Stockholmsregionen drabbas hårt av det nya kommunala
skatteutjämningssystemet. Det finns två skäl till varför
regeringen skyndsamt måste återkomma till riksdagen med
ett nytt förslag till skatteutjämning. Det ena skälet är den
tillväxtfientliga pomperipossa-effekten som innebär att
många kommuner förlorar på att öka sitt skatteunderlag. Det
andra är att storstadens speciella förutsättningar inte beaktas
i tillräckligt hög utsträckning i dagens system.
Vi vill betona att det är viktigt med ett kommunalt skatteutjämnings-
system, men att det måste utformas så att de specifika problem som finns i
alla delar av landet beaktas på ett rimligt sätt samt att det ger kommunerna
incitament att främja näringsliv och sysselsättning.
Det är lätt att olika delar av landet polariseras mot varandra när det gäller
att jämna ut skatteutfallet. Men vi får inte glömma bort att Stockholms-
regionen är en tillväxtmotor som hela Sverige har nytta av. Stryper vi denna
motors styrka förlorar inte bara 08-området på det, utan även övriga Sverige.
Sverige behöver en huvudstadsregion med stark internationell dragkraft. Det
nuvarande systemet kan tolkas, om man vill vara drastisk, som en uppmaning
till Stockholmsregionen att istället för att agera dragmotor för övriga landet
sänka tillväxttakten till riksgenomsnittet. En sådan utveckling vore förödande
för hela landet.
Med det nya systemet förlorar Stockholms läns landsting 1,2 miljarder
kronor per år jämfört med idag efter införandeperioden (2000-2004). Stock-
holms läns landsting blir därmed den största förloraren i landet bland
samtliga landsting och kommuner. Det betyder ett besparingskrav på 7-8
procent för Stockholms läns landsting. En sådan besparing skulle behöva
göras efter en redan genomförd volymminskning på 11 procent som hittills
skett under 1990-talet. De ökade kostnaderna kommer, när systemet är helt
genomfört, främst att drabba hälso- och sjukvården samt kollektivtrafiken.
Kostnaden för att producera vård är inte densamma i hela landet.
Glesbygden har sina särskilda problem och storstadsregionerna har sina.
Exempelvis finns en större psykisk ohälsa och större vårdbehov i en storstad.
Högre kostnader för löner, lokaler och en allmänt högre kostnadsnivå i
Stockholms län är andra exempel på storstadens särskilda problem. I den av
riksdagen i våras beslutade skatteutjämningen beaktas storstadsregionernas
merkostnader inte på ett tillfredsställande sätt.
Stockholm är på grund av bland annat den höga användningen av
kollektivtrafik det län som har de överlägset högsta kostnaderna per invånare
för kollektivtrafiken. Det finns inte heller något län i Sverige som har en
högre pendling över kommungränserna än vad Stockholms län har.
Dessutom nyttjas den skattesubventionerade kollektivtrafiken i hög grad
även av människor boende utanför regionen.
Till skillnad från andra delar av landet sköts kollektivtrafiken, SL, enbart
av landstinget. Primärkommunerna deltar inte på något sätt i finansieringen.
Detta är en organisationsform som passar för Stockholms län. Skatteutjäm-
ningssystemet tar inte nödvändig hänsyn till kollektivtrafikens kostnads-
struktur. Kostnaderna för kollektivtrafiken måste beaktas fullt ut och inte
begränsas till 75 procent i kostnadsutjämningssystemet. Hela statsbidraget
som avser kollektivtrafiken borde rimligtvis tillfalla Stockholms läns lands-
ting som står för kostnaderna.
Även när det gäller färdtjänsten bygger förslaget på felaktiga premisser.
Det är landstinget som i Stockholmsregionen ansvarar för färdtjänsten och
som därmed borde få ta del av hela beloppet som avser färdtjänst.
För Stockholms stad innebär regeringens förslag, med gällande införande-
regler, att staden förlorar intäkter motsvarande cirka en miljard kronor efter
en fem år. För första året begränsas förlusten till 150 miljoner kronor, för att
sedan förstärkas år för år. Situationen är likartad för många av Stockholms-
regionens kommuner. De problem som handlar om den starka sociala,
etniska och ekonomiska segregationen som finns i storstadsområdena beak-
tas inte tillräckligt i skatteutjämningsförslaget.
Nytänkande och metodutveckling uppmuntras inte med regeringens förslag
utan traditionella lösningar utgör i flera fall den enda grunden för kostnads-
ersättningar. Därmed bromsar förslaget landstingens och kommunernas
strävan att finna effektivare organisationsformer och arbetssätt samt utveckla
nya alternativa behandlingsformer mot sjukdomar som idag tar stora
resurser.
I det föreslagna kommunalskatteutjämningssystemet har inte heller den
s.k. pomperipossaeffekten eliminerats. På grund av regeringens snäva utred-
ningsdirektiv fick inte denna fråga en seriös behandling i utredningen
Kostnadsutjämning för kommuner och landsting (SOU 1998:151), som i sin
tur låg till grund för vårens riksdagsbeslut. I nuvarande modell med en
långtgående inomkommunal utjämning är incitamenten för tillväxt och
expansion inte bara små, utan direkt kontraproduktiva. Tillväxtkommuner
med hög skattekraft riskerar att förlora vid företagsetablering och ökade
skatteintäkter på grund av sänkta bidrag.
En kommun som bygger bostäder och avsätter resurser för att bekämpa
arbetslösheten och härigenom främjar sysselsättningen får, beroende på om
man är en mottagande kommun eller en bidragande kommun, lägre tillägg i
inkomst- och kostnadsutjämningen respektive högre avdrag i systemen.
Inkomstutjämningssystemet är så utformat att kommuner och landsting
med en egen utdebitering som är lägre än den länsvisa skattesatsen får en
minskning av den samlade inkomsten när det egna skatteunderlaget ökar, en
s k "pomperipossaeffekt".
Med dagens utdebitering är det 18 kommuner i landet som drabbas av
pomperipossaeffekten. Av kommunerna ligger 11 i Stockholms län. 5 av de
18 kommunerna är bidragstagare, dvs har en skattekraft som ligger under
medelskattekraften.
Var finns incitamenten till kommunala ansträngningar för förbättring av
ekonomin i detta system? Incitament att få fart på exempelvis bostads-
byggandet finns inte. Systemet premierar istället kommuner som ur ett
samhällsekonomiskt perspektiv vidtar felaktiga åtgärder. Bidragsberoende
cementeras, både på kommunal nivå och på individnivå. Även den
socialdemokratiskt styrda ledningen för Kommunförbundet uttalade i sitt
remissvar på den utredning som låg till grund för det nu gällande skatte-
utjämningssystemet att "pomperipossaeffekten" måste bort.
Ett argument som används mot Stockholms stad och landsting, exempelvis
av biträdande finansminister Lars-Erik Lövdén i en interpellationsdebatt den
16 april, är att staden och landstinget sänkt skatten med 40 öre vardera. Detta
sticker tydligen oerhört i ögonen på Socialdemokraterna, och färgar rege-
ringens hantering av skatteutjämningsfrågan. Men detta får aldrig påverka ett
skatteutjämningsförslag. Dels därför att detta handlar om den kommunala
självstyrelsen. Tror sig en kommun kunna effektivisera sin verksamhet och
omprioritera resurser så att skatten kan sänkas så ska detta väl uppmuntras,
inte motarbetas? Särskilt när vården, omsorgen och skolan samtidigt får
ökade resurser, just de områden som prioriteras. Dels lägger regeringen själv
förslag till inkomstskattesänkningar. Vad Stockholms kommun och landsting
gjort är att förverkliga den ambition som regeringen själv har. Vad är det för
fel med det? Istället blir effekten av regeringens politik att kommuner i
Stockholm kommer att tvingas höja skatten, vilket är tvärtemot den av
regeringen i andra sammanhang uttalade önskan att kommunerna ska und-
vika skattehöjningar.
Utöver ovanstående finns en demokratisk aspekt som bör lyftas fram.
Systemet är nämligen så krångligt att ingen har fullständig kunskap om
systemets alla effekter. En vanlig medborgare kan omöjligen sätta sig in i
systemet och förstå det. Vi citerar gärna hur Socialdemokraterna i Stock-
holmsregionen kommenterade förslaget: "Systemet är så pass komplicerat att
endast en handfull personer i Sverige fullt ut förstår det eller kan bedöma
dess effekter. Även om de flesta kommunpolitiker i ledande ställning kan
sätta sig in i systemets huvudprinciper är det näst intill obegripligt för den
vanlige medborgaren. Med tanke på att systemet omfördelar tiotals miljarder
kronor är detta mycket otillfredsställande ur demokratisk synvinkel."
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till nytt skatteutjäm-
ningssystem för kommuner och landsting.