Frågan om medlemskap i EU:s valutaunion EMU är en av de
viktigaste besluten inför framtiden. Ett medlemskap i
valutaunionen skulle innebära ett stort steg mot ett Europas
förenta stater med en centraliserad ekonomisk politik långt
borta från medborgarnas inflytande. Enligt statsminister
Göran Persson är det till och med en större fråga än beslutet
om att ingå som medlem i EU. Att det regeringsbärande
partiet socialdemokraterna inte har bestämt sig i denna för
framtiden så viktiga fråga är ett demokratiskt problem.
"Vänta och se"- strategin är inte hållbar. Under
mandatperioden, första halvåret 2001, kommer Sverige att ta
över ordförandeskapet i ministerrådet. Att man som
ordförandeland inte tagit ställning i en av unionens viktigaste
frågor är ett svaghetstecken och ett problem. För att komma
till rätta med denna problematik föreslår Miljöpartiet att
riksdagen beslutar att ett beslut om svenskt inträde i EMU:s
tredje fas måste underställas en folkomröstning.
Smyganpassning
Trots att den officiella linjen är "vänta och se" har riksdagen
anpassat den ekonomiska politiken till de krav som en
framtida låsning av kronan till euron kräver och drivit
igenom två omgångar av grundlagsändringar när det gäller
Riksbankens ställning. Miljöpartiet anser att det är orimligt
att Sverige på detta sätt anpassas till EMU utan att
medborgarna fått möjlighet att ta ställning till den avgörande
frågan - huruvida vi ska gå med i EMU eller inte.
Den svenska riksbanken
Den svenska riksbanken är i dag en från riksdagen fristående
institution. Den svarar än så länge för Sveriges försörjning
av sedlar och mynt, förvaltar den svenska valutareserven och
driver en aktiv penningpolitik. Tidigare den fristående
riksbanken stått under demokratisk kontroll från riksdagen,
men efter ett beslut 25 november 1998, efter de allmänna
valen, fick Riksbanken den fristående position den har idag.
Riksbanken styrs numera av ett riksbanksfullmäktige som
utses av riksdagen. Riksbanksfullmäktiges uppgifter är bland
annat att utse den direktion bestående av sex ledamöter som
har beslutsmakt över den förda penningpolitiken.
Direktionen väljer också den person som ska bli
riksbankschef. Att avsätta riksbankschef och direktion är i
stort sett omöjligt oavsett om de politiska
styrkeförhållandena förändras. Riksbankens mål är nu att
säkerställa ett stabilt penningvärde med reporänta och andra
makrofinansiella instrument och styrmedel.
Avdemokratisering
Det sker idag en alltför stor urholkning av demokratin. Krav
på centralisering av makt till institutioner utan demokratisk
kontroll blir allt vanligare. Denna tendens är kanske tydligast
på det ekonomiska området där politikerna själva väljer att
lämna från sig makten över den ekonomiska politiken. Detta
sker samtidigt som alltfler människor känner att makten över
deras vardagliga liv flyttas till byråkrater och politiker långt
borta från deras egen verklighet. Ett medlemskap i EMU
skulle ytterligare förvärra vanliga människors möjlighet att
styra över sin egen vardag.
Demokrati, i den mening vi känner ordet, bygger på att folket måste kunna
utkräva ansvar från dem som förvaltar makten. I EMU:s konstruktion saknas
varje möjlighet för folket att utkräva något som helst ansvar, varken från
centralbanken som organ eller ifrån bankens ledningspersoner. Den
oberoende centralbanken lägger fast penningpolitiken oavsett valutgångarna i
medlemsländerna.
Miljöpartiet menar att innan Sverige tar beslut om ett inträde i EMU måste
det föras en bred diskussion om hur den ekonomiska demokratin ska
utformas i framtiden. För att engagera människor i detta är det inte bara
demokratiskt nödvändigt, men också en viktig pedagogisk poäng att låta
folket avgöra EMU-frågan i en folkomröstning.
Inte bara ett ekonomiskt projekt
Den ekonomiska delen av ett eventuellt EMU-medlemskap
är endast en delkomponent av EMU-strukturen. EMU är i
huvudsak ett politiskt projekt med det övergripande syftet att
skapa en federal stat, något Miljöpartiet motsätter sig. En
debatt i en kommande folkomröstning om EMU måste därför
även handla om vilken utveckling vi vill ha av EU. En
folkomröstning skulle därför även ge utrymme för en
diskussion om framtid och utveckling.
Vad gäller de ekonomiska konsekvenserna av EMU kan vi här kort
konstatera att en gemensam valuta gör det enklare att resa mellan medlems-
länderna för privatpersoner, men argumentet att en gemensam valuta skulle
påverka företagens möjligheter att nå en större marknad är ytterst tveksamt.
Växlingskostnader är mycket marginella i jämförelse med t ex transport-
kostnader, eller kommer i alla fall att vara det i ett ekologiskt hållbart
samhälle med högre beskattning av koldioxidutsläpp etc. Dels har EMU:s
medlemstater i hög grad olika ekonomiska grundförutsättningar. Vi har olika
handelsmönster, olika välfärdssystem, olika näringsliv och olika ekonomiska
konjunkturer. EU är därför inte något optimalt valutaområde, vilket kan
resultera i kraftiga assymetriska chocker i ekonomin.
I valutaunionens fotspår följer också en gemensam finanspolitik. Det
innebär att både skattesystemen och utgiftssystemen i medlemsländerna
måste likriktas. Detta är en naturlig utveckling av EMU-modellen. Då EU
inte är ett optimalt valutaområde blir det samtidigt svårt att föra en sådan
central finanspolitik utan att det drabbar områden i periferin. Sverige löper
en särskilt stor ekonomisk risk genom sina delvis annorlunda handels-
förbindelser och sitt ekonomiska beroende av regioner utanför EU. Det gäller
särskilt det stora dollarberoendet i svensk exportindustri.
Inte heller argumentet att en gemensam valuta skulle innebära ökad
ekonomisk stabilitet är gångbart. Hotet mot ekonomisk stabilitet är spekulta-
tionsekonomin som sådan och den finns kvar oavsett om spekulationen sker i
kronor eller euro.
Folkomröstningen 1994
Före den svenska folkomröstningen om EU-medlemskap
1994 skickades departementspromemorian Sveriges
medlemskap i EU (Ds 1994:48) ut på bred remiss, medan
den riktiga avtalstexten (Ds 1994:60) dröjde. Promemorian
behandlade frågan om Sveriges skyldighet att gå in i EMU:s
tredje fas mycket kortfattat. Där angavs att Sverige har rätt
att göra så när vi uppfyller konvergensvillkoren, men att vi
inte har någon skyldighet, saken förklarades vara "en intern
svensk angelägenhet", där det var riksdagens sak att fatta
beslut.
Broschyren "EU-avtalet" distribuerades till samtliga hushåll. I broschyren
påstås att det är riksdagen som ska avgöra frågan om Sverige ska anslutas till
EU:s gemensamma valuta och centralbank när den frågan blir aktuell: "Detta
har Sverige gjort klart i förhandlingarna."
Även i propositionen står det klart och tydligt att "ett slutligt svenskt
ställningstagande till övergången från den andra till den tredje fasen av EMU
kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med
fördragen. Den interna svenska beslutsordningen innebär att det ytterst är
riksdagen som skall ta ställning." (Prop. 1994/95:19 del 1 s. 431.)
Det behöver inte nödvändigtvis vara så att det är riksdagen som fattar det
slutliga beslutet om huruvida man ska gå med i EMU. Riksdagen kan
överlåta den makten till folket i en folkomröstning.
EMU-kraven
När EU:s ministerråd den 2 maj 1998 bestämde vilka EU-
länder som ska ingå i valutaunionen från starten,
konstaterades att Sverige inte uppfyller "de nödvändiga
villkoren för införande av den gemensamma valutan".
Sverige underkändes med hänvisning till att vi inte deltagit i
EU:s växelkurssamarbete ERM, att den svenska kronan varit
för instabil i förhållande till andra EU-valutor, samt att
lagstiftningen som reglerar Riksbankens verksamhet inte är
förenlig med Maastrichtfördraget och ECB-stadgan.
I dag uppfyller Sverige de viktigaste inträdeskraven, med ett undantag:
Den svenska kronan deltar inte i den europeiska växelkursmekanismen,
ERM. Enligt den tolkning som gjorts av alla EU-länder utom Sverige och
Storbritannien, måste kandidatländerna ha låtit sina valutor vara med i ERM
under minst två år. Först därefter anses kravet på stabil valuta vara uppfyllt.
Genom att inte knyta kronan till ERM har Sverige straffat ut/diskvalificerat
sig från valutaunionen - åtminstone från starten 1999.
Folkomröstning om EMU
Samtliga riksdagspartier har sagt att de antingen vill ha en
folkomröstning eller, i alla fall, kan tänka sig en.
Socialdemokraternas kongress slog fast att ett EMU-inträde
måste föregås av ett kongressbeslut och att frågan sedan får
avgöras genom ordinarie riksdagsval, nyval eller
folkomröstning. EMU-frågan kommer nu avgöras på en
extrakongress under våren 2000. Även Kristdemokraterna
har ännu att avgöra sin åsikt i EMU-frågan.
Göran Persson har sagt att han tycker en folkomröstning om EMU vore
"det naturliga" och liknande signaler har kommit från andra håll inom
socialdemokratin, såväl Socialdemokratiska kvinnoförbundet som SSU vill
ha en folkomröstning om eventuellt medlemskap. Tony Blair har lovat att
britterna ska få folkomrösta om EMU, likaså kommer Danmark att avgöra
frågan i en folkomröstning om inträde skulle bli aktuellt längre fram.
Miljöpartiet anser att EMU-frågan är av så stor betydelse att det är
självklart att ett beslut om svenskt inträde i EMU:s tredje fas måste föregås
av en folkomröstning. Riksdagen kan inte anses ha den kompetensen då
EMU-frågan aldrig kom upp i debatten i det senaste allmänna valet 1998.
Det finns inte heller något folkligt stöd för den EU-linje som nu drivs av
regeringen. Därför måste svenska folket få säga sin mening.
Det är viktigt att en folkomröstning om EMU kan komma tillstånd så snart
som möjligt. Det finns fördelar med att ha bestämt sig i denna fråga när
Sverige kommer att vara ordförandeland i EU första halvåret 2001.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att ett beslut om svenskt inträde i EMU:s
tredje fas så snart som möjligt måste underställas en folkomröstning.