Motion till riksdagen
1999/2000:Fi210
av Svensson, Alf (kd)

Budget år 2000


Sammanfattning
Det är glädjande att det går bättre för Sverige och att fler nu
får jobb. Det går tyvärr inte bra för alla i Sverige, inte heller
går det bra för hela Sverige. Det allvarliga är att regeringen
inte vårdar grunden för en långsiktigt hållbar välfärd. Det är
oacceptabelt att gamla fortsätter att fara illa, barnen inte får
en trygg och bra skola, rättssamhället förfaller och företag,
kapital och kunskap flyr landet. Den välfärd blir otrygg som
vilar på världens högsta skattesatser på lättflyktiga och redan
flyende skattebaser.
När nu en bättre internationell konjunktur gör att svensk ekonomi går
bättre borde regeringen tagit chansen att rätta till de djupgående strukturella
problem som gjort att Sverige gått från fjärde platsen bland industriländernas
välfärdsliga 1970 till sjuttonde platsen i år. Men inte heller 2000 års budget-
proposition innehåller några konkreta förslag som skulle kunna öka tillväxten
i den svenska ekonomin och därmed antalet nya jobb. Massarbetslösheten
kostar det svenska folkhushållet upp mot 100 miljarder kronor, förutom
förlorad självkänsla och framtidstro för de drabbade.
Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på att öka sysselsättningen så
kraftfullt att välfärden kan tryggas för alla. I motionen föreslås åtgärder för
att åstadkomma:
- Ett så bra företagsklimat att landets företagare vågar satsa och nyanställa
- En skattepolitik där alla får behålla mer av sin lön
- Mer tid för barnen
- Höjda och trygga pensioner
- Värdig vård utan köer
- Fler lärare i grundskolan
- Sänkt skatt på boende
- Ett återupprättat rättsväsende
- En ökad miljösatsning och bättre villkor för jordbruket
- Att jordens fattigaste ges bättre utvecklingsmöjligheter
På ovanstående områden är den socialdemokratiska
regeringens politik utpräglat bristfällig eller direkt felaktig.
Sverige behöver en offensiv tillväxtpolitik för nya jobb
En sådan åstadkoms genom regelförenklingar,
skattesänkningar och stabila villkor i kombination med
strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt
och avlägsnar de seglivade bromsmekanismer som i snart 30
år underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft och
bäddat för dagens massarbetslöshet och brister i välfärden.
De flesta finanspolitiska åtgärder som föreslås i motionen har även struk-
turella effekter.
Skatterna för tjänstesektorn och på arbetande kapital sänks och arbets-
givaravgifterna på lönesummor upp till 900 000 kronor sänks med 10 pro-
centenheter från 2001. Riskkapitalavdraget återinförs, dubbelbeskattningen
avskaffas, förmögenhetsskatten avvecklas i två steg, hushållssparande och
kompetensutveckling uppmuntras. Utöver inkomstskattesänkningar och
strukturella reformer förslås satsningar på ca 25 miljarder kronor den
kommande treårsperioden för företagande och långsiktig tillväxt.
Det svenska högskattesamhället har nått orimliga
proportioner
I motionen läggs förslag som innebär att alla får behålla mer
av sin egen lön, genom bland annat en successiv höjning av
grundavdraget. 2000 sänks inkomstskatten med ca 250
kr/månad, eller drygt 3 000 kronor per år.
Grundavdragshöjningen omfattar även skattepliktiga
transfereringar och gäller för pensionärer i de fall där deras
särskilda grundavdrag understiger det av Kristdemokraterna
föreslagna grundavdraget i den kommunala beskattningen.
Från och med år 2001 kommer denna grundavdragshöjning
att kosta ytterligare 3 miljarder kronor eftersom samtliga
pensionärer då kommer in i det vanliga skattesystemet, som
en följd av pensionsreformen. Förslaget ger förutsättningar
för en bättre fungerande lönebildning och innebär dessutom
förbättringar för sommar- eller extraarbetande ungdomar.
Med vårt föreslagna grundavdrag kan man tjäna 18 300
kronor per år innan man behöver betala kommunalskatt
jämfört med 8 700 kronor i dag.
Lönebildningen förbättras, därmed tillväxtmöjligheterna, samtidigt som
bidragsberoendet minskas. Kommunerna kompenseras fullt ut för skatte-
bortfallet i enlighet med finansieringsprincipen.
Barnfamiljer och pensionärer är två grupper som blir
vinnare med Kristdemokraternas politik. De har alltför länge
varit förlorare med den socialdemokratiska politiken. Ett
vårdnadsbidrag för barn mellan 1 och 3 år införs på 10
procent av basbeloppet (3 640 kr) per månad. Garantinivån i
föräldraförsäkringen höjs från dagens 60 kronor per dag till
120 kronor per dag. Kontaktdagarna återinförs i
föräldraförsäkringen.
Utbyggt vårdnadsbidrag
Från och med år 2001 påbörjas en utbyggnad av
vårdnadsbidraget så att det beloppsmässigt blir högre, 4 000
kronor per månad. Från år 2002 avsätts medel för att ge
föräldrarna till alla 3-6-åringar ett belopp som kan användas
fritt under sammanlagt 360 dagar under resterande del av
barnets förskoletid.
En avdragsrätt på maximalt 10 procent av prisbasbeloppet per månad
(3 660 kronor) införs från den 1 juli 2000 för styrkta barnomsorgskostnader
för alla barn mellan 1 och 3 år.
Regeringens planerade barnbidragshöjning senareläggs ett år för att i
stället möjliggöra omedelbara förbättringar för de barnfamiljer som har det
sämst ställt ekonomiskt. Detta uppnås genom förbättringar av bostads-
bidraget. Det särskilda bidraget i bostadsbidraget (den del som enbart beror
på antalet barn) höjs med 100 kronor per månad och barn. De individuella
inkomstgränserna i bostadsbidraget för makar/samboende avskaffas och den
gemensamma inkomstgränsen sätts till 117 000 kronor. Ytnormen för den
bostadsbidragsgrundande ytan utökas med 10 kvadratmeter i respektive kate-
gori. Från år 2001 förs medel motsvarande 50 kronor per barn och månad
över från det generella barnbidraget till förbättringarna i bostadsbidraget. Det
innebär att det generella barnbidraget höjs från 750 kronor till 800 kronor år
2001, och till 900 kronor år 2002.
Kristdemokraterna anser att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)
ska beräknas som genomsnittet av de senaste två årens inkomster. Detta
påverkar även föräldraförsäkringen. Barnfamiljerna kommer dessutom att
gynnas av den generella skattesänkning som föreslås för inkomsttagare
genom en höjning av grundavdraget.
Pensionstillskottet höjs med 200 kr/månad från 1 januari
2000. Detta förslag gynnar alla dem som har låg eller ingen
ATP. År 2001 träder det nya pensionssystemet i kraft vad
gäller den nya garantipensionen, som efter skatt kommer att
bli ca 100 kronor högre per månad än dagens folkpension
och pensionstillskott. Pensionstillskottet försvinner då helt
och hållet. Från och med år 2001 kommer i stället det höjda
grundavdrag som föreslås i denna motion, till följd av
pensionsreformen, att omfatta hela pensionärskollektivet,
vilket gör att även de pensionärer som har lägst pension
kommer att få sänkt skatt med ca 250 kronor per månad.
Jämfört med dagens situation kommer alltså de sämst ställda pensionärerna
att få ca 350 kronor mer per månad år 2001 med Kristdemokraternas politik.
Hela inkomstprövningen av änkepensionen slopas och bostadstillägget för
pensionärer föreslås höjas från år 2001. Inkomstprövningen av bostads-
tillägget skall inte omfatta fritidsfastighet. Omställningspensionen för efter-
levande återställs från 6 till 12 månader.
Grundavdragshöjningen som Kristdemokraterna föreslår under år 2000
gäller även för pensionärer i de fall där deras särskilda grundavdrag (SGA)
understiger det av Kristdemokraterna föreslagna grundavdraget i den
kommunala beskattningen. Ungefär 1,3 miljoner pensionärer kommer
därmed att få sänkt skatt till följd av denna förändring under år 2000. Från år
2001 kommer, som nämnts ovan, hela pensionärskollektivet att beskattas i
det vanliga skattesystemet (med undantag för den allmänna pensionsavgiften
som pensionärer inte betalar), vilket leder till sänkt skatt med ca 250 kronor
per månad, eller drygt 3 000 kronor per år.
Rättsväsendet förstärks genom ett resurstillskott på 320
miljoner kronor nästa år. Polisväsendet får ytterligare 180
miljoner kronor, åklagarväsendet 30 miljoner kronor,
domstolarna 40 miljoner kronor och kriminalvården
ytterligare 20 miljoner och 40 miljoner kronor går till
brottsförebyggande arbete och brottsoffer.
Skattemyndigheterna ges bättre möjligheter till uppföljning
och bekämpning av skattebrott. Tullen och kustbevakningen
tilldelas 120 miljoner ytterligare för att motverka
gränsöverskridande brottslighet.
Värdig vård och kortare köer kräver nu på kort sikt mer
resurser genom ökade statsbidrag. Kristdemokraterna anslår i
motionen 3,5 miljarder kronor utöver regeringens förslag för
de kommande åren. Men på längre sikt är det bara
tillkomsten av nya jobb som kan säkerställa finansieringen
av de ökade krav som bl a den demografiska utvecklingen
ställer. Därför satsas mycket på att förbättra tillväxten och
sysselsättningen.
Jordbruket, sjöfarten och åkerinäringen ges stärkt
utvecklingskraft för överlevnad  i Sverige främst genom
skatteharmonisering med de viktigaste konkurrentländerna.
Biståndet till de fattigaste höjs med 1,1 miljarder kronor
under nästa år.
Utrymmet för personligt ansvarstagande och tillväxt
ökas genom att det totala skattetrycket sänks med ca 9, 17
respektive 31 miljarder kronor netto de kommande tre åren. I
förhållande till regeringens förslag föreslås det statliga
utgiftstaket bli 8 miljarder kronor lägre år 2000, 16 miljarder
kronor lägre år 2001 och 25 miljarder kronor lägre år 2002.
Finansiering av föreslagna reformer
Kristdemokraternas budgetalternativ bygger på
omprioriteringar inom och mellan olika utgiftsområden och
mellan inkomst- och utgiftssidan i statsbudgeten. Både
inkomster och utgifter är lägre i vårt alternativ. Budgetbalans
uppnås på en lägre nivå än med regeringens politik.
Exempel på besparingar och omprioriteringar vi vill göra för att uppnå de
förslag och reformer vi vill göra är minskning av presstöd, nej till den
kraftiga ökningen av anslagen till Regeringskansliet, besparingar på myndig-
heter under de flesta utgiftsområden, en andra karensdag i sjukförsäkringen,
ny beräkningsgrund för SGI i sjuk- och föräldraförsäkringen, neddragning av
anslaget till förtidspensioner och därtill hörande statlig ålderspensionsavgift
till följd av en aktiv och utökad rehabilitering, delvis behovsprövat
barnbidrag, uppskjuten höjning av barnbidraget, ökad egenfinansieringsgrad
(33 %) i arbetslöshetsförsäkringen, besparing på AMV, avskaffande av
flyttningsbidrag, borttagande av N/T-stödet, realistisk utbildningssatsning
inom universitet och högskolor samt inom kunskapslyftet, nej till fackliga
utbildningsbidrag, minskade bidrag till Ford och General Motors (nej till
bilforskningsbidrag) nej till ytterligare lokala investeringsprogram, bespa-
ringar på Väg- och Banverken samt nej till svenskt företagsstöd inom Öster-
sjömiljarden.
Skattesänkningarna för 2000 och 2001 begränsas av stabiliseringspolitiska
skäl i förhållande till Kristdemokraternas förslag i våras. Den fortsatta
utvecklingen fram till vårpropositionen i april 2000 får avgöra om ytterligare
skattesänkningar kan genomföras. Till skillnad från regeringens proposition
innebär Kristdemokraternas budgetalternativ ett överskott (0,9 miljarder
kronor) i statens finansiella sparande år 2002. Statsskulden amorteras
snabbare än med regeringens politik till följd av en ökad utförsäljningstakt av
statligt hel- eller delägda bolag. Under den kommande treårsperioden blir
statsskulden 69,5 miljarder kronor lägre med Kristdemokraternas finans-
politik än med regeringens.
TABELL 1.1
SAMMANFATTNING AV KRISTDEMOKRATERNAS FINANSPOLITIK ÅR 2000-2002
TABELL 1: (MILJARDER KRONOR 2000 2001 2002 )
TABELL 1.2
STATSBUDGETENS SALDO OCH STATSSKULDEN MED KRISTDEMOKRATERNAS
FINANSPOLITIK
Tabell 2: (Total nivå. Miljarder kronor 1999 2000 2001 2002 )
1) Enligt pensionsreformen
2) Kristdemokraterna intecknar endast 11,6 miljarder kronor till
skattesänkningar av det
belopp på 20,6 miljarder kronor som regeringen räknar med att överföra till
hushållen år
2002. Detta leder till att statens finansiella sparande blir positivt år 2002
till skillnad från
regeringens förslag, som räknar med ett underskott på 8,1 miljarder kronor.
Därav följer att
något ytterligare belopp år 2002 inte återstår för överföring.
Den ekonomiska
utvecklingen
Den internationella
konjunkturutvecklingen
Utsikterna för en bred, global återhämtning är nu bättre än i
våras, även om utvecklingen fortfarande i viss mån präglas
av Asienkrisen och dess konsekvenser för världsekonomin.
Fortsatt stark USA-konjunktur
Den amerikanska ekonomin fortsätter sin starka utveckling
samtidigt som inflationen fortsätter att vara låg. Sambandet
mellan hög tillväxt och hög inflation verkar ha brutits i den
amerikanska ekonomin. En snart 10 år lång högkonjunktur
har drivit ner arbetslösheten i USA till ca 4,3 procent. En av
de bakomliggande faktorerna är av allt att döma den nya IT-
baserade teknikens bidrag till ökad produktivitet i stora delar
av ekonomin.
Oro för ökad inflation och en därav följande höjning av styrräntan, fort-
sätter dock att framkalla ängslan för en mer eller mindre kraftig korrigering
av de starkt uppdrivna börskurserna. Denna oro fördjupas av och till av
vinstvarningar från olika branschledande företag. Ett större kursras på New
York-börsen skulle påverka den globala ekonomiska utvecklingen, även om
de realekonomiska effekterna i t ex Sverige inte bör överdrivas. Tillväxten i
USA har dock under hösten överraskat positivt. Ett oväntat stort underskott i
handelsbalansen i juli visar att den inhemska efterfrågan fortsatt är mycket
stark.
Utvecklingen inom EU-området
Återhämtningen inom EU visar nu ökad styrka. Den tyska
IFO-barometern för augusti visar att industrikonjunkturen nu
stiger i snabb takt. Förväntningarna är positiva både i det
korta och i det längre perspektivet. Den inhemska efterfrågan
är däremot fortsatt svag. Detaljhandeln i juli var t ex avsevärt
svagare än väntat. Inflationen och producentpriserna tyder på
en mycket låg årstakt runt 0,7 procent av BNP.
Den starka utvecklingen i Storbritannien fick Bank of England att i början
av september höja styrräntan med 0,25 procent. Även här har dock en hög
tillväxt kunnat kombineras med en överraskande låg inflation. Motsvarande
tendenser kan iakttas i huvudparten av EU-länderna. Låga räntor och ökande
förtroende hos såväl hushåll som företag bör kunna lyfta både export och
efterfrågan inom EU. Arbetslösheten väntas sjunka något, dock lär den bli
mer än dubbelt så hög som i USA och hamna på runt 10 procent.
Ljusning i Japan
I Japan görs stora ansträngningar att stoppa yenens starka
frammarsch. Utsikterna för den japanska ekonomin
förbättras successivt. Det är dock långt ifrån säkert att den
japanska regeringens försök att kombinera en lätt
penningpolitik med en dito finanspolitik ensamt förmår
vända utvecklingen. En samlad aktion från G7-ländernas
centralbanker kan bli nödvändig. G7-ländernas
finansministrar och centralbankschefer sade sig också vid sitt
möte i Washington i slutet av september vara beredda att
samarbeta för att förhindra en förstärkning av yenen, om
detta visar sig bli nödvändigt.
Återhämtning är också vad som gäller i flera av de tidigare krisdrabbade
asiatiska länderna. I år väntas en tillväxt för regionen som helhet efter förra
årets kraftfulla negativa tillväxt och starka minskning av den ekonomiska
aktiviteten. Mycket återstår dock av strukturella reformer för att en långsiktig
tillväxt skall kunna säkras i regionen. Under slutet av 1999 väntas
arbetslösheten börja sjunka från en kraftig ökning under 1998.
Viss stabilisering i rysk ekonomi
Utvecklingen i Ryssland fortsätter att inge oro. Politisk
instabilitet, osäkerhet inför kommande presidentval och en
reformprocess i snigelfart har dock inte kunnat hindra en viss
stabilisering av den ryska ekonomin. En långsiktig tillväxt i
ekonomi och levnadsvillkor kräver att det etiska
medvetandet, civilrätten och dess institutioner stärks.
Reformprocessen måste drivas vidare med ny politisk kraft.
Höstens terrordåd bl a riktade mot civilbefolkningen i
Moskva och de nya stridigheterna i Tjetjenien måste upphöra
för att Ryssland skall kunna utvecklas och dra till sig
utländska investerare. Att verka för ett närmare samarbete
mellan EU och Ryssland borde vara en av Sveriges mer
viktiga uppgifter inom EU.
Den svenska konjunkturutvecklingen
Utvecklingen i år - bättre än väntat
I jämförelse med vårbudgeten har regeringen i
budgetpropositionen kraftfullt justerat upp tillväxtutsikterna.
Den ekonomiska utvecklingen har i flera avseenden blivit
bättre än vad regeringen och de flesta andra bedömare
räknade med under våren. Prognoserna både för 1999 och
2000 har dramatiskt reviderats upp under sommaren. Även
när det gäller de ekonomiska utsikterna för 2001 har
bedömningarna blivit mer positiva. Räknat på genomsnittet
av de bedömningar som publicerats under hösten kommer
den svenska ekonomin att växa med omkring 3,3 procent per
år under de kommande tre åren.
Regeringen lägger sin prognos något under genomsnittet och räknar i
genomsnitt med en BNP-tillväxt på cirka 2,9 procent per år under perioden
1999-2001.
För innevarande år räknar de institut som presenterat nya prognoser efter
sommaren i genomsnitt med  att BNP ökar med 3,7 procent. Det är mer än
1,5 procent högre än genomsnittet av samma instituts prognoser i våras.
Den tilltagande återhämtningen i Asien, ett mer stabilt läge i Latinamerika
och delvis även i Ryssland och en tydlig uppgång i den europeiska
konjunkturen gör att exporten utvecklas starkare än väntat. Genomsnittet av
exportprognoserna pekar på en ökning med 5,7 procent, drygt 2 procent mer
än motsvarande bedömning i våras. Även investeringarna väntas stiga med
nära 7 procent, vilket är drygt 2,5 procent högre än under våren.
Inflationen, räntorna och kronkursen
Till slutet av augusti har konsumentpriserna i termer av
konsumentprisindex, (KPI) stigit  med 0,4 procent. Under
samma period 1998  hade priserna sjunkit med 0,8 procent.
Inflationstakten har stigit de senaste månaderna. I augusti var
inflationstakten 0,6 procent, vilket är en relativt kraftig
uppgång från juli och den högsta nivå som noterats sedan juli
1998. Uppgången beror till stor del på att sänkningen av
cigarettskatten i augusti i fjol inte längre bidrar till att dra
ned jämförelsen över 12 månader.
Även den s k underliggande inflationstakten (KPI rensad för tillfälliga
effekter) har stigit något. I augusti låg UND1X på 1,5 procent, jämfört med
en nivå på ca 0,7 procent i slutet av 1998 och 1,2 procent i början av 1999.
I början av 1999 sänkte Riksbanken styrräntorna vid två tillfällen. Den
första gången den 17 februari då den s k reporäntan sänktes med 0,25
procentenheter, från 3,4 till 3,15 procent. Den 25 mars, i anslutning till årets
första inflationsrapport sänktes reporäntan med ytterligare 0,25 procent-
enheter till 2,9. En majoritet av bedömarna tror att Riksbanken under det
kommande halvåret börjar strama åt penningpolitiken genom försiktiga
höjningar av reporäntan för att motverka ett stigande inflationstryck.
Kronans värde på valutamarknaden har förbättrats i två omgångar under
1999. Först i början av året i förhållande till de mycket låga nivåer som
noterades i slutet av 1998. Under sommaren har en viss ytterligare förstärk-
ning skett.
Utvecklingen år 2000
Motsvarande konjunkturbild som för 1999 avtecknar sig
också för år 2000. Förväntningarna ligger i genomsnitt på en
tillväxt på 3,4 procent, 0,8 procent över vårens bedömningar.
Det är framför allt bedömningen av konsumtionen och
exportens utveckling som reviderats upp. Den fortsatta
förbättringen av världskonjunkturen ökar efterfrågan på
svenska exportvaror, samtidigt som hushållens konsumtion
väntas öka.
Utvecklingen år 2001 och 2002
De prognosinstitut som gjort bedömningar av utvecklingen
2001 räknar som ett snitt med att BNP då växer med 3
procent. Detta skall jämföras med regeringens huvudkalkyl
som efter den starka tillväxten 1999 och 2000 närmar sig en
långsiktigt normal tillväxttakt på 2 procent per år. Utgångs-
punkten är att resursutnyttjandet i ekonomin närmar sig det
läge där inflationen når Riksbankens inflationsmål och
arbetslösheten inte längre sjunker. I huvudalternativet räknar
regeringen med att den svenska arbetsmarknaden och
lönebildningen inte reformeras, utan fortsätter att fungera
lika dåligt som för närvarande. Tillväxten bestäms då av en
långsiktig produktivitetstillväxt på ca 1,7 procent och en
befolkningstillväxt på 0,3 procent. I klartext innebär detta att
tillväxten hämmas just av en dåligt fungerande
arbetsmarknad.
Regeringen redovisar även två alternativa kalkyler till huvudkalkylen där
man antar att arbetsmarknaden fungerar väl och att såväl produktion som
sysselsättning ökar snabbare. I kalkyl 2 ökar BNP med 2,5 procent både
2001 och 2002. Detta innebär enligt regeringens egen kalkyl att den öppna
arbetslösheten sjunker till 3,8 procent 2002.
I kalkyl 3 stiger BNP med 2,8 procent och arbetslösheten blir ännu lägre
och sysselsättningen högre. Det som förvånar är att regeringen i propo-
sitionen inte drar några slutsatser av de strukturproblem man själv lyfter
fram. Följaktligen leder denna passivitet till att onödigt många, till mycket
höga personliga och samhällsekonomiska kostnader, hålls i arbetslöshet. I de
tre alternativa kalkylerna avslöjas den föreslagna regeringspolitikens stora
svaghet och potentialen i en riktig strukturpolitik.
Regeringens
budgetproposition
Regeringen är handlingsförlamad
Inte heller föreliggande budgetproposition innehåller de
konkreta förslag som långsiktigt kan öka tillväxten i den
svenska ekonomin och därmed antalet nya jobb. Risken är
uppenbar att den konjunkturförbättring som nu sker dels kan
bli kortvarig p g a en dåligt fungerande arbetsmarknad, dels
inte räcker för att nedbringa den stora strukturella
arbetslösheten.
Regeringens strategi är att sätta tilltro till att om bara statsfinanserna är i
balans och konjunkturen fortsätter att vara god, leder detta automatiskt till
ökad sysselsättning. Trots att åtminstone några statsråd av allt att döma inser
vilka åtgärder som borde vidtas saknas åtgärderna även i den föreliggande
budgetpropositionen. Skälen är sannolikt att regeringen därmed undviker att
splittra den egna rörelsen och riskera samarbetet med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Priset är att massarbetslösheten består, liksom grundproblemet
bakom arbetslösheten; de långsiktiga strukturella problemen i svensk
ekonomi. Fortsatt passivitet från regeringens sida riskerar att leda till att en
kombination av löneinflation och flaskhalsproblem på arbetsmarknaden
vänder konjunkturuppgången till nedgång och skapar ökad arbetslöshet.
Regeringen avser dock enligt propositionen att under hösten lämna förslag
till riksdagen om förändringar i ramarna för lönebildningen. Avsiktsför-
klaringar kan dock aldrig ersätta skarpa förslag och en riksdagsmajoritet som
är beredd att genomföra dem.
Massarbetslösheten och dess
kostnader består
Arbetslösheten beräknas i år kosta upp mot 100 miljarder
kronor för de offentliga budgetarna. Det är mycket pengar
och det medför i synnerhet förlorad självkänsla för de drygt
700 000 personer som enligt SCB är arbetslösa,
undersysselsatta eller latent arbetssökande. Föreliggande
propoition saknar både trovärdighet och konkretion i den
fråga som är helt avgörande för att trygga den svenska
välfärden, nämligen hur bästa möjliga förutsättningar skapas
för ökad sysselsättning och tillväxt, för hur företag och
näringsliv ska kunna växa och utvecklas.
Ett tolfte misslyckande
Årets budgetproposition har det gemensamt med samtliga
budget-, vår-, sysselsättnings- och tillväxtpropositioner som
socialdemokratiska regeringar lagt på riksdagens bord sedan
hösten 1994; de konkreta förslagen sägs komma i nästa
proposition. Budgetpropositionen är den tolfte stora
proposition som socialdemokratiska regeringar lagt på
riksdagens bord sedan valet 1994. Tidigare propositioner har
helt varit inriktade på budgetsanering oavsett om de kallats
sysselsättningsproposition, tillväxtproposition eller
budgetproposition. Den gemensamma faktorn är att
tillväxtfrämjande åtgärder har saknats.
Regeringens oförmåga att presentera en offensiv tillväxt- och jobbpolitik
har ett högt pris i form av onödigt hög arbetslöshet och därmed följande
kostnader för de arbetslösa och för samhället.
Högre statsskuld och långsiktig
obalans i statsfinanserna
Trots att det sägs gå bättre för Sverige, räknar regeringen i
budgetpropositionen med en statsskuld som är 135 miljarder
kronor högre än vad som beräknades i vårpropositionen,
bara sex månader tidigare.
Vidare är det finansiella sparandet i staten, det som på sikt styr låne-
behovet, negativt år 2002: minus 8,1 miljarder kronor. Ett annat mått på den
långsiktiga utvecklingen för statsfinanserna, det underliggande saldot,
beräknar regeringen till minus 19,8 miljarder kronor år 2002. Statsfinanserna
balanserar på slak lina.
TABELL 3.1 STATSSKULDENS UTVECKLING ENLIGT 1999 ÅRS
VÅRPROPOSITION OCH BUDGETPROPOSITIONEN FÖR ÅR 2000
Tabell 3: (Miljarder kronor 1999 2000
2001 2002 )
Statistikpolitik och målsättningar som
inte uppfylls
Regeringen medger ännu en gång att man kommer att
misslyckas med sina egna sysselsättningsmål. Det tidigare
utställda löftet att halvera den öppna arbetslösheten till 4
procent år 2000 kommer enligt propositionen inte att
uppfyllas. Detta löfte mötte redan när det gavs stark kritik
eftersom det i sig inte medförde några krav på en ny politik
som skapar förutsättningar för nya reguljära arbetstillfällen.
Några sådana åtgärder har heller ännu inte presenterats.
Genom att presentera tre alternativa kalkyler för
utvecklingen åren 2001 och 2002 har regeringen nu själv
blottlagt att det skulle gå att uppnå de uppställda målen om
bara strukturreformer på arbetsmarknaden genomfördes.
De väldokumenterade strukturproblemen i svensk ekonomi med dålig
lönebildning, högt skattetryck, som leder till marginaleffekter, bristande
konkurrens, dåligt fungerande arbetsmarknad och stora brister inom
utbildning och skola, existerar dock knappast i regeringens  åtgärdsförslag.
Det är dessa strukturproblem som leder till både vårdköer och företagsflykt.
Det är mycket uppseendeväckande att regeringen inte på allvar tar itu med
dessa problem. Den höga tillväxten de närmaste åren riskerar därför att bli en
parentes i en 30-årig historia av svag tillväxt. Sverige fortsätter att leda
skatteligan, men ligger på sjuttonde plats i välfärdsligan.
Brister i välfärden
Vårdköerna är på många håll fullständigt oacceptabla. Det
framgår inte av propositionen hur regeringen tänker sig att
åstadkomma en värdig vård och omsorg för alla. Nu behövs
både nytt kapital och de vårdanställdas kreativitet för att få
ordning, framtidstro och entusiasm i vården. Regeringens
planer på att lagstiftningsvägen utestänga sparkapital från
t.ex. aktiefonder från investeringar för kortare vårdköer,
tyder på ideologisk vilsenhet.
Fortfarande får inte heller alla barn en bra och trygg uppväxt och skolgång.
Lärarförbundet har genomfört en undersökning som visar att upp mot hälften
av landets kommuner själva anser att de inte klarar av att uppfylla målen för
skolans verksamhet. Hur bra går det för ett land där rättssamhället får
förfalla? Den kamerala politik som nu  drabbar domstolarna, skapar så långa
väntetider mellan brott och dom att tilltron till rättssamhället urholkas.
Regeringen försitter chansen
Tyvärr tar regeringen inte chansen att i detta gynnsamma
ekonomiska läge rätta till de djupgående strukturella
problem som bl a gör att kommuner och landsting
fortfarande lider av en svår resursbrist, trots
högkonjunkturen och trots världens högsta skatter.
Regeringens handlingsförlamning inför grundproblemen kan
tvinga Riksbanken att höja räntan. Men regeringen är
bestämd. Dubbelbeskattningen av risksparande blir kvar,
förmögenhetsskatten blir kvar, utom för de allra rikaste.
Regeringen har befriat 17 av landets 18 aktiemiljardärer från förmögen-
hetsskatt. Men fortfarande drabbas främst vanliga pensionärer och de som
dristat sig till giftermål och som har nedamorterade villor, av förmögenhets-
skatten. Läget blir i längden ohållbart för ett samhälle som bestraffar idoga
och skötsamma medborgare. Resultatet är att företag, kunskap och kapital
fortsätter att fly landet.
Fortfarande pågår också en oacceptabel avfolkning av stora delar av
landet, som hotar trygghet och livskvalitet för alltfler utanför storstads-
regionerna. Problemen kommer inte att minska när regeringens och centerns
omfattande nedläggningar av militära förband skall rulla igång. Nu har
Sverige dessutom missat minst 3,5 miljarder till lantbruk och glesbygd av
EU-medel. Höjningen av dieselskatten har också sin udd mot glesbygd och
lantbruk.
Regeringens familjepolitik trampar på i sann socialistisk anda. Nu vill
regeringen styra föräldrarna ännu hårdare. Maxtaxan kommer dessutom
enligt Kommunförbundets beräkningar att kosta över åtta miljarder kronor.
Maxtaxan är därför en gökunge i den kommunala ekonomin som riskerar att
tränga ut andra viktiga behov. Familjepolitik och barnomsorg måste handla
mer om valfrihet, rättvisa och mer tid för barnen. Vårdnadsbidrag främjar
valfrihet åt småbarnfamiljerna och skapar till skillnad från maxtaxan möjlig-
heten till mer tid för barnen!
När det nu går bra för svensk ekonomi är det pensionärerna och de
studerande som blivit de stora förlorarna. Regeringens sätt att sänka inkomst-
skatten kommer inte pensionärerna till del. Därför vill Kristdemokraterna
först höja grundavdraget, som gäller alla, samtidigt som pensionstillskottet
måste höjas med avsevärt mer än de nålpengar som nu gäller. Med kristde-
mokratisk politik skulle även pensionärerna få sin del av den växande kakan
- nu lämnas de istället därhän av regeringen.
Det är glädjande att det går bra för Sverige och att fler nu får jobb. Det går
tyvärr inte bra för alla i Sverige, inte heller går det bra för hela Sverige.
Det
allvarliga är att regeringen inte vårdar grunden för en långsiktigt hållbar
välfärd. Det är oacceptabelt att gamla fortsätter att fara illa, barnen inte får
 en
trygg och bra skola, rättssamhället förfaller och företag, kapital och kunskap
flyr landet. Den välfärd blir otrygg som vilar på världens högsta skattesatser
på lättflyktiga och redan flyende skattebaser.
Tillväxtskeptiska samarbetspartier
Valet gav förutsättningar för en socialistisk och
tillväxtskeptisk regering. Vänstern och Miljöpartiet är av
tradition negativa till ekonomisk tillväxt överhuvudtaget.
Socialdemokraterna vill nog se tillväxt om näringslivet kan
leverera den med bevarade regelverk och skattenivåer.
Däremot har Socialdemokraterna aldrig i den egna rörelsen
vågat ta en rejäl diskussion om Sveriges djupgående problem
i form av dåligt fungerande lönebildning, dåligt fungerande
arbetsmarknad och tillväxthämmande skatter på arbete,
sparande och företagande. Under de gångna fem åren har
tillväxtpolitiken helt lyst med sin frånvaro. Regeringen har
inte ens försökt ta upp och åtgärda Sveriges under snart 30 år
notoriskt låga tillväxt. Efter 1998 års val inrättades ett
tillväxtdepartement. Några propositioner som kunnat
påverka företagsklimat och tillväxtförutsättningar har ännu
inte synts till. I och med Vänsterpartiets och Miljöpartiets
inflytande över regeringspolitiken ökar osäkerheten
ytterligare om regeringens kurs.
Ingen stimulans av vita
hushållstjänster
Ett exempel på fortsatt inre splittring är att regeringen inte
heller den här gången kunnat samla sig till ett förslag som
öppnar en laglig och vit tjänstemarknad riktad till de privata
hushållen. Detta trots att både efterfrågan och tillgång finns,
trots att det kostar väldigt lite att göra svarta jobb vita, trots
att alla vet att fler och fler nu skolas in i att både köpa och
sälja svart, ett tillstånd som undergräver det etiska
medvetandet och rättssamhället. Nu finns två ministrar på
det nya tillväxtdepartementet som anser att någon form av
skatterabatt på hushållstjänster bör införas. Det blir svårt att
tala om superdepartement och jobbtillväxt om inte de
ansvariga ministrarna ens tillåts genomföra denna enkla och
självklara jobbskapande reform som de faktiskt båda tidigare
pläderat för.
Arbetsmarknadens funktionssätt
försämras
Det är även illavarslande att den svenska arbetsmarknaden,
enligt beräkningar i våras från Finansdepartementet, fungerar
allt sämre. Ett växande antal lediga jobb tillsätts inte, trots att
arbetslösheten fortfarande är mycket hög.
Matchningsproblemen på arbetsmarknaden har nu successivt
förvärrats under det senaste halvåret. Det blir allt svårare att
tillsätta de lediga platserna. Det allvarliga är att detta sker i
ett läge med så hög arbetslöshet. Många företag som vill
nyanställa har problem att hitta personal. Konjunktur-
institutet har pekat på betydande flaskhalsproblem på viktiga
områden av arbetsmarknaden. Alarmerande, men kanske
mindre förvånande är att tillväxtbranscherna är svårast
drabbade. Över 80 procent av datakonsultföretagen har t ex
svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. Dessa
svårigheter fortsätter att öka enligt KI.
Regeringen har när det gäller lönebildningsfrågorna satt sin tilltro till
samtal som förts mellan arbetsmarknadens parter i olika konstellationer.
Regeringsföreträdare har gång på gång hävdat att en lösning på detta område
är en förutsättning för en god ekonomisk utveckling men att regeringen inte
avsåg att lägga sig i diskussionerna. Det står nu klart att samtalen inte lett
till
det önskade resultatet.
Också när det gäller samtalen med näringslivet inom den s.k. Rosengren-
gruppen har regeringen misslyckats.  Näringslivsföreträdarnas kritik av årets
vårproposition var svidande. Företagarnas Riksförbund har dock uttryckt sitt
gillande av innehållet i budgetpropositionen. Deras medlemmar och övriga
företagarorganisationer verkar dock mer kritiska. De som till äventyrs ställt
sina förhoppningar till årets budgetproposition söker förgäves efter de
åtgärder som det svenska näringslivet anser fordras för att åstadkomma det
klimat som kan göra Sverige till en blomstrande företagarnation.
Regeringen kan inte hantera
internationaliseringen av ekonomin
Vi lever idag i en internationaliserad tillvaro. Människor,
kapital och företag rör sig snabbt och enkelt över
nationsgränser och placerar sig där jordmånen för tillväxt är
god.
Denna situation ställer stora krav på Sverige. Erbjuder vi en jordmån som
gör att nya företag startas och att vi finns med på listan över tänkbara länder
när etableringar planeras? Är skatterna för företagen sådana att det går att
konkurrera med omvärlden? Är personskatterna så utformade att de attrahe-
rar snarare än motverkar att människor med expertkunskaper väljer att flytta
till Sverige? Har vi i Sverige en sådan stabilitet när det gäller spelreglerna
för
företagen att Sverige framstår som ett bra land att etablera sig i?
Tyvärr är svaren på de här frågorna nedslående. Nedslående med tanke på
den fortsatt höga arbetslösheten och på möjligheterna att långsiktigt finan-
siera angelägna åtaganden när det gäller t ex vården och omsorgen.
Det är allvarligt när nu företag, kunskap och kapital flyttar ut. Volvo ägs
av amerikanska Ford. Saab till hälften av amerikanska GM. Astra är
engelskt, Nordbanken och Stora skrivna i Finland.
På sju år har ägarförhållandena  i Sveriges 15 största verkstadsföretag
förändrats dramatiskt. Det utländska ägandet har fyrdubblats sedan 1992 i de
svenska storföretagen. Majoriteten av de utländska ägarna är okända till
namnet och ägandet är spritt på många små innehav. Utvecklingen under
1990-talet har inneburit att även många svenska storföretag är mer utländska
än svenska när faktorer som andel anställda i utlandet, andel av fakturering i
utlandet, andelen utländska ägare, etc vägs samman.
Men det är inte bara storkapitalet som flyr. Även småspararna väljer i
ökande utsträckning utlandsfonder när de satsar sitt sparkapital. "Alla nya
pengar går till utlandsfonder", sade i våras VD:n för Sveriges största
fondförvaltare. Det svenska näringslivet övertas nu successivt av utländska
ägare samtidigt som svenskarnas direktägande minskar kraftigt. Dubbel-
beskattningen på risksparande driver företagen och jobben ur landet. Detta är
uppenbarligen ingenting som allvarligt bekymrar regeringen.
ISA, Invest in Sweden Agency, som är den myndighet som har till uppgift
att internationellt verka för att information och kontakter med utländska
investerare i syfte att förstärka det näringsliv som verkar i Sverige, lämnade i
mars 1999 en rapport till regeringen. Temat var Klimatet för utländska
investeringar i Sverige.
I denna rapport kan man studera en tabell som illustrerar länders
konkurrenskraft enligt The World Competitiveness Yearbook. Bland de 46
länder som jämförs kan vi konstatera att Sverige 1996 låg på fjortonde plats,
1997 på sextonde plats och 1998 på sjuttonde plats. År 1994 låg vi på nionde
plats. Av länderna i vårt närområde, som kanske kan vara alternativa för
etableringar, så ligger Sverige efter Danmark, Finland och Norge.
Också World Economic Forums lista över konkurrenskraften är
nedslående läsning. Där låg Sverige 1996 på tjugoförsta plats, 1997 på
tjugoandra plats och 1998 på tjugotredje plats. Också här hamnar vi på
efterkälken när vi jämför med de nordiska grannländerna.
Sammanfattningsvis ägnar regeringen föga politisk kraft åt företagsklima-
tet och de strukturella problem som gjort att Sverige sedan 1970 halkat från
tredje till sjuttonde plats bland OECD-länderna. Regeringen verkar sakna
såväl ideologi som strategi för att gå till roten med de djupgående struktur-
problem som i 30 år drivit Sverige från toppen till botten av välståndsligan.
Kristdemokraternas
alternativ
En social och ekologisk
marknadsekonomi ger långsiktiga
tillväxtförutsättningar
Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk
marknadsekonomi. Valet av ekonomiskt system grundar sig
på den kristdemokratiska ideologin, men också på
övertygelsen att marknadsekonomin är den mest effektiva
och den mest demokratiska formen för att hushålla med
begränsade resurser. Den renodlade marknadsekonomin
behöver korrigeras av sociala och ekologiska hänsyn.
Inom marknadsekonomins ram vill vi förena frihet och solidaritet. Grund-
läggande är frihet under ansvar. Enskilda initiativ och personligt ansvars-
tagande skall uppmuntras. Staten ska sätta ramarna för ett gott och stabilt
företagarklimat, främja konkurrensneutralitet och särskilt ta hänsyn till
småföretagens villkor. Statens uppgift är vidare att säkra social trygghet för
alla samt garantera hänsynstagande till vad miljön tål. Kontrollinstrument
och ekonomiska styrmedel måste användas för att påverka den ekonomiska
aktiviteten till en långsiktigt hållbar produktion och konsumtion.
Grundläggande gemensamma etiska värderingar och riktlinjer är en
förutsättning för en väl fungerande marknad. En god affärsetik i marknads-
ekonomin ger smidighet och sänker de s.k. transaktionskostnaderna som i allt
högre grad uppkommer som en effekt av bristen på förtroende och tillit i
olika typer av uppgörelser. Kristdemokraterna vill se en ökad avreglering
med ökat personligt ansvarstagande och etiska riktlinjer. Ekonomisk
brottslighet måste bekämpas med kraft.
Målet för den ekonomiska tillväxten är att ge möjlighet till ett bättre liv för
fler, ökad välfärd och livskvalitet. Ekonomisk tillväxt får inte ske till priset
av en förstörd miljö. En förutsättning för att förverkliga den sociala och
ekologiska målsättningen är sunda offentliga finanser. Detta i sig är emeller-
tid inte tillräckligt. Parallellt måste fundamentala tillväxtförutsättningar
skapas.
Ett gott företagarklimat skapar nya
framtidsjobb
Förväntningarna på nya arbetstillfällen ställs i första hand på
de mindre företagen. Det är också naturligt med
utgångspunkt från att studier av svenska företag visat att
cirka 70 procent av nya arbetstillfällen genererats i mindre
företag. Två tredjedelar av dessa 70 procent har uppstått
genom ökad sysselsättning i befintliga företag medan en
tredjedel tillkommit genom nyetablering.
De flesta politiska partier är idag överens om att de nya jobben i huvudsak
måste skapas i den privata sektorn. Detta är också utgångspunkten för
Kristdemokraternas politik. Men Kristdemokraterna redovisar också i detta
budgetalternativ hur ökade resurser på kort sikt kan tillföras och på längre
sikt skapas för att möta det ökade behovet av vård och omsorg i kommuner
och landsting.
Utrymmet för produktivitets- och effektivitetsförbättringar i framför allt de
stora företagen innebär att man i dessa företag samtidigt kan öka
produktionen och minska antalet anställda. Under den senaste tioårsperioden
minskade antalet anställda i storindustrin med 19 procent medan små-
industrin ökade antalet anställda med 11 procent.
Sverige har under senare år i rask takt rutschat utför i OECD:s välfärdsliga.
Från en position som nummer fyra 1970, via en sjundeplats 1980 befinner sig
Sverige idag på en blygsam sjuttondeplats. Denna utveckling måste brytas
och vändas. Det kan bara ske genom ett bättre företagar- och investerings-
klimat som ger fler nya jobb, ökad köpkraft och därmed ökad efterfrågan.
Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är därför av största vikt i
kampen mot den höga arbetslösheten. På kort sikt spelar nyföretagandet en
relativt liten roll för att påverka näringsstrukturen i Sverige, men för
förnyelsen av näringslivet på längre sikt är nya företag av största betydelse.
Nyföretagandet ligger på en nivå som klart understiger exempelvis
Tysklands och Frankrikes och många andra länders i Europa. Tyvärr visar
det sig också att nyföretagandet minskar i Sverige. Det kan också noteras att
en betydande andel av de tillkommande företagen skapas enbart av skatte-
skäl. Dessa företag bidrar alltså inte alls till tillkomsten av nya jobb. Det är
också ett anmärkningsvärt underbetyg att så många nya företag inte
överlever i det svenska företagsklimatet.
Små- och medelstora företag och familjeföretag är en tillgång som måste
värnas och uppmuntras. Sveriges beroende av ett konkurrenskraftigt närings-
liv som förlägger tillverkning, forskning, utveckling och andra strategiska
verksamheter till Sverige kan inte nog understrykas. Det räcker inte att tala
om vikten av ett ökat företagande, det fordras också praktisk politik. Det
handlar om att skapa bättre förutsättningar så att kreativitet kan frigöras, så
att människor vågar förverkliga sina affärsidéer, vågar ta språnget att starta
eget, vågar ta risker, vågar utvidga och nyanställa.
Från statligt håll går det inte att tvinga fram företag och nya jobb, men det
går i stor utsträckning att påverka människors vilja och möjligheter genom
att förändra regler, skatter och strukturer så att medborgare kan dra nytta av
varandras kunnande och idéer. Här finns den ekonomiska utvecklingens
viktigaste drivkraft.
Ökad sysselsättning tryggar välfärden
År 1997 nådde sysselsättningen sin lägsta nivå sedan 1974.
Den kraftiga sysselsättningsökning som fyrpartiregeringen
lämnade efter sig bröts av den socialdemokratiska
regeringens politik från mitten av år 1995 och syssel-
sättningen föll sedan i drygt två år. De historiskt låga
sysselsättningsnivåer som nu etablerats är inte bara en följd
av den djupa lågkonjunkturen under 1990-talets början, utan
också en följd av den socialdemokratiska politiken som
aktivt gått ut på att få bort människor från arbetslöshets-
statistiken genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
generationsväxlingar och tillfälliga avgångsersättningar.
Vidare har antalet förtidspensioneringar ökat kraftigt under
senare år. Denna politik bidrar till passivisering av
människor, vilket i sig är illa nog. Men den innebär också ett
allvarligt hot mot Sveriges långsiktiga förutsättningar att
finansiera en rimligt omfattande offentlig verksamhet med
god kvalitet. De senaste decenniernas utveckling där allt
färre måste försörja alltfler är ohållbar och måste snarast
både brytas och vändas. En viktig förändring är därför en
politik som skapar förutsättningar för en kraftigt ökad
sysselsättning i framför allt det privata näringslivet. För att
åstadkomma detta krävs det att en rad förändringar görs
inom många olika områden. Regeringens politik har hittills
gått ut på att saneringen av statens finanser tillsammans med
förhoppningar om en god internationell konjunktur ska lösa
problemet. Föreliggande budgetproposition ger inte heller
den några som helst konkreta besked eller förslag med syfte
att långsiktigt öka Sveriges tillväxtförutsättningar.
Enligt Kristdemokraterna krävs det ett brett program för att bryta den höga
totala arbetslösheten genom ökad sysselsättning. I ett sådant program ingår
bl.a. strukturella förändringar av skatterna och ett sänkt skattetryck,
förenklingar av regelverken för företagen, en modernisering av arbetsrätten,
ett effektivare rättsväsende och en sundare konkurrenssituation genom
krafttag mot skattefusk och ekonomisk brottslighet. En reformering av
dagens lapptäcke till socialförsäkringssystem måste också ske om samspelet
mellan skattesystemet och de olika bidragssystemen ska ge rätt incitament
till arbete, samtidigt som en rimlig ekonomisk trygghet finns i oförutsedda
eller opåverkbara situationer. Utmaningarna är stora, men därmed också
möjligheterna. Den socialdemokratiska regeringen tycks emellertid sakna
varje framtidsinriktad tanke. I stället går regerandet ut på att passivt
förvalta
den uppnådda budgetbalansen och formulera målsättningar som sedan inte
följs av några åtgärder. Kritiken av denna passivitet borde vara större än den
är i dag i den allmänna debatten. Den budgetbalans som uppnåtts i
högkonjunktur är långt ifrån självklar om fem till tio år. Därför krävs det nu
en aktiv politik som tar sikte på Sveriges förutsättningar att klara
välfärdsåtagandena längre fram, då andelen äldre personer ökar, då låg-
konjunkturer kommer och då arbetslöshet och statsskuld riskerar att öka.
Endast genom att aktivt genomföra förändringar som stimulerar syssel-
sättning, tillväxt och företagande kan Sverige trygga välfärden.
Kristdemokraterna anser dock att det är av stor vikt att också ha mätbara
mål för sysselsättningen, så att den förda politiken kan följas upp och
utvärderas. När det gäller det senare är det ynkligt att regeringen väljer att
återigen sätta slutåret för sitt mål till mitten av nästa mandatperiod. Det ska
tydligen inte gå att utvärdera måluppfyllelsen i samband med de ordinarie
riksdagsvalen.
Att få behålla en större del av sin egen
lön bryter bidragsberoendet
Regeringens politik för att sanera statsfinanserna har till
stora delar inneburit höjda skatter för låg- och
medelinkomsttagare. Detta har i kombination med sänkta
bidrag gjort att många som redan tidigare levde på
marginalen tvingats söka socialbidrag.
Socialbidragskostnaderna ökade under i stort sett hela den
förra mandatperioden, liksom antalet socialbidragstagare.
Denna utveckling har i sin tur belastat kommunerna eftersom
det är de som finansierar socialbidragen. Låginkomsttagare
som tvingas söka socialbidrag under vissa perioder av året
betalar samtidigt ofta ansenliga belopp i inkomstskatter.
Denna negativa rundgång måste brytas.
Kristdemokraterna ser det som en viktig och prioriterad uppgift att skapa
en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte
tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop.
Dagens skattesystem gör att lågavlönade inte klarar sig på sin lön när skatten
är betald. De får först betala världens högsta skatter och sedan "stå med
mössan i hand" på socialkontoret för att få tillbaka pengar. Detta är inte ett
rimligt system. Sänkta inkomstskatter för låginkomsttagare är en fråga om
värdighet och respekt för enskilda personer. Det är också helt avgörande för
att bryta det bidragsberoende som alltför många människor har fastnat i.
Regeringens föreslagna barnbidragshöjning kommer inte en socialbidrags-
tagare till del, eftersom socialbidraget minskar med samma belopp som
barnbidraget ökar. Med sänkta inkomstskatter kommer framför allt fler
låginkomsttagare få möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen
ekonomiska situation.
I denna motion föreslås en rad åtgärder som gör att människor i jämförelse
med idag får behålla en större del av sin egen lön. Det beloppsmässigt mest
betydande förslaget är ett kraftigt höjt grundavdrag i den kommunala
beskattningen. Förslaget innebär en höjning av grundavdraget med 9 600
kronor, vilket i genomsnitt innebär en ökning av den disponibla inkomsten
på ca 250 kronor i månaden, eller drygt 3 000 kronor per år. Förslaget ger
förutsättningar för en bättre fungerande lönebildning och innebär dessutom
kraftiga förbättringar för till exempel pensionärer och sommar- eller
extraarbetande studerande ungdomar. Med Kristdemokraternas grundavdrag
kan man tjäna 18 300 kronor per år innan man behöver börja betala
kommunalskatt, jämfört med 8 700 kronor i dag. Från år 2001 kommer, som
en följd av det nya pensionssystemet, samtliga pensionärer att betala skatt i
det vanliga skattesystemet. Därmed får de del av den skattesänkning på ca
250 kronor per månad som redovisats ovan. Från och med år 2002 föreslås
att ett förvärvsavdrag (statlig skattereduktion) införs på 2,4 procent av
löneinkomster upp till ca 300 000 kronor per år. Detta kommer att stärka
arbetslinjen och sänka marginalskatten för alla låg- och medelinkomsttagare.
Det skattebortfall som uppstår för kommunsektorn regleras i enlighet med
finansieringsprincipen. Se avsnitt 6 om kommunsektorn.
En minskad statsskuld ger frihet åt
kommande generationer
Staten bör snarast betala av den statsskuld som i dag uppgår
till ca 1 400 miljarder kronor. För Kristdemokraterna finns
det flera skäl till detta ställningstagande.
För det första är det varje generations moraliska ansvar att inte skjuta en
skuld på kommande generationer.
För det andra innebär nuvarande stora skuld att statsbudgeten och hela den
svenska ekonomin är väldigt konjunkturkänsliga. Förändringar beträffande
ränteläget, såväl nationellt som internationellt, och variationer i valutakurser
har en betydande påverkan på den svenska ekonomin, beroende på
skuldsättningen.
En mindre statsskuld leder därför till mindre sårbarhet för yttre
förändringar, och detta leder i sin tur till ett ökat förtroende för den svenska
ekonomin.
För det tredje utgör statens räntekostnader för statsskulden den enskilt
största posten i budgeten med drygt 82 miljarder kronor nästa år. Dessa
räntekostnader tränger undan annan offentlig verksamhet, eller möjligheter
till stora skattesänkningar. Statsskulden kräver i dagsläget att skatter tas in
för att finansiera räntekostnader motsvarande ca 4,2 procent av BNP.
Skattetrycket skulle alltså kunna vara motsvarande lägre med samma nivå på
den offentliga konsumtionen som i dag om räntekostnaderna inte fanns.
Dessa tre skäl leder Kristdemokraterna till att föreslå riksdagen en
snabbare avbetalning av statsskulden än den som regeringen räknar med.
Tekniken för att åstadkomma detta skiljer sig dock från den metod som
regeringen använder - ett permanentat högt skattetryck. Kristdemokraterna
väljer i stället att både spara i statens utgifter och att sälja ut fler
statligt hel-
eller delägda företag i en snabbare takt än den regeringen föreslagit. På detta
sätt kan avbetalningstakten av statsskulden öka, samtidigt som skattetrycket
kan sänkas. Det går således att uppnå två strukturellt viktiga effekter
samtidigt med detta tillvägagångssätt. Utförsäljningen är också motiverad av
vår ståndpunkt att staten bör renodla sin roll. I denna roll ingår inte att både
agera domare och spelare på den konkurrensutsatta marknaden. Kristdemo-
kraternas ståndpunkt i denna fråga utvecklas ytterligare i den näringspolitiska
motionen för utgiftsområde 24.
En bättre fördelningspolitik skapar
möjligheter för fler
Regeringens fördelningspolitik är i långa stycken både
misslyckad och orättvis. Detta gäller inte minst på
familjepolitikens område. Den socialdemokratiska politiken
går ut på att enbart subventionera de familjer som väljer
"rätt", det vill säga använder föräldraförsäkringen i ungefär
ett år och sedan förvärvsarbetar, med barnen inom den
kommunala barnomsorgen. De familjer som av olika skäl
inte kan eller vill utnyttja daghem får därmed inte del av det
offentliga stödet. Denna politik utvecklas ytterligare genom
den maxtaxa inom barnomsorgen som stegvis införs. Denna
styrande fördelningspolitik går på tvärs mot den
kristdemokratiska subsidiaritetsprincipen som innebär att
staten ska stödja och inte styra familjernas val i detta fall.
Kristdemokraterna vill se en reformerad familjepolitik med
ökad valfrihet och ett mer rättvist fördelat offentligt stöd till
barnfamiljerna.
Inom familjepolitiken föreslår regeringen att barnbidragen ska höjas. Ett
höjt barnbidrag leder dock inte till någon förbättring för den som uppbär
socialbidrag, eftersom detta reduceras med samma belopp som barnbidraget
höjs. Det räcker sannolikt inte heller för de barnfamiljer som har det sämst
ställt ekonomiskt. Kristdemokraterna vill för år 2000 i stället prioritera en
förbättring av bostadsbidraget. På så sätt kommer samhällets stöd dem till del
som behöver det bäst.
En del av de besparingsåtgärder som regeringen vidtagit under sanerings-
åren är och har varit förödande för enskilda människor och ett uttryck för
regeringens betydande okänslighet för människors faktiska situation. Som
exempel på sådana åtgärder kan nämnas besparingarna på änkepensionerna,
bostadsbidragen och övriga försämringar för ålderspensionärer. Regeringen
har också genom de utomordentligt omfattande skattehöjningar som skett
pressat många hushålls ekonomier över den gräns där de själva klarar av att
försörja sig utan socialbidrag. Kristdemokraterna föreslår i denna motion en
aktiv skattepolitik som inriktas på sänkta skatter för låg- och medel-
inkomsttagare. Medan den av regeringen föreslagna skattereduktionen riktar
sig enbart till dem som har inkomst av tjänst, vill Kristdemokraterna att alla,
även pensionärerna, ska få en standardförbättring genom det grundavdrag
som föreslås.
Regeringens tal om att värna svaga grupper har inte heller omsatts i
praktisk handling när det gäller biståndet till världens fattigaste. Kristde-
mokraterna anser att biståndet bör höjas för att återgå till enprocentsnivån av
BNI.
Kristdemokraterna vill också förbättra för de sämst ställda pensionärerna,
som ofta är kvinnor, genom att höja pensionstillskottet. Likaså bör
grundnivån i föräldraförsäkringen höjas från dagens låga nivå, 60 kronor per
dag, till 120 kronor. Talet om att värna svaga grupper måste också återspeg-
las i praktiken. Det är först då det verkligen går att tala om fördelnings-
politik. I Kristdemokraternas budgetalternativ föreslås, förutom de fördel-
ningspolitiskt viktiga förändringar som nämnts ovan, ytterligare ett antal
åtgärder som riktas in på att förbättra för dem som i dag har det sämst.
Prioriterade områden
I följande avsnitt presenteras sex områden som är särskilt
prioriterade för Kristdemokraterna i den ekonomiska
politiken. Det gäller politiken för att skapa långsiktigt goda
tillväxtförutsättningar genom ett bättre företagarklimat,
skattepolitiken för låg- och medelinkomsttagare, valfriheten
för barnfamiljer, pensionärernas ekonomiska situation,
vården, omsorgen och skolan samt vikten av ett återupprättat
rättssamhälle. På dessa områden är den socialdemokratiska
regeringens politik utpräglat bristfällig eller direkt felaktig.
Tillväxtpolitik för nya jobb
Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge
stabila och goda villkor för fler och växande företag och
därigenom öka sysselsättningen, minska arbetslösheten och
trygga välfärden. Detta åstadkoms genom en balanserad
finanspolitik i kombination med strukturella åtgärder som
förbättrar ekonomins funktionssätt och avlägsnar de
seglivade bromsmekanismer som i mer än 25 år
underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft och
bäddat för dagens massarbetslöshet och brister i välfärden.
Penningpolitiken skall skötas av Riksbanken med
inflationsmålet på 2 procents årlig KPI-förändring som
riktmärke. Finans- och strukturpolitiken åvilar riksdagen att
besluta om. De flesta av de finanspolitiska åtgärder som
föreslås i denna motion har även fundamentala strukturella
effekter för att förbättra den svenska ekonomins
funktionssätt:
- Skatten i vanliga inkomstlägen sänks kraftigt de närmaste åren genom
höjningar av grundavdraget i den kommunala beskattningen. Detta bidrar
i första hand till att fler kan klara sig på sin egen lön, men det medför
också den strukturellt viktiga effekten att kommande lönebildning
underlättas. Se vidare avsnitt 5.2.
- Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter att växa genom en femtio-
procentig skattereduktion för de privata hushållens köp av tjänster i det
egna hemmet. Förslaget kan beskrivas som att det av Socialdemokraterna
nyligen avvecklade ROT-systemet i stället permanentas och utvidgas
rejält, så att det vita priset halveras direkt vid köpet. Tjänster för upp till
50 000 kronor per år kan köpas med en femtioprocentig skattereduktion,
som då alltså uppgår till maximalt 25 000 kronor per hushåll och år.
- Arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter på lönesummor upp
till 900 000 kronor per år från år 2001. För egenföretagare utökas den
nedsättningsberättigade lönesumman till 250 000 kronor per år. Förslaget
gäller alla företag (arbetsgivare), men gynnar främst småföretagen. De
mindre företag som i dag tvekar om de ska våga nyanställa får med detta
förslag klart förbättrade möjligheter att våga satsa på utveckling och
nyanställningar.
- En kraftfull satsning görs för att skapa rimliga och rättvisa konkurrens-
villkor för jordbruksnäringen. Utgångspunkten för de förändringar som
föreslås är den statliga utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige
(SOU 1997:167). Hela jordbrukets  s.k. skatteryggsäck lyfts av genom de
förslag som Kristdemokraterna presenterar.
- Konkurrensvillkoren för åkeri- och transportsektorn föreslås också för-
bättras genom gynnsammare skatteregler.
- Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. År 2001 minskar den med en
procentenhet och från 2002 avvecklas den helt (se nedan),
- Regeringens nya värnskatt avskaffas.
- Från år 2002 införs en statlig skattereduktion för inkomst av lönearbete
på 2,4 procent av den taxerade inkomsten. Detta reducerar marginal-
skatterna för alla, och stärker samtidigt arbetslinjen. Skattereduktionen
ska beräknas utifrån de kommunalt taxerade inkomsterna.
- Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande av-
skaffas.
- Avdragsrätten på pensionssparande höjs till ett helt basbelopp per år.
- Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två
år och beskattas därefter som inkomst av kapital.
- Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas, vilket
kommer att förbättra möjligheterna till en sund lönebildning.
- En avdragsrätt för insättningar på individuella utbildningskonton föreslås
införas från halvårsskiftet år 2000.
Till de strukturella åtgärder som kraftigt kommer att
förbättra lönebildningen hör förslaget om en allmän och
obligatorisk a-kassa med en 33-procentig egenfinansiering
som kommer att skapa raka rör mellan en bra lönebildning,
låg arbetslöshet och låga avgifter för den enskilde och vice
versa.
Förmögenhetsskatten
Förmögenhetsskatt betalas på fysiska personers
nettoförmögenhet (tillgångar minus skulder). Nivån är 1,5
procent på belopp som överstiger 900 000 kronor.
De senaste årens utveckling har visat på svårigheterna att bibehålla
förmögenhetsbeskattningen. Anledningen står främst att finna i den ökande
internationaliseringen som gör det omöjligt för Sverige att i det långa loppet
bibehålla ett skattetryck som avsevärt överstiger omvärldens. Förmögen-
hetsbeskattningen som tidigare kunnat motiveras av fördelningspolitiska skäl
får idag helt andra effekter än de tänkta. Detta har tydliggjorts bl a genom att
regeringen befriat huvudägarna i aktiebolag från förmögenhetsskatt medan
t ex låginkomsttagare som råkar ha sitt egnahem beläget i ett attraktivt
område till följd av de kraftigt höjda taxeringsvärdena tvingas betala för-
mögenhetsskatt. Idag är 17 av Sveriges 18 aktiemiljardärer befriade från för-
mögenhetsskatten på sitt aktieinnehav. Motivet för detta är att de annars
sannolikt skulle välja att lämna Sverige med sina pengar. De som inte har de
stora resurserna får stanna kvar och finna sig i att betala skatten.
Utformningen av dagens förmögenhetsskatt är orimlig också i andra
avseenden. För den händelse att ett gift par tillsammans har en förmögenhet
som överstiger 900 000 kronor ska förmögenhetsskatt betalas. Om ett
sammanboende par har motsvarande förmögenhet ska de däremot inte sam-
beskattas. Detta innebär alltså att äktenskapet i detta avseende ekonomiskt
straffbeskattas i förhållande till ett samboförhållande.
Inkomstbeskattningen och kapitalinkomstbeskattningen innebär att en
faktisk inkomst beskattas. Förmögenhetsbeskattningen däremot bygger ofta
på fiktiva värden. Detta kan ge fördelningspolitiskt orimliga effekter. T.ex.
tvingas många småhusägare att utöver den höga fastighetsskatten betala
förmögenhetsskatt. Detta trots att förmögenheten som är bunden i fastigheten
inte går att omsätta till inkomster med mindre än att bostaden säljs.
Vi har uppfattningen att förmögenhetsskatten kommer att avskaffas inom
några få år. Detta oavsett vilken kulör sittande regering har. Sverige har den
högsta förmögenhetsskatten av OECD-länderna. Alltfler av våra grannländer
avskaffar denna skatt. Så sent som 1997 sällade sig Tyskland och Danmark
till de länder som inte längre har en särskild skatt på förmögenheter.
Kristdemokraterna noterar att regeringen i förra höstens budgetproposition
antydde att en förändring var på gång vad gäller förmögenhetsskatten.
Regeringens bedömning var att "under mandatperioden bör kapitalinkomst-
skattesatsens nivå och förmögenhetsskatten övervägas". I föreliggande
budgetproposition sägs det emellertid ingenting i denna fråga.
Kristdemokraterna har kommit fram till slutsatsen att förmögenhetsskatten
ska fasas ut ur det svenska skattesystemet. För att finansiera detta föreslås en
höjd bolagsskatt, dvs skatten på företagens vinster. Vi gör bedömningen att
den nuvarande förmögenhetsskatten i kombination med nuvarande dubbel-
beskattning är väsentligt mer skadlig för ekonomin och utvecklingskraften i
vårt land än den höjning av bolagsskatten som vi föreslår. Höjningen innebär
att bolagsskatten, som jämte den i Finland är Europas lägsta, ökar från 28 till
30 procent av nettovinsten. På så sätt sker beskattningen på faktiska intäkter,
inte på fiktiva värden som vid förmögenhetsbeskattningen.
Det kan konstateras att det inom nästan samtliga riksdagspartier finns en
diskussion om förmögenhetsskattens avskaffande. En majoritet av partierna
vill avskaffa förmögenhetsskatten.
Den samlade effekten av Kristdemokraternas förslag beträffande företags-
och ägarbeskattningen framgår av diagram 5.1. Diagrammet jämför den
totala beskattningen på aktieinvesteringar med regeringens politik och Krist-
demokraternas år 2001, under antagandet att investerarens övriga nettoför-
mögenhet överstiger 900 000 kronor. Vidare antas att 30 procent av vinsten
efter bolagsskatt delas ut. Trots Kristdemokraternas förslag till något höjd
bolagsskatt, leder den slopade dubbelbeskattningen och den sänkta
förmögenhetsskatten till att den totala beskattningen av det riskvilliga
kapitalet minskas från 61 procent till 48 procent.
Kristdemokraternas politik för ett bättre företagarklimat sammanfattas i
tabell 5.1.2.
TABELL 5.1.2 KRISTDEMOKRATERNAS POLITIK FÖR ETT BÄTTRE
FÖRETAGARKLIMAT
Kassamässiga effekter för staten, miljarder kronor
Tabell 4: (2000 2001 2002 )
En skattepolitik där alla får behålla
mer av sin egen lön
Regeringens politik för att sanera statsfinanserna har till
stora delar inneburit höjda skatter för låg- och
medelinkomsttagare. Detta har i kombination med sänkta
bidrag gjort att många som redan tidigare levde på
marginalen tvingats söka socialbidrag.
Socialbidragskostnaderna ökade under i stort sett hela den
förra mandatperioden, liksom antalet socialbidragstagare.
Denna utveckling har i sin tur belastat kommunerna eftersom
det är de som finansierar socialbidragen. Låginkomsttagare
som tvingas söka socialbidrag under vissa perioder av året
betalar samtidigt ofta ansenliga belopp i inkomstskatter.
Denna negativa rundgång måste brytas.
Kristdemokraterna ser det som en viktig uppgift att skapa en skattestruktur
som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende
av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Därför föreslås en rad
åtgärder som gör att inkomsttagare får behålla en större del av sin egen lön
och därmed får möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen
ekonomiska situation.
- Det beloppsmässigt mest betydande förslaget är ett kraftigt höjt
grundavdrag i den kommunala beskattningen. Inkomstskatten sänks för
alla med sammanlagt 17 miljarder kronor nästa år genom en höjning av
grundavdraget med 9 600 kronor. Effekten blir en skattesänkning med ca
250 kr/månad, eller drygt 3 000 kronor per år. Grundavdragshöjningen
omfattar även skattepliktiga transfereringar och gäller för pensionärer i
de fall där deras särskilda grundavdrag understiger det av
Kristdemokraterna föreslagna grundavdraget i den kommunala beskatt-
ningen. Från och med år 2001 kommer denna grundavdragshöjning att
kosta ytterligare 3 miljarder kronor eftersom samtliga pensionärer då
kommer in i det vanliga skattesystemet, som en följd av pensions-
reformen. Kommunerna kompenseras fullt ut för skattebortfallet i
enlighet med finansieringsprincipen. Förslaget ger förutsättningar för en
bättre fungerande lönebildning och innebär dessutom förbättringar för
sommar- eller extraarbetande ungdomar. Med vårt föreslagna grund-
avdrag kan man tjäna 18 300 kronor per år innan man behöver betala
kommunalskatt jämfört med 8 700 kronor i dag.
- De skattemässiga fördelarna för hushållen att spara föreslås förbättras
dels genom en höjd avdragsrätt för pensionssparande, dels genom en
avdragsrätt för sparande på individuella utbildningskonton.
- Gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från 7 000
till 6 000 kronor. Det innebär att resekostnader på ytterligare 1 000
kronor blir avdragsgilla jämfört med idag.
- En skatt som plågar många, inte minst de med låga inkomster, är
fastighetsskatten som på grund av sin utformning har orimliga effekter.
Kristdemokraterna föreslår att fastighetsskatten på hyreshus från år 2000
varaktigt ska sänkas till 1,2 procent. Fastighetsskatten på egna hem sänks
till 1,3 procent år 2001 och till 1,2 procent år 2002. Fastighetsskatten ska
redan från år 2000 enbart beräknas på en tredjedel av markvärdet
överstigande 150 000 kronor. På så sätt försvinner de orimliga effekter
som exempelvis drabbat dem som bor i skärgårdsområden.
- Kristdemokraterna avvisar regeringens nya värnskatt. Den är ett brott
mot de principer som Socialdemokraterna själva var med om att lägga
fast i skattereformen 1990-1991 om att ingen ska betala mer än 50
procent av en inkomstökning i skatt. Den är också ett brott mot de löften
Socialdemokraterna ställde ut om att värnskatten under budgetsanerings-
åren skulle vara tillfällig. Viktiga motiv för att inte ha extra hög statlig
skatt på högre inkomster är också att utbildning med medföljande
studieskulder måste löna sig. Om svenska studenter utbildar sig i Sverige,
bör inte skattesystemet leda till att de sedan flyttar utomlands. Det är en
framtidsinvestering att ha ett skattesystem som gör att utbildning lönar
sig.
-
TABELL 5.2 EN SKATTEPOLITIK DÄR ALLA FÅR BEHÅLLA MER AV SIN EGEN LÖN
Kassamässiga förändringar för staten, miljarder kronor
Tabell 5: (2000 2001 2002 )
En reformerad familjepolitik
Familjefrågorna har haft en central ställning i
Kristdemokraternas politiska arbete ända sedan partiet
bildades. Det handlar både om synen på familjens ställning
och uppgifter i samhället, och om utformningen av det
offentliga familjestödet. Kristdemokraternas arbete har varit
inriktat på att hitta de modeller för valfrihet och mångfald,
som vi tror skapar de bästa förutsättningarna för föräldrarna
och barnen. Vi kommer även fortsättningsvis att lyfta fram
familjepolitiken som en huvudfråga på grund av den
betydelse den har för hela samhällsbyggandet och framför
allt för barnen.
Genom att styra alla resurser till ett fåtal barnomsorgsformer har staten i
praktiken tagit över beslut som familjerna själva borde fatta. Stora statliga
och kommunala resurser har ensidigt satsats på de familjer som velat och
kunnat få del av den offentliga barnomsorgen. De som på hel- eller deltid vill
sköta barnomsorgen på egen hand eller vill ha en annan lösning har därför
ofta mycket svårt att förverkliga sin önskan.
Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har flera brister
från såväl valfrihets- som fördelningspolitisk synvinkel. Fördelningspolitiskt
därför att barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller redan
resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk
situation föräldrarna har innan de får barn och omvänt högre för redan
välavlönade kvinnor och män. Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast
bostadsbidraget kan sägas gynna resurssvaga hushåll på ett särskilt sätt.
Bostadsbidraget har dock skurits ner och försämrats kraftigt under senare år
av den socialdemokratiska regeringen.
Från valfrihetssynpunkt är det en brist att det familjepolitiska stödet inte
medger flera alternativa barnomsorgsformer. Socialdemokraterna vill med
sitt förslag om maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen utöka detta
fördelningspolitiska missförhållande ytterligare, eftersom en enhetlig
maxtaxa kommer att gynna de mest välbeställda familjerna mest. Valfriheten
förbättras inte heller genom införande av maxtaxa. Det är fortfarande bara
om familjen väljer den offentligt finansierade barnomsorgen som den får del
av samhällets stöd. De som inte vill, eller kan, utnyttja denna får inte del av
samhällets stöd. Dessutom strider förslaget om en nationellt enhetlig
maxtaxa mot principen om det kommunala självstyret. Kristdemokraterna
avvisar därför regeringens planer på en maxtaxa inom den kommunala
barnomsorgen.
Kristdemokraterna föreslår följande förändringar på
familjeområdet:
- Höjd garantinivå i föräldraförsäkringen från dagens 60 kronor per dag till
120 kronor per dag. Kontaktdagarna återinförs i föräldraförsäkringen.
- Ett återinfört och förbättrat vårdnadsbidrag på 10 procent av
prisbasbeloppet (3 660 kronor) per månad och barn mellan 1 och 3 år in-
förs från den 1 juli år 2000. Till följd av att vårdnadsbidraget gäller från
den dag barnet fyller 1 år slopas de 90 garantidagarna i föräldra-
försäkringen. Från och med år 2001 påbörjas en utbyggnad av vårdnads-
bidraget så att det beloppsmässigt blir högre, 4 000 kronor per månad.
Från år 2002 avsätts medel för att ge föräldrarna till alla 3-6-åringar ett
belopp som kan användas fritt under sammanlagt 360 dagar under den
fyraårsperiod som barnet är fyllda 3 men inte 7 år.
- En avdragsrätt på maximalt 10 procent av prisbasbeloppet per månad
(3 660 kronor) införs från den 1 juli år 2000 för styrkta barnomsorgs-
kostnader för alla barn mellan 1 och 3 år.
- Regeringens planerade barnbidragshöjning senareläggs ett år för att i
stället möjliggöra omedelbara förbättringar för de barnfamiljer som har
det sämst ställt ekonomiskt. Detta uppnås genom förbättringar i
bostadsbidraget. Det särskilda bidraget i bostadsbidraget (den del som
enbart beror på antalet barn) höjs med 100 kronor per månad och barn.
De individuella inkomstgränserna i bostadsbidraget för makar/sam-
boende avskaffas och den gemensamma inkomstgränsen sätts till 117 000
kronor. Ytnormen för den bostadsbidragsgrundande ytan utökas med 10
kvadratmeter i respektive kategori. Från år 2001 förs medel motsvarande
50 kronor per barn över från det generella barnbidraget till förbätt-
ringarna i bostadsbidraget. Det innebär att det generella barnbidraget höjs
från 750 kronor till 800 kronor år 2001, och till 900 kronor år 2002.
- Kristdemokraterna anser att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)
ska beräknas som genomsnittet av de senaste två årens inkomster. Detta
påverkar även föräldraförsäkringen.
Barnfamiljerna kommer dessutom att gynnas av den
generella skattesänkning som föreslås för inkomsttagare
genom en höjning av grundavdraget.
TABELL 5.3 KRISTDEMOKRATERNAS POLITIK FÖR
BARNFAMILJER
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
Tabell 6: (Miljoner kronor 2000 2001
2002 )
Bättre pensioner
Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många
pensionärer hårt genom nedskärningarna och bristerna inom
äldrevården samt de växande vårdköerna.
Kristdemokraternas budgetalternativ, som bl a innehåller
nedanstående reformer, innebär därför en satsning på rättvisa
och bättre ekonomisk situation för pensionärer:
- Pensionstillskottet höjs med 200 kr/månad från den 1 januari 2000. Detta
förslag gynnar alla dem som har låg eller ingen ATP. År 2001 träder det
nya pensionssystemet i kraft vad gäller den nya garantipensionen, som
efter skatt kommer att bli ca 100 kronor högre per månad än dagens
folkpension och pensionstillskott. Pensionstillskottet försvinner då helt
och hållet. Från och med år 2001 kommer i stället det höjda grundavdrag
som föreslås i denna motion, till följd av pensionsreformen, att omfatta
hela pensionärskollektivet, vilket gör att även de pensionärer som har
lägst pension kommer att få sänkt skatt med ca 250 kronor per månad.
Jämfört med dagens situation kommer alltså de sämst ställda pensio-
närerna att få ca 350 kronor mer per månad år 2001 med Kristdemokra-
ternas politik.
- Hela inkomstprövningen av änkepensionen slopas.
- Bostadstillägget för pensionärer föreslås höjas från år 2001. Inkomst-
prövningen av bostadstillägget skall inte innehålla fritidsfastighet.
- Omställningspensionen för efterlevande återställs från 6 till 12 månader.
- Grundavdragshöjningen som Kristdemokraterna föreslår omfattar alla
skattepliktiga transfereringar och gäller under år 2000 även för pensio-
närer i de fall där deras särskilda grundavdrag (SGA) understiger det av
Kristdemokraterna föreslagna grundavdraget i den kommunala beskatt-
ningen. Ungefär 1,3 miljoner pensionärer kommer därmed att få sänkt
skatt till följd av denna förändring under år 2000. Från år 2001 kommer,
som nämnts ovan, hela pensionärskollektivet att beskattas i det vanliga
skattesystemet (med undantag för den allmänna pensionsavgiften som
pensionärer inte betalar), vilket leder till sänkt skatt med ca 250 kronor
per månad, eller drygt 3 000 kronor per år.
TABELL 5.4 KRISTDEMOKRATERNAS POLITIK FÖR PENSIONÄRER
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
Tabell 7: (Miljoner kronor 2000 2001 2002 )
Anm.: Många pensionärer kommer redan år 2000 att få sänkt skatt genom det höjda
grundavdrag som föreslås i denna motion. Det belopp som angivits för år 2000 (1
miljard)
är en ungefärlig uppskattning av den del av skattesänkningen som kommer
pensionärerna
till del detta år.
Vården, omsorgen och skolan
Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att kommuner
och landsting kommer att få  3,5 miljarder kronor i
ytterligare resurser de närmaste tre åren jämfört med
regeringens förslag. Vidare vill vi förbättra tandvårdsförsäk-
ringen. Kristdemokraternas samlade politik och bedömning
vad gäller kommunsektorn presenteras mer utförligt nedan
under avsnitt 6 Kommunsektorn.
TABELL 5.5 SATSNINGAR FÖR EN BÄTTRE VÅRD, OMSORG OCH SKOLA
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
Tabell 8: (Miljoner kronor 2000 2001
2002 )
Ett återupprättat rättsväsende
Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som
skett inom rättsväsendet under senare år. Kristdemokraterna
vill tillföra rättsväsendet ytterligare 810 miljoner kronor den
kommande treårsperioden.
- Polisväsendet bör stärkas och närpoliskontoren och deras verksamhet ut-
vecklas för att bekämpningen av vardagsbrottsligheten ska lyckas.
- Åklagarväsendet stärks. En beredskap måste finnas för ett ökat antal
ärenden till följd av en förbättrad personalsituation inom polisen. Pengar-
na ska även användas till fortbildning och kompetensutveckling.
- Domstolsväsendet bör tilldelas ytterligare medel. Dessa pengar ska
särskilt gå till hovrätterna samt läns- och kammarrätterna där en andel
mål får vänta på domstolens avgörande trots att skriftväxling och övriga
beredningsåtgärder är avslutade.
- En fungerande kriminalvård kräver utökade resurser. Frigivningssitua-
tionen är i dag oacceptabel. Målsättningen ska vara meningsfulla insatser
för att möjliggöra ett liv utan brottslighet. Detta arbete måste börja redan
under anstaltstiden och fortsätta efter frigivningen.
- Det brottsförebyggande arbetet intensifieras genom ett utökat samarbete
mellan Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) och kommunerna.
- Till detta kommer förbättrade möjligheter för skattemyndigheterna till
uppföljning och bekämpning av skattefusk samt satsningar på tullen och
kustbevakningen.
-
TABELL 5.6 KRISTDEMOKRATERNAS ALTERNATIV FÖR
RÄTTSVÄSENDET FÖRÄNDRINGAR I FÖRHÅLLANDE TILL
REGERINGENS FÖRSLAG
Tabell 9: (2000 2001 2002 )
Inriktning på kommande
överföringsbelopp till hushållen
De prioriterade områden som beskrivs ovan är finansierade
genom den alternativa budgetpolitik som Kristdemokraterna
presenterar som motförslag till regeringens
budgetproposition. I regeringens budgetalternativ redovisas
ett kvarstående utrymme på ca 20 miljarder kronor år 2002
för överföring till hushållen efter det att det målsatta
sparandet för offentlig sektor uppnåtts (se vidare avsnitt 7).
Kristdemokraterna anser, till skillnad från regeringen, att det
i dagsläget inte är rimligt att inteckna hela detta överskott för
kommande reformer. Särskilt inte som detta innebär att
statens finansiella sparande då blir negativt; minus 8,1
miljarder kronor. Därför intecknas endast drygt 11 miljarder
kronor av de dryga 20 för skattesänkningar. Det finansiella
sparandet i staten blir därmed med Kristdemokraternas
politik år 2002 ca 0,9 miljarder kronor.
I det fall statsfinanserna framöver skulle utvecklas bättre än vad som
framgår av budgetpropositionen vill Kristdemokraterna i princip gå vidare
med att stärka och förbättra de prioriterade områden som redovisats ovan. I
det fall statsfinanserna skulle utvecklas sämre än vad som framgår av
budgetpropositionen kommer de ovan prioriterade områdena att under alla
omständigheter att vara de där besparingar görs i sista hand. Verkligheten får
utvisa vilket utrymme som finns för de reformer som vi anser mest
angelägna.
Kommunsektorn
Saneringspolitiken och
kommunsektorn
Vi konstaterar att kommunsektorn under de senaste
mandatperioderna använts som ett instrument i den
socialdemokratiska regeringens saneringspolitik. Till följd av
successivt ökade allmänna egenavgifter sedan 1995 har
kommunsektorns skatteintäkter minskat med drygt 18
miljarder kronor, eftersom egenavgifterna är avdragsgilla.
Till detta kommer statliga reformer om ett ökat kommunalt
ansvarstagande, som inte finansierats av staten enligt den
tidigare knäsatta finansieringsprincipen.
Kommunsektorns skatteintäkter påverkas i hög grad av sysselsättnings-
utvecklingen i den privata sektorn. Sveriges långsiktiga tillväxtförutsätt-
ningar hade med all säkerhet varit mycket bättre, om inte regeringens politik
ensidigt inriktats på budgetsanering och alltför lite på att förbättra före-
tagarklimatet. Den kraftiga tillväxten för närvarande riskerar att bli
kortvarig,
om inte strukturella åtgärder också vidtas. Den fortsatt höga arbetslösheten
avspeglar sig naturligtvis i sämre utvecklingsmöjligheter och höga kostnader
för kommunsektorn.
Den ekonomiska saneringspolitiken har under 90-talet varit särskilt tung
för kommunsektorn. Det kraftigt ökande antalet äldre medborgare och de
höga födelsetalen i början av decenniet har dessutom krävt en kraftig
utbyggnad av skola, vård och omsorg samt annan kommunal service. Det
kraftiga skattebortfallet på grund av egenavgifterna och endast etappvisa
återföringar i form av ökade statliga bidrag har krävt ett stort förändrings-
och omstruktureringsarbete inom kommunsektorn för att uppnå ekonomisk
balans. Förändringskravet har medfört både negativa och positiva
konsekvenser. Verksamheterna har ofta en hög effektivitet och god kvalitet,
men samtidigt utnyttjas personal ofta alltför hårt. Arbetsmotivation och
arbetsglädje måste återställas.
Budgetpropositionen för år 2000
I budgetpropositionen för år 2000 föreslås inga nya
resurstillskott till kommunsektorn. De extra statsbidrag som
tillförs presenterades redan under våren och är en återföring
av det minskade skatteunderlaget till följd av de avdragsgilla
egenavgifterna som infördes 1995. Då har ännu ingen
kompensation getts för de ökade åtaganden som skett
exempelvis för assistansersättningen inom LSS.
De enligt budgetpropositionen kraftigt ökade skatteinkomsterna för
kommunsektorn år 2000 (+25 miljarder kronor) synes vid en närmare
granskning inte vara riktigt så stora. Effekten av regeringens skatte-
sänkningsförslag (de minskade avdragen mot kommunalskatten för den
allmänna pensionsavgiften) på 4,8 miljarder kronor ingår i de av regeringen
redovisade ökade skatteinkomsterna. Men denna del av skatteinkomst-
ökningen regleras enligt finansieringsprincipen genom en sänkning av det
generella statsbidraget med motsvarande belopp. Ytterligare ca 5 miljarder
kronor av de ökade skatteinkomsterna förklaras av att slutavräkningen av
skattemedel från år 1998 betalas ut år 2000. Den underliggande utvecklingen
av skatteinkomsterna för kommunsektorn mellan 1999 och 2000, ca 15
miljarder kronor, är alltså inte mycket större än normalt vid en hyfsad
konjunktur. I reala termer är den till och med lägre än den skatte-
inkomstökning som skedde mellan 1994 och 1995 som en följd av den
kraftiga konjunkturuppgång som fyrpartiregeringen lämnade efter sig.
Underfinansierat maxtaxeförslag
Den underfinansierade maxtaxan inom förskolan är inte bara
ytterligare ett sätt att med ekonomiska medel söka styra
barnfamiljernas val av barnomsorg. Den tvingar också
kommunerna att prioritera bort annan angelägen verksamhet
för att finansiera det socialdemokratiska vallöftet.
Regeringen har hittills avsatt 1,7 miljarder år 2001 och 3,4
miljarder kronor år 2002 för allmän förskola, rätt till förskola
för barn till arbetslösa och maxtaxa inom förskola och
skolbarnsomsorg. Förutom att reformen är ett brott mot den
kommunala självstyrelsen, och förmodligen också mot den
av staten knäsatta finansieringsprincipen, kostar den enligt
beräkningar som gjorts av Svenska Kommunförbundet
omkring 8,7 miljarder kronor för kommunerna.
Kristdemokraterna avvisar regeringens planer på en statligt
bestämd maxtaxa och föreslår i stället en familjepolitik för
ökad mångfald och valfrihet inom barnomsorgen. Denna
politik utvecklas närmare i en särskild motion med anledning
av utgiftsområde 12.
Äldreberedningen och HSU 2000 är två utredningar som presenterats det
senaste året som gemensamt visar att kommuner och landsting behöver rejält
förstärkta resurser för att minska köerna inom sjukvården, ge en trygg och
värdig äldreomsorg och god vård och omsorg till människor med
funktionshinder av olika slag och omfattning. Det är främst en fortsatt
utbyggnad och mer personal för att erbjuda god kvalitet som prioriteras. På
ett par års sikt bör även en sänkning av avgifterna inom äldreomsorgs- och
handikappområdet kunna ske. Vi delar Äldreberedningens och HSU 2000:s
uppfattning om det långsiktiga resursbehovet. Regeringen tycks inte ta
problemen på allvar.
Minska kommunsektorns
bidragsberoende
Ett fortsatt arbete i syfte att öka den kommunala skattebasen
är angeläget för att minska behovet att statliga bidrag. Den
kommunala självstyrelsen gagnas inte av specialdestinerade
statsbidrag. Istället är det större risk att förslag som t ex
maxtaxan på daghem vid otillräcklig finansiering tvingar
kommunerna att minska resurserna till vården för att klara
det lokala genomförandet av statliga beslut.
Liknande undanträngningseffekter finns redan inom flera av kommunernas
verksamheter. Socialbidraget, som är det yttersta skyddsnätet för människor
som inte klarar sin försörjning, är idag en tung post i den kommunala
budgeten.
Den statliga övervältringen är särskilt tydlig när det gäller lagen om stöd
och service till vissa funktionshindrade, LSS. Reformen har inneburit
väsentligt förbättrade livsvillkor för människor med funktionshinder. Men
sedan reformen beslutades har förändringar skett som inte följt finansie-
ringsprincipen. Därmed tvingas kommunerna, för att leva upp till lagen, göra
besparingar på andra områden.
TABELL 6.1 KOMMUNERNAS SOCIALBIDRAGSKOSTNADER
Miljoner kronor
Tabell 10: (År Socialbidrag,  Löpande priser Ökning från föregående år )
Källa: Socialdepartementet
Ett ytterligare område som tenderar att öka inom
kommunerna är insatser inom arbetsmarknadspolitiken. Det
ökade samarbetet mellan kommunerna och
Arbetsmarknadsverket genom arbetsförmedlingsnämnderna
har medverkat till bättre träffsäkerhet när det gäller lokala
insatser och samverkansprojekt. Men det något ljusnande
läget när de gäller sysselsättningen måste åtföljas av
minskade kommunala åtaganden för att minimera risken för
statlig övervältring.
Mot denna bakgrund är det enligt Kristdemokraterna bra att regeringen
genom höjda statsbidrag under perioden 1997-1999 återställt en del av den
reala resursindragning som hittills skett.
Det behövs mer än statsbidrag för att
trygga kommuninvånarnas framtida
behov
Den kommunala sektorns möjligheter att finansiera
angelägen och nödvändig service av god kvalitet är dock
långt ifrån enbart avhängig av statliga bidrag. Statsbidragen
till kommunsektorn motsvarar knappt 20 procent av de totala
inkomsterna. Den viktigaste enskilda faktorn som påverkar
kommunsektorns finanser är sysselsättningsutvecklingen i
övriga sektorer. Fler sysselsatta betyder fler skattebetalare
och därmed ökade skatteinkomster för kommunerna. Men
fler sysselsatta betyder också färre arbetslösa och färre
personer i de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
kommunerna i dag till stor del administrerar och finansierar.
Med ökad sysselsättning följer därför minskade kostnader
för kommunernas arbetsmarknadsåtaganden.
Behoven ökar snabbare än resurserna
Nya befolkningsprognoser och utvärderingar av de
kommande resursbehoven indikerar att behoven av
utbildning, vård och omsorg på den kommunala sidan ökar
med 0,7-0,8 procent årligen till följd av den demografiska
utvecklingen. Detta kan jämföras med att hela befolkningen
växer med 0,1-0,2 procent per år. Enligt Kommunförbundets
bedömning växer behoven snabbare än resurserna de
kommande åren. Skillnaden för hela perioden 1997-2001
uppgår till omkring 2 procent. På landstingssidan finns
områden där kvaliteten behöver förbättras med hjälp av
ökade resurser bland annat till nya platser på sjukhus.
Nedrustningen av skolan måste avbrytas. Det krävs fler
lärare till grundskolan och gymnasiet för en nödvändig
kvalitetshöjning av undervisningen.
Bättre företagar- och sysselsättningsklimat
säkrar vården
Kristdemokraternas politik tar därför sikte på att skapa
långsiktiga tillväxtförutsättningar genom ett bättre
företagarklimat och lägre skatter för låg- och
medelinkomsttagare. Om sysselsättningen ska ta fart måste
det löna sig att arbeta. Skattepolitiken inriktas också på att
skapa förutsättningar för att behålla företag och kompetens i
landet och på att förbättra möjligheterna till nya
företagsetableringar. Sambandet mellan Sveriges företagar-
och sysselsättningsklimat och kommunsektorns framtida
resursbehov kan inte nog betonas. Om de nuvarande låga
sysselsättningsnivåerna, alltfler människor utanför
arbetskraften samt ett ogynnsamt företagarklimat får fortsätta
kommer kommunsektorns resursgap att växa kraftigt de
kommande 10-15 åren. Inte minst av detta skäl behövs det
en ny politisk inriktning när det gäller attityden till
företagande och synen på Sveriges långsiktiga
tillväxtförutsättningar.
Potential för samordning och effektivisering
Kommunsektorn är emellertid inte en gång för alla "färdig"
till sina strukturer. På många håll finns det potential att
effektivisera och samordna verksamheter så att resurser
frigörs och kan användas där de bäst behövs. Den offentliga
upphandlingen har i vissa kommuner förbättrats, men kan
utvecklas väsentligt. Genom entreprenadupphandling visar
det sig ofta att det går att få likvärdig kvalitet till ett något
lägre pris. En intressant modell är kommuner som anger ett
pris på en viss tjänst som är lägre än vad den egna
verksamheten kostar och sedan låter olika entreprenörer
konkurrera med kvalitet i stället för med pris. Samtidigt är
det viktigt att privata entreprenörer tillåts utveckla egna,
långsiktiga verksamheter, och inte bara hänvisas till att
tillfälligt överta kommunala verksamheter.
Med hjälp av den nya informationstekniken och elektronisk handel
kommer kommuner och landsting att inom en snar framtid kunna minska på
mycket av den administration som egentligen inte hör till de kommunala
kärnuppgifterna. Med en friare användning och lokal samordning av
exempelvis arbetsmarknadsmedel kommer sannolikt också vissa vinster att
göras i resurshänseende. Till detta kommer att det på många håll handlar om
att hushålla bättre med de resurser som redan finns.
Avskaffa utförsäljningsstoppet
Ytterligare en faktor som i stor utsträckning kan påverka de
kommunala finanserna är kommunernas eget bostadsbestånd.
På detta område finns det också anledning att verka för en
strukturförändring som gör att kommunerna påtagligt
minskar sina, och därmed skattebetalarnas, risker som följer
av för stora åtaganden på bostadsområdet. Kommunala
utförsäljningar av bostadsbolag bör inte motverkas från
statligt håll, som med den nuvarande socialdemokratiska
politiken. Det utförsäljningsstopp som regeringen infört bör
snarast avskaffas.
Verksamheten i kommuner och landsting skall vara gemensamt
finansierad. Att kommunen ansvarar för och finansierar en verksamhet
behöver dock inte innebära att kommunen står som utförare av den.
Entreprenader och konkurrensutsättning är inte mål i sig men ska ses som
medel för en bättre verksamhet. En ökad konkurrensutsättning med tydliga
och mätbara kvalitetskrav inom det kommunaltekniska området ger
minskade kostnader och därmed frigörs resurser för kärnverksamheten. Med
tydliga kvalitetsmål, uppföljning och utvärdering kan alternativa driftsformer
öka valfriheten även inom skolan och vården och tillföra ekonomisk
och/eller ideell nytta.
Kommuner ska inte konkurrera ut företag
Kommunala bolag bör avvecklas på marknader där privata
företag konkurrerar eller skulle kunna konkurrera . Det är
också viktigt att kommunal näringsverksamhet inte strider
mot lagen. Ett sätt att stödja företagandet är att vid
kommunala upphandlingar dela ordern i flera poster så att
även de mindre företagen kan vara med i budgivningen. Ett
annat sätt att uppmuntra företagande är att minimera
begränsningarna avseende etablering av livsmedelsbutiker.
Sammantaget påverkas alltså förutsättningarna för att förbättra och bibe-
hålla den offentliga servicen på längre sikt både av en bättre arbetsmarknad
och av egna strukturförändringar.
Skillnad mellan kort och lång sikt
På kort sikt är det dock svårt att hävda att
strukturomvandling eller bättre ledning av verksamheter
skulle göra att människor med vård- och omsorgsbehov i dag
får den hjälp de behöver och har rätt till. Den kris som finns
på alltför många håll inom skolan rättas inte heller till för
dem som är elever i dag, genom en strukturomvandling som
kanske tar några år att genomföra. Därför är det motiverat
med ökade resurser från staten för den närmaste perioden så
att de människor som nu behöver och har rätt till en
fungerande service kan få det. Inte minst för landstingens del
är det angeläget att de resursbrister som vi redan nu kan se
inför år 2000 till en del täcks av ökade statsbidrag. På längre
sikt är det emellertid endast en stark
sysselsättningsutveckling som i kombination med fortsatta
strukturreformer kan trygga verksamheterna inom
kommunsektorn.
Mot ovanstående bakgrund förelår Kristdemokraterna ett tillskott till
kommunsektorn på 1,1 miljarder kronor år 2000 utöver det regeringen
föreslagit. År 2001 föreslås ett tillskott utöver regeringens nivå med 1,1
miljarder kronor. För år 2002 anser Kristdemokraterna att tillskottet bör vara
1,3 miljarder kronor. Därmed blir det samlade tillskott som Kristdemo-
kraterna föreslår 3,5 miljarder kronor över den kommande treårsperioden.
Det kommunala utjämningssystemet
Förena utjämning med incitament för tillväxt
Det goda  målet bakom det kommunala utjämningssystemet
är att alla kommuner och landsting/regioner skall ha
likvärdiga förutsättningar för sin verksamhet och service
oberoende av skattekraft och opåverkbara strukturella
kostnader. En invånare i Sverige skall kunna få lika god
sjukvård och kommunal service oavsett var hon eller han
bor. Detta mål ställer vi Kristdemokrater oss bakom.
Däremot hör rimliga skillnader i servicenivå,
servicestandard, effektivitet och skattesats till den
kommunala självstyrelsen och skall således inte
kompenseras. Medborgarna skall själva avgöra detta genom
demokratiska val av partier som förordar olika lösningar
eller genom den enskildes val av bostadsort. Systemet skall
förena en långtgående utjämning med starka incitament för
tillväxt och förnyelse. Det skall stödja och driva på en stark
och solidarisk ekonomisk utveckling i hela landet.
Utjämningssystemet måste dessutom vara tillgängligt,
begripligt och demokratiskt förankrat hos alla kommuner
och landsting. Det skall vara möjligt för kommuner och
landsting att kunna parera t ex befolkningsförändringar
genom att styra och förändra verksamhet och ekonomi utan
att behöva överraskas av det ekonomiska utfallet i
utjämningssystemet. Vi ställer oss negativa till att
inkomstutjämningen är inomkommunal och anser att den får
tillväxthämmande konsekvenser. Vidare är vi kritiska mot
kostnadsutjämningens bristande träffsäkerhet.
Inkomstutjämningen
Regeringen bedömer att en långtgående inkomstutjämning är
"en central del i ett utjämningssystem som skall ge
kommuner och landsting i hela landet likvärdiga ekonomiska
förutsättningar att ge sina medborgare en god kommunal
service". Samtidigt föreslås att ett nytt utredningsarbete
inleds, för att finna en alternativ utformning utan negativa
marginaleffekter. Kristdemokraterna är kritiska mot att den
s.k. pomperipossaeffekten inte eliminerats ännu.
Regeringens snäva direktiv till utredningen Kostnads-
utjämning för kommuner och landsting (SOU 1998:151)
ligger till grund för nuvarande modell, vilket kan förklara
men inte ursäkta att inga åtgärder vidtas. I nuläget med en
långtgående inomkommunal utjämning är incitamenten för
tillväxt och expansion inte bara små utan direkt kontra-
produktiva. Enligt beräkningar från Stockholms läns
landsting i september 1999 drabbas 11 av 26 kommuner av
att utjämningssystemet tar mer än 100 procent av
intäktsökningarna vid en procents ökning av
skatteunderlaget. Sådana konsekvenser är fullständigt
oacceptabla.
Statlig delegation och expertgrupp
Regeringen beslöt i juni att tillsätta dels en delegation med
uppgift att följa upp och utvärdera utjämningssystemet och
dels en expertgrupp med uppgift att förenkla och göra
systemet mer stabilt. Att avskaffa den absurda
pomperipossaeffekten måste vara en prioriterad uppgift.
Vidare bör träffsäkerheten i kostnadsutjämningssystemet
radikalt förbättras. Vi anser dessutom av principiella skäl att
en övergång från inomkommunal till statlig
inkomstutjämning bör prövas. Vår mening är att nuvarande
ordning med inomkommunal utjämning går emot
grundlagens intentioner med den kommunala självstyrelsen,
lokaliseringsprincipen och den kommunala
beskattningsrätten. Systemet med inomkommunal utjämning
leder med jämna mellanrum till allvarliga motsättningar
mellan kommuner och mellan landsting. När vissa
kommuner och landsting betalar stora summor i avgift och
andra får del av bidrag i motsvarande utsträckning skapas
dessutom möjligheten till och föreställningen om att medel
från en kommun används till olika icke lagstadgade
verksamheter eller investeringar i en annan. Vi
Kristdemokrater anser att det enligt subsidiaritetsprincipen är
staten som skall stödja kommunsektorn och utjämna de
opåverkbara ekonomiska förutsättningar som föreligger för
kommuner och landsting att bedriva den lagstadgade
verksamheten. Nuvarande system splittrar landets kommuner
och landsting.
Förändringar som ekonomiskt
påverkar kommunsektorn
Kommunsektorn påverkas indirekt av en rad förändringar
som Kristdemokraterna vill göra på olika områden. Samtliga
dessa effekter regleras i enlighet med finansieringsprincipen.
Den föreslagna beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst väntas
minska kommunsektorns skatteintäkter med ca 400 miljoner kronor årligen.
Införandet av en andra karensdag beräknas netto förstärka kommunsektorn
med 40 miljoner kronor. Den höjda avdragsrätten för pensionssparande
minskar kommunsektorns skatteintäkter medan den slopade inkomstpröv-
ningen av änkepensionerna verkar i motsatt riktning.
Ett återinförande av vårdnadsbidraget på en högre nivå får en rad
konsekvenser för kommunsektorn. För det första ökar skatteintäkterna till
följd av att vårdnadsbidraget föreslås skattepliktigt. För det andra leder
vårdnadsbidraget till en viss ökning av kommunernas intäkter från
daghemsavgifterna, eftersom dessa styrs av den sammanlagda inkomsten av
tjänst, som ökar något för dem som på deltid använder kommunalt dagis. För
det tredje väntas kommunernas kostnader för barnomsorg på sikt minska
med drygt 2 miljarder kronor varaktigt, eller ca 5 procent av de totala
kostnaderna för barnomsorgen när föräldrarna får möjlighet till fler
alternativa barnomsorgsalternativ. De inledande åren väntas effekten bli
betydligt mindre. För det fjärde väntas kommunsektorns skatteintäkter
minska med ca 400 miljoner kronor till följd av avdragsrätten för styrkta
barnomsorgskostnader som även föreslås gälla kommunala daghemsavgifter
för barn som fyllt ett men inte tre år.
Den sänkta gränsen för reseavdrag leder till minskade skatteintäkter,
liksom nettoeffekten av de slopade garantidagarna och det höjda
garantibeloppet i föräldraförsäkringen. Det höjda pensionstillskottet år 2000
med 200 kronor i månaden beräknas öka kommunernas skatteintäkter med
255 miljoner kronor. De samlade effekterna enligt ovan för kommunsektorn
till följd av Kristdemokraternas politik framgår av tabell 6.2.
TABELL 6.2 EFFEKTER FÖR KOMMUNSEKTORN MED KRISTDEMOKRATERNAS
POLITIK
Tabell 11: (Miljoner kronor 2000 2001 2002 )
Av tabellen framgår att även om ramen för utgiftsområdet
minskar, är nettotillskottet till kommunsektorn 1,1 miljarder
kronor år 2000 och 2001, samt 1,3 miljarder kronor år 2002.
Till de ovanstående effekterna kommer ytterligare några förslag som
indirekt påverkar kommunsektorns skatteunderlag, som samtliga regleras via
statsbudgeten för kommunsektorns räkning enligt finansieringsprincipen. Det
viktigaste av dessa förslag är det höjda grundavdraget. Det skattebortfall som
uppstår för kommunsektorn till följd av det höjda grundavdraget föreslås
dock inte regleras som en ramförändring på utgiftsområde 25, utan i stället
direkt på statsbudgetens inkomstsida som en inkomstminskning för staten
under inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt. Denna inkomsttitel
är en nettotitel där intäkterna bland annat består av samtliga inbetalade
kommunalskatter, och där utgifterna bland annat består av samtliga till
kommunerna utbetalade kommunala inkomstskatter. Kommunsektorn
erhåller med vårt förslag de skatteintäkter de skulle ha fått enligt gällande
regler för grundavdraget och staten tar kostnaden genom minskade
nettointäkter på inkomsttitel 1111.
I Kristdemokraternas skattemotion regleras ytterligare några mindre
sidoeffekter för kommunsektorn som kostnader eller inkomstminskningar
direkt på statsbudgeten.
Budgetpolitikens inriktning
Överskottsmål för offentlig sektor
Riksdagen har på regeringens förslag fastställt ett
överskottsmål för de offentliga finanserna år 2002 på 2
procent av BNP. Det innebär sammantaget att regeringens
överskottsmål för offentlig sektor är preciserade till 0,5
procent av BNP år 1999, 2,0 procent år 2000, 2,0 procent år
2001 och 2,0 procent år 2002. Detta sägs ligga i linje med
regeringens mål att de offentliga finanserna på lång sikt ska
uppvisa ett överskott på i genomsnitt 2 procent av BNP över
en konjunkturcykel. Om genomsnittet över en
konjunkturcykel ska bli 2 procent kunde man vänta sig att
överskottet skulle vara högre de år BNP-tillväxten väntas
vara god. Regeringen nöjer sig dock med att överskottet
uppgår till högst 2 procent även under goda år.
Regeringens överskottsmål innebär inte längre
någon säkerhetsmarginal
När regeringen och riksdagen lade fast det budgetpolitiska
målet om ett permanent överskott på 2,0 procent för den
offentliga sektorn, sades detta vara för att skapa en
säkerhetsmarginal inför kommande lågkonjunkturer. "Med
ett överskott på 2 procent som utgångsläge finns det en
marginal att aktivt motverka konjunkturavmattningar utan att
underskottet i de offentliga finanserna hotar att bli för stort."
(Prop. 1996/97:150) Tanken var alltså att med ett
tvåprocentigt överskott skulle det finnas en marginal att möta
lågkonjunkturer utan att omedelbart behöva strama åt
ekonomin. Minskade skatteintäkter och ökande utgifter
skulle kunna klaras med måttliga åtstramningar utan att
Maastrichtvillkoret om högst 3 procents underskott skulle
brytas.
Det regeringen presenterar i budgetpropositionen för år 2000 innebär
emellertid att hela denna marginal i praktiken har försvunnit. Det offentliga
sparandet beräknas visserligen uppgå till 2 procent av BNP. Men hela detta
sparande ligger åren framöver i ålderspensionssystemet. Någon extra
marginal för statsfinanserna är det inte längre fråga om. Regeringen räknar
t.o.m. med ett underskott på 8,1 miljarder år 2002 i statens finansiella
sparande och ett underliggande saldo på -19,8 miljarder kronor. Det som
sedan hjälper upp det offentliga sparandet till 2 procent är de medel som
sparas i pensionssystemet inklusive premiereserven, och ett litet sparande i
kommunsektorn. Men regeringen kan förstås inte räkna med att medlen i
pensionssystemet ska kunna användas fritt för att möta en konjunktur-
avmattning, såvida inte hela pensionsuppgörelsen ska brytas eller pengar ur
den privata premiereserven konfiskeras.
Det budgetpolitiska överskottsmålet på 2 procent innebär alltså inte en
ökad buffert för statsfinanserna år 2002 och framöver som det ursprungligen
var tänkt. Regeringens beräknade amorteringar på statsskulden de närmaste
åren klaras med utförsäljningar av statliga företag, nästa år med 95 miljarder
kronor, och att 45 miljarder kronor enligt pensionsuppgörelsen förs över från
AP-fonden till statskassan. Hela det finansiella överskott som tidigare fanns i
staten är nu mer än tömt i regeringens beräkningar och statens finansiella
sparande beräknas nästa år bli ett underskott på 15,9 miljarder kronor.
Förändringarna framgår av tabell 7.1.
TABELL 7.1 OFFENTLIGT FINANSIELLT SPARANDE ENLIGT REGERINGEN
Tabell 12: (     Differens mot       vårpropositionen )
Källa: Prop. 1999/2000:1 och prop. 1998/99:100
Av detta följer att när konjunkturen viker - och det gör den
förr eller senare - eller om utvecklingen blir sämre än den
regeringen räknar med, kommer lånebehovet och därmed
statsskulden att öka direkt. Regeringen är med andra ord
tillbaka på ruta ett när det gäller möjligheten att undvika en
finanspolitik som förstärker konjunktursvängningarna.
En annan direkt följd av regeringens sätt att sköta statsfinanserna är att
statsskulden nu beräknas bli ca 135 miljarder kronor högre än vad som
beräknades i vårpropositionen. Förändringen av statsskuldens utveckling
framgår av tabell 7.2.
Tabell 13: (Tabell 7.2 Statsskuldens utveckling
enligt 1999 års vårproposition och
budgetpropositionen För år 2000 )
Kristdemokraternas ställningstagande till
nuvarande överskottsmål
Kristdemokraterna har i tidigare motioner påtalat att det i ett
medelfristigt perspektiv är angeläget med ett överskott i de
offentliga finanserna, och då särskilt i statens finanser. En
svårbedömd konjunktur i kombination med en oroväckande
stor statsskuld gör att behovet av en snabb avbetalning av
statsskulden är stort och att en säkerhetsmarginal bör finnas
för att klara en kommande konjunkturnedgång utan att
upplåningen ökar. Därför anser Kristdemokraterna att
statsskulden bör betalas av i snabbare takt än den som
regeringen föreslår. (Fler motiv för en snabbare avbetalning
av statsskulden redovisas i avsnitt 4.5.) Vi har påtalat att den
snabbare avbetalningstakten emellertid inte behöver ske till
priset av ett permanent högt skattetryck, utan i stället kan
klaras genom en något snabbare utförsäljning av statligt ägda
företag.
Mot denna bakgrund har Kristdemokraterna i tidigare motioner föreslagit
att överskottsmålet borde fastställas till 1,5 procent av BNP för de närmaste
åren, och att det finansiella överskott som fanns i staten delvis skulle
användas för strukturellt viktiga skattesänkningar.
I budgetpropositionen för år 2000 är, som redovisats ovan, bilden helt
annorlunda: inget finansiellt sparande finns kvar i staten, där finns i stället
ett
underskott. Detta beror dels på att regeringen nu har föreslagit en skatte-
sänkning på knappt 10 miljarder kronor, dels på att statsbudgetens utgifter
blivit ca 10 miljarder kronor högre, dels på att slutfasen av pensions-
reformens finansiella infasning innebär att ett lägre totalt belopp än vad som
redovisats i tidigare propositioner från regeringen förs över från AP-fonden
till staten.
Kristdemokraterna står som ett av fem partier bakom pensionsuppgörelsen
om det nya pensionssystemet, och står därmed också bakom storleken på det
finansiella sparande som beräknas finnas i ålderspensionssystemet. Att just
detta sparande råkar räcka för att regeringens budgetmål för den offentliga
sektorn ska gå ihop, betyder inte att Kristdemokraterna står bakom rege-
ringens idé om permanent överbeskattning. Det betyder enbart att
regeringens målsättning att göra statsfinanserna mer stabila inför konjunktur-
svängningar helt har misslyckats.
Av det som redovisats ovan framgår att behovet av sunda statsfinanser och
en snabbare avbetalningstakt för statsskulden har ökat markant sedan
vårpropositionen. Kristdemokraterna lägger därför i denna motion fram en
budgetpolitik som tar sikte på ett bättre finansiellt sparande i staten och en
snabbare avbetalning av statsskulden. Detta uppnås genom en något stramare
finanspolitik än den regeringen presenterar, och genom en snabbare
utförsäljning av statligt ägda företag. Genom en rad viktiga strukturreformer
kombinerat med strategiska skattesänkningar finansierade med besparingar,
kommer därmed det kristdemokratiska budgetalternativet att innebära mindre
konjunkturkänsliga statsfinanser och bättre långsiktiga tillväxtmöjligheter.
Utgiftstaken
Kristdemokraterna föreslår att taket för statens utgifter
fastställs till 757 miljarder kronor år 2000, 774 miljarder
kronor år 2001 och 789 miljarder kronor år 2002. Detta är 8,
16 respektive 25 miljarder kronor lägre än det tak regeringen
föreslår för de tre kommande åren. I avsnitt 8 redovisas
fördelningen på utgiftsområden för år 2000 och preliminär
fördelning på utgiftsområden år 2001 och 2002.
Statens lånebehov och statsskuld
Kristdemokraternas ekonomiska politik syftar till ett minskat
lånebehov och en snabbare avbetalning av statsskulden än
den som följer av regeringens politik, i enlighet med vad
som redovisats i avsnitt 4.5 och 7.1. Utvecklingen av statens
inkomster och utgifter på total nivå samt statens lånebehov
(= statsbudgetens saldo) och statsskuldens förändring till
följd av Kristdemokraternas politik framgår av tabell 7.3.
TABELL 7.3
STATSBUDGETENS SALDO OCH STATSSKULDEN MED KRISTDEMOKRATERNAS
FINANSPOLITIK
Tabell 14: (Total nivå.  Miljarder kronor 1999 2000 2001 2002 )
1) Enligt pensionsreformen
2) Kristdemokraterna intecknar endast 11,6 miljarder kronor till
skattesänkningar av det
belopp på 20,6 miljarder kronor som regeringen räknar med att överföra till
hushållen år
2002. Detta leder till att statens finansiella sparande blir positivt år 2002
till skillnad från i
regeringens förslag, som räknar med ett underskott på 8,1 miljarder kronor.
Därav följer att
något ytterligare belopp år 2002 inte återstår för överföring.
Statens inkomster
Kristdemokraternas samlade förslag på skatteområdet
framgår av avsnitt 5.1 och 5.2 tidigare i denna motion. I en
särskild motion utvecklas vår politik på skatteområdet
utförligare. I tabell 8.1 sammanfattas vad dessa skatteförslag
beräknas få för kassamässiga effekter för statsbudgeten,
tillsammans med effekten av de utförsäljningar vi vill göra
under perioden.
TABELL 8.1 SAMMANFATTNING AV INKOMSTFÖRÄNDRINGAR FÖR STATEN ÅR
2000-2002
Tabell 15: (Miljarder kronor 2000 2001 2002 )
1) Inkluderar regleringen gentemot företagssektorn till följd av den andra
karensdagen i
sjukförsäkringen, samt effekten av ökad uppbördseffektivitet.
2) Exklusive återställt överföringsbelopp år 2002
Statens utgifter och
utgiftstak
Fördelning på utgiftsområden år 2000
och preliminär fördelning 2001-2002
I följande avsnitt presenteras översiktligt Kristdemokraternas
förslag till förändringar av ramarna för statsbudgetens
utgiftsområden i förhållande till regeringens förslag till
utgiftsramar för år 2000. För år 2001 till 2002 redovisas
Kristdemokraternas preliminära förslag till ramförändringar i
förhållande till regeringens preliminära fördelning på
utgiftsområden. De föreslagna ramförändringarna
sammanfattas i tabell 9.1 i slutet av avsnittet. Riksdagen bör
fastställa dessa ramar för år 2000 och godkänna ramarna för
år 2001-2002 som inriktning för regeringens fortsatta
budgetarbete.
I särskilda motioner med anledning av varje utgiftsområde i statsbudgeten
där vi föreslår förändringar presenteras mer utförligt vår politik på området.
Där yrkas också på de förändringar på anslagsnivå som vi vill genomföra.
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna statschefen,
riksdagen och dess myndigheter, regeringen, centrala
myndigheter samt mediefrågor.
Kristdemokraterna föreslår besparingar på en rad myndigheter. Detta bör
också gälla riksdagen. Den planerade verksamheten kan klaras inom ramen
för vårt anslag och reservationer från tidigare år. Anslaget för riksdagens
förvaltningskostnader bör därför minskas med 21 miljoner kronor år 2000.
Kristdemokraterna anser att en omstrukturering av det statliga presstödet
bör göras och att anslaget därför inte bör höjas med 20 miljoner kronor år
2000. År 2001 och 2002 kan en besparing på 40 miljoner kronor göras.
Utvecklingen och anpassningen av Regeringskansliet kan ske genom orga-
nisationsförändringar, rationaliseringar och ett mindre ekonomiskt tillskott.
Anslaget till Regeringskansliet minskas därför med 400 miljoner kronor för
år 2000, med 500 miljoner kronor för år 2001 samt med 200 miljoner kronor
år 2002.
Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 441 miljoner
kronor för år 2000, 563 miljoner kronor för 2001 och 263 miljoner kronor för
2002.
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som
Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån,
Konjunkturinstitutet, Statens fastighetsverk m fl.
Kristdemokraterna anser att ramen kan minskas genom en generell bespa-
ring med  5 procent på samtliga myndigheter under utgiftsområdet.
Ramen för utgiftsområdet bör därför vara 79 miljoner kronor lägre än vad
regeringen föreslår för 2000, 81 miljoner kronor lägre år 2001 och 84 miljo-
ner kronor lägre år 2002.
Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket,
skattemyndigheterna och Tullverket. Kristdemokraterna gör
bedömningen att dessa områden bör tilldelas större resurser
än regeringens budgetförslag.
Kristdemokraterna anser att den svarta marknaden har en skadlig omfatt-
ning i Sverige. Ett flertal studier och utredningar bekräftar detta. Den svarta
sektorn  snedvrider konkurrensen mellan företag och förändrar affärsmoralen
på ett negativt sätt. I syfte att hålla tillbaka den svarta sektorn måste
skattekontrollen effektiviseras ytterligare. Därför vill vi anslå 200 miljoner
kronor mer per år än regeringen för ökad skattekontroll. Det handlar dels om
att öka beskattningens effektivitet, dvs förhållandet mellan debiterad skatt
och rätt skatt, dels uppbördseffektiviteten, dvs förhållandet mellan debiterad
skatt och faktiskt inbetald skatt. Tidigare dokumenterade erfarenheter (bl.a.
av Riksdagens revisorer) visar att satsningar på detta område ger minst sex
gånger pengarna tillbaka.
EU:s regelverk inom tullens område är i huvudsak genomfört. Ett ökat
samarbete mellan medlemsländerna för att minska smuggling och annan
ekonomisk brottslighet, kräver ökade resurser.
Kristdemokraterna anser att anslaget till Tullverket skall ökas med 80
miljoner kronor per år, utöver vad regeringen föreslagit, för att förstärka
kontroll och spaning av illegal införsel av bl.a. narkotika, vapen, alkohol,
tobak och övriga skattepliktiga varor.
Ramen för utgiftsområdet bör därför sammantaget utökas med 280
miljoner kronor åren 2000 till 2002.
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, rättshjälpen, kriminalvården,
exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet,
Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och
Gentekniknämnden.
Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som tidigare skett
inom utgiftsområdet. Polisväsendet befinner sig fortfarande i en svår
situation. För att den uniformerade personalen ska kunna finnas ute på fältet
måste administrativ personal anställas för att avlasta polisen samt rekrytering
och utbildning fortsätta i en jämn takt.
Den nationella insatsstyrkan, vars uppgift är att bekämpa terrorism, bör
tillförsäkras nödvändiga resurser.
Åklagarväsendet bör stärkas. Det bör finnas särskilda ungdomsrotlar som
skyndsamt utreder brott där ungdomar är inblandade samt arbetar
förebyggande.
Domstolsväsendet bör tilldelas ytterligare medel. Dessa pengar ska särskilt
gå till hovrätterna samt läns- och kammarrätterna där en alltför stor andel
mål får vänta på domstolens avgörande trots att skriftväxling och övriga
beredningsåtgärder är avslutade. Också kriminalvården och omständigheter-
na omkring frigivningar måste förbättras. Kristdemokraterna ger ett större
anslag till Brottsförebyggande rådet, BRÅ.
Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet utökas med 320 miljoner
kronor år 2000, 290 miljoner kronor 2001 och 200 miljoner kronor 2002.
Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan
Kristdemokraterna föreslår inga förändringar på detta
utgiftsområde.
Utgiftsområde 6. Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar förutom totalförsvaret och den
verksamhet som bedrivs av Kustbevakningen, Statens
räddningsverk avseende fredsräddningstjänst, vissa nämnder
samt totalförsvarsgemensamma verksamheter och
Sprängämnesinspektionen.
De ekonomiska ramar som regeringen och Centerpartiet kommit överens
om innebär dramatiska nedskärningar för Försvarsmakten. Kristdemokra-
terna kan inte medverka till ett sådant beslut i ett läge där konsekvenserna
inte kan överblickas. Stora nedskärningar samtidigt som Försvarsmaktens
ekonomi har utsatts för enorma påfrestningar och instabila regler ger ringa
trovärdighet åt viljan att utforma ett nytt försvar.
 För att undvika materielförstöring, vidmakthålla kompetens och en stabil
grund för anpassningsförmågan avsätter Kristdemokraterna 1 300 miljoner
kronor år 2000 samt 400 miljoner kronor för år 2001, dvs sammanlagt 1 700
miljoner kronor för återstoden av innevarande försvarsbeslutsperiod. År
2002, som är första året på nästa försvarsbeslutsperiod, tillför vi 1 000
miljoner kronor då vi ej accepterar den föreslagna ramsänkningen.
I avvaktan på resultatet av den pågående pliktutredningen föreslår
Kristdemokraterna att dagersättningen för de totalförsvarspliktiga höjs med
10 kronor per dag från nuvarande fyrtio kronor till femtio kronor per dag.
För detta ändamål avsätts 50 miljoner kronor.
För att kunna möta ökade krav på internationell verksamhet, gränskontroll
och miljöskydd till sjöss bör Kustbevakningens resurser förstärkas.
Kristdemokraterna avsätter 40 miljoner kronor för detta ändamål.
Mot bakgund av dessa förslag bör ramen för utgiftsområdet justeras upp
med totalt 2 790 miljoner kronor under åren 2000 till 2002, eller 1 390
miljoner kronor för 2000, 400 miljoner kronor för 2001 och 1 000 miljoner
kronor för 2002.
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna internationellt
utvecklingssamarbete samt samarbete med Central- och
Östeuropa.
Det internationella biståndet har under de senaste åren sjunkit till en
historiskt sett rekordlåg nivå, trots ett ökat behov av utvecklingssamarbete
mellan rika och fattiga länder.
Även den svenska biståndspolitiken präglas numera mer av vackra ord-
vändningar och fraser än av substantiellt stöd till jordens fattiga. Med en
kristdemokratisk biståndsminister nåddes enprocentsnivån. Nuvarande rege-
ring överskrider med nöd rekordlåga 0,7 % av BNI. Frysta biståndsmedel
(reservationer) tillsammans med övergivandet av enprocentsnivån har
minskat biståndsvolymen med ett antal miljarder kronor. Den låga nivån i
kombination med det utgiftstak som satts för biståndet drabbar det före-
byggande biståndet kraftigt. Bland annat hotas de satsningar på skuldavskriv-
ningar som tidigare annonserats.
Kristdemokraterna anser att reservationerna bör kanaliseras till behövande
och fattiga medmänniskor i den fattigaste delen av världen. Delar av
reservationerna bör omfördelas till katastrofanslag och andra akuta insatser
samt till skuldavskrivningar och stöd till enskilda organisationers bistånds-
arbete. Samtidigt vill vi anslå sammanlagt 4,255 miljarder kronor mer än
regeringen under treårsperioden med en klar målsättning att åter nå
enprocentsnivån. Med detta tillskott kommer biståndsramen att uppgå till
0,78, 0,80 respektive 0,82 procent av BNI åren 2000-2002.
Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 1 100 miljoner kronor år 2000,
1 355 miljoner kronor år 2001 och 1 800 miljoner kronor år 2002.
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar migrations- och integrationspolitik.
Statsbidrag har fr.o.m. budgetåret 1995/96 lämnats till vissa kommuner i
framför allt storstadsregionerna för att stimulera till insatser i utsatta
bostadsområden. Kristdemokraterna har ställt sig bakom anslaget för 1999
och den föreslagna höjningen 2000, men avvisar den kraftiga höjningen om
305 miljoner kronor år 2001.
Mot bakgrund av tidigare och beräknat anslagssparande avvisar vi den
höjning av anslaget till Integrationsverket som regeringen föreslår. Kristde-
mokraterna föreslår besparingar på en rad myndigheter. Detta bör också åren
framöver gälla Integrationsverket.
I förhållande till regeringens förslag innebär det att ramen minskas med 12
miljoner kronor år 2000, 312 miljoner kronor år 2001 och 7 miljoner kronor
år 2002.
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för
vård och omsorg inklusive utgifter för de flesta av
Socialdepartementets myndigheter, bidrag till organisationer
inom det sociala området samt stimulans- och utvecklings-
bidrag för skilda ändamål.
Sjuk- och tandvårdsförsäkring bör på sikt samordnas. För detta ändamål
bör en utredning skyndsamt tillsättas. Då bör också frågan om kostnader för
hjälpmedel tas med.
Under de senaste åren har den enskildes tandvårdskostnader stigit drama-
tiskt. Kristdemokraterna känner oro för att många tvingas avstå nödvändig
tandvård, på grund av de höga kostnaderna. I avvaktan på en utredning om
att slå samman sjuk- och tandvårdsförsäkringen tillför vi 250 miljoner kronor
år 2000 för att från den 1 juli möjliggöra sänkta tandvårdskostnader. Åren
2001-2002 avsätter vi en halv miljard kronor.
Kristdemokraterna föreslår besparingar på en rad myndigheters administra-
tion. Detta bör också gälla Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen. Förvalt-
ningsanslagen bör minskas med 5 procent.
Ramen för utgiftsområdet bör sammantaget utökas med 224 miljoner
kronor år 2000, 474 miljoner kronor år 2001 samt 473 miljoner kronor år
2002.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden,
ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt
socialförsäkringens administration. De social-
försäkringsförmåner som ingår är dagersättningar såsom
sjukpenning, rehabiliteringspenning och närståendepenning
och vissa bidrag till rehabilitering, yrkesskadeersättningar,
handikappersättning samt folkpension i form av
förtidspension. Till området fördes 1999 utgifter för allmän
tilläggspension (ATP) i form av förtidspension samt
arbetsskadeförsäkringen. Tillkom gjorde också kostnader för
sysselsättning för vissa förtidspensionärer samt ersättning för
kroppsskada.
Regeringen har tidigare under några år minskat anslaget till rehabilitering.
Det har varit missriktat, eftersom resurser som satsas betalar sig flerfaldigt,
både mänskligt och vad gäller statens kostnader. Kristdemokraterna anslår
därför ytterligare 200 miljoner kronor för ökade rehabiliteringsinsatser och
räknar därvid med minskade kostnader för sjukpenning och förtidspensioner.
Lägre kostnader för förtidspension innebär vidare en minskad kostnad för
den statliga ålderspensionsavgiften.
 Inom socialförsäkringens administration är det viktigt att tillgodose
behovet av personella resurser samt ett ökande behov av kompetens-
utveckling. Administrationen tillförs därför 300 miljoner kronor. Genom
kvalitetshöjning i besluten och förbättrad kontroll går det att räkna med
besparingar inom bl.a. sjukpenningen.
Genom satsningarna på försäkringskassorna och rehabiliteringen kan
anslagen till Riksförsäkringsverket minskas med 2,5 procent de kommande
åren.
Vi föreslår att sjukförsäkringen ska innehålla två karensdagar med ett hög-
riskskydd på 10 dagar per år. Detta förstärker budgeten med ca 1,1 miljarder
kronor brutto. På detta utgiftsområde blir minskningen endast 20 miljoner
kronor.
Den ersättningsgrundande inkomsten (SGI) ska beräknas på snittinkomsten
under de två senaste åren. Skattepliktiga förmåner samt semesterersättning
ska dock vara SGI-grundande. Netto innebär detta förslag att kostnaderna för
sjukpenning minskar med drygt 800 miljoner kronor.
Kristdemokraterna förespråkar att en ny modell för trafikförsäkringen
införs från den 1 juli år 2000 där samtliga personskadekostnader i samband
med trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen. Enligt detta alternativ
avlyfts det offentliga kostnader på ca 4 miljarder kronor per år. För år 2000
blir besparingen 2 miljarder kronor. Den besparing som uppstår för staten
återförs delvis till trafikanterna genom sänkt fordonsskatt.
Sammantaget kan utgiftsområdesramen minskas med 3 675 miljoner
kronor år 2000, 6 235 miljoner kronor år 2001 och 6 585 miljoner kronor år
2002.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i
form av ålderspension, efterlevandepension till vuxna,
bostadstillägg till pensionärer samt särskilt pensionstillägg.
Regeringen har enligt Kristdemokraterna genomfört en rad orimliga
försämringar inom utgiftsområdet. Kristdemokraterna anser att omställnings-
pensionen ska återställas till ett år från dagens sex månader. Inkomstpröv-
ningen i änkepensionen ska tas bort. Vidare ska inte fritidsfastighet ingå i
inkomstprövningen för bostadstillägg.
För att förbättra för de sämst ställda pensionärerna föreslår Kristdemokra-
terna ett höjt pensionstillskott med 200 kronor per månad år 2000. Från och
med år 2001 kommer samtliga pensionärer att betala skatt i det ordinarie
skattesystemet. Därmed får de del av den skattesänkning som Kristdemokra-
terna genomför genom en höjning av grundavdraget. Skattesänkningen ger
250 kronor mer per månad.
Från år 2001 har 460 miljoner kronor avsatts för att förbättra bostads-
tillägget för de sämst ställda pensionärerna.
Ramen för utgiftsområdet utökas med 1 497 miljoner kronor år 2000 och
med 1 203 miljoner kronor år 2001 och 2002.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till
barnfamiljer bland annat i form av allmänna barnbidrag,
föräldraförsäkring, underhållsstöd samt vårdbidrag till
handikappade barn.
Familjens rätt att välja barnomsorgsform är en central utgångspunkt inom
kristdemokratin. För att öka valmöjligheterna och mångfalden på barnom-
sorgsområdet bör ett vårdnadsbidrag på 10 procent av prisbasbeloppet (3 660
kr) per månad och barn mellan 1 och 3 år införas från den 1 juli år 2000. Till
följd av att vårdnadsbidraget gäller från den dag barnet fyller 1 år slopas de
90 garantidagarna i föräldraförsäkringen. Från och med år 2001 påbörjas en
utbyggnad av vårdnadsbidraget så att det beloppsmässigt blir högre, 4 000
kronor per månad. Från år 2002 avsätts medel för att ge föräldrarna till alla
3-6-åringar ett belopp som kan användas fritt under sammanlagt 360 dagar
under den fyraårsperiod som barnet är fyllda 3 men inte 7 år.
Många barnfamiljer har drabbats hårt av regeringens budgetsanerings-
politik. Regeringens planerade barnbidragshöjning senareläggs ett år för att i
stället möjliggöra omedelbara förbättringar för de barnfamiljer som har det
sämst ställt ekonomiskt. Detta uppnås genom förbättringar i bostadsbidraget.
Det särskilda bidraget i bostadsbidraget (den del som enbart beror på antalet
barn) höjs med 100 kronor per månad och barn. De individuella
inkomstgränserna i bostadsbidraget för makar/samboende avskaffas och den
gemensamma inkomstgränsen sätts till 117 000 kronor. Ytnormen för den
bostadsbidragsgrundande ytan utökas med 10 kvadratmeter i respektive
kategori. Från år 2001 förs medel motsvarande 50 kronor per barn över från
det generella barnbidraget till förbättringarna i bostadsbidraget. Det innebär
att det generella barnbidraget höjs från 750 kronor till 800 kronor år 2001,
och till 900 kronor år 2002.
Kristdemokraterna föreslår vidare ett förbättrat adoptionsbidrag för
internationella adoptioner. På motsvarande sätt som inom utgiftsområde 10
föreslås ett nytt beräkningssätt för SGI, vilket leder till att kostnaderna för
föräldraförsäkringen kommer att minska. Se avsnitt 5.3. Kontaktdagarna i
föräldraförsäkringen återinförs.
Jämfört med regeringen minskas ramen för utgiftsområdet med 641,5
miljoner kronor år 2000, utökas med 1 293,5 miljoner kronor år 2001 och
med 5 350,5 miljoner kronor år 2002.
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar bidrag till
arbetslöshetsförsäkringen, kostnader för kontant
arbetsmarknadsstöd samt bidrag till lönegarantiersättning.
En viktig strukturreform för bland annat en bättre lönebildning är ökad
finansieringsgrad i en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Arbetslöshetens kostnader synliggörs genom en högre a-kasseavgift, och den
enskilde kompenseras mer än väl av sänkt inkomstskatt. Kristdemokraternas
förslag att öka självfinansieringsgraden till 33 procent inom en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring gör att anslaget till detta utgiftsområde
kan minska kraftigt.
Det är nödvändigt att förändra nuvarande regelverk för arbetslöshets-
försäkringen för att undanröja sådant som hindrar människor från att ta de
jobb som ändå finns och erbjuds. Ett problem är att den arbetslöse i vissa
lägen förlorar ekonomiskt, eller vinner väldigt lite, på att ta ett ledigt jobb
jämfört med att uppbära arbetslöshetsersättning i kombination med övriga
bidragssystem.
Kristdemokraternas samlade förslag om ökade resurser för fler tjänster
inom vård, omsorg och skola, rättsväsende, försvar, skattemyndigheter och
tull, samt kraftfulla företags- och tillväxtfrämjande åtgärder beräknas också
leda till att trycket på arbetslöshetsersättningen kan minska något.
Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 6 750 miljoner
kronor år 2000, 8 020 miljoner kronor år 2001 och 8 230 miljoner kronor år
2002.
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar utgifter för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, arbetslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader. Dessutom ingår kostnader för statliga
arbetsgivarfrågor. Inom utgiftsområdet återfinns också
utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder samt kostnader för
Samhall AB.
Kristdemokraterna anser att det är bra att volymmålet avskaffats vad gäller
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Volymmålet har resulterat i att
många arbetslösa har placerats i närmast meningslösa åtgärder för att minska
antalet öppet arbetslösa samt att den kvalificerade yrkesutbildningen för att
möta efterfrågan på arbetskraft nedprioriterats. Borttagandet av volymmålet
bör ge större förutsättningar för att åtgärderna blir bättre anpassade till den
lokala situationen och den arbetslöses behov och förutsättningar.
Vi avvisar den arbetsmarknadspolitiska åtgärden flyttningsbidrag, vilket
beräknas minska kostnaderna med 200 miljoner kronor.
Kristdemokraterna har länge drivit frågan om ökade anslag för lönebidrag
till arbetshandikappade. 30 miljoner kronor ytterligare bör anslås för
förbättrade lönebidrag.
Vidare föreslås vissa besparingar inom anslaget bidrag och upphandlingar
inom arbetslivsområdet samt på administration på de centrala och regionala
nivåerna inom Arbetsmarknadsverkets organisation.
Kristdemokraternas samlade förslag om ökade resurser för fler tjänster
inom vård, omsorg och skola, rättsväsende, försvar, skattemyndigheter och
tull, samt kraftfulla företags- och tillväxtfrämjande åtgärder beräknas också
leda till att trycket på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan minska
något.
Kristdemokraterna föreslår besparingar på en rad myndigheters administra-
tion. Detta gäller även Arbetsmarknadsverket och Arbetslivsinstitutet.
Sammantaget kan ramen minska med 2 477 miljoner kronor år 2000, 2 718
miljoner kronor år 2001 och 2 718 miljoner kronor år 2002.
Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsområdet omfattar utgifter för studiefinansiering för
studier på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier.
För att värna om utbildningskvaliteten har Kristdemokraterna förespråkat
en jämn och långsiktig utbyggnad av högskolan, med totalt sett något lägre
antal platser än regeringens förslag. Därmed möjliggörs också särskilda
satsningar inom högskolans område som beskrivs under utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning. Färre platser innebär vidare ett något
lägre anslag för studiestöd.
Dagens studiefinansieringssystem har stora brister. Detta har vi pekat på i
tidigare motioner samtidigt som vi efterlyst en reform på området. Det låga
så kallade fribeloppet i dagens system medför orimliga marginaleffekter för
den student som försöker påverka sin ekonomi genom arbete under
sommaren. Dessa problem måste åtgärdas snarast och vi föreslår att 200
miljoner avsätts för detta redan år 2000. Detta finansieras genom att kravet
på studietakt för rätt till fullt studiestöd förändras något. Kristdemokraterna
beklagar samtidigt att regeringen inte presenterat förslag till nytt
studiestödssystem i tid för att kunna träda i kraft år 2000.
Vi avvisar fortfarande att en mindre grupp vuxenstuderande får ett särskilt
N/T-stöd.
Sammantaget innebär förslagen att utgiftsramen för utgiftsområdet
minskas med 555 miljoner kronor år 2000, 427 miljoner år 2001 och 237
miljoner kronor år 2001.
Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar utgifter för skolväsendet,
vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning,
högskoleutbildning och forskning.
Kristdemokraterna anslår 1 100 miljoner kronor ytterligare till kommun-
sektorn nästa år för att bland annat ombesörja kvaliteten och genomföra
nödvändiga förändringar i grund- och gymnasieskolan. Denna satsning
återfinns under utgiftsområde 25.
Kunskapslyftet riktas till människor som av skilda anledningar saknar de
nödvändiga kunskaper som krävs för delaktighet i samhället. Det ger vuxna
en ny chans att få de kunskaper de tidigare inte fått. Antalet platser bör öka
men regeringens tidigare förslag om att det femåriga projektet förlängs med
ett halvår bör avvisas.
Också utbyggnaden av antalet högskoleplatser bör ske med höjd kvalitet
och i en takt som organisationen mäktar med. Vi står fast vid vårt tidigare
förslag om 7 500 nya permanenta platser per år utöver den extra satsning
som görs år 2000. Regeringen har sparat på tilldelningen per capita.
Utbyggnaden av grundutbildningen sker därmed på bekostnad av kvaliteten -
en utveckling som måste brytas. Dessutom saknas satsningar på utbildningar
som på grund av sin art är dyrare, t ex utbildning för läkare, civilingenjörer
och andra.
Kristdemokraterna anser att 200 miljoner kronor årligen bör satsas för att
stärka kvaliteten inom delar av den högre utbildningen.
Kristdemokraterna avvisar, som beskrivits i avsnitt 5.3, regeringens förslag
om maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen, vilket minskar utgifterna
på detta utgiftsområde.
Anslaget för utgiftsområdet föreslås i förhållande till regeringens förslag
sammantaget minskas med 331 miljoner kronor år 2000, 2 330 miljoner
kronor år 2001 och 7 832 miljoner kronor år 2002.
Utgiftsområde 17 Kultur, medier och
trossamfund
Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, bland annat museer,
konstnärer, teater, dans, musik, bibliotek, hemslöjd, den
samiska kulturen, trossamfund, idrott och folkbildning.
Trossamfundens lokalbidrag genererar både arbetstillfällen för bygg-
branschen och bevarar kulturmiljö. Anslaget för denna verksamhet har
minskat drastiskt under de senaste åren. Anslaget för detta ändamål bör
därför ökas med 3,5 miljoner kronor per år över regeringens förslag.
Länsmusiken som tidigare drabbats av kraftiga nedskärningar föreslås
tillsammans med vissa regionala kultursatsningar få 15 miljoner kronor extra
år 2000 och därefter 10 miljoner kronor årligen. En satsning görs också på
Dramaten om 2 miljoner kronor årligen, bland annat för upprustnings-
åtgärder.
I ideell verksamhet finns ett stort engagemang, vilket staten bör ta vara på
och uppmuntra. Kristdemokraterna anslår 30 miljoner kronor under treårs-
perioden för utveckling av den ideella sektorn.
Statens bidrag till allmänna samlingslokaler föreslås utökas med 10
miljoner kronor årligen.
Kristdemokraterna föreslår även en nedsättning av momsen på barnböcker
till 6 procent från år 2000. Från och med år 2002 föreslås även momsen på
böcker sänkas till sexprocentsnivån. Dessa förändringar framgår av avsnitt
5.1.
Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet utökas med 42 miljoner kronor
årligen den kommande treårsperioden.
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet omfattar främst räntebidrag, bostadsbidrag,
Bostadskreditnämndens verksamhet och länsstyrelserna.
Avgörande för utfallet av anslaget för räntebidrag, det största
anslaget inom området, är räntenivån och den allmänna
ekonomiska utvecklingen.
Kristdemokraterna anser att fastighetsskatten permanent ska sänkas från
1,5 till 1,2 procent av taxeringsvärdet på bostadshus. Sänkningen på egna
hem föreslås ske etappvis enligt vad som redovisas under avsnitt 5.2 i denna
motion. Fastighetsskatten bör redan från år 2000 tas ut på enbart en tredjedel
av markvärdet överstigande 150 000 kronor.
De individuella inkomstgränserna som bidragsgrund för bostadsbidragen
slopas. Likaså anser vi att de snäva reglerna för den bidragsgrundande
bostadsytan bör utvidgas. Den barnrelaterade delen av bostadsbidraget bör
höjas med 100 kronor per barn. Förbättringarna i bostadsbidraget finansieras
från år 2001 genom en minskning av barnbidraget med 50 kronor per månad
under utgiftsområde 12. Dessa medel förs över till detta utgiftsområde.
Därmed gynnas de familjer som har en sämre ekonomisk situation. Vissa
besparingar kan göras på räntebidragen eftersom fastighetsskatten sänks och
att skatt bara ska tas ut på en tredjedel av markvärdet. Allergiska problem
bland barn och ungdomar ökar kontinuerligt. Kristdemokraterna föreslår
därför en mer offensiv satsning på allergisanering av bostäder, förskolor och
skolor. Delar av de lokala investeringsprogrammen avvisas år 2000 och de
avvisas helt fr.o.m. år 2001.
Boverket åläggs ett sparkrav på 5 procent, vilket minskar anslaget med 7
miljoner kronor.
Ramen för utgiftsområdet kan sammantaget ökas med 230 miljoner kronor
år 2000 och reduceras med 761 respektive 670 miljoner kronor för åren 2001
och 2002.
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling
Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika former av
företagsstöd, medel för medfinansiering av EG:s
strukturfondsprogram samt medel från EG:s regionalfond.
Trots att vi upplevt en ny flyttvåg från landsbygden har regeringen varit
passiv på det regionalpolitiska området. Att skapa förutsättningar för en
livskraftig landsbygd med människor i alla åldrar och med arbetsmöjligheter,
god service, bra miljö och rik kultur är ett centralt mål för den kristdemo-
kratiska regionalpolitiken.
Regionalpolitiken kan inte ses isolerad och därför måste den statliga
sektorspolitiken ta regionalpolitisk hänsyn. Regionalpolitiska konsekvens-
analyser måste upprättas innan beslut tas som påtagligt kan komma att
förändra förutsättningarna i områden som är beroende av en aktiv regional-
politik.
För landsbygdens utveckling är det också av stor betydelse att samhälls-
servicen, det vill säga utbildning, kultur, samlingslokaler, kommunikationer
etc, hålls på en rimlig nivå. En översyn av den nationella stödområdes-
indelningen är ett annat kristdemokratiskt krav. Denna borde ingå i den
översyn av regionalpolitiken som den nyligen tillsatta regionalpolitiska
utredningen skall göra.
Kristdemokraterna föreslår inga utgiftsförändringar som påverkar
regeringens föreslagna ram för utgiftsområdet.
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Utgiftsområdet omfattar bl a frågor rörande hushållning med
naturresurser, biologisk mångfald och naturvård, vatten- och
luftvård, avfallsfrågor, miljöskydd, kemikaliekontroll,
strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt
internationellt miljösamarbete.
På detta område finns goda skäl till förstärkningar efter lång tid av
nedrustning. Regeringens politik är otillräcklig. Framför allt bör
kalkningsanslagen förstärkas och förutom sjökalkning bör kostnaderna för
skogskalkning föras in under detta utgiftsområde. Dessutom förstärks
Kemikalieinspektionen med ytterligare resurser, och det lokala Agenda 21-
arbetet ges extra stöd.
Utgiftsområdets ram bör utökas med 85 miljoner kronor för år 2000 och
2001 och med 100 miljoner kronor år 2002.
Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet omfattar bl a energiforskning och
energiteknisk utveckling, investeringsbidrag samt stöd för
eleffektivisering och minskad elanvändning.
Kristdemokraterna anser att kärnkraften skall avvecklas, men i takt med att
förnybara energislag kan fasas in. Forskning och utveckling av alternativa
energislag är således ett viktigt inslag i energipolitiken, bland annat för att
undvika uppbyggnad av fossilgasanvändning. Det energipolitiska program-
met har inte visat sig vara framgångsrikt i varje del, tvärtom har regeringen
löpande tvingats korrigera delprogram som inte visat sig ge förväntad effekt.
Mot denna bakgrund kan anslaget till energiforskning minskas med 200
miljoner under vart och ett av de kommande tre åren.
Som ett led i de sparkrav som Kristdemokraterna ställer på ett antal
myndigheter föreslås anslaget till Statens energimyndighet minska med 5
procent, 5 miljoner kronor.
Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 205 miljoner
kronor årligen.
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar väg- och banhållning, vägtrafik,
järnvägstrafik, sjöfart, luftfart, postbefordran,
telekommunikationer och övergripande IT-frågor.
Kristdemokraterna anser att Sveriges tillväxt är beroende av goda
transportmöjligheter. Trots detta har regeringen gjort stora nedskärningar på
vägunderhållet. För att nollvisionen ska ha någon substans krävs att de
farligaste vägsträckorna byggs om till fyrfilig väg med mittbarriär. Krist-
demokraterna vill utöver regeringens förslag beträffande vägunderhåll anslå
300 miljoner kronor år 2000, 200 miljoner kronor år 2001 och 100 miljoner
kronor 2002. Detta finansieras delvis genom en omfördelning inom ramen.
Besparingar görs på Väg- och Banverken.
Sammantaget bör utgiftsramen för år 2000 ökas med 240 miljoner kronor,
för år 2001 med 140 miljoner kronor och för år 2002 med 60 miljoner
kronor.
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna jordbruk, fiske,
trädgårdsnäring, rennäring, djurskydd, djurhälsovård,
livsmedelsfrågor, skogsnäring samt högre utbildning och
forskning som rör vård och nyttjande av biologiska
naturresurser.
Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt användning av
åkermarken för livsmedelsproduktion. Förutsättningarna för jordbruket ska
vara lika konkurrensvillkor med omvärlden och därför ska skatter och
avgifter på el- och eldningsolja, diesel samt handelsgödsel harmoniseras med
övriga EU-länder, i linje med förslagen i den så kallade Björkska
utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167). Detta är en
förutsättning för att jordbruket ska finnas kvar som basnäring i hela landet
och möjliggöra fullt utnyttjande av befintliga EU-ersättningar. En lättnad av
jordbrukets s.k. skatteryggsäck kommer också trädgårdsnäringen till godo.
Regeringens misslyckade förhandlingsresultat inom EU vad gäller
Sveriges möjligheter att få del av det s.k. miljöprogrammet är oacceptabelt.
Kristdemokraterna föreslår att detta kompenseras med nationella medel.
Således ökar anslaget för miljö, struktur och regionala åtgärder med 545
miljoner kronor årligen.
En ökad satsning på exportfrämjande åtgärder är ytterligare ett sätt att
stärka den svenska livsmedelsnäringen. Att staten ska bära kostnader för
kartavgifter och djurdatabas samt  genomföra avsevärda förenklingar av
jordbruksbyråkratin är andra kristdemokratiska förslag.
Norrlandsjordbrukets utsatta situation måste leda till extra åtgärder.
Skogsbruket får med Kristdemokraternas förslag en rejäl förstärkning genom
de kalkningsinsatser som redovisats under utgiftsområde 20.
Sammantaget innebär vårt budgetförslag med sänkta skatter och ökade
satsningar på jordbruket ett nettotillskott för näringen med cirka 1,7 miljarder
kronor.
För utgiftsområdet innebär förslagen sammantaget att ramen utökas med
598 miljoner kronor för år 2000, och med 583 miljoner kronor åren 2001 och
2002.
Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk
infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning och
utveckling, utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande
samt konsumentfrågor.
Inriktningen av Kristdemokraternas näringspolitik vilar på kunskapen om
att arbete och välfärd åt alla bara kan uppnås genom att individer, familjer
och företag tillsammans tillåts att utvecklas och växa med trygga och stabila
regler. Det privata näringslivet har varit, är och kommer att vara ryggraden
för Sveriges välfärd. De nya jobben skapas när enskilda människor finner det
mödan värd att starta eller vidareutveckla ett företag.
Det sammantagna näringsklimatet skapas genom skatte-, energi-, arbets-
marknads- och näringspolitiken, tillsammans med den övergripande ekono-
miska politiken, och måste inriktas på att identifiera och undanröja
existerande hinder för startande och utvecklande av företag. För att förbättra
förutsättningarna för företagsamheten har den av regeringen tillsatta Små-
företagardelegationen presenterat 71 förslag, vilka har legat på departementet
i snart ett år. Få av dem har blivit verkliga och regeringen skjuter återigen
upp presentationen av konkreta förslag till nästa budgetproposition.
Bland de hinder som fortfarande kvarstår för företagarna kan nämnas den
stela arbetsrättslagstiftningen, det krångel som omgärdar företagandet,
dubbelbeskattningen av riskkapital, brister i utbildningssystemet och inte
minst skattereglerna för den privata tjänstesektorn.
Beträffande regeringens anslag på satsningar på Östersjöregionen anser vi
att detta förslag för utökat företagsstöd bör avvisas av riksdagen. Kristdemo-
kraterna förespråkar generella åtgärder för att förbättra företagsklimatet i
landet istället för riktade stödåtgärder till vissa företag och till vissa
regioner.
Besparingar görs på NUTEK:s förvaltningskostnader och på Konsument-
verket. En satsning görs samtidigt på Konkurrensverket. Regeringens s.k.
omstruktureringsbidrag på 45 miljoner kronor avvisas.
Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 153 miljoner kronor år 1999,
353 miljoner kronor år 2000 och 283 miljoner kronor år 2001.
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till
kommuner och landsting.
Kristdemokraterna anser att kommunsektorn behöver ett tillskott utöver de
medel som regeringen anslår för att täcka in den högre ambitionsnivå som
Kristdemokraterna har, bland annat vad gäller antalet vårdplatser. Tillskottet
bör vara 1,1 miljarder kronor åren 2000 och 2001 samt 1,3 miljarder kronor
år 2002.
Kristdemokraterna föreslår i denna motion en rad åtgärder som får ekono-
miska konsekvenser för kommunsektorn. Dessa effekter regleras i enlighet
med finansieringsprincipen, vilket innebär att ramen för utgiftsområdet
sammantaget minskar åren 2001 och 2002. Se avsnitt 6 i denna motion för en
utförligare redovisning av de effekter som påverkar kommunsektorn och den
bedömning Kristdemokraterna gör beträffande det framtida resursbehovet.
Ramen för utgiftsområdet kan sammantaget ökas med 463 miljoner kronor
år 2000, minskas med 530 miljoner kronor år 2001 och 1 170 miljoner
kronor år 2002.
Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden
och oförutsedda utgifter. Från och med 1998 ingår även
Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med
upplåning och skuldförvaltning.
Kristdemokraterna föreslår en ökad utförsäljning av statliga företag under
den kommande perioden med netto 10, 20 respektive 30 miljarder kronor
mer än det regeringen räknar med. Det förbättrade saldo som därvid uppstår
på statsbudgeten innebär lägre statsskuld och därmed lägre räntekostnader
för statsskuldens hantering. Den positiva ränteeffekten till följd av detta gör
att ramen enligt regeringens redovisade känslighetskalkyler kan minskas med
0,3 miljard kronor år 2000 och åren därefter med 1,2 respektive 2,2 miljarder
kronor.
Vid utförsäljningstillfället förutsätts utförsäljningen göras på ett sådant sätt
att den netto inbringar de ovan angivna beloppen efter det att den framtida
avkastning som staten eventuellt går miste om i de fall en sådan finns
inräknad i budgeten är avräknad.
Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 300 miljoner
kronor år 2000, 1 200 miljoner kronor år 2001 och 2 200 miljoner kronor år
2002.
Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska
gemenskapen
Kristdemokraterna föreslår, av lätt insedda skäl, ingen
förändring av ramen för detta utgiftsområde. I en särskild
motion för utgiftsområdet har Kristdemokraterna i samband
med riksdagens budgetbehandling hösten 1998 redovisat den
principiella hållning som Kristdemokraterna anser att
Sverige bör ha när det gäller den svenska medlemsavgiftens
storlek i EU:s långsiktiga budgetarbete.
Kristdemokraterna anser att det av riksdagen antagna målet för den
svenska EU-budgetpolitiken behöver kompletteras. Den nuvarande
målsättningen innebär bl a att Sverige skall verka för en effektiv och
återhållsam budgetpolitik inom unionen. Målen innebär även att Sverige
skall verka för en förbättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s
budgetmedel. Något mål om att Sveriges andel av EU:s budget borde minska
har inte antagits.
TABELL 9.1 FÖRDELNING PÅ UTGIFTSOMRÅDEN OCH UTGIFTSTAK ÅR 2000 TILL
2002
Förändringar i förhållande till regeringens förslag till ramar
Tabell 16: (Regeringens förslag Avvikelse från regeringens förslag )
1) Inklusive korrigering av regeringens felräkningar.
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten omfattar
från och med år 1999 endast inkomstbaserade
ålderspensionsförmåner. Kristdemokraterna står som ett av
fem partier bakom den pensionsuppgörelse om det nya
pensionssystemet som träffats och beslutats i riksdagen
under våren 1998. Därmed har vi inte några ändringsförslag
vad avser det nya pensionssystemet.
Budgeteringsmarginalen
Regeringen räknar med en budgeteringsmarginal på knappt
1,5 miljarder kronor för år 2000 och 3,7 respektive 22,6
miljarder kronor för åren 2001 och 2002. Detta är 2,1,  12,4
respektive 11,1 miljarder lägre än vad regeringen räknade
med i vårpropositionen för sex månader sedan. Detta visar
att regeringen nu definitivt har frångått den budgetdisciplin
som den tidigare sagt sig värna om. Till skillnad från alla
tidigare propositioner som behandlat frågan om
budgeteringsmarginalen, inom ramen för den nya
budgetprocessen, skrev regeringen i våras öppet: "Vad gäller
de därpå följande åren [2001 och 2002] skall
budgeteringsmarginalen även omfatta utrymmen för framtida
reformer på budgetens utgiftssida."
Regeringen har budgeterat med en alldeles för snäv marginal för inne-
varande år och de kommande två åren. Ursprungligen var dessa marginaler
mer generöst tilltagna, men genom utgiftsreformer har de successivt sänkts.
Detta har tvingat regeringen till de panikartade åtgärder för att klara
utgiftstaket som förra gången huvudsakligen drabbade biståndet och nu
huvudsakligen drabbar arealbidragen inom jordbrukssektorn. Detta visar
tydligt att regeringen inte har en tillfredsställande kontroll på
statsutgifterna.
För år 2002 redovisar regeringen en budgeteringsmarginal på ca 22,6
miljarder kronor. Detta är som redovisats ovan 11,1 miljarder lägre än i
vårpropositionen, men den är fortfarande så hög att regeringen med all
sannolikhet planerar att använda den för nya utgiftsreformer.
Kristdemokraterna menar att detta är en helt felaktig användning av
budgeteringsmarginalen, som strider mot alla de intentioner som regeringen
själv angivit i tidigare propositioner. Budgeteringsmarginalen ska enbart vara
en buffert för att klara makroekonomiska och demografiska förändringar,
samt den osäkerhet som följer av systemet med anslagssparande och
anslagskredit.
Kristdemokraterna föreslår därför en viss utökning av budgeterings-
marginalen åren 2000 och 2001. För år 2002 föreslår vi en minskning med ca
7,8 miljarder kronor. Därmed kommer budgeteringsmarginalen att motsvara
knappt 2 procent av de totala utgifterna, vilket ligger i linje med den
ursprungliga praxisen för hur marginalen ska beräknas.
Utgiftstak för staten
I de ovanstående tre avsnitten har vi redogjort för våra
förslag till fördelning av medel per utgiftsområde åren 2000
till 2002, att vi står bakom det regeringen föreslår vad gäller
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten, samt vår
syn på budgeteringsmarginalen.
Kristdemokraternas totala nettoförändring på utgiftsområden (exklusive
statsskuldsräntorna) gör att utgiftstaket för år 2000 bör vara 8 miljarder
kronor lägre än vad regeringen föreslagit, 16 miljarder kronor lägre för 2001
och 25 miljarder kronor lägre för år 2002. Det statliga utgiftstaket bör där-
med fastställas till 757 miljarder kronor år 2000, 774 miljarder kronor år
2001 och 789 miljarder kronor år 2002.
Utgiftstak för den offentliga sektorn
Utgiftstaket för den offentliga sektorn består av summan av
det statliga utgiftstaket och den beräknade kommunala
utgiftsnivån med avdrag för interna transaktioner mellan stat
och kommun. Kombinationen av Kristdemokraternas förslag
till lägre utgiftstak för staten och ett större utrymme för
kommunsektorn ger en nettoförändring av det offentliga
utgiftstaket med -7 miljarder kronor år 2000, -14 miljarder
kronor år 2001 och -24 miljarder kronor år 2002. De interna
transaktionerna mellan stat och kommun antas netto vara
oförändrade i förhållande till regeringens förslag.
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn
redovisas på total nivå i tabell 9.2.
TABELL 9.2 UTGIFTSTAK FÖR DEN OFFENTLIGA SEKTORN
Tabell 17: (Miljarder kronor 2000 2001 2002 )
Anm: BNP enligt regeringens prognos i budgetpropositionen

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekono-
miska politiken som förordas i motionen (avsnitt 4),
2. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålders-
pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 757
miljarder kronor, för år 2001 till 774 miljarder kronor och för år 2002
till 789 miljarder kronor,
3. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens in-
komster för budgetåret 2000 (avsnitt 5.1, 5.2 och 8.1),
4. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret
2000 på utgiftsområden i enlighet med vad som anförts i motionen
(avsnitt 9, tabell 9.1),
5. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av ut-
gifterna på utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002 som riktlinje
för regeringens budgetarbete (avsnitt 9.1 tabell 9.1),
6. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna
för åren 2000-2002 (avsnitt 9.5, tabell 9.2).

Stockholm den 5 oktober 1999
Alf Svensson (kd)
Dan Ericsson (kd)
Jan Erik Ågren (kd)
Maria Larsson (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)
Inger Davidson (kd)
Mats Odell (kd)
Göran Hägglund (kd)
Chatrine Pålsson (kd)