I samband med myndighetsutövning betalar kunden ofta en avgift. Ibland är det fråga om en ren expeditionsavgift men ofta är det en avgift som ska täcka myndighetens kostnad för det utförda arbetet. Trots detta är det vanligt att intäkterna går direkt till statskassan och inte till den myndighet som utför tjänsten. Detta får till följd att myndigheten inte klarar av att effektivt anpassa sig till variationer i efterfrågan, d.v.s. det marknadsekonomiska tänkandet tillåts inte slå igenom.
I många fall vore det bättre om myndigheten kunde få använda intäkterna till att direkt täcka sina kostnader. Då skulle man kunna anställa mer personal och undvika långa ineffektiva köer när kundernas efterfrågan ökar. Vid vikande efterfrågan skulle ett sådant mer marknadsinriktat system snabbt ge en signal om att man måste reducera verksamhetens omfattning.
Ett exempel på en aktuell myndighet är Vägverket, som årligen tar in inkomster om ca 500 miljoner kr vilka går direkt in till statskassan. Det avser uppkörning för körkort, byte av körkort vart tionde år, registerhållning m.m. Om fler vill ta körkort än vad statsmakterna planerade året innan, så ger det inte Vägverket mer pengar att anställa personal för utan det blir risk för köer. Både antalet förarprov och antalet nyregistrerade bilar och omregistrering av begagnade bilar varierar kraftigt år från år och är svårt att förutse. Exempelvis har kostnaden för utfärdande av körkort under de senaste fem åren varierat mellan 59 och 136 miljoner kr.
Ibland kan det handla om internationell myndighetsutövning, där kunden kan välja att låta utföra en kontroll i något av flera medverkande länder. Om myndigheten då inte kan undvika att skapa långa köer vänder sig kunden till något annat land och då tappar Sverige både arbetstillfällen och erfarenhet inom verksamhetsområdet.
Det är angeläget att regeringen gör en allmän översyn av reglerna för myndigheternas avgiftsdebitering i riktning mot ökad marknadsanpassning, för att myndigheterna effektivare ska kunna anpassa sig till variationer i efterfrågan. Finansieringsmodeller som gäller för Patent- och registrerings- verket, Läkemedelsverket och Livsmedelsverket skulle kunna stå modell för en sådan allmän översyn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en effektivare marknadsanpassning av myndig- hetsutövning genom att verksamheter i fler fall än nu finansieras direkt genom de uttagna avgifterna i stället för med omvägen genom anslag.
Stockholm den 4 oktober 1999
Runar Patriksson (fp)