1 Ekonomi och verklighet
1.1 Läget - realiteterna
Konsumtionen i världen har fördubblats de senaste 25 åren, samtidigt som klyftorna mellan fattiga och rika ökat. De rikaste 15 procenten av världens befolkning står nu för 85 procent av den privata konsumtionen. För några år sedan var relationen 20-80; i ett globalt rättviseperspektiv är vi alltså på väg åt fel håll. I ett globalt miljöperspektiv är vi på väg att spränga de ekologiska ramarna. Trots detta är den dominerande inställningen för att lösa världens ekonomiska problem, även i den materiellt rika delen av världen: "Konsumera mera!"
Rapporter visar att utarmningen av arter ökar, att ändliga naturresurser skövlas i en ökad takt och att naturens produktionsförmåga minskar. Utsläpp av tungmetaller, koldioxid och kemikalier överskrider de gränser som naturen klarar av att "ta hand om". Miljöskulden ökar dag för dag.
Vi som lever nu är på väg att gemensamt överskrida världens bärkraft; därmed blir det allt svårare att undvika en social och ekonomisk tillbakagång i framtiden. De flesta politiker är så fokuserade på den penningekonomiska utvecklingen, att man glömmer realiteterna. Fortsätter konsumtionen att växa på det sätt som nu sker, räcker inte jordens resurser till; det skulle behövas två jordklot till om varje människa skulle ges samma rätt som vi i den redan materiellt rika delen av världen har tagit oss.
1.2 Tillväxt och ekologisk hållbarhet
Miljöpartiet kan inte acceptera att ekonomiska teorier väger tyngre än ekologiska realiteter. Vi kan inte heller acceptera att begreppet tillväxt används på ett onyanserat sätt för att ge sken av att lösningarna för framtiden ligger i att den ekonomiska volymen ständigt ökar - oavsett innehåll. Till detta kommer ett påfrestande faktum, som är svårt att acceptera för många. I ett materiellt moget samhälle är det ingen självklarhet att vare sig antalet arbetstillfällen eller människors sociala standard ökar till följd av ekonomisk tillväxt.
Det är hög tid att på allvar både analysera och debattera tillväxtens förhållande till de ekologiska realiteterna. Olika former av tillväxt måste analyseras; vad betyder det till exempel att tjänstesektorn numera står för en betydande del av tillväxten? Kan den ökade materiella konsumtion som en snabb ekonomisk tillväxt för med sig, balanseras av teknisk effektivisering och ökad kretsloppsanpassning så att den totala miljöbelastningen minskar i erforderlig takt? Vilka styrmedel, inte minst på det ekonomiska området, krävs för att tillväxten skall anta sådana former? Vilka gränser för tillväxten i Sverige sätter kraven på en rättvis fördelning och rättvist miljöutrymme för jordens alla länder?
Vi välkomnar därför den utredning om relationen tillväxt - ekologisk hållbarhet som regeringen nu tillsatt, på vår begäran.
1.3 Att beskriva verkligheten
De ekonomiska nyckeltal som i den politiska debatten används för att beskriva nationers (och världens) utveckling är djupt missvisande, eftersom de mest avgörande delarna inte finns med. Samtidigt som BNP- tillväxten kan vara god, börsvärden öka och världshandeln växa, kan vi se hur den verkliga situationen på jorden förvärras. Den ofta blinda jakten på "positiv utveckling" av de traditionella ekonomiska nyckeltalen, hotar att leda oss in i en återvändsgränd i tron att vi är på väg in i ett bättre samhälle. Men vi kan inte köpa oss ett hållbart klimat den dag växthuseffekten leder till översvämningar och massflykt. Vi kan inte köpa oss ett nytt ozonskikt den dag det inte räcker för att skydda oss mot livsfarlig strålning.
Det finns en rad verksamheter, som i sig genererar en god, kortsiktig penningekonomisk utveckling, men som i verkligheten hotar vår gemen- samma överlevnad. Oljeindustrin är en sådan verksamhet. Samtidigt som man vill öppna nya olje- och fossilgaskällor, vet vi att jorden inte klarar av ens att vi använder den olja och fossilgas som redan är på väg att exploateras. Klimatförändringar hotar inte bara världens fattiga genom stigande havsnivåer, utan även oss i Norden - Golfströmmens riktning kan förändras och därmed hotas vi av ett sibiriskt klimat. Risken för stora kärnkrafts- olyckor - med globala miljöstörningar - ökar i takt med att reaktorerna blir äldre och sprödare. Kemikaliseringen är på väg att förändra livsmiljön i en takt som växters, djurs och människors celler inte hinner anpassa sig till. Krav på snabb förräntning av insatta pengar leder till att det blir brist på tid för eftertanke när det gäller att driva gentekniken framåt.
Det är därför nödvändigt att beskriva verkligheten på ett bredare och djupare sätt än det sätt som blivit vanligt. Gröna nyckeltal är en bit på väg och en förutsättning för att beslutsfattare skall kunna ta optimala beslut. Uppgörelsen mellan Miljöpartiet, Vänsterpartiet och regeringen har lett till att även gröna nyckeltal finns med i statsbudgeten, vilket kan vara ett första avgörande steg på väg mot en djupare ekonomisk-politisk förståelse av den verklighet vi alla är beroende av.
1.4 Komplettera BNP med ISEW
Det har ofta framförts, och förtjänar att framföras igen, att BNP-måttet är alltför trubbigt, och direkt missvisande om det används som välfärdsindex. Ett användbart alternativt eller åtminstone kompletterande mått är ISEW (Index of Sustainable Economic Welfare), baserat på en metodologi utvecklad av Daly och Cobb ( i For the Common Good - redirecting the economy towards community, the environment and a sustainable future, 1989). Vid framräknandet av ISEW utgår man från BNP, men drar av kostnader för bland annat bilolyckor, pendling, föroreningar och förluster i miljökapital; dessutom väger man in sociala effekter av inkomstfördelningen i samhället. 1996 publicerade Stockholm Environment Institute (SEI) en rapport med titeln Sustainable Welfare in Sweden - A Pilot Index 1950-1992.
Som ett komplement till redovisningen av BNP och gröna nyckeltal i statsbudgeten, skulle en årlig redovisning av ISEW för Sverige bidra till att ge en mer rättvisande bild av den samhällsekonomiska utvecklingen. Regeringen bör därför ges i uppdrag att från och med Statsbudgeten för år 2001 redovisa ISEW bland de ekonomiska nyckeltalen i finansplanen.
1.5 Globaliseringen måste balanseras
Globaliseringens avarter - med ökande miljöstörande transporter, ökad anonymisering, minskat ansvarstagande, krav på politiska eftergifter, eroderad demokrati och utarmad delaktighet - tenderar att låta det ensidiga förräntningskravet överskugga inte bara ekologiska värden utan även sociala, kulturella och demokratiska värden.
Det är nödvändigt att, som Miljöpartiet påpekat i många år, balansera och motverka en skenande globalisering med ökande självtillit, uppbyggande av en social ekonomi, spelregler för valuta- och finansmarknader, ökad tröghet i kapitalrörelser genom t ex avgifter på valutatransaktioner, och med eko- logiska och sociala klausuler som ett viktigt inslag i frihandeln.
Miljöpartiet de gröna menar att avigsidorna av den ekonomiska globali- seringen måste förhindras och självtilliten öka. Med självtillit avser vi ett minskat beroende av olika maktcentra, minskad sårbarhet, spridd handel och en möjlighet för regioner och människor att påverka sin egen situation.
1.6 Motverka ekonomismen
I en tid när verkligheten springer ifrån gamla politiska ideologier verkar det som om gamla etablissemang alltför länge hängett sig åt en ny religion: ekonomismen. Denna nya religion lär att det mesta skall underställas förräntningskrav, avkastningskrav och snabbast möjliga vinst eller sysselsättningseffekt. Människan har stegvis reducerats till en producent och konsument, vars främsta uppgift är att vara en kugge i ett ekonomiskt hjul som snurrar allt fortare, reducerats till en ekonomisk varelse, trots att hon är något helt annat: en biologisk, social och kulturell varelse.
Det är den gröna rörelsens uppdrag att vända denna utveckling, i opposi- tion eller i samarbete med partier och rörelser som förmår anamma den nya tidens problemställningar. Vårt uppdrag är att bl a att - via såväl opinionsbildning som politiska beslut - förändra system, strukturer och normer i samhället, så att människan och hennes liv tas på allvar, och så att vi gemensamt kan leva på ett sätt som alla kan leva på alltid. De ekologiska fotavtryck vi lämnar efter oss skall inte kväva kommande generationers möjligheter till ett gott liv, utan tvärtom underlätta det. Det är vår skyldighet att verka för att livsstil, teknik och normer medför att vi kan leva på ett rättvist miljöutrymme i ett globalt framtidsperspektiv.
1.7 Grön skatteväxling
Miljöpartiet står bakom förslagen till skatteförändringar år 2000 i budget- överenskommelsen med regeringen och Vänsterpartiet. Dessa innebär sänkt inkomstskatt för framför allt låg- och medelinkomsttagare, sänkt fastighetsskatt för hyresfastigheter, en överföring av det fasta beloppet i den statliga skatten till kommunerna samt sänkta skatter för företag.
Vi anser att skatterna ska utformas så att de, samtidigt som de svarar för den nödvändiga finansieringen av offentliga utgifter, främjar en god hus- hållning med begränsade resurser och så att enskilda människors kreativitet och skaparkraft gynnas. En lägre beskattning av arbete, högre miljöskatter och åtgärder för att skapa förutsättningar för en växande privat sektor med fler små och medelstora företag utgör viktiga led i strävandena att vrida utvecklingen i rätt riktning.
Det som är långsiktigt hållbart skall också vara kortsiktigt lönsamt, och den mest effektiva åtgärden för att åstadkomma detta är en grön skatte- växling, som bland annat medför att de externa effekterna av en verksamhet kommer att ingå i prisbildningen. Höjda miljörelaterade skatter bör kombineras med sänkta skatter och avgifter på arbete. Det är viktigt att förändra relationen mellan de inkomster staten får av skatt på arbete och av miljörelaterade skatter, och ett viktigt steg i denna riktning tas i den före- liggande budgeten.
Miljöpartiet kommer i de pågående skattesamtalen att verka för att skatte- växlingen fortsätter och att miljörelateringen av skattesystemet ökar.
1.8 Arbetstidsförkortning och friår
Nu när det börjar skapas utrymme för reformer igen finns det synnerliga skäl att bedöma dessa ur ett livskvalitetsperspektiv. Som nämnts ovan är människan så mycket mer än en ekonomisk varelse - hon är en biologisk, social och kulturell varelse med förmåga att växa, utvecklas och ta ansvar. Lönearbetet är en del av livet som den ekonomiska politiken fokuserat alldeles för mycket på. Andra delar är den fria tiden, tiden att skapa sociala nätverk, fungerande bostadsområden och att ha tid att själv, med kropp och själ, kunna delta i verksamheter som berör både barn och gamla.
Ur detta perspektiv är sänkt arbetstid en av de viktigaste reformerna vi har att genomdriva under de första åren på 2000-talet. Det bör ske genom två åtgärder: dels sänkt normalarbetstid, dels införande av ett sk friår.
Vi driver arbetstidsfrågan i den arbetsgrupp - med s, v och mp - som under hösten och vintern arbetar för att till våren presentera sina ställnings- taganden. Vi kommer också att under mandatperioden fortsätta driva frågan om friår, en för oss viktig frihetsreform.
1.9 Sveriges förutsättningar
Sverige är ett rikt land med unika förutsättningar och möjligheter att vara ett ekologiskt och socialt föregångsland. Vi har inom vårt land större tillgång per capita till producerande jord och skog än nästan alla andra länder, vi har tillgång till redan utbyggd vattenkraft som ger varje boende i Sverige en renare och billigare elkraft än nästan alla andra folk, vi har levt i fred under mycket lång tid och har dessutom en materiell standard som de allra flesta i världen bara kan drömma om. Till detta skall läggas en tradition som bygger på medborgarideal, sprungna ur folkrörelsetraditioner, som under åren lett fram till en förhållandevis stor värdegemenskap då det gäller synen på offentlighet, delaktighet och jämlikhet. Miljöpartiet de gröna anser att Sverige måste ta tillvara dessa möjligheter och förutsättningar på ett medvetet och insiktsfullt sätt.
För att ta tillvara såväl förutsättningar som möjligheter krävs att ekonomin underställs ekologiska, sociala, kulturella och demokratiska målsättningar. Politiken och politikens möjligheter, som värnande av de många män- niskornas intressen, måste nu återupprättas efter alltför många år av nyliberala strömningar. Den idag dominerande ekonomismen måste upphöra som värdegrund, globaliseringen måste balanseras med självtillit, makt måste återvinnas till de människor som berörs och till de demokratiskt valda församlingarna. Kunskapen om naturens givna spelregler måste öka. Insikten om att Sverige inte bara är en del av Europa, utan en del av en hårt sargad värld, med stora orättvisor och en stor miljöskuld, måste genomsyra också den svenska politiken. Då kan vi se framtiden an med tillförsikt. Då, och först då, kan vi ta tillvara förutsättningar och möjligheter att bli ett ekologiskt och socialt föregångsland, i stället för en sårbar och utsatt randstat i en värld som med svindlande hastighet går mot utarmning av naturens, och därmed samhällets, långsiktiga produktionsförmåga.
2 De ekonomiska förutsättningarna
Budgetpropositionen har föregåtts av överläggningar mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som gemensamt står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken för 2000, 2001 och 2002, fördelningen av utgifter på utgiftsområdena för år 2000, tilläggsbudgeten för 1999, och de nu föreslagna skatteförändringarna för år 2000.
2.1 De ekonomiska målen och minskad statsskuld
Miljöpartiet står bakom de ekonomiska mål som riksdagen fastställt. De innebär bland annat att utgiftstaken ligger fast och att de offentliga finanserna skall visa ett överskott på två procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.
Att upprätthålla detta mål är viktigt av flera skäl. Det ger stabilitet och trovärdighet åt den ekonomiska politiken samtidigt som den offentliga skuldsättningen successivt kan minska.
En fortsatt minskning av den offentliga nettoskulden leder också till att statens finanser successivt förbättras så att räntorna på statsskulden kan ta i anspråk en successivt minskad andel av statens inkomster, som då till en allt större del kan användas till nyttig verksamhet. Detta är en viktig etisk fråga. Miljöpartiet har ständigt betonat vikten av att våra barn och barnbarn skall slippa ta över såväl miljöskuld som statsskuld. Genom att vara konsekvent i denna hållning skapar vi ett ökat frihetsutrymme för nästa generation.
2.2 Konjunktur i balans
En riktig tillämpning av överskottsmålet underlättar också möjligheten att bedriva en finanspolitik som är i fas med konjunktursvängningarna. I lägen när konjunkturen går uppåt skärps kraven på överskott i de offentliga finanserna medan de på motsvarande sätt kan minskas när konjunkturen vänder nedåt. En riktig tillämpning av en sådan politik kan bidra till att minska risken för överhettning i uppåtgående konjunktur och vice versa.
Om kommande konjunkturprognoser för tiden efter år 2000 visar på en fortsatt snabb BNP-tillväxt, kommer, enligt Miljöpartiets bedömning, risken för en överhettning av ekonomin att öka. Stor försiktighet bör i ett sådant läge iakttagas med ytterligare skattesänkningar som skulle kunna förstärka överhettningstendenserna. I stället är det naturligt att kraven på offentligt överskott då skärps, vilket också leder till en ökad amortering av stats- skulden.
2.3 Tillämpningsregler saknas efter 2000
När riksdagen 1997 tog målet om överskott i de offentliga finanserna förutsatte man en infasningsperiod så att målet sattes till 0,5 % av BNP 1999 och 1,5 % 2000. Målet för 2000 har senare höjts till 2,0 %.
Målen för 1999 och 2000 skulle gälla vid den tillväxt som beräknades i 1997 års ekonomiska vårproposition. I genomsnitt var det ca 2,7 % per år under åren 1997 till och med 2000. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl väsentligt skulle avvika från denna, skall också motsvarande avvikelse från överskottsmålet tolereras. Regeringen gör i statsbudgeten för 2000 bedömningen att tidigare överskottsmål för 1999 och 2000 kan stå fast med hänsyn till att avvikelsen i BNP-antagande inte är väsentlig i förhållande till beräkningen i 1997 års ekonomiska vårproposition.
För tiden efter 2000 saknas idag närmare regler för hur överskottsmålet skall tillämpas. Infasningsperioden till och med 2000 är då över och jämförelsen med tillväxtantagandena i 1997 års vårbudget kan inte heller tillämpas eftersom dessa endast sträckte sig fram till och med år 2000.
2.4 Risk för urholkad tillämpning
Om man skall uppnå ett överskott på i genomsnitt 2 % av BNP över en konjunkturcykel, är det givetvis nödvändigt att under goda tider med uppåtgående konjunktur ha ett överskott som är högre än 2 %. Detta eftersom det med all säkerhet kommer att komma år med sämre konjunktur då det är motiverat att sänka överskottsmålet eller att till och med tillfälligt tolerera underskott.
Det finns, enligt vår bedömning, risker med att närmare regler för tillämpningen av överskottsmålet efter år 2000 saknas. En uppenbar sådan risk är att det i en uppåtgående konjunktur kan vara frestande att dröja i det längsta med att höja det offentliga överskottet och i stället satsa på kortsiktigt populära åtgärder i form av skattesänkningar och utgiftsökningar. Denna frestelse ökar givetvis starkt om det inte finns några närmare regler för när en sådan god konjunktur skall anses råda som motiverar ett överskott som överstiger 2 %.
2.5 Diskutera tillämpningsregler
Mot bakgrund av ovanstående resonemang anser Miljöpartiet att det nu är viktigt att regering och riksdag diskuterar fördelar och eventuella nackdelar med att ta fram tydligare regler för hur överskottsmålet skall tillämpas i praktiken. En viktig fördel skulle vara att trovärdigheten för överskottsmålet skulle öka om sådana regler fanns, eftersom det skulle bli betydligt svårare att "förklara bort" att inte målet följs under goda tider. En sådan ökad trovärdighet kan i sin tur få positiva effekter på förtroendet i stort för den svenska ekonomin, hålla nere räntor, etc.
Tänkbara nackdelar med fastare tillämpningsregler skulle kunna vara en minskad flexibilitet i utformningen av dagspolitiken, det vill säga samma kritik som riktats mot det statliga utgiftstaket. Vi anser det dock troligt att fördelarna väger tyngre än nackdelarna.
Om diskussionen utmynnar i bedömningen att fördelarna överväger, bör ett arbete inledas omgående, som skall leda till att riksdagen antar närmare regler för tillämpningen av överskottsmålet.
Vår uppfattning är att tillämpningen av överskottsmålet i första hand skulle kunna kopplas till prognoserna för den ekonomiska tillväxten, som under infasningsperioden 1997-2000. Troligen bör den långsiktiga normen för vad som är en "normal" tillväxt ligga lägre än de 2,7 % per år som gällde som utgångspunkt 1997-2000, eftersom denna utgick från en situation när det fanns betydande outnyttjade resurser i ekonomin. Huvudkalkylen i budgetpropositionen bygger på att en sådan långsiktigt normal tillväxt ligger kring 2 % per år. Med en sådan utgångspunkt skulle man sedan kunna diskutera vilka intervaller uppåt och nedåt i tillväxtprognoser som bör föranleda en upp- resp nedjustering av överskottsmålet för enskilda år.
Kanske bör också andra faktorer än tillväxtprognoserna spela roll för bedömningen av överskottsmålet för enskilda år. Det skulle till exempel kunna vara siffror för sysselsättning och arbetslöshet.
3 Om företagsklimat och socialt kapital
Svensk tillväxtdebatt har två allvarliga brister: Den är ensidig och miljöblind. Miljöblind eftersom tillväxtens innehåll och gränser sällan eller aldrig berörs (se ovan), ensidig eftersom den nästan uteslutande handlar om behovet av sänkta kapitalskatter.
Det finns en stark övertro på storföretag och storskalighet i Sverige. Stordrift och marknadsdominans har länge stått i centrum. Det har gynnat framväxten av en ekonomisk struktur, dominerad av ett fåtal internationellt inriktade storföretag, som under 90-talet blivit alltmer problematisk. För det första gör storföretagsberoendet svensk ekonomi mycket sårbar (om ett storföretag försvinner eller flyttar utomlands, får det allvarliga konsekvenser för sysselsättningen); för det andra har de svenska storföretagen upphört att växa i Sverige. Nästan samtliga svenska storföretag har under 90-talet flyttat ut produktion och skurit ned svenska verksamheter.
Trots denna sysselsättningsstagnation behåller storföretagen sin dominans, vilket tydligt framgått av det senaste årets debatt om landets företagsklimat, där storföretagen och storfinansen gavs ett självklart tolkningsföreträde när det gällde att definiera vad som gör ett bra företagsklimat.
Men avskaffad dubbelbeskattning och andra skattelättnader för kapitalet är skenmanövrer, som inte kommer att leda vare sig till fler jobb eller till att företagen stannar i Sverige. Det finns viktigare åtgärder att vidta för att gagna sysselsättning och hållbar tillväxt, åtgärder som inte samtidigt bidrar till att öka de ekonomiska klyftorna i vårt land.
3.1 Bättre villkor för småföretagen
Ibland, och glädjande nog i en ökad utsträckning, diskuteras också små- företagandets villkor. Men även då tenderar, tyvärr, diskussionen att kretsa kring löner, skatter och räntor, trots att en mängd andra faktorer lyfts fram i Småföretagsdelegationens förslag till förbättringar för småföretagen och trots att en mängd studier visar att det är annat som avgör konkurrenskraft och utvecklingsförmåga.
I en forskarrapport från Rådet för arbetslivsforskning med titeln Från Italien till Gnosjö avfärdas påståendena om att lägre skatter och löner och mindre statlig byråkrati är det enda som kan få fart på företagsamheten och tillväxten i Sverige. En grupp forskare har studerat Europas mest framgångs- rika småföretagarregion, i nordöstra Italien. Där är löner och skatter höga, inhemska råvaror sällsynta, energipriserna avsevärt högre än i Sverige, kapitalmarknaden outvecklad och byråkratin svårforcerad. Och ändå blomstrar småföretagandet!
3.2 Det sociala kapitalets betydelse
Författarnas slutsats, som Miljöpartiet delar, är att den svenska debatten om tillväxt och sysselsättning måste kompletteras med nya perspektiv; perspektiv som betonar den lokala och regionala friktionen, snarare än den globala friktionslösheten; perspektiv som uppmärksammar det sociala snarare än det finansiella kapitalets roll som utvecklingsmotor. Och det sociala kapitalet har till skillnad från det finansiella kapitalet ett värde i sig. Det sociala kapitalet kan ses som både mål och medel. Dessutom har det den trevliga egenskapen att ju mer man använder det, desto mer har man kvar.
I Norditalien råder en samarbetsekonomi, där företagen ofta, trots att de konkurrerar, går samman om gemensamma inköp och marknadssatsningar, delar på order och gemensamt möter en kund. Detta beteende, påpekar författarna, är något som inte kan förstås utifrån en nationalekonomisk marknadsanalys utan kräver att nationalekonomin möter andra samhälls- vetenskaper, som ekonomisk geografi och sociologi.
3.3 Lokal kultur och nätverk
Tyvärr har det varit ett svagt intresse i vårt land för nätverk och samarbeten mellan små och medelstora företag som en avgörande aspekt i en lokal-regional dynamik. Studier som gjorts visar en allvarlig brist på regional förankring och nätverksbildning inom svensk industri. Inslaget av regionala leverantörer är litet, och samarbetet med företag på nära håll tillhör undantagen.
Det är därför mycket viktigt att stimulera framväxten av en stark lokal kultur, av identitet och stolthet och av en gemensam kompetensbas. Detta finns i alltför få regioner i Sverige. Det råder också brist på lokalt förankrat kapital, som kan skapa en stabilitet i ägandet.
Vi måste inrikta oss på att få till stånd ett fungerande samspel mellan offentliga satsningar på regionala högskolor och de lokalt förankrade industriella utvecklingscentrumen. Här finns goda möjligheter att skapa en positiv samverkan med svensk storindustri genom kraftfulla och profilerade högskolesatsningar som knyter an till och bygger vidare på ett befintligt regionalt näringsliv.
En central fråga måste bli hur dynamiska ekonomiska relationer mellan små- och storföretag och mellan småföretag inbördes gradvis kan stimuleras, utvecklas och stödjas.
3.4 Väck utvecklingskraften till liv
Vill vi ha en långsiktigt hållbar tillväxt och fler jobb, måste vi börja tala om annat än sänkningar av kapitalskatter. Det vi behöver är en starkare fokusering på de små och medelstora företagens situation och på tillgången till genuint riskkapital. Det vi behöver är en satsning på utbildning, regionala högskolor, industriella utvecklingscentrum och snabba och miljövänliga transporter. Det vi behöver är ett ökat socialt kapital, horisontella nätverk som bygger på ömsesidigt förtroende mellan människor, på ett samarbete mellan företag, fack och samhälle.
Om allt detta också relateras till en ekologisk omställning av Sverige, kommer en enorm och långsiktigt hållbar tillväxt och utvecklingskraft att väckas till liv.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen fr.o.m. statsbudgeten för år 2001 redovisar ISEW bland de ekonomiska nyckeltalen i finans- planen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att balansera globaliseringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att motverka ekonomismen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utforma fastare tillämpningsregler för tiden efter år 2000, för målet om överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP över en konjunkturcykel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det sociala kapitalets betydelse för ett gott företagsklimat,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stimulera lokal kultur och uppbyggandet av lokala och regionala nätverk.1
Stockholm den 5 oktober 1999
Birger Schlaug (mp)
Matz Hammarström (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Feltzing (mp)
Gunnar Goude (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Mikael Johansson (mp)
Thomas Julin (mp)
Per Lager (mp)
Ewa Larsson (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Lars Ångström (mp)
1 Yrkande 6 hänvisat till NU.