Konsumtionen i världen har fördubblats de senaste 25 åren, samtidigt
som klyftorna mellan fattiga och rika ökat. De rikaste 15 procenten av
världens befolkning står nu för 85 procent av den privata konsumtionen.
För några år sedan var relationen 20-80; i ett globalt rättviseperspektiv är
vi alltså på väg åt fel håll. I ett globalt miljöperspektiv är vi på väg att
spränga de ekologiska ramarna. Trots detta är den dominerande
inställningen för att lösa världens ekonomiska problem, även i den
materiellt rika delen av världen: "Konsumera mera!"
Rapporter visar att utarmningen av arter ökar, att ändliga naturresurser
skövlas i en ökad takt och att naturens produktionsförmåga minskar. Utsläpp
av tungmetaller, koldioxid och kemikalier överskrider de gränser som
naturen klarar av att "ta hand om". Miljöskulden ökar dag för dag.
Vi som lever nu är på väg att gemensamt överskrida världens bärkraft;
därmed blir det allt svårare att undvika en social och ekonomisk tillbakagång
i framtiden. De flesta politiker är så fokuserade på den penningekonomiska
utvecklingen, att man glömmer realiteterna. Fortsätter konsumtionen att växa
på det sätt som nu sker, räcker inte jordens resurser till; det skulle behövas
två jordklot till om varje människa skulle ges samma rätt som vi i den redan
materiellt rika delen av världen har tagit oss.
1.2 Tillväxt och ekologisk hållbarhet
Miljöpartiet kan inte acceptera att ekonomiska teorier väger tyngre än
ekologiska realiteter. Vi kan inte heller acceptera att begreppet tillväxt
används på ett onyanserat sätt för att ge sken av att lösningarna för
framtiden ligger i att den ekonomiska volymen ständigt ökar - oavsett
innehåll. Till detta kommer ett påfrestande faktum, som är svårt att
acceptera för många. I ett materiellt moget samhälle är det ingen
självklarhet att vare sig antalet arbetstillfällen eller människors sociala
standard ökar till följd av ekonomisk tillväxt.
Det är hög tid att på allvar både analysera och debattera tillväxtens
förhållande till de ekologiska realiteterna. Olika former av tillväxt måste
analyseras; vad betyder det till exempel att tjänstesektorn numera står för en
betydande del av tillväxten? Kan den ökade materiella konsumtion som en
snabb ekonomisk tillväxt för med sig, balanseras av teknisk effektivisering
och ökad kretsloppsanpassning så att den totala miljöbelastningen minskar i
erforderlig takt? Vilka styrmedel, inte minst på det ekonomiska området,
krävs för att tillväxten skall anta sådana former? Vilka gränser för tillväxten
i
Sverige sätter kraven på en rättvis fördelning och rättvist miljöutrymme för
jordens alla länder?
Vi välkomnar därför den utredning om relationen tillväxt - ekologisk
hållbarhet som regeringen nu tillsatt, på vår begäran.
1.3 Att beskriva verkligheten
De ekonomiska nyckeltal som i den politiska debatten används för att
beskriva nationers (och världens) utveckling är djupt missvisande,
eftersom de mest avgörande delarna inte finns med. Samtidigt som BNP-
tillväxten kan vara god, börsvärden öka och världshandeln växa, kan vi
se hur den verkliga situationen på jorden förvärras. Den ofta blinda
jakten på "positiv utveckling" av de traditionella ekonomiska
nyckeltalen, hotar att leda oss in i en återvändsgränd i tron att vi är på
väg in i ett bättre samhälle. Men vi kan inte köpa oss ett hållbart klimat
den dag växthuseffekten leder till översvämningar och massflykt. Vi kan
inte köpa oss ett nytt ozonskikt den dag det inte räcker för att skydda oss
mot livsfarlig strålning.
Det finns en rad verksamheter, som i sig genererar en god, kortsiktig
penningekonomisk utveckling, men som i verkligheten hotar vår gemen-
samma överlevnad. Oljeindustrin är en sådan verksamhet. Samtidigt som
man vill öppna nya olje- och fossilgaskällor, vet vi att jorden inte klarar av
ens att vi använder den olja och fossilgas som redan är på väg att exploateras.
Klimatförändringar hotar inte bara världens fattiga genom stigande
havsnivåer, utan även oss i Norden - Golfströmmens riktning kan förändras
och därmed hotas vi av ett sibiriskt klimat. Risken för stora kärnkrafts-
olyckor - med globala miljöstörningar - ökar i takt med att reaktorerna blir
äldre och sprödare. Kemikaliseringen är på väg att förändra livsmiljön i en
takt som växters, djurs och människors celler inte hinner anpassa sig till.
Krav på snabb förräntning av insatta pengar leder till att det blir brist på tid
för eftertanke när det gäller att driva gentekniken framåt.
Det är därför nödvändigt att beskriva verkligheten på ett bredare och
djupare sätt än det sätt som blivit vanligt. Gröna nyckeltal är en bit på väg
och en förutsättning för att beslutsfattare skall kunna ta optimala beslut.
Uppgörelsen mellan Miljöpartiet, Vänsterpartiet och regeringen har lett till
att även gröna nyckeltal finns med i statsbudgeten, vilket kan vara ett första
avgörande steg på väg mot en djupare ekonomisk-politisk förståelse av den
verklighet vi alla är beroende av.
1.4 Komplettera BNP med ISEW
Det har ofta framförts, och förtjänar att framföras igen, att BNP-måttet är
alltför trubbigt, och direkt missvisande om det används som
välfärdsindex. Ett användbart alternativt eller åtminstone kompletterande
mått är ISEW (Index of Sustainable Economic Welfare), baserat på en
metodologi utvecklad av Daly och Cobb ( i For the Common Good -
redirecting the economy towards community, the environment and a
sustainable future, 1989). Vid framräknandet av ISEW utgår man från
BNP, men drar av kostnader för bland annat bilolyckor, pendling,
föroreningar och förluster i miljökapital; dessutom väger man in sociala
effekter av inkomstfördelningen i samhället. 1996 publicerade
Stockholm Environment Institute (SEI) en rapport med titeln Sustainable
Welfare in Sweden - A Pilot Index 1950-1992.
Som ett komplement till redovisningen av BNP och gröna nyckeltal i
statsbudgeten, skulle en årlig redovisning av ISEW för Sverige bidra till att
ge en mer rättvisande bild av den samhällsekonomiska utvecklingen.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att från och med Statsbudgeten för år
2001 redovisa ISEW bland de ekonomiska nyckeltalen i finansplanen.
1.5 Globaliseringen måste balanseras
Globaliseringens avarter - med ökande miljöstörande transporter, ökad
anonymisering, minskat ansvarstagande, krav på politiska eftergifter,
eroderad demokrati och utarmad delaktighet - tenderar att låta det
ensidiga förräntningskravet överskugga inte bara ekologiska värden utan
även sociala, kulturella och demokratiska värden.
Det är nödvändigt att, som Miljöpartiet påpekat i många år, balansera och
motverka en skenande globalisering med ökande självtillit, uppbyggande av
en social ekonomi, spelregler för valuta- och finansmarknader, ökad tröghet i
kapitalrörelser genom t ex avgifter på valutatransaktioner, och med eko-
logiska och sociala klausuler som ett viktigt inslag i frihandeln.
Miljöpartiet de gröna menar att avigsidorna av den ekonomiska globali-
seringen måste förhindras och självtilliten öka. Med självtillit avser vi ett
minskat beroende av olika maktcentra, minskad sårbarhet, spridd handel och
en möjlighet för regioner och människor att påverka sin egen situation.
1.6 Motverka ekonomismen
I en tid när verkligheten springer ifrån gamla politiska ideologier verkar
det som om gamla etablissemang alltför länge hängett sig åt en ny
religion: ekonomismen. Denna nya religion lär att det mesta skall
underställas förräntningskrav, avkastningskrav och snabbast möjliga
vinst eller sysselsättningseffekt. Människan har stegvis reducerats till en
producent och konsument, vars främsta uppgift är att vara en kugge i ett
ekonomiskt hjul som snurrar allt fortare, reducerats till en ekonomisk
varelse, trots att hon är något helt annat: en biologisk, social och kulturell
varelse.
Det är den gröna rörelsens uppdrag att vända denna utveckling, i opposi-
tion eller i samarbete med partier och rörelser som förmår anamma den nya
tidens problemställningar. Vårt uppdrag är att bl a att - via såväl
opinionsbildning som politiska beslut - förändra system, strukturer och
normer i samhället, så att människan och hennes liv tas på allvar, och så att
vi gemensamt kan leva på ett sätt som alla kan leva på alltid. De ekologiska
fotavtryck vi lämnar efter oss skall inte kväva kommande generationers
möjligheter till ett gott liv, utan tvärtom underlätta det. Det är vår
skyldighet
att verka för att livsstil, teknik och normer medför att vi kan leva på ett
rättvist miljöutrymme i ett globalt framtidsperspektiv.
1.7 Grön skatteväxling
Miljöpartiet står bakom förslagen till skatteförändringar år 2000 i budget-
överenskommelsen med regeringen och Vänsterpartiet. Dessa innebär
sänkt inkomstskatt för framför allt låg- och medelinkomsttagare, sänkt
fastighetsskatt för hyresfastigheter, en överföring av det fasta beloppet i
den statliga skatten till kommunerna samt sänkta skatter för företag.
Vi anser att skatterna ska utformas så att de, samtidigt som de svarar för
den nödvändiga finansieringen av offentliga utgifter, främjar en god hus-
hållning med begränsade resurser och så att enskilda människors kreativitet
och skaparkraft gynnas. En lägre beskattning av arbete, högre miljöskatter
och åtgärder för att skapa förutsättningar för en växande privat sektor med
fler små och medelstora företag utgör viktiga led i strävandena att vrida
utvecklingen i rätt riktning.
Det som är långsiktigt hållbart skall också vara kortsiktigt lönsamt, och
den mest effektiva åtgärden för att åstadkomma detta är en grön skatte-
växling, som bland annat medför att de externa effekterna av en verksamhet
kommer att ingå i prisbildningen. Höjda miljörelaterade skatter bör
kombineras med sänkta skatter och avgifter på arbete. Det är viktigt att
förändra relationen mellan de inkomster staten får av skatt på arbete och av
miljörelaterade skatter, och ett viktigt steg i denna riktning tas i den före-
liggande budgeten.
Miljöpartiet kommer i de pågående skattesamtalen att verka för att skatte-
växlingen fortsätter och att miljörelateringen av skattesystemet ökar.
1.8 Arbetstidsförkortning och friår
Nu när det börjar skapas utrymme för reformer igen finns det synnerliga
skäl att bedöma dessa ur ett livskvalitetsperspektiv. Som nämnts ovan är
människan så mycket mer än en ekonomisk varelse - hon är en biologisk,
social och kulturell varelse med förmåga att växa, utvecklas och ta
ansvar. Lönearbetet är en del av livet som den ekonomiska politiken
fokuserat alldeles för mycket på. Andra delar är den fria tiden, tiden att
skapa sociala nätverk, fungerande bostadsområden och att ha tid att själv,
med kropp och själ, kunna delta i verksamheter som berör både barn och
gamla.
Ur detta perspektiv är sänkt arbetstid en av de viktigaste reformerna vi har
att genomdriva under de första åren på 2000-talet. Det bör ske genom två
åtgärder: dels sänkt normalarbetstid, dels införande av ett sk friår.
Vi driver arbetstidsfrågan i den arbetsgrupp - med s, v och mp - som under
hösten och vintern arbetar för att till våren presentera sina ställnings-
taganden. Vi kommer också att under mandatperioden fortsätta driva frågan
om friår, en för oss viktig frihetsreform.
1.9 Sveriges förutsättningar
Sverige är ett rikt land med unika förutsättningar och möjligheter att vara
ett ekologiskt och socialt föregångsland. Vi har inom vårt land större
tillgång per capita till producerande jord och skog än nästan alla andra
länder, vi har tillgång till redan utbyggd vattenkraft som ger varje boende
i Sverige en renare och billigare elkraft än nästan alla andra folk, vi har
levt i fred under mycket lång tid och har dessutom en materiell standard
som de allra flesta i världen bara kan drömma om. Till detta skall läggas
en tradition som bygger på medborgarideal, sprungna ur
folkrörelsetraditioner, som under åren lett fram till en förhållandevis stor
värdegemenskap då det gäller synen på offentlighet, delaktighet och
jämlikhet. Miljöpartiet de gröna anser att Sverige måste ta tillvara dessa
möjligheter och förutsättningar på ett medvetet och insiktsfullt sätt.
För att ta tillvara såväl förutsättningar som möjligheter krävs att ekonomin
underställs ekologiska, sociala, kulturella och demokratiska målsättningar.
Politiken och politikens möjligheter, som värnande av de många män-
niskornas intressen, måste nu återupprättas efter alltför många år av
nyliberala strömningar. Den idag dominerande ekonomismen måste upphöra
som värdegrund, globaliseringen måste balanseras med självtillit, makt måste
återvinnas till de människor som berörs och till de demokratiskt valda
församlingarna. Kunskapen om naturens givna spelregler måste öka. Insikten
om att Sverige inte bara är en del av Europa, utan en del av en hårt sargad
värld, med stora orättvisor och en stor miljöskuld, måste genomsyra också
den svenska politiken. Då kan vi se framtiden an med tillförsikt. Då, och
först då, kan vi ta tillvara förutsättningar och möjligheter att bli ett
ekologiskt
och socialt föregångsland, i stället för en sårbar och utsatt randstat i en
värld
som med svindlande hastighet går mot utarmning av naturens, och därmed
samhällets, långsiktiga produktionsförmåga.
2 De ekonomiska förutsättningarna
Budgetpropositionen har föregåtts av överläggningar mellan regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som gemensamt står bakom riktlinjerna
för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken för 2000,
2001 och 2002, fördelningen av utgifter på utgiftsområdena för år 2000,
tilläggsbudgeten för 1999, och de nu föreslagna skatteförändringarna för
år 2000.
2.1 De ekonomiska målen och minskad statsskuld
Miljöpartiet står bakom de ekonomiska mål som riksdagen fastställt. De
innebär bland annat att utgiftstaken ligger fast och att de offentliga
finanserna skall visa ett överskott på två procent av BNP i genomsnitt
över en konjunkturcykel.
Att upprätthålla detta mål är viktigt av flera skäl. Det ger stabilitet och
trovärdighet åt den ekonomiska politiken samtidigt som den offentliga
skuldsättningen successivt kan minska.
En fortsatt minskning av den offentliga nettoskulden leder också till att
statens finanser successivt förbättras så att räntorna på statsskulden kan ta i
anspråk en successivt minskad andel av statens inkomster, som då till en allt
större del kan användas till nyttig verksamhet. Detta är en viktig etisk fråga.
Miljöpartiet har ständigt betonat vikten av att våra barn och barnbarn skall
slippa ta över såväl miljöskuld som statsskuld. Genom att vara konsekvent i
denna hållning skapar vi ett ökat frihetsutrymme för nästa generation.
2.2 Konjunktur i balans
En riktig tillämpning av överskottsmålet underlättar också möjligheten
att bedriva en finanspolitik som är i fas med konjunktursvängningarna. I
lägen när konjunkturen går uppåt skärps kraven på överskott i de
offentliga finanserna medan de på motsvarande sätt kan minskas när
konjunkturen vänder nedåt. En riktig tillämpning av en sådan politik kan
bidra till att minska risken för överhettning i uppåtgående konjunktur och
vice versa.
Om kommande konjunkturprognoser för tiden efter år 2000 visar på en
fortsatt snabb BNP-tillväxt, kommer, enligt Miljöpartiets bedömning, risken
för en överhettning av ekonomin att öka. Stor försiktighet bör i ett sådant
läge iakttagas med ytterligare skattesänkningar som skulle kunna förstärka
överhettningstendenserna. I stället är det naturligt att kraven på offentligt
överskott då skärps, vilket också leder till en ökad amortering av stats-
skulden.
2.3 Tillämpningsregler saknas efter 2000
När riksdagen 1997 tog målet om överskott i de offentliga finanserna
förutsatte man en infasningsperiod så att målet sattes till 0,5 % av BNP
1999 och 1,5 % 2000. Målet för 2000 har senare höjts till 2,0 %.
Målen för 1999 och 2000 skulle gälla vid den tillväxt som beräknades i
1997 års ekonomiska vårproposition. I genomsnitt var det ca 2,7 % per år
under åren 1997 till och med 2000. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl
väsentligt skulle avvika från denna, skall också motsvarande avvikelse från
överskottsmålet tolereras. Regeringen gör i statsbudgeten för 2000
bedömningen att tidigare överskottsmål för 1999 och 2000 kan stå fast med
hänsyn till att avvikelsen i BNP-antagande inte är väsentlig i förhållande till
beräkningen i 1997 års ekonomiska vårproposition.
För tiden efter 2000 saknas idag närmare regler för hur överskottsmålet
skall tillämpas. Infasningsperioden till och med 2000 är då över och
jämförelsen med tillväxtantagandena i 1997 års vårbudget kan inte heller
tillämpas eftersom dessa endast sträckte sig fram till och med år 2000.
2.4 Risk för urholkad tillämpning
Om man skall uppnå ett överskott på i genomsnitt 2 % av BNP över en
konjunkturcykel, är det givetvis nödvändigt att under goda tider med
uppåtgående konjunktur ha ett överskott som är högre än 2 %. Detta
eftersom det med all säkerhet kommer att komma år med sämre
konjunktur då det är motiverat att sänka överskottsmålet eller att till och
med tillfälligt tolerera underskott.
Det finns, enligt vår bedömning, risker med att närmare regler för
tillämpningen av överskottsmålet efter år 2000 saknas. En uppenbar sådan
risk är att det i en uppåtgående konjunktur kan vara frestande att dröja i det
längsta med att höja det offentliga överskottet och i stället satsa på
kortsiktigt
populära åtgärder i form av skattesänkningar och utgiftsökningar. Denna
frestelse ökar givetvis starkt om det inte finns några närmare regler för när en
sådan god konjunktur skall anses råda som motiverar ett överskott som
överstiger 2 %.
2.5 Diskutera tillämpningsregler
Mot bakgrund av ovanstående resonemang anser Miljöpartiet att det nu
är viktigt att regering och riksdag diskuterar fördelar och eventuella
nackdelar med att ta fram tydligare regler för hur överskottsmålet skall
tillämpas i praktiken. En viktig fördel skulle vara att trovärdigheten för
överskottsmålet skulle öka om sådana regler fanns, eftersom det skulle
bli betydligt svårare att "förklara bort" att inte målet följs under goda
tider. En sådan ökad trovärdighet kan i sin tur få positiva effekter på
förtroendet i stort för den svenska ekonomin, hålla nere räntor, etc.
Tänkbara nackdelar med fastare tillämpningsregler skulle kunna vara en
minskad flexibilitet i utformningen av dagspolitiken, det vill säga samma
kritik som riktats mot det statliga utgiftstaket. Vi anser det dock troligt att
fördelarna väger tyngre än nackdelarna.
Om diskussionen utmynnar i bedömningen att fördelarna överväger, bör
ett arbete inledas omgående, som skall leda till att riksdagen antar närmare
regler för tillämpningen av överskottsmålet.
Vår uppfattning är att tillämpningen av överskottsmålet i första hand skulle
kunna kopplas till prognoserna för den ekonomiska tillväxten, som under
infasningsperioden 1997-2000. Troligen bör den långsiktiga normen för vad
som är en "normal" tillväxt ligga lägre än de 2,7 % per år som gällde som
utgångspunkt 1997-2000, eftersom denna utgick från en situation när det
fanns betydande outnyttjade resurser i ekonomin. Huvudkalkylen i
budgetpropositionen bygger på att en sådan långsiktigt normal tillväxt ligger
kring 2 % per år. Med en sådan utgångspunkt skulle man sedan kunna
diskutera vilka intervaller uppåt och nedåt i tillväxtprognoser som bör
föranleda en upp- resp nedjustering av överskottsmålet för enskilda år.
Kanske bör också andra faktorer än tillväxtprognoserna spela roll för
bedömningen av överskottsmålet för enskilda år. Det skulle till exempel
kunna vara siffror för sysselsättning och arbetslöshet.
3 Om företagsklimat och socialt kapital
Svensk tillväxtdebatt har två allvarliga brister: Den är ensidig och
miljöblind. Miljöblind eftersom tillväxtens innehåll och gränser sällan
eller aldrig berörs (se ovan), ensidig eftersom den nästan uteslutande
handlar om behovet av sänkta kapitalskatter.
Det finns en stark övertro på storföretag och storskalighet i Sverige.
Stordrift och marknadsdominans har länge stått i centrum. Det har gynnat
framväxten av en ekonomisk struktur, dominerad av ett fåtal internationellt
inriktade storföretag, som under 90-talet blivit alltmer problematisk. För det
första gör storföretagsberoendet svensk ekonomi mycket sårbar (om ett
storföretag försvinner eller flyttar utomlands, får det allvarliga konsekvenser
för sysselsättningen); för det andra har de svenska storföretagen upphört att
växa i Sverige. Nästan samtliga svenska storföretag har under 90-talet flyttat
ut produktion och skurit ned svenska verksamheter.
Trots denna sysselsättningsstagnation behåller storföretagen sin dominans,
vilket tydligt framgått av det senaste årets debatt om landets företagsklimat,
där storföretagen och storfinansen gavs ett självklart tolkningsföreträde när
det gällde att definiera vad som gör ett bra företagsklimat.
Men avskaffad dubbelbeskattning och andra skattelättnader för kapitalet är
skenmanövrer, som inte kommer att leda vare sig till fler jobb eller till att
företagen stannar i Sverige. Det finns viktigare åtgärder att vidta för att
gagna sysselsättning och hållbar tillväxt, åtgärder som inte samtidigt bidrar
till att öka de ekonomiska klyftorna i vårt land.
3.1 Bättre villkor för småföretagen
Ibland, och glädjande nog i en ökad utsträckning, diskuteras också små-
företagandets villkor. Men även då tenderar, tyvärr, diskussionen att
kretsa kring löner, skatter och räntor, trots att en mängd andra faktorer
lyfts fram i Småföretagsdelegationens förslag till förbättringar för
småföretagen och trots att en mängd studier visar att det är annat som
avgör konkurrenskraft och utvecklingsförmåga.
I en forskarrapport från Rådet för arbetslivsforskning med titeln Från
Italien till Gnosjö avfärdas påståendena om att lägre skatter och löner och
mindre statlig byråkrati är det enda som kan få fart på företagsamheten och
tillväxten i Sverige. En grupp forskare har studerat Europas mest framgångs-
rika småföretagarregion, i nordöstra Italien. Där är löner och skatter höga,
inhemska råvaror sällsynta, energipriserna avsevärt högre än i Sverige,
kapitalmarknaden outvecklad och byråkratin svårforcerad. Och ändå
blomstrar småföretagandet!
3.2 Det sociala kapitalets betydelse
Författarnas slutsats, som Miljöpartiet delar, är att den svenska debatten
om tillväxt och sysselsättning måste kompletteras med nya perspektiv;
perspektiv som betonar den lokala och regionala friktionen, snarare än
den globala friktionslösheten; perspektiv som uppmärksammar det
sociala snarare än det finansiella kapitalets roll som utvecklingsmotor.
Och det sociala kapitalet har till skillnad från det finansiella kapitalet ett
värde i sig. Det sociala kapitalet kan ses som både mål och medel.
Dessutom har det den trevliga egenskapen att ju mer man använder det,
desto mer har man kvar.
I Norditalien råder en samarbetsekonomi, där företagen ofta, trots att de
konkurrerar, går samman om gemensamma inköp och marknadssatsningar,
delar på order och gemensamt möter en kund. Detta beteende, påpekar
författarna, är något som inte kan förstås utifrån en nationalekonomisk
marknadsanalys utan kräver att nationalekonomin möter andra samhälls-
vetenskaper, som ekonomisk geografi och sociologi.
3.3 Lokal kultur och nätverk
Tyvärr har det varit ett svagt intresse i vårt land för nätverk och
samarbeten mellan små och medelstora företag som en avgörande aspekt
i en lokal-regional dynamik. Studier som gjorts visar en allvarlig brist på
regional förankring och nätverksbildning inom svensk industri. Inslaget
av regionala leverantörer är litet, och samarbetet med företag på nära håll
tillhör undantagen.
Det är därför mycket viktigt att stimulera framväxten av en stark lokal
kultur, av identitet och stolthet och av en gemensam kompetensbas. Detta
finns i alltför få regioner i Sverige. Det råder också brist på lokalt förankrat
kapital, som kan skapa en stabilitet i ägandet.
Vi måste inrikta oss på att få till stånd ett fungerande samspel mellan
offentliga satsningar på regionala högskolor och de lokalt förankrade
industriella utvecklingscentrumen. Här finns goda möjligheter att skapa en
positiv samverkan med svensk storindustri genom kraftfulla och profilerade
högskolesatsningar som knyter an till och bygger vidare på ett befintligt
regionalt näringsliv.
En central fråga måste bli hur dynamiska ekonomiska relationer mellan
små- och storföretag och mellan småföretag inbördes gradvis kan stimuleras,
utvecklas och stödjas.
3.4 Väck utvecklingskraften till liv
Vill vi ha en långsiktigt hållbar tillväxt och fler jobb, måste vi börja tala
om annat än sänkningar av kapitalskatter. Det vi behöver är en starkare
fokusering på de små och medelstora företagens situation och på
tillgången till genuint riskkapital. Det vi behöver är en satsning på
utbildning, regionala högskolor, industriella utvecklingscentrum och
snabba och miljövänliga transporter. Det vi behöver är ett ökat socialt
kapital, horisontella nätverk som bygger på ömsesidigt förtroende mellan
människor, på ett samarbete mellan företag, fack och samhälle.
Om allt detta också relateras till en ekologisk omställning av Sverige,
kommer en enorm och långsiktigt hållbar tillväxt och utvecklingskraft att
väckas till liv.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen fr.o.m. statsbudgeten för år
2001 redovisar ISEW bland de ekonomiska nyckeltalen i finans-
planen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att balansera globaliseringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att motverka ekonomismen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att utforma fastare tillämpningsregler
för tiden efter år 2000, för målet om överskott i de offentliga
finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP över en konjunkturcykel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det sociala kapitalets betydelse för ett gott
företagsklimat,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att stimulera lokal kultur och
uppbyggandet av lokala och regionala nätverk.1