Vänsterpartiet har länge krävt en folkomröstning om EMU. Ett beslut om ett svenskt deltagande i den ekonomiska och monetära unionen är en av de största och viktigaste politiska frågor som vi ställts inför på mycket lång tid. Därför anser vi att det är självklart att frågan skall avgöras direkt av folket i en folkomröstning. Vi anser också att en folkomröstning om EMU borde ha genomförts innan riksdagen fattade beslut om grundlagsändring om Riksbankens oberoende.
Det viktigaste är dock att frågan avgörs i en folkomröstning, inte när den äger rum. Vi anser också att det är angeläget att en bred majoritet i riksdagen står bakom tidpunkten för en folkomröstning och formerna för dess genomförande. Vi anser att en rådgivande folkomröstning, där samtliga partier förbinder sig att följa folkomröstningens resultat, är att föredra.
De två senaste folkomröstningarna - om kärnkraften och EU-medlem- skapet - har lett till att många människor känner en misstro mot politikers och myndigheters sätt att arrangera folkomröstningar. I medlemskapsomröstningen hösten 1994 var fördelningen av resurser mellan de olika alternativen mycket ojämn. Det finns uppskattningar som gör gällande att ja-sidan kan ha haft uppemot 20 gånger så mycket resurser som nej-sidan. Så gott som hela näringslivet, flertalet av de fackliga förbunden och många andra "tunga" organisationer fanns på ja-sidan. Dessutom agerade inte alla statliga organ och myndigheter helt neutralt i frågan. De offentliga konsekvensutredningarna bestod till övervägande del av personer som var positiva till ett EU-medlemskap. Den statliga informationen, bl.a. en informationsbroschyr från UD, som gick ut till väljarna upplevdes av många som tydligt vinklad till ja-sidans fördel och innehöll även direkta felaktigheter. Detta har bidragit till att legitimiteten av folkomröstningens resultat har varit tämligen svag bland medborgarna. Inför en folkomröstning om EMU måste därför tidigare missförhållanden rättas till så att denna folkomröstning kan genomföras på ett så korrekt sätt som möjligt.
En folkomröstning om EMU kommer delvis att bli av en annan karaktär än medlemskapsomröstningen. Då var det i högre grad en redovisning av olika fakta om EU:s institutioner, beslutsbefogenheter, lagändringar och liknande, även om mycket naturligtvis också bestod av bedömningar och värderingar. EMU-frågan torde endast till en mycket liten del kunna beskrivas med renodlade och oomtvistade fakta. I stället kommer det i hög grad att handla om tolkningar, värderingar och politiska bedömningar. En tolkning eller bedömning får aldrig framställas som faktum.
För att uppnå en så rättvis folkomröstning som möjligt bör som ett minimum följande ligga till grund för folkomröstningen;
- Frågan måste formuleras så att svaret kan bli ett ja eller ett nej. Om blankröstning medges skall dessa inte räknas när majoritet och minoritet bestäms.
- Det är viktigt att medborgarna får tillräckligt med tid att diskutera och sätta sig in i frågan. Det går inte att säga exakt vad som är tillräckligt, men det bör handla om minst ett halvår från beslut om folkomröstning till folkomröstningens genomförande.
- Om folkomröstning kommer att genomföras i flera länder under samma tidsperiod, bör de genomföras på samma dag för att undvika en "turordningskonsekvens" liknande den som utmärkte EU- folkomröstningarna i de fyra kandidatländerna under 1994.
- Villkoren för information och propaganda måste vara rimligt rättvisa. Dels måste statliga organ och myndigheter vara neutrala, dels måste den totala fördelningen av resurser för opinionsbildning mellan alternativen vara så jämlik som möjligt. Det officiella materialet skall på viktiga punkter visa på en faktadel (där så är möjligt) med tolkningar och bedömningar från respektive sida.
- För att väljarna skall få en allsidig bild av de bedömningar som ligger bakom de olika alternativen föreslår Vänsterpartiet att en parlamentarisk kommitté tillsätts med uppgift att förbereda folkomröstningen. Kommittén skall bestå av representanter från samtliga riksdagspartier och den skall stå som en garant för att det officiella upplysningsmaterialet blir allsidigt utformat. Kommittén skall också ha till uppgift att fördela statliga medel till partier och organisationer inför folkomröstningen.
Vad som ovan anförts om formerna för en sådan folkomröstning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett svenskt inträde i EMU måste föregås av ett beslut i en folkomröstning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en parlamentarisk förberedelsekommitté.
Stockholm den 4 oktober 1999
Gudrun Schyman (v)
Berit Jóhannesson (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Willy Söderdahl (v)