti och därmed påverkas inte deras intäktsnivå i systemet av
förändringen utan de får fortsatt ett bidrag som även täcker bortfallet av
skattekraft. Det underskott som uppstår i det inomkommunala utjäm-
ningssystemet föreslås i stället finansieras genom att det generella
invånarrelaterade bidraget justeras (motsvarande ca 50 kronor per
invånare).
- Kostnadsutjämningen förändrades genom riksdagsbeslutet i juni 1999.
Vissa delar av beslutet utsattes för tung metodkritik. Det finns anledning
att snabbt komma med ett förslag som justerar de främsta metodfelen.
Dessa hänger dock delvis samman med hopblandningen av vilka faktorer
som kan ge hög skattekraft och där kostnaderna härför inte beaktas i
kostnadsutjämningen på ett riktigt sätt. Nu utjämnas skattekraften helt
samtidigt som kommuner som tar på sig kostnader för den höga
skattekraften inte får full kompensation för dessa.
- Ett antal kommuner har förlorat stort på inkomstutjämningen de senaste
åren. Med hänsyn till behovet av en genomgripande ändring av systemet
inom ett par år föreslår vi att inkomstutjämningen för dessa kommuner
"fryses" på den nivå som gällde 1999.
Vi förutsätter att den utredning vi föreslagit skall arbeta så
att ett nytt system skall vara infört att gälla fr.o.m.
1 januari 2002. Det är viktigt att fastslå detta därför att
dagens system inte är förenligt med vår svenska grundlag.
Riksdagen föreslås därför besluta att dagens
inomkommunala utjämningssystem skall upphöra att gälla
vid denna tidpunkt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av skyndsam utredning om ett nytt
statsbidragssystem för kommunsektorn fr.o.m. år 2002,
2. att riksdagen beslutar avskaffa det inomkommunala utjämnings-
systemet fr.o.m. 1 januari 2002 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen beslutar om temporära ändringar för åren 2000
och 2001 av i dag gällande utjämningssystem i enlighet med vad som
anförts i motionen.