Av 22 000 km grusväg i Sverige, finns ca 13 000 km i norra Sverige. I Västerbotten har vi en större andel av grusväg än belagd väg. Vi som bor här är hänvisade till grusvägar för att ta oss till och från vårt arbete, skola, service etc. Den samhällsservice som sker i hemmen, exempelvis hemsjukvård, hemtjänst, postutdelning etc, är i motsvarande omfattning hänvisad till grusvägar. Därtill är den skogsbaserade industrin och till stor del besöksnäringen direkt beroende av ett väl fungerande grusvägnät.
För att det ska vara möjligt att bo här måste vägnätet vara framkomligt och säkert. Framkomligheten har dramatiskt minskat under de senaste åren i Västerbotten. Studier visar att det är bristande satsningar på drift och under- håll i kombination med fler tunga transporter som är en anledning. Dåliga vägar som är blöta, leriga och ojämna leder också till högre bränsle- förbrukning per mil. Studier visar att det kan vara flera kronor dyrare att köra bil på nedslitna grusvägar än på normal belagd väg.
En annan mycket viktig näring är turismen. De dåliga vägarna kan i för- längningen, om inget görs, innebära att speciellt den småskaliga turismen förlorar så mycket i intäkter att en del verksamheter tvingas läggas ner. Det är därför oerhört viktigt både för skogslänens utveckling och för landets exportinkomster med en god vägstandard i skogslänen. Nu har vi passerat en skamgräns. Nu krävs det en kraftig omfördelning av väganslagen till re- konstruktion, tjälsäkring och bärighet för att rätta till de synder vi har från år av bristande underhåll.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka vägunderhållet.
Stockholm den 28 april 2000
Carin Lundberg (s)
Rinaldo Karlsson (s)