med anledning av prop. 1999/2000:100 2000 års ekonomiska vårproposition
Ett väl fungerande vägnät är vid sidan av järnvägar, flyg, post och
telekommunikationer grundläggande för att en region skall kunna nå eller
behålla en positiv utveckling. Det är därför viktigt att man vid
prioritering mellan olika infrastrukturprojekt inte enbart tar hänsyn till de
samhällsekonomiska kalkylmodeller som nu används utan att man också
väger in såväl regionalpolitiska som sociala skäl. Vägarna ska även i
skogslänen hålla en sådan kvalitet att varuleveranser till och från
industrin, handeln, turistnäringen och medborgarna kan upprätthållas
under hela året. Vägstandard i glesbygd är en välfärdsfråga som i
slutändan handlar om samhällets och individernas förmåga och möjlighet
att bedriva näringsverksamhet i området.
I skogslänen intar basindustrin en stor roll som arbetsgivare och alstrar en
stor bruttoregionalprodukt. Denna är i sin tur beroende av råvarutransporter
från inlandet och av goda transportmöjligheter för de färdiga produkterna. I
skogslänen finns emellertid landets sämsta vägar. Till en del beror detta på
besvärliga markförhållanden men framför allt är det brister i det hittills-
varande sättet att fördela väganslagen. Varje år tvingas viktiga delar av
skogslänens vägnät stängas av på grund av dåliga vägförhållanden vilket är
oacceptabelt! Eftersom den moderna skogsindustrin är helt beroende av färsk
råvara för att kunna upprätthålla en hög kvalitet och högt förädlingsvärde
måste dessa brister åtgärdas så att vägarna kan hållas öppna året om. I annat
fall riskerar vi att den inte kan fortsätta att utvecklas och även
fortsättnings-
vis ge Sverige stora exportinkomster.
En annan mycket viktig näring för våra regioner är turismen. De dåliga
vägarna kan i förlängningen, om inget görs, innebära att speciellt den små-
skaliga turismen förlorar så mycket i intäkter att en del verksamheter tvingas
läggas ner. Det är därför oerhört viktigt både för skogslänens utveckling och
för landets exportinkomster med en god vägstandard i skogslänen.
Europavägarna i skogslänen måste också hålla en hög standard för att
näringslivet ska kunna vara konkurrenskraftigt. Det får inte vara så att de
avståndshandikapp som företagen har i skogslänen förvärras ytterligare av en
undermålig standard på de Europavägar som har sin sträckning genom
skogslänen. Vi välkomnar därför att regeringen i 2000 års ekonomiska vår-
proposition skriver att man avser att skapa förutsättningar för ökad bärighet,
tjälsäkring och rekonstruktion av det regionala vägnätet. Det är ett led i att
söka bemöta den problematik som beskrivits ovan. Det är också lätt att in-
stämma i regeringens ambition att upprätthålla en fortsatt god väg- och järn-
vägsstandard genom att anvisa en nivå på drift- och underhållsinsatserna som
motsvarar minst ramarna i den nuvarande nationella väghållningsplanen och
stomnätsplanen.
Oroande är däremot att förslaget till utgiftsnivåer innebär att vissa plan-
erade åtgärder i de fastställda investeringsplanerna inte kommer att kunna
genomföras under perioden 2001-2003. Regeringen planerar att senare
presentera en inriktningsproposition som bland annat ska rymma förslag till
långsiktiga åtgärder för att bevara nuvarande och utveckla ny infrastruktur.
Det är angeläget att denna proposition rymmer åtgärder som innebär för-
stärkta insatser på drift, underhåll, rekonstruktion och tjälsäkring av vägnätet
i skogslänen för att därmed främja en god utveckling i hela landet och
minska den regionala obalansen. Kortsiktigt är det nödvändigt att de
ekonomiska resurser som kan frigöras i nästa års budget till kommunika-
tionssektorn, i huvudsak användes för förstärkta insatser inom vägnätet i
enlighet med vad som sagts ovan.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkta insatser inom vägnätet i skogslänen.