med anledning av prop. 1999/2000:100 2000 års ekonomiska vårproposition



<div class="sidhuvud_publikation">
Motion till riksdagen</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">1999/2000:Fi14</div>
<div class="MotionarLista">av Daléus, Lennart (c)</div>
<h1>med anledning av prop. 1999/2000:100 2000 års ekonomiska  vårproposition</h1>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>1 Centerpartiets vision och värderingar</pre><pre>Det yttersta målet för Centerpartiets politik är att göra det möjligt för
människor att förverkliga sina drömmar, oberoende av ursprung, kön,
sexuell identitet, social bakgrund eller boendeort. Varje människa har en
inneboende kraft att växa och för att denna kraft ska få blomma krävs
både utrymme och jordmån. Det handlar om rätten att vara fri från tvång
och att själv få fatta sina beslut och ta ansvar för dem och om rätten till
utbildning, ekonomisk trygghet och social omsorg. Vårt samhälle präglas
av ett stort materiellt välstånd, men också av människors vanmakt inför
det storskaliga och opåverkbara samt av mångas utanförskap från
gemenskaper och demokratiska arenor.</pre><pre>Centerpartiets uppdrag är att förverkliga dessa värden i en tid präglad av
globalisering, individuell strävan efter självförverkligande och högt tempo
och att göra det möjligt för människor att kunna bestämma själva och att ta
makten över sina liv tillsammans med andra.</pre><pre>1.1 Bryta vanmakt och utanförskap</pre><pre>1.1.1 Lika möjligheter istället för likhet</pre><pre>Sverige genomgår en omvandling från ett traditionellt industrisamhälle
till ett samhälle i en global ekonomi där människor har lokala och
globala nätverk. Det som är nära är viktigt, samtidigt som nationella
gränser minskar i betydelse. Detta kommer att ge människor nya
möjligheter. Vi går mot ett mer pluralistiskt och mångfacetterat samhälle,
där avvikelse är det normala och mångfald en tillgång.</pre><pre>För att vi ska klara att ta oss an den nya tiden och dess möjligheter måste
vi förnya välfärden i grunden - med inriktningen att skapa trygghet för alla -
och med lika möjligheter för alla. Detta förutsätter en ökad tro på individens
förmåga och ett ökat individuellt ansvar tillsammans med en stark solidaritet
med de mest utsatta. Diskriminering måste förhindras och alla barn och
ungdomar måste ges möjlighet till en likvärdig start i livet.</pre><pre>Många människor upplever en vånda i brytningen mellan det gamla sam-
hället med dess enhetliga värderingar och den framväxande mångfalden.
Detta blir så mycket tydligare då ekonomin går på högvarv, samtidigt som
många människor inte får del av tillväxten.  Det resulterar i ett utanförskap,
bildat av avsaknaden av den rätta utbildningen eller av diskriminering och
därmed uteslutning från arbetsmarknaden. I detta växer lätt värderingar av
egoism, intolerans, främlingskap fram och en önskan om kontroll och
förutsägbarhet. Hos många som upplever utanförskap finns en grogrund för
olika former av maktbehov, våld och kriminalitet. Risken för förenklade
lösningar och odemokratiska rörelser ska inte underskattas. Detta måste
förebyggas genom att människors förmåga uppskattas och att de ges makt
över sin vardag. Det framväxande samhället kommer att präglas av mångfald
och det måste även innehålla tolerans, förståelse och ansvarstagande. Det
gäller alla, även de som inte fullt ut orkar ta del av nya värderingar,
organisa-
tionsmodeller eller välfärdssystem.</pre><pre>I tider av omvandling är det extra viktigt att skapa instrument som gör att
alla människor får möjlighet att följa med och påverka utvecklingen. Den
sociala och regionala tudelning som skett under 1990-talet måste brytas. Det
handlar ytterst om makt över sin egen vardag och lika möjligheter att få växa
och utvecklas. Den sociala tudelningen går mellan dem som har möjlighet att
få makt över sin vardag, sin ekonomi och sin tid och dem som inte har den
möjligheten.</pre><pre>Centerpartiet tror på ett ökat personligt ansvarstagande och vi vill fokusera
på människors inneboende kraft och vilja att förändra sitt eget liv. Detta
kräver ett radikalt förändrat synsätt. Bidragen till hushållen ska ge ekono-
miskt stöd och vara personligt stärkande. Skatterna måste sänkas för dem
som har trånga ekonomiska marginaler och trygghetssystemen måste
förändras så att de får ett större inslag av personligt sparande, ansvarstagande
och rättvisa.</pre><pre>Makt över vardagen handlar också om möjligheten att styra över sin egen
tid. Stress och ohälsa uppstår när tiden är ogripbar och man inte har
möjlighet att umgås med sin familj och när det sociala nätverket inte
fungerar. Individen uppnår en ökad livskvalitet genom samspelet med andra
människor och detta kan till stor del uppnås i små, frivilliga gemenskaper
som hushållet, föräldragruppen, föreningen eller småföretaget. Familjen är en
viktig social byggsten, även om inte alla familjer ser lika ut. Det är barnens
trygga umgänge med vuxna och möjligheten att ha vuxna som förebilder som
är det väsentliga och inte hur den enskilda familjen är sammansatt.</pre><pre>1.1.2 Kunskap är makt</pre><pre>Kunskap har alltid varit en avgörande maktfråga. Människor som har
tillgång till kunskap kan också kräva förändring. Det är genom kunskap
som människor kan tolka världen omkring sig och få makt att förändra
den. De får makt att förändra sitt liv och möjlighet att fullt ut vara
medborgare. Kunskap är en rättighet för alla, inte ett privilegium för
några få. Utbildning är ett av de viktigaste inslagen i en politik för att slå
vakt om alla människors lika möjligheter. Den långsiktigt hållbara vägen
för att nå social utjämning är en förstklassig utbildning, tillgänglig för
alla. Investering i utbildning på alla nivåer, från förskola till högre
utbildning och forskning, är viktigt inte bara ur ett tillväxtorienterat
perspektiv utan även för den enskilda människan.</pre><pre>Kunskap i dag och i framtiden innebär baskunskaper för alla men också att
vi hela tiden måste lära nytt och att använda och utveckla kunskap för att
lösa nya problem. Vi lär för att lära. Utmaningen ligger inte i att skapa
lösningar för ett fåtal medborgare i några regioner, utan att se till att hela
befolkningen och hela landet får tillgång till utbildning. En politisk rättvisa
måste i stor utsträckning bygga på en politik som erbjuder alla lika möjlig-
heter till en bra utbildning.</pre><pre>1.2 Skapa växtkraft i en liten, öppen ekonomi</pre><pre>Sverige är en liten, öppen ekonomi som är starkt omvärldsberoende. Den
inhemska marknaden är relativt liten medan vi har god tillgång till natur-
resurser. Detta faktum löser vi genom en marknadsorienterad ekonomisk
politik och flitig handel med andra länder. En marknadsekonomi med
sociala och miljömässiga hänsyn, är utan tvekan den bästa vägen att nå
våra uppsatta mål om tillväxt, omsorg, skaparkraft och en god miljö.</pre><pre>En fungerande marknad är en av förutsättningarna för att vi ska kunna
finansiera vår gemensamma välfärd. Fri konkurrens, goda villkor för nyföre-
tagande, tydliga och stabila regler för företag är ledord för att skapa den
dynamiska ekonomi vi vill ha. Vårt gemensamma välstånd bygger i grund
och botten på att människor och företag tillåts få växa och utvecklas i sam-
verkan.</pre><pre>En marknadsekonomi som tar sociala och miljömässiga hänsyn förenar
bäst de demokratiska mål som vårt samhälle bygger på. Genom en ökad
konkurrens kan vi nå en bättre resursanvändning och ta vara på den
skaparkraft som finns hos människorna. Viljan att främja initiativförmåga
och skaparglädje är ett starkt skäl till att sträva efter en marknad med färre
regleringar. Det finns en stor drivkraft i privatisering av offentlig verk-
samhet. Att överlåta utförandet av verksamheter till andra aktörer och
samtidigt behålla skattefinansieringen av dem ger utrymme för ökad mång-
fald.</pre><pre>Företagande bygger bland annat på innovationsvilja och viljan att förändra
sina arbetsvillkor. Vad som gör företagsamma områden framgångsrika är att
det funnits incitament och kreativitet, att risktagandet har uppmuntrats och
att initiativen har visat resultat. Dessa faktorer gör den sociala ekonomin
möjlig.</pre><pre>Ett företagsvänligt klimat som främjar innovationer och företagande är av
stor vikt för att nya och miljömässigt sett bättre produkter ska kunna fram-
ställas. De spelregler som finns ska vara inriktade på att främja öppenhet och
initiativkraft. Spelreglerna ska ge oss möjlighet att fasa ut miljöfarliga
produkter och att våra företag kan ta täten på den nationella och globala
marknaden. Vi måste med alla politiska medel  - lagstiftning, miljöskatter
och andra ekonomiska incitament - underlätta och påskynda omställningen
till ett samhälle som står mer i samklang med de förutsättningar som naturen
ställer på allt levande.</pre><pre>Människan är en del av naturen och naturen ger oss förutsättningar för all
verksamhet. Därför kan vi inte tillfoga naturen mer skada än vad den för-
väntas kunna tåla. Marknadsekonomin måste verkar inom naturens ramar för
att vara effektiv. För detta behövs styrmedel.</pre><pre>2 Ny tid kräver ny politik</pre><pre>2.1 Högkonjunkturen ger möjligheter ...</pre><pre>Konjunkturen är stark. Bruttonationalprodukten steg förra året med 3,8
procent och regeringen beräknar att tillväxten blir lika stor detta år. Nästa
år väntas konjunkturen mattas något, men en ökning med 2,9 procent är
ändå klart över den långsiktiga tillväxttakten i svensk ekonomi. Den
starka ekonomin är en direkt följd 1990-talets övergång till
låginflationspolitik, avregleringar och budgetsanering. Centerpartiet har
tagit ett stort politiskt ansvar under hela denna period.</pre><pre>Trots den höga tillväxten är inflationen låg. Konsumentprisindex steg
under 1999 med endast 0,3 procent och förväntas under innevarande år stiga
med 1,3 procent. Den låga inflationen har gett människor höjda reallöner
trots måttliga nominella löneökningar. Detta visar med all önskvärd tydlighet
det goda i en politik som leder till låg inflation.</pre><pre>Sammantaget kan man konstatera att Sverige sedan 1960-talet inte har haft
en lika lång och stark sammanhängande period med utveckling i ekonomin.
Som alla vet kom flera decennier av svensk baksmälla efter det glada 1960-
talet.</pre><pre>2.2 ... som regeringen inte tar till vara</pre><pre>2.2.1 Underliggande underskott</pre><pre>I den kraftiga högkonjunktur som svensk ekonomi befinner sig i finns det
goda förutsättningar för att statens finanser ska vara starka. Trots en stor
tillströmning av skattemedel till statskassan är inte statsfinanserna starka.
Detta beror dels på att regeringen inte har ordentlig kontroll på
utgifterna, dels på att statsfinanserna påverkas av tillfälliga eller
engångsvisa händelser, det vill säga transaktioner av extraordinär
karaktär.</pre><pre>Statsbudgeten har under större delen av 1990-talet uppvisat såväl faktiska
som underliggande underskott. Från 1994 och fram till 1999 har statens
finanser genomgått en remarkabel förbättring. 1998 visade utfallet av
statsfinanserna för första gången under 1990-talet ett faktiskt överskott. 1999
var både det faktiska och det underliggande saldot positivt. Enligt Ekonomi-
styrningsverket har denna positiva trend nu vänt. För 2000 visar prognoserna
på ett underliggande underskott på 34,2 miljarder kronor, vilket innebär att
en sexårig period av förbättringar i det underliggande saldot är till ända.</pre><pre>I 2000 års ekonomiska vårproposition syns en ny och tydlig, men negativ
trend. Under hela perioden 2001 till 2003 räknar regeringen med att stats-
budgeten har underliggande underskott. Det märks att regeringen nu sam-
arbetar med partier som inte har samma ansvarskänsla för samhällsekonomin
som Centerpartiet har.</pre><pre>2.2.2 Tillämpning av utgiftstaken</pre><pre>Under våren har utgiftstakens konstruktion diskuterats mycket. Vi kan
konstatera att det finns marginella justeringar som behöver göras för att
utgiftstaken ska fungera bättre. Det har visat sig att införandet av tak för
statens utgifter var ett strategiskt riktigt beslut för att få kontroll över
utgifterna för att därmed kunna sanera statsfinanserna. Nu visar det sig
alltmer att utgiftstaken är minst lika användbara och viktiga för att hålla
igen så att utgifterna inte skjuter i höjden i en högkonjunktur.</pre><pre>Tyvärr trixar regeringen med utgiftstaken, vilket undergräver utgiftstakens,
och därmed regeringens, trovärdighet när det gäller att ha kontroll på statens
utgifter. Det finns många exempel på hur regeringen genom kreativ bok-
föring kringgår utgiftstaken för att kunna öka statens utgifter.</pre><pre>- Utbetalningar av arealersättningen motsvarande 3,7 miljarder kronor,
som rätteligen ska betalas ut i december, förskjuts över årsskiftet.</pre><pre>- Utrikesförvaltningen föreslås från och med 2001 få disponera 25
miljoner kronor per år av de offentligrättsliga avgifterna för pass,
viseringar m.m.</pre><pre>- Ramen för utgiftsområde 14 minskas med 200 miljoner kronor till följd
av att regeringen i budgetpropositionen för 2001 avser föreslå riksdagen att
Arbetsmarknadsverket får disponera avgiftsinkomster för arbetspraktik.</pre><pre>- Polisens resurser ökas med 180 miljoner kronor på årsbasis genom att
regeringen låter polisväsendet få disponera avgifter från pass utfärdade av
polismyndigheterna. Statsbudgetens inkomster minskas med motsvarande
belopp.</pre><pre>- Vägverket får från och med 2001 budgetera sina offentligrättsliga
avgifter netto och inte som tidigare redovisa dem mot inkomsttitel.
Avgifterna budgeteras till 480 miljoner 2001, 540 miljoner 2002 och 540
miljoner 2003.</pre><pre>Med regeringens kreativa bokföring finns det en uppenbar risk att utgifts-
takens existens ifrågasätts. Det vore oerhört olyckligt. Centerpartiet anser
att utgiftstaken långsiktigt ska finnas kvar, men att deras konstruktion
behöver justeras och ses över. Det är exempelvis orimligt att utgiftstaken
ska kringskära möjligheterna att välja metod för
inkomstskattesänkningar. När Centerpartiet vill sänka skatten för låg-
och medelinkomsttagare genom att höja grundavdraget tvingas vi, med
nuvarande konstruktion på utgiftstaken, att spara ihop till
skattesänkningen två gånger om. En parlamentarisk utredning bör ges
uppdrag att se över utgiftstakens konstruktion så att de långsiktigt kan
tillämpas och accepteras i riksdagens budgetarbete.</pre><pre>I sitt trixande med utgifttaken frångår också regeringen vid ett flertal till-
fällen principen om att statens inkomster och utgifter ska budgeteras och
redovisas brutto i statsbudgeten. Ett huvudskäl till att bruttoprincipen är
huvudregel är att när en statlig verksamhet tas upp netto i statsbudgeten kan
det i många fall vara svårt för riksdagen att få en klar uppfattning om
verksamhetens samlade omfattning. När myndigheter själva får bestämma
och behålla offentligrättsliga avgifter leder det till en oklar incitaments-
struktur, där inkomstmaximering kan komma att gå före rättssäkerhet.
Centerpartiet tar bestämt avstånd från regeringens hantering av utgiftstaken i
budgetarbetet. Regeringen bör återgå till huvudprincipen om brutto-
redovisning av statens utgifter och inkomster. Detta bör ges regeringen till
känna.</pre><pre>2.2.3 Utgiftsorientering istället för framtidsreformer</pre><pre>När tillväxten är god finns det förutsättningar att göra förändringar inom
områden som har strukturella problem. Det behövs reformer så att
människor ska kunna arbeta istället för att vara sjukskrivna eller
långtidsarbetslösa. Det behövs reformer för att barnen ska få en bra
grundläggande utbildning och för att minska den sociala och regionala
tudelningen. I regeringens vårbudget saknas det reformer som möter
dessa behov. Istället för reformer som rättar till strukturella problem är
vårbudgeten inriktad på ökade utgifter. Om man långsiktigt vill skapa
goda förutsättningar för utveckling och välfärd är det nu, när tiderna är
goda och handlingsutrymmet finns, man ska agera.</pre><pre>  Utgiftsorienteringen blir tydlig om man studerar utgiftstakens utveckling.
Under åren 1998 till 2000, de senaste åren som Centerpartiet varit med och
påverkat taken för statens utgifter, ökade utgifterna med sammanlagt 3
procent. Konsumentprisindex för motsvarande period ökade med 3,3 procent.
Generellt sett kan man konstatera att utvecklingen av taken för statens
utgifter väl har följt förändringarna i konsumentpriserna under den period
som Centerpartiet har haft inflytande över. Under åren 2001 till 2003, då
nuvarande riksdagsmajoritet har huserat helt fritt, har ramen för statens
utgifter tillåtits öka med 10,7 procent, vilket är långt över vad KPI förväntas
öka med. I reala tal ökar således statens utgifter.</pre><pre>2.3 Nya tiden</pre><pre>2.3.1 Den nya ekonomin</pre><pre>Den nya ekonomins utgångspunkt är att teknologisk utveckling är den
starkaste drivkraften i vårt moderna samhälle. Modern
informationsteknologi och bioteknik förenar ekonomins aktörer i globala
nätverk, som kännetecknas av stora informationsflöden och en ökad
konkurrens på samtliga marknader. I nätverksekonomin premieras främst
immateriella tillgångar, innovationsförmåga och goda relationer vilket
förändrar den ekonomiska strukturen. I den nya ekonomin är varornas
spridning och tillgänglighet minst lika viktigt som de traditionella
marknadskrafterna. Människors kunskaper skall tillvaratas bättre och
tråkiga, monotona arbetsuppgifter skall utföras av maskiner, idéer och
information skall tillåtas att spridas fritt i nätverken dvs. en förskjutning
av fokus från effektivitet och produktivitet till kreativitet, frihet och
fantasi.</pre><pre>Nätverksekonomins förespråkare anser att IT, globalisering och kon-
kurrens successivt sätter industrialismens ekonomiska lagar ur spel och att en
global konjunktur via en informationsdriven tillväxt på sikt kommer att
pressa ner både arbetslöshet och inflation till mycket låga nivåer. De
ekonomer som är något mer skeptiska anser att de traditionella insats-
faktorerna - dvs. kapital och arbetskraft - fortfarande utgör drivkraften i
ekonomin och att även den nya ekonomin kommer att präglas av konjunktu-
rella skillnader mellan olika länder och tidsperioder.</pre><pre>Alldeles oavsett om det är gamla eller nya lagar som gäller inom ekonomin
bör politiken de närmaste åren inriktas på att skapa förutsättningar för att den
nuvarande konjunkturuppgången skall bli långvarig. Det är oansvarigt att
göra som regeringen - ta tillväxten för given.</pre><pre>2.3.2 Demografins påverkan på ekonomin</pre><pre>I samband med diskussioner om den nya ekonomin placeras den nya
tekniken och dess konsekvenser för ekonomin i fokus. En ofta bortglömd
aspekt är befolkningsstrukturens, demografins, påverkan på den
ekonomiska utvecklingen. Många länder har idag en unik situation med
låg inflation och hög tillväxt. Enligt Bo Malmberg, docent i ekonomisk
geografi vid Uppsala universitet, är den viktigaste drivkraften bakom
denna situation inte den nya tekniken utan förändringen i
befolkningsstrukturen. Tillväxten blir högre ju fler medelålders
människor ett samhälle har. Sveriges ekonomi gynnas exempelvis just nu
av de stora barnkullarna från slutet av 1940-talet.</pre><pre> Även inflationen är åldersberoende. Ju fler människor som befinner sig i
gruppen yngre pensionärer, mellan 65 och 74 år, desto högre inflation.
Påverkan på inflationen kommer av att dessa grupper konsumerar sina spar-
pengar. För tillfället är dock denna grupp liten i hela västvärlden, vilket
håller nere inflationen.</pre><pre>Om man gör framskrivningar av befolkningsstrukturen och kombinerar
dessa med modeller som beskriver hur ekonomin påverkas av ålders-
förändringar får man en god bild av hur den ekonomiska utvecklingen kan se
ut i framtiden. I både Långtidsutredningen och ESO-rapporten "40-talisternas
uttåg" har denna typ av framtidsprognoser gjorts. Av dessa prognoser
framgår att tillväxten kommer att vara stark under de närmaste tio åren för att
sedan mattas kraftigt under perioden 2010 till 2020. Fram emot år 2030 blir
tillväxten negativ. Det är alldeles uppenbart att det gäller att spara i ladorna
under de kommande goda åren, för att sedan kunna möta kommande svåra
år.</pre><pre>I takt med att en stor grupp blir äldre kommer också verksamheterna i den
offentliga sektorn att sättas på hårda prov. "Pensionärsboomen" gör att
resursbehovet inom äldreomsorgen kommer att öka med drygt 20 procent
fram till år 2010. För att klara att möta de förändrade behov som följer av
förändringar i åldersstrukturen  krävs det omprioriteringar och flexibilitet i
de kommunala verksamheterna.</pre><pre>2.4 Förutsättningar för hållbar tillväxt</pre><pre>2.4.1 Låg inflation</pre><pre>Regeringens antaganden om konsumentprisindex utveckling under 2001
bygger på att nuvarande frysning av taxeringsvärdena upphör från och
med 2001 samt att den för åren 1999-2000 tillfälligt sänkta skattesatsen
för bostadshyreshus återgår till 1,5 procent. Den inkomstförstärkning för
staten, som följer av att dessa beslut realiseras beräknas i vårbudgeten till
8 miljarder kronor. Detta ökade skatteuttag på människors boende slår
kraftigt igenom på konsumentpriserna. Hela 0,8 procentenheter av den
höjning av KPI som regeringen beräknar för 2001 kan härledas till
beslutade förändringar inom fastighetsskattesektorn.</pre><pre>Av vårpropositionen är det oklart vad regeringen avser att göra med
skatteuttaget på människors boende. Regeringen skriver: "Skatteuttaget på
trögrörliga skattebaser bör upprätthållas i största möjliga utsträckning".
Fastigheter är ett typexempel på en trögrörlig skattebas. Samtidigt gör
regeringen bedömningen att de förändringar i skatteuttaget som kan
förväntas vid en uppjustering av taxeringsvärdena inte kan godtas och
aviserar därför att i budgetpropositionen för 2001 "lämna förslag som
begränsar ökningen av skatteuttaget". Trots den sistnämnda brasklappen
bygger regeringens bedömningar av KPI för 2001 på att nuvarande frysning
av taxeringsvärdena upphör och att detta får fullt genomslag i skatteuttaget.
Det kan innebära att regeringens ambition att begränsa ökningen av skatte-
uttaget är synnerligen låg, eller att regeringen låter smyghöja anslagen till de
statliga verksamheterna genom att medvetet räkna med ett allt för högt KPI.</pre><pre>Centerpartiet vill sänka skatten på människors boende. Om nuvarande
frysning av taxeringsvärdena upphör och tillåts slå igenom på människors
boendekostnad får det oacceptabla konsekvenser, vilket Centerpartiet inte
kommer att ställa upp på. Våra beräkningar av statens inkomster bygger där-
för på ett oförändrat skatteuttag på fastigheter för 2001.</pre><pre>Centerpartiet har inte för avsikt att realisera något ökat skatteuttag på
fastigheter och vi har antagit att inflationen för 2001, mätt som KPI, ligger
0,6 procentenheter lägre än vad regeringen beräknat. Detta innebär att
förändringen av KPI för 2001 skulle begränsas till 1,6 procent, vilket också
är det antagande som Riksbanken gör i sin inflationsrapport (mars 2000).
Riksbankens bedömning bygger för övrigt på antagandet att taxerings-
värdena är frysta även efter 2001 och att fastighetsskatten för flerfamiljshus
återställs.</pre><pre>I Centerpartiets budgetalternativ får ett beräknat lägre KPI för 2001
genomslag för budgetåren 2002 och 2003. Dels i form av ett lägre prisbas-
belopp för 2002 och för 2003, dels i form av en lägre nivå på konsument-
priserna. Då även statliga myndigheter får lägre kostnader har vi i vårt
tabellverk räknat med att de statliga myndigheterna inte kommer att förbruka
sina anslagsbehållningar i lika stor utsträckning som regeringen räknat med. I
tabellen nedan redovisas våra antaganden för KPI och prisbasbelopp.</pre><pre>Tabell 2.1 Makroekonomiska förutsättningar</pre><pre>2.4.2 Tabell 1: (1999 2000 2001 2002 2003 )</pre><pre>2.4.3 Statsfinanser med låg konjunkturkänslighet</pre><pre>De svenska statsfinanserna är fortfarande bland de mest
konjunkturkänsliga inom OECD. Konjunktursvängningar får därför
dramatiska effekter på statsfinanserna. När konjunkturen är god
strömmar skattepengar in till staten, men ett överskott idag kan
förvandlas till underskott i morgon om konjunkturen vänder. Enligt en
OECD-studie blir effekten på statsfinanserna av ett BNP-fall på 1
procent att finanserna försämras med 0,8 procent. Konjunkturinstitutets
bedömning av motsvarande situation är att BNP-förändringen slår
igenom med 0,75 procent. Orsaken till att de svenska statsfinanserna är
så konjunkturkänsliga är den stora offentliga sektorn, hög skattekvot och
stora transfereringssystem.</pre><pre>Denna svenska modell - med världens högsta skatter och offentliga
utgifter - har hämmat både ekonomisk tillväxt och välfärd i Sverige under de
senaste tre decennierna. Centerpartiets inriktning är därför att långsiktigt
sänka skattetryck och utgifternas andel av BNP ned till samma nivåer som
jämförbara OECD-länder. Med hjälp av den goda konjunkturen kan vi sänka
skattetryck och utgiftskvot och ändå låta statens utgifter vara realt oför-
ändrade. Det handlar om att inte, som regeringen, förledas att låta statens
utgifter öka mer än inflationen. Klarar vi det möter vi nästa lågkonjunktur väl
rustade. Vad som ovan angetts om de allmänna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken bör ges regeringen till känna.</pre><pre>3 Reformer för framtiden</pre><pre>3.1 4 500 fler medarbetare i grundskolan</pre><pre>Centerpartiet vill satsa stort och se till att skolan har tillräckliga resurser
och att alla elever ges möjlighet till bra kunskaper. Centerpartiet vill ge
kommunerna möjligheten att genomföra en stor kvalitetssatsning på
skolan de närmaste åren. Vi tillför kommunerna 3 miljarder kronor fram
till år 2003 utöver regeringens förslag. Kommunerna kan då genomföra
ett kvalitets- och utvecklingsarbete i skolorna med bl.a. fler medarbetare
i skolan. De extra resurser vi tillför kommunerna motsvarar i reala tal 4
500 nya medarbetare.</pre><pre>Vi vill samtidigt genomföra en särskilda skolsatsning innefattande
program för läs- och skrivutveckling samt matematik, ett kvalitetsinstitut och
utbildningsinsatser riktade mot skolledare och skolpolitiker. Centerpartiet har
avsatt  400 miljoner kronor för åren 2001, 2002 samt 2003,  alltså totalt 1,2
miljarder kronor utöver regeringens förslag.</pre><pre>Med de pengar vi anvisar till forskningen blir det sammantaget 5,4
miljarder kronor i satsning på utbildningen.</pre><pre>3.1.1 En skola för alla</pre><pre>I grundskolan läggs den viktigaste grunden till våra kunskaper och ett
livslångt lärande. Skolan står inför stora utmaningar om vi ska nå målet
att alla ska bli godkända. Vi måste hitta lösningar för att skapa en skola
där varje elev sätts i centrum. En skola som inte accepterar synsättet att
vissa inte kan tillgodogöra sig nödvändiga kunskaper. Alla elever kan
lära, och alla elever vill lära - undervisningen måste anpassas efter varje
elev.  För Centerpartiet är det självklart att skolans åtagande inte ska
upphöra förrän alla uppnår kunskapsmålen. Vi kan klara detta, men det
förutsätter att vi anpassar skolan efter eleverna och inte försöker anpassa
eleverna efter skolan. Alla elever har sin egen personlighet, sin förmåga
och egenskaper som skolan ska ta vara på och utveckla.</pre><pre>3.1.2 Skolan idag</pre><pre>Kunskap idag och i framtiden innebär att alla behöver baskunskaper. Vi
måste hela tiden lära nytt och använda och utveckla kunskap för att lösa
nya problem - vi lär för att lära.</pre><pre>I dagens grundskola lämnar var fjärde elev skolan utan godkända och till-
räckliga kunskaper. Enligt Skolverket har den tid varje lärare lägger per elev
minskat med 17 procent. Statistiken visar att många skolor i Sverige sparat
mest på de elever som har störst behov. Detta märks inte minst av att antalet
inskrivna elever i särskolan har ökat drastiskt under senare år och att denna
ökning fortsätter. Var tredje speciallärare har försvunnit, enligt Statistiska
centralbyråns siffror. Antalet skolor som anmäls till Skolverket har ökat med
102 procent de senaste tre åren och den största delen av anmälningarna gäller
bristande stödundervisning.</pre><pre>Regeringen och skolministern har haft mängder med tillfällen att
presentera förslag till förbättringar för skolan. Det har gått så långt att
elever
till och med strejkar för att få en bättre skola. Trots detta lyser
skolministerns
förslag med sin frånvaro.</pre><pre>3.1.3 Det viktigaste just nu</pre><pre>3.1.3.1 Kunskaper</pre><pre>Skolans huvuduppgift - att ge kunskaper - måste fokuseras i mycket
högre grad än idag. Det är en huvuduppgift att se till att alla elever
lämnar grundskolan med godkända kunskaper i svenska, engelska och
matematik. Ämnen som är en förutsättning för allt fortsatt lärande. Vi
måste samtidigt lämna den fixering vid tidsstyrning som fortfarande
präglar skolan och skolpolitiken. Utgångspunkten måste vara elevens rätt
att få godkända kunskaper. Alla elever kan lära men på olika sätt.
Centerpartiet avvisar ett synsätt som innebär att man ska sänka kraven
för elever med inlärningsproblem. Dessa elever ska istället ges det stöd
och den extra tid som krävs för att de ska kunna tillgodogöra sig
kunskaperna. Centerpartiet vill genomföra en särskild skolsatsning
innefattande program för läs- och skrivutveckling samt matematik.</pre><pre>3.1.3.2 Lokal makt</pre><pre>När skolan inte lyckas med sitt mål kräver många hårdare tag och en
återgång till en centralisering av skolan. Vi avvisar alla försök till att åter
centralisera beslutsfattandet över skolan. Kraften till förändring finns i
skolan själv. De som vet hur det ser ut i skolan - lärarna, skolledarna och
eleverna - måste få förtroendet att utforma skolans vardag. Grundtanken
ska vara att flytta makten ut till de enskilda skolorna ända in i
klassrummen. Idag är ansvaret för skolans styrning fördelat på många
aktörer. Var och en försöker på bästa sätt ta sitt ansvar, men det saknas
ofta en gemensam idé om vart man är på väg. Vi anser att de som har
kunskaperna om skolan också ska ha makten över resurserna. Det är dags
att fullfölja decentraliseringen av skolan, från staten till kommunerna och
till den enskilda skolan.</pre><pre>
3.1.3.3 Lärarrollen</pre><pre>Större klasser och färre vikarier drabbar inte bara eleverna.
Arbetsituationen för lärarna blir ohållbar. En undersökning som Lärarnas
Riksförbund gjort visar att nästan var fjärde yngre lärare och var sjunde
blivande lärare är osäkra på om de kommer att arbeta som lärare om fem
år. 60 procent av lärarna anser med bestämdhet att läraryrket inte är ett
attraktivt framtidsyrke.</pre><pre>Vi måste värdera lärarrollen bättre. Det handlar bl.a. om att se till att
lärarnas inflytande ökar, att de måste få vara med och bestämma över hur
resurserna fördelas och hur arbetstiden ska utnyttjas. Inrätta karriärvägar,
öppna för möjligheter för lärare att vidareutbilda sig till specialister. Att
för-
nya lärarutbildningen och skapa rimliga möjligheter till fortbildning är andra
angelägna åtgärder. Lärarna måste få vara lärare och bra pedagoger ska
undervisa. Idag får lärarna dessutom fungera som kuratorer, psykologer och
poliser.</pre><pre>3.1.4 Kvalitetssatsning i skolan</pre><pre>För att kunna förverkliga den goda kunskapsskolan vill Centerpartiet
genomföra en stor kvalitetssatsning i skolan. Det handlar dels om det vi
tidigare i texten beskrivit om kunskap, lokal makt och lärarrollen, dels
om att inrätta ett kvalitetsinstitut samt att vi ger extra resurser till
kommunerna som kan användas till en kvalitetssatsning. Vi tillför
kommunerna tre miljarder kronor fram till år 2003 utöver regeringens
förslag. Kommunerna kan då genomföra ett kvalitets- och
utvecklingsarbete i skolorna med bl.a. en förstärkning av lärare och övrig
personal till skolan.</pre><pre>Utvärdering och kvalitetsfrågor är mycket viktiga i ett decentraliserat
system bl.a. för att garantera likvärdigheten oavsett var i landet under-
visningen ges. Centerpartiet anser att arbetet med utvärdering och kvalitets-
utveckling görs bäst lokalt. Därför vill vi vidareutveckla kommunernas och
skolornas eget ansvar för att kvaliteten är bra.</pre><pre>Centerpartiet slår vakt om kommunaliseringens fördelar. Däremot måste
staten ställa mer tydliga krav på kommunerna när det gäller att skapa en
nationellt likvärdig skola. Samtidigt som det lokala ansvaret ökas måste
staten se till att de ansvariga - skolhuvudmän och skolledningar - verkligen
når målen.</pre><pre>Skolverket fyller en viktig funktion genom sitt myndighetsansvar.
Skolverkets möjlighet att ålägga kommuner att rätta till brister i skolan bör
stärkas. Om skolorna inte når uppsatta mål ska detta leda till mycket klara
konsekvenser. Det kan innebära att skolan ges en ny ledning eller läggs ut på
entreprenad. Samtidigt bör Skolverket kompletteras med en fristående
utvärdering som också ger tydliga besked om hur skolan utvecklas, kommun
för kommun och skola för skola.</pre><pre>Också kommunerna behöver uppenbarligen ett stöd till sitt eget kvalitets-
arbete då det kan vara svårt att bygga upp den kompetensen lokalt i varje
kommun. Mot bakgrund av detta borde ett nationellt kvalitetsinstitut
inrättas. Som huvudmän för detta skulle t.ex. kommunerna och lärarnas
organisationer kunna fungera. Institutet bör ha till uppgift att jämföra data
kommun för kommun och skola för skola. Det bör också ha till uppgift att
utveckla och förfina metoder för utvärdering och att stödja kommunerna i
deras eget arbete bl.a. genom att erbjuda expertis inom området. I många
kommuner pågår nu ett framgångsrikt kvalitetsarbete. Erfarenheterna från
dessa bör spridas och utnyttjas i större utsträckning. Detta bör vara en uppgift
i ett kvalitetsinstituts arbete med att utveckla metoder för utvärdering. Det
bör ges regeringen till känna vad i motionen anförts om en kvalitets-
satsning på skolan.</pre><pre>3.2 Reform för bättre hälsa och livskvalitet</pre><pre>Den ökande ohälsan i arbetslivet visar på bestående ojämlikhet och det är
främst anställda inom offentliga sektorn som är hårdast drabbade.
Skillnaderna mellan könen vad gäller antalet sjukskrivningar ökar
eftersom kvinnor i hög grad är dubbelarbetande. Riksförsäkringsverkets
s.k. 4:e septemberundersökning visar att 47 procent av dem som var
sjukskrivna denna dag var anställda inom den offentliga sektorn. Det ska
jämföras med att sektorn omfattar ca 33 procent av arbetskraften.
Uppenbart är att de offentliga arbetsgivarna, generellt sett, har
svårigheter att skapa en arbetsmiljö som förebygger stress och minskar
ohälsa.</pre><pre>Den höga sjukfrånvaron innebär att arbetsgivaren skjuter över kostnaderna
från den egna verksamheten till staten. Samtidigt är det på den lokala arbets-
platsen som det finns möjlighet att förebygga ohälsa. En bra arbetsgivare
förhindrar stress och ohälsa och därför ska bra och lyhörda arbetsgivare
premieras.</pre><pre>Statens utgifter för sjukskrivningarna ökar. Regeringens prognos för om-
rådet är försiktigt tilltagen. Under mars månad betalades sjukpenning för 7,1
miljoner dagar, en ökning med 25,5 procent jämfört med mars förra året. Det
är främst de långvariga sjukskrivningarna som ökar. Regeringen har hittills
bara försökt möta de ökade problemen med utredningar. Utredningar behövs
för att förändra på lång sikt, men många åtgärder som ger snabba resultat går
att göra redan nu.</pre><pre>Centerpartiet föreslår åtgärder för att minska sjuktalen i avvaktan på att ett
samlat förslag om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen kommer. Rehabi-
literingsansvaret behöver förtydligas och kostnaden ska i högre grad belasta
den som orsakar skadan. Vi anser att det är i den riktningen som  rehabilite-
ringsinsatserna måste förtydligas. Våra förslag till insatser pekar ut färd-
vägen och kan genomföras från den första januari 2001.</pre><pre>3.2.1 Ett förlängt arbetsgivarinträde inom offentlig sektor</pre><pre>Arbetsgivarna måste ta ett större ansvar för arbetsmiljön för att minska
de höga sjuktalen. En bra arbetsplats förhindrar stressrelaterade
sjukdomar och det krävs ekonomiska incitament för att utvecklingen ska
vändas. Centerpartiet förordar därför ett förlängt arbetsgivarinträde för
offentliga arbetsgivare. Det ska inte löna sig att skjuta över kostnaderna
på en annan part. Åtgärder måste vidtas på plats och vi föreslår att
arbetsgivarinträdet för den offentliga sektorn förlängs till två månader,
samtidigt som en sänkning av arbetsgivaravgiften genomförs för att
kompensera den ökade kostnaden.</pre><pre>De offentliga arbetsgivarna får härigenom ett incitament att förbättra
arbetsplatsens utformning, ge de anställda större inflytande i arbetet och att
satsa på förebyggande insatser. Arbetsgivare som satsar på sin personal och
därmed minskar sjuktalen kommer att gynnas i förhållande till dem som inte
vill förbättra.</pre><pre>3.2.2 Permanent finansiell samordning och ökad rehabilitering</pre><pre>Arbetsgivarna har idag ett stort men otydligt ansvar för anställdas reha-
bilitering. Detta ansvar tolkas i praktiken olika av olika arbetsgivare. Det
operativa ansvaret har istället förskjutits till fyra olika instanser,
landstingens hälso- och sjukvård, försäkringskassan, kommunens
socialtjänst och statens arbetsförmedling där försäkringskassorna har ett
samordningsansvar. Detta fungerar inte eftersom det saknas incitament
för att de olika sektorerna ska bidra till att "finansiera" rehabiliteringen.
Detta leder till att enskilda människor inte får den hjälp och det stöd de
har ett rättmätigt behov av.</pre><pre>Finansiell samordning ger ekonomiska vinster. Detta visar Riksför-
säkringsverkets och Socialstyrelsens rapporter från försöksverksamheten.
Det pågår försök på flera platser i landet och under förra året beslutade
riksdagen att försöksverksamheten ska förlängas. Centerpartiet föreslog att
verksamheten skulle permanentas och utvidgas till hela landet. Den finans-
iella samordningen bör påskyndas och utökas. Redan pågående försök bör
permanentas. Samordningen bör ske med utgångspunkt från de lokala
förutsättningarna och att de olika organisationernas specifika erfarenheter
ska tas till vara.</pre><pre>Centerpartiet anvisar en halv miljard kronor för att öka samordningen
mellan de olika institutionerna som har ansvar för rehabiliteringen. Resurs-
erna ska användas för att påskynda försäkringskassornas bedömningar och
för att handla upp rehabiliteringsinsatser. Ett samlat kostnadsansvar
förstärker motivationen hos beslutsfattare och verkställare att välja den
åtgärd som är mest effektiv. Bättre samordning mellan hälso- och sjuk-
vården, socialförsäkring och socialtjänst bidrar till bättre hälsa och välfärds-
vinster för den enskilde. Samordning av resurserna mellan hälso- och sjuk-
vården och socialförsäkringen gör att systemen kan fungera mer effektivt.
Patienten kan få tillgång till rehabilitering samtidigt som samhällets totala
kostnader kan hållas nere.</pre><pre>Försäkringskassorna bör dessutom ges tydliga direktiv att arbeta med
rehabilitering. Många sjukskrivna får vänta mycket länge innan de får sina
behov bedömda. Trots kunskapen om detta ger inte regeringen via sina
myndigheter tydliga direktiv till försäkringskassorna att ändra förhållandena
och att jobba med rehabiliteringsinsatser. Det behövs tydliga direktiv och
ekonomiska incitament för att människors behov av insatser ska tas på allvar.</pre><pre>3.2.3 Växla sjukpenning mot rehabiliteringsersättning</pre><pre>Rehabiliteringsinsatserna är till stort del beroende av ålder, kön,
funktionshinder och boendeort. Vissa sjukdomsgrupper, i synnerhet
sådana med längre rehabiliteringstid, har mycket svårt att få tillgång till
rehabiliteringsinsatser. Den enskilde har lite inflytande över processen
och är helt beroende av de olika sektorernas bedömning och kötid.
Individen bör ges ett ökat inflytande i rehabiliteringsprocessen genom
lagfästa rättigheter.</pre><pre>Den enskilde har idag rätt till sjukpenning men ingen rätt eller formell
möjlighet att påverka val av aktiva insatser som finansieras med allmänna
medel. En fungerande vårdgaranti är ett medel för att den enskildes rätt ska
stärkas. Ett annat medel är rehabiliteringsersättning och ett fungerande
rehabiliteringsstöd. Vi föreslår att det görs en växling av sjukpenningen till
en rehabiliteringsersättning, senast efter fyra månaders sjukskrivning. Detta
innebär att ett passivt stöd ersätts av ett aktivt stöd som den enskilde i hög
grad kan påverka. Den som inte vill ta emot de rehabiliteringsmöjligheter
som anvisas bör få lägre sjukersättning. Denna omfördelning bör omfatta 3,3
miljarder kronor brutto.</pre><pre>3.2.4 Inför en vårdgaranti</pre><pre>Långa kötider inom sjukvården hindrar aktiva rehabiliteringsinsatser.
Kötiderna leder till försämrad livskvalitet för den enskilde och
sjukskrivningen förlängs. Centerpartiet vill införa en vårdgaranti som ger
rätt till behandling inom tre månader. Vi anvisar en halv miljard kronor
för att få bort köerna. Valfrihet för patienten ska omfatta samtliga
godkända vårdgivare inom öppenvården och privata vårdgivare.
Patienten ska också  kunna välja sjukhus i hela landet om inte vården kan
ges vid närmaste sjukhus inom angiven tid.</pre><pre>Hjälpmedel för rehabilitering måste säkras. Köerna till hjälpmedel är
mycket varierande och i många fall orimligt långa, samtidigt som hjälpmedel
är en nödvändighet för många för att kunna återgå till arbete. Bristen på
hjälpmedel innebär att man under väntetiden inte kan arbeta och delta i
samhällslivet på lika villkor som andra. En helhetssyn och samlad
bedömning måste göras i ansvarsfördelningen mellan kommuner och lands-
ting. Vi vill därför komplettera vårdgarantin med en hjälpmedelsgaranti, med
normer för väntetider för utprovning och reparationsarbete av hjälpmedlen.
Det bör ges regeringen till känna vad i motionen anförts om hälsa och
livskvalitet.</pre><pre>3.3 Hälso- och sjukvård</pre><pre>Centerpartiet har medverkat till att åtta miljarder kronor förs över från
försvaret till vården och det innebär en miljard kronor år 2002, tre
miljarder kronor år 2003 och fyra miljarder kronor år 2004 extra till vård
och omsorg.</pre><pre>En förutsättning för en god kvalitet och tillgänglighet i vården och
omsorgen är att personalsituationen förbättras. Förnyelsearbetet måste leda
till att arbete inom vård och omsorg blir attraktivt, bl.a. genom förändrad
arbetsorganisation och ökat inflytande över det egna arbetet. De diskussioner
som förs kring bildande av nationella kunskapscentra med regional placering
för kunskapsuppbyggnad och erfarenhetsspridning ska stödjas.</pre><pre>Socialdemokraterna och Centerpartiet har enats om följande fyra priori-
terade områden:</pre><pre>3.3.1 Primärvården</pre><pre>Primärvården - basen i svensk hälso- och sjukvård - ska stärkas och
utvecklas. Varje landsting ska utifrån regionala förutsättningar precisera
primärvårdens uppdrag och tillföra resurser i enlighet därmed. Särskild
betoning ska läggas på att säkra; vårdens tillgänglighet och närhet till
medborgarna, den medicinska kvaliteten i äldreboendet och patientens
inflytande i vården. I primärvården ska andelen privata, kooperativa och
ideella vårdgivare utökas.</pre><pre>3.3.2 Vård och omsorg om äldre</pre><pre>Landstingen och kommunerna ska genom samverkan säkra väl
fungerande vårdkedjor inom äldrevården. Den medicinska kompetensen
liksom kvaliteten i övrigt i särskilda boendeformer och i hemsjukvården
ska förbättras. Tillgången till läkarmedverkan i fråga om allmänmedicin
och geriatrik ska garanteras. Kommunernas stöd till anhöriga ska
förstärkas. En bättre fungerande primärvård och äldrevård innebär att
överbeläggningar vid medicinklinikerna motverkas. Vårdens kvalitet i
livets slutskede ska särskilt uppmärksammas.</pre><pre>3.3.3 Psykiatri</pre><pre>Den psykiatriska vården ska utvecklas och förbättras. Landstingen och
kommunerna ska i samverkan utveckla stödet till barn, ungdomar och
vuxna med psykiska störningar. Landstingens omhändertagande av
personer med neuropsykiatriska tillstånd (DAMP och ADHD m.fl.
diagnoser) ska förbättras. Tillgången till läkarmedverkan för psykiskt
funktionshindrade i kommunal verksamhet ska säkras.</pre><pre>3.3.4 Tillgänglighet och mångfald</pre><pre>Resurstillskottet till vård och omsorg genom denna överenskommelse
samt utvecklingen av primärvården och äldrevården ger huvudmännen
reella förutsättningar att förbättra vårdens tillgänglighet och påtagligt
korta väntetiderna till behandling. Även det fria vårdvalet är viktigt för
att förbättra vårdens tillgänglighet. Det är viktigt att i sammanhanget
understryka vikten av att riksdagens beslut om prioriteringar inom hälso-
och sjukvården får genomslag.</pre><pre>En satsning på ökad mångfald av vårdgivare ger förutsättningar för bättre
tillgänglighet och ökad valfrihet i vården. Flera privata, kooperativa och
ideella entreprenörer bör därför ges möjlighet att sluta avtal med sjukvårds-
huvudmännen. Vården och omsorgen ska ges efter behov och vara solidariskt
och rättvist fördelad.</pre><pre>3.4 Centerpartiets förslag utöver överenskommelsen med
regeringen</pre><pre>3.4.1 Vård i hemmet, trygghet med telemedicin</pre><pre>Tryggheten att vistas i hemmiljö och ha sina anhöriga nära gör att många
människor väljer hemmet som vårdplats om de får möjlighet till detta.
Därför måste vården utanför sjukhusen utvecklas. En avancerad
hemsjukvård är ett alternativ till sjukhusvården när det gäller vård av
tillfällig karaktär, långvarig vård eller vård i livets slutskede. Den
tekniska och medicinska utvecklingen gör det möjligt att utveckla både
basal och avancerad sjukvård i hemmen. Hemsjukvården behöver
personal med olika typer av specialistutbildning och kunskaper om den
mera avancerade tekniska utrustningen.</pre><pre>Som en del i den digitala allemansrätten anser Centerpartiet att vi ska
bygga ett nationellt hälsonät för att öka tryggheten och säkerheten i vården.
Det ska vara ett gemensamt och sammanhållet projekt för att påskynda den
telemedicinska utvecklingen och användningen. Sverige har en högkvalitativ
sjukvård och en gemensam satsning på ett nationellt projekt kan leda till att
Sverige blir världsledande inom användningen av telemedicin. En sådan
utveckling pågår både i Norge och Danmark.</pre><pre>Ett nationellt hälsonät gör det möjligt för alla vårdcentraler, äldreboenden,
stora och små sjukhus, privatkliniker och de som jobbar inom hälso- och
sjukvården att kommunicera med varandra för konsultation och utbildning.
Det underlättar också för hemsjukvården samtidigt som den internationella
arenan blir en kontinuerlig kontaktyta för professionen. Staten bör satsa på
ett nationellt hälsonät för att samordna, utveckla och vara ett stöd för de
regionala projekt och den nationella samverkan som sker. Visionen om en
gränslös sjukvård kan bli verklighet om IT-användningen nyttjas på rätt sätt
och om systemen blir likartade vid alla sjukhus i alla regioner i landet.
Därför behövs ett gemensamt nationellt nät. För att initiera projektet krävs
det ekonomiska insatser vilka vi anvisar under utgiftsområde 9.</pre><pre>3.4.2 Trygghet hemma</pre><pre>Centerpartiet prioriterar vård, skola och omsorg och vi föreslår därför
ökade resurser till den kommunala sektorn. Behoven inom
omsorgsområdet ä r stora och den demografiska utvecklingen kommer att
kräva ytterligare resurser framgent. Redan idag finns det ett behov av
service som kommunernas omsorg inte kan ge inom ramen för
hemtjänsten, och detta behov behöver mötas samtidigt som den privata
tjänstesektorn inom området behöver utvecklas. Därför föreslår vi ett
system med hemservicecheckar för pensionärshushållen.</pre><pre>Genom ett system med hemservicecheckar kan vi tillgodose pensionärs-
hushållens behov av vardaglig service samtidigt som vi stimulerar den
privata tjänstesektorn. Förslaget bygger på att det ska omfatta alla
pensionärshushåll, förtids- och folkpensionärer, och ska gälla för alla normalt
förekommande tjänster i hemmet. Det som förekommer inom den behovs-
prövade hemtjänsten ska inte omfattas och systemet ska inte tränga undan det
grundläggande omsorgsansvar som kommunerna har. Det bör ges
regeringen till känna vad i motionen anförts om hälso- och sjukvård.</pre><pre>3.5 En familjepolitisk reform</pre><pre>Centerpartiet vill införa ett barnkonto istället för maxtaxa. Föräldrarna
kan använda pengarna för att minska sin arbetstid, delta i förskolans
aktiviteter, köpa omsorgstjänster eller använda för konsumtion. Föräldrar
ska inte pressas ekonomiskt att avstå från förvärvsarbete och därför bör
barnomsorgskostnaderna vara avdragsgilla gentemot förvärvsinkomsten.
För att få göra avdrag måste man kunna styrka sin barnomsorgskostnad.
Det leder till att många av de föräldrar som i dag är hänvisade till "svart"
barnomsorg motiveras att redovisa barnomsorgskostnaden.</pre><pre>Centerpartiet anser att garantinivån i föräldrapenningen bör höjas. För att
få en inkomstbaserad föräldrapenning under hela föräldraledighetsperioden
krävs att man varit försäkrad för en sjukpenning i minst 240 dagar i följd.
Det innebär till exempel att den som just avslutat sin högskoleutbildning inte
får mer än 60 kronor per dag i föräldrapenning. Med dagens förvärvs-
mönster, där många t.ex. väljer att starta ett eget företag, har tillfälliga
anställningar eller projektanställningar, leder det stelbenta regelverket till
stor osäkerhet för många föräldrar. Vi anser att garantinivån i föräldra-
penningen bör höjas till 150 kronor per dag.</pre><pre>Centerpartiet vill ha en allmän förskola och vi har varit pådrivande för en
läroplan för förskolan. Med rätt förutsättningar och attityd från det
offentligas sida kan förskolan bli mycket värdefull i processen av ett livs-
långt lärande. Förskoleverksamheten måste hålla hög kvalitet och det är
mycket viktigt att poängtera de resurser som regeringen ställt till förfogande
för kvalitetshöjning i förskolan enbart gäller där man inför maxtaxa, och för
att möta det ökade behovet av barnomsorg.</pre><pre>Familjepolitiken måste gynna jämställdheten mellan män och kvinnor.
Barn får inte vara ett hinder för kvinnor och män att delta i arbetslivet på
lika
villkor. Vi tror dock inte på metoder som hindrar föräldrar att själva
bestämma hur de vill utnyttja föräldrapenning eller vilken omsorg de väljer
för sina barn. Det är främst attityder i arbetslivet som ska påverkas. Det ska
vara en merit att ta ut föräldraledighet. Arbetsgivarnas signaler om t.ex. för-
äldraledighet är av betydelse.</pre><pre>Valfrihet i stället för maxtaxa</pre><pre>Regeringen har enats med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om reformer
inom familjepolitiken som innebär mer av statlig styrning och mindre
självbestämmande och valfrihet för familjen. Vårt alternativ till maxtaxa
tar sin utgångspunkt i familjens och barnens behov. Staten ska inte agera
med pekpinnar utan ge ett stöd som underlättar föräldraskapet. Vi vill ge
makten till föräldrarna. De har bäst möjlighet att avgöra hur tid och
resurser ska fördelas.</pre><pre>Vi anser att det offentliga stödet till barnomsorgen ska nå alla barn.
Åtgärderna ska tillsammans ge ökad valfrihet för föräldrar att välja den
barnomsorgsform de vill. Familjen ska fritt kunna välja mellan att anlita
kommunalt driven barnomsorg och barnomsorg i annan regi. Det familje-
politiska stödet ska möjliggöra för föräldrarna att under en tid kunna minska
sin arbetstid.</pre><pre>Regeringens förslag till maxtaxa har en rad svagheter. För det första
omfattar inte maxtaxan alla barn. Maxtaxan saknar den flexibilitet som
många barnfamiljer efterfrågar. Många familjer söker möjligheter att förkorta
sin arbetstid eller välja alternativa barnsomsorgsformer. Dessa får ingen del
av det ökade ekonomiska stödet. De resurser som hade varit möjligt att
friggöra för t.ex. kortare arbetsdag, blir nu i ännu högre grad uppbundna.</pre><pre>Familjebildningar, arbetstider, tid för eget engagemang i barnomsorgen
m.m. varierar. Förutsättningarna är olika och familjerna har olika önskemål
om lösningar för barnens omsorg. I en tid när det är svårt att kombinera
familjebildning med ett aktivt yrkesliv behövs inte fler varianter av de gamla
lösningarna utan nya möjligheter för familjen att själva välja barnomsorgs-
lösningar.</pre><pre>Det finns också anledning att resa en rad frågetecken kring möjligheterna
att bedriva t.ex. kooperativ barnomsorg. Många föräldrar väljer att engagera
sig i barnens förskoleverksamhet och kompenseras idag genom en lägre
avgift. Den kompensationen försvinner med maxtaxan, vilket leder till att
kooperativ förskoleverksamhet får svårighet att hävda sig.</pre><pre>Budgetutrymmet som maxtaxeförslaget, tillsammans med den extra
månaden i föräldraförsäkringen ger bör användas för att öka valfriheten och
flexibiliteten för olika barnomsorgslösningar och inte enbart riktas in mot
kommunal heltidsomsorg.</pre><pre>En mångfald av förskoleformer med olika organisationsformer innebär att
de olika förskoleformerna kan stimulera varandra och bidra till en utveckling
av hela förskoleverksamheten i Sverige. Etableringsfriheten bör återinföras.
Driften av förskolan är inte det viktiga, utan det är den pedagogiska verk-
samheten som är det centrala. Riksdagen bör hos regeringen begära
förslag till en familjpolitisk reform som syftar till att ge föräldrar
valfrihet och mångfald i barnomsorgen i enlighet med vad i motionen
anförts.</pre><pre>3.6 En reform för arbetsmarknaden</pre><pre>Vikten av att ha ett arbete kan inte överskattas. Förmågan att försörja sig
själv och sin familj ger en känsla av inre tillfredsställelse, något som
tyvärr alltför många inte får uppleva idag. Centerpartiet accepterar inte
att Sverige i en brinnande högkonjunktur har 7 % av befolkningen
motsvarande 300 000 personer i åldern 20-64 år i arbetslöshet.
Ambitionen måste vara att sänka arbetslösheten ytterligare. Under
högkonjunktur måste människor komma i arbete, inte vara inlåsta i
åtgärder.</pre><pre>Centerpartiet anser att ett sysselsättningsmål är att föredra framför ett
arbetslöshetsmål.  Detta är särskilt viktigt i en högkonjunktur. Regeringen
sviker de arbetslösa med den låga målsättning man presenterar i vårbudgeten.
Det finns möjligheter att få ut åtskilligt fler människor i arbete om den
politiska viljan finns. I stället för att redan nu ställa om systemen gör
regeringen i princip ingenting. Värdefull tid går förlorad med tanke på den
inneboende trögheten i systemen. Centerpartiet vill ha en högre syssel-
sättningsnivå och en lägre total arbetslöshet.</pre><pre>Människor måste ges grundläggande förutsättningar att själva kunna ta
ansvar för sin kompetensutveckling och konkurrenskraft i arbetslivet. Det
skall ske genom införande av en utbildningsgaranti som syftar till att ge alla,
både arbetslösa och förvärvsarbetande, möjlighet att komplettera en tidigare
kort utbildning upp till motsvarande gymnasienivå. Denna grund skall sedan
kunna kompletteras med kvalificerade yrkesutbildningar eller genom uttag
från ett kompetenskonto kopplat till den enskilde arbetstagaren.</pre><pre>Istället för volyminriktade åtgärder som syftar till att pressa ner den öppna
arbetslösheten bör större vikt läggas vid meningsfulla yrkesinriktade utbild-
ningar. Alltför många människor har fastnat i en rundgång av arbets-
marknadspolitiska åtgärder och öppen arbetslöshet istället för att komma ut i
arbete. Detta har medfört att företag har svårt att rekrytera kompetent
arbetskraft trots att 300 000 människor i Sverige är arbetslösa idag. Detta är
inte acceptabelt och måste förändras.</pre><pre>Med en god grund och en ständig kompetensutveckling ökar tryggheten på
arbetsmarknaden, både för arbetstagare och företagare. Detta leder i för-
längningen till att en kommande lågkonjunktur kan mötas på ett bättre sätt.
Arbetstagare får en ökad rörlighet inom olika yrken samtidigt som företagens
rekrytering av kompetent personal kan säkras.</pre><pre>Centerpartiet föreslår att övergångsarbetsmarknader inrättas. På dessa
arbetsmarknader ska arbetskraften vara billigare genom en återföring av
arbetsgivaravgifter. Grunden är att människor skall ges möjlighet att komma
ut i arbetslivet, i kontakt med många olika arbetsgivare, för att så småningom
"fastna" hos någon. Sverige har inte råd att låta människor med erfarenhet
från tidigare arbetsliv eller från andra kulturer gå förlorade. Alltför många av
dessa har gått utan arbete, eller varit fast i en rundgång under alldeles för
lång tid.</pre><pre>För invandrargrupper som idag har fyra gånger högre arbetslöshet än
riksgenomsnittet är detta särskilt allvarligt och leder till en ökad social
isolering. Att delta i arbetslivet är ett viktigt steg i integrationen i det
svenska
samhället. Om människors tidigare utbildning och yrkeserfarenhet snabbare
kan översättas till svenska förhållanden och eventuellt kompletteras innebär
detta att steg kan tas snabbare än idag. Genom en utveckling och förstärkning
av de internationella arbetsförmedlingar som finns på många orter idag kan
nya kontakter knytas med företag som söker arbetskraft med erfarenhet från
andra kulturer. En större frihet bör ges till den regionala och lokala nivån för
att nå en ökad flexibilitet och därmed kunna anpassa arbetsmarknads-
politiken efter regionala och lokala behov och förutsättningar. Det är därför
nödvändigt att i en större utsträckning decentralisera AMS.</pre><pre>En samordning av försörjningsstöden bör genomföras. Att som idag dela
upp försörjningsstödet på flera olika utgiftsområden gör systemet stelbent
och hindrar i stor utsträckning människor från att kunna söka sig till kvalifi-
cerade yrkesutbildningar. Detta kan ändras genom att föra över ansvaret för
samtliga försörjningsstöd vid arbetslöshet till utgiftsområde 13. Då uppnås
en bättre samordning och större flexibilitet med ett bättre utfall som följd.</pre><pre>Centerpartiet utgår från människans förmåga att ta ansvar, både för sig
själv och för andra och i takt med ökat ansvar växer även förmågan att hitta
situationsanpassade lösningar. Det faktum att Sverige har olika förut-
sättningar i olika regioner måste även återspeglas i den förda
arbetsmarknadspolitiken. Det bör ges regeringen till känna vad i motionen
anförts om en reformerad arbetsmarknadspolitik.</pre><pre>3.7 Livskraft i hela landet</pre><pre>3.7.1 Från bidrag till att skapa möjligheter</pre><pre>Regionalpolitiken ska vara möjlighetsskapande. Genom incitament för
aktivitet och utvecklingsarbete kan bilden av den tärande
regionalpolitiken ändras. Staten ska garantera likvärdiga möjligheter
genom god infrastruktur och grundläggande service i hela landet. Riktade
stöd och bidrag måste ersättas med att vi tillvaratar den utvecklingskraft
som finns i regionerna. Regionalpolitiken måste i framtiden omfatta fler
politikområden än idag för att kunna skapa livskraft i hela landet.</pre><pre>Regionalpolitiken ska präglas av decentralisering av makten. Landsorterna
och städerna kan inte brytas isär eftersom de är delar av en helhet. Vi måste
utforma en strategi gemensamt för en framtida god regional balans. Om
Sverige går i otakt får detta negativa konsekvenser såväl i storstäderna som
på landsbygden: bostadsbrist och social utslagning i storstäderna och för-
sämrad samhällsservice och utanförskap på landsbygden. En minskad
marknad på landsbygden och en ökande segregation i storstadens förorter
innebär ett ökat utanförskap i form av vanmakt och försämrad samhälls-
service.</pre><pre>Möjligheten att kunna påverka sin närmiljö är lika angelägen i segregerade
bostadsområden i storstaden som i byn i Norrlands inland. En politik för
livskraft och utveckling handlar därför inte i första hand om stöd och bidrag
utan om att ta till vara den kreativitet som finns lokalt. Större ansvar och
självförvaltning, dvs. en politik för ökad decentralisering, är nödvändigt för
en hållbar utveckling i både stad och land.</pre><pre>Lokala arbetsgrupper söker nya vägar för att lösa gemensamma angelägen-
heter. Otraditionella metoder och arbetssätt har på många håll inneburit att
man kunnat utveckla den lokala servicen samtidigt som den lokala samman-
hållningen ökat. Tydliga exempel på detta är antalet friskolor och koopera-
tiva lösningar som växer fram över hela landet. Faktum är att de kooperativa
lösningarna har sin snabbaste tillväxt i städerna och inte på landsorten.</pre><pre>Sverige är inte organiserat för nya tiders krav om decentralisering, ansvar
och inflytande över den egna närmiljöns utveckling. Den egna kreativiteten
och varje människas företagsamhet måste tas till vara bättre än idag. En ny
politik måste skapa utrymme för mer av personliga och lokala initiativ och
uppmuntra företagsamhet. Genom att utforma framtidens politik och besluts-
fattande på detta sätt kan livskraft i hela landet garanteras. Dett bör ges
regeringen till känna vad i motionen anförts om livskraft i hela landet.</pre><pre>3.7.2 Möjlighet till företagande</pre><pre>Vi har för få företag och ett omodernt regelverk i Sverige idag. Den nya
ekonomin kräver grundläggande, enkla och överblickbara  regler som
kan gälla gälla under en längre tid. Möjligheter för långsiktig tillväxt och
trygghet måste skapas för företagen och arbetstagarna.</pre><pre>Ett enkelt regelverket är speciellt viktigt för de små företagen då de har
mindre resurser att ta sig igenom dagens byråkratiska djungel. Ambitionen
att göra det enklare för företagen får dock inte innebära att rättssäkerheten
eftersätts. Det är av stor vikt att de förslag på förenklade regelverk som lagts
fram från Småföretagsdelegationen får genomslag. Den Simplexgrupp som
nu arbetar fram förslag på förenklingar i regelverken måste lägga fram
konkreta förslag.</pre><pre>Invandrare startar företag i större utsträckning än andra trots att de ofta
möts av en skepticism från banker när de behöver låna pengar. De är istället
hänvisade till vänner och bekanta för att få tillgång till riskkapital. Denna
typ
av diskriminering måste motverkas så att än fler företag kan startas av
invandrare. Arbetsgivarrollen kräver ofta goda kunskaper om det svenska
regelverket. Ett enklare regelverk gör det möjligt för fler invandrare att
starta
och utveckla företag.</pre><pre>Utvecklingskraft förutsätter ett brett entreprenörskap och att Sverige har ett
entreprenörsklimat på en hög internationell nivå. Det svenska entreprenörs-
klimatet kan bli avsevärt bättre och få en större bredd. Ett breddat
entreprenörskap karakteriseras av att det är fint att våga, att det är bra att
lyckas, att det är accepterat att misslyckas och att det är möjligt att kunna
försöka igen.</pre><pre>Den nya ekonomin formar en ny typ av arbetsliv som bör återspeglas i den
lagstiftning som reglerar förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare.
Detta är viktigt för att stimulera till ökad utveckling och ytterligare
företagande och tillväxt. Den ökade rörlighet som idag syns på arbets-
marknaden verkar både stimulerande och hämmande för företag och
arbetstagare. Det faktum att många företags substansvärde är kopplat till
personers idéer kan utgöra ett stort problem när det gäller framtida företags-
värderingar.  Detta är något som arbetsmarknadens parter bör finna en
lösning på snarast möjligt.</pre><pre>Många företag upplever idag rekryteringsproblem och det hämmar en
fortsatt tillväxt.  Svenska företag ska inte konkurrera med låga löner, utan
med kunskap och kompetens. Detta ställer krav på att det blir skattemässigt
gynnsamt för såväl företag och arbetstagare att utveckla sin kompetens.</pre><pre>Ett system för framtida kompetenssäkring måste utarbetas. Centerpartiet
föreslår att ett system med kompetenskonton införs där det är möjligt för
arbetstagaren att utveckla sin kompetens och därmed öka sin attraktivitet på
arbetsmarknaden, och för företagen att utveckla sina anställdas kompetens
för att behålla sina konkurrensfördelar. Det bör ges regeringen till känna
vad i motionen anförts om goda villkor för företagandet.</pre><pre>3.7.3 Digital allemansrätt</pre><pre>Informationstekniken kan i grunden förändra det sätt som samhället och
ekonomin fungerar på. Vi kan konstatera att IT och datorisering i dag har
en högst påtaglig effekt på tillväxten åtminstone i USA. Sverige ligger
väl till för att konkurrera i den nya ekonomin. Politiken har en mycket
viktig roll att spela för att ge de rätta förutsättningarna för framgångar
också i framtiden. Främst handlar det om att skapa ett bra klimat för
nyföretagande och innovationer, att garantera hög datormognad och bra
utbildning i framtiden, samt att främja en fungerande konkurrens på alla
områden.</pre><pre>Med en helt privat utbyggnad av konsumentens förbindelse med om-
världen, riskerar vi att få en mängd lokala infrastrukturmonopol. Tendenser
till detta börjar synas redan i dag när utbyggnaden av bredbandsförbindelser
kommit i gång i större skala - leverantörerna kräver långa bindningstider och
ensamrätt på förbindelsen för att "kunna garantera servicens kvalitet". Det
innebär i sin tur att konkurrensen om utveckling av nya tjänster och mellan
olika serviceoperatörer hämmas, vilket varken är bra för konsumenterna eller
för samhället i stort.</pre><pre>Precis som staten inte ska blanda sig i tekniska lösningar i bilar, ska staten
inte välja transmissionsutrustning eller protokoll för de nät som byggs. Den
frågan löses effektivt av marknaden själv. Däremot har staten ett ansvar för
att det finns ett nät att koppla transmissionen till, och att detta nät når till
 hela
landet.</pre><pre>Hela telekomsektorn är vidare sådan till sin natur att investerings-
horisonten är mycket kort - vanligen närmare tre än fem år. De investeringar
som görs måste därmed, enligt denna logik, gå att räkna hem inklusive av-
kastning under en mycket kort tidsperiod. Det blir därmed lockande att
investera i billigare, men suboptimala lösningar, som ger snabbare utdelning,
även om det på sikt innebär större investeringar och fördröjningar i intro-
duktionen av ny teknik. I en sådan miljö har staten ett ansvar för att garantera
långsiktigheten i den marknadsmässiga utvecklingen och att möjliggöra en
längre planeringshorisont för att låta marknaden undvika suboptimala lös-
ningar.</pre><pre>Framförallt innebär det, i fråga om den digitala infrastrukturen, att lyfta
blicken förbi de uppskattningar av bandbreddsbehovet som görs i dag. I
stället måste investeringar i infrastruktur göras så att de inte i onödan sätter
ett tak för den möjliga kapaciteten, utan att en kontinuerlig höjning av kapa-
citeten i hela nätet är möjlig.</pre><pre>Sammanfattningsvis menar alltså Centerpartiet att den statliga politiken för
digital infrastruktur bör utgå från tre tydliga kriterier:</pre><pre>1       Att trygga konkurrensen på tjänste- och operatörssidorna, som är den mer
dynamiska delen av IT-sektorn, genom ett nät öppet på lika villkor för alla
operatörer.</pre><pre>2       Att garantera likvärdiga förbindelser i hela landet.</pre><pre>3       Att ge förutsättningarna för en långsiktig planering, som gör att nätet
blir
skalbart i takt med att efterfrågan på kapacitet ökar.</pre><pre>Statens insatser bör inriktas på de områden där det finns en tydlig risk för
monopol och där utbyggnaden inte sker på marknadsmässiga villkor.
Främst handlar det för närvarande om ett öppet accessnät för att
förhindra monopolisering av förbindelsen till slutkunden.</pre><pre>Centerpartiet har  i motionen 1999/2000:T703 En digital allemansrätt
föreslagit att staten bör ta ansvar för att ett finmaskigt nät bestående av
optisk
fiber till "nära hemmet" (med vilket enligt IT-kommissionen avses 100
meter) ska komma till stånd. Utbyggnaden av detta bör ske i ett statligt bolag
som uppbär avgifter från de operatörer som tillhandahåller själva transport-
tjänsten (transmissionen). En sådan utbyggnad kan beräknas kosta ca 60
miljarder kronor exklusive aktiva komponenter enligt de underlags-
beräkningar som gjorts till IT-infrastrukturutredningen.</pre><pre>Utbyggnaden av nätet bör bekostas genom att hela Telia säljs ut och medel
från försäljningssumman anvisas till ett helägt statligt bolag med uppdrag att
upphandla det finmaskiga fibernätet. Tekniskt skulle detta t.ex. kunna göras
genom att delar av Telia Nät bryts ut vid en försäljning och att detta bolag
förfogar över en del av försäljningssumman. Anvisningen av medel skulle
med ett sådant förfarande ske utanför statsbudgeten men resultera i en in-
betalning av räntemedel till dess att hela beloppet är förbrukat. Vidare bör
bolaget åläggas att även framgent betala in vinstmedel motsvarande avkast-
ningen på det egna kapitalet. Sammantaget beräknar vi följande utfall från
bolaget:</pre><pre>Tabell 2: (2001 2002 2003 2004 2005 2006- )</pre><pre>Utöver frågan om accessnätet måste staten följa utvecklingen vad avser
lokala nät/ kommunnät och stomnät och deras kapacitetsutveckling.
Även om den momentana kapaciteten är viktig, måste frågan om
kontinuerlig kapacitet och "quality of service" adresseras i statens
politik. Mycket talar för att kapaciteten genom kommmersiellt driven
utbyggnad och kommunala nät kommer att vara i huvudsak tillräcklig på
de flesta håll i landet, men att det kommer att finnas såväl flaskhalsar
som regioner med otillräcklig transportkapacitet.</pre><pre>Innan offentliga åtgärder vidtas avseende andra nät än accessnätet bör en
infrastrukturplan tas fram i samverkan med marknadens aktörer, i första hand
för att skapa en tydlig bild av tillgänglig och planerad kapacitet, men också
för att identifiera områden där offentliga insatser eller incitament behövs för
att åstadkomma den nödvändiga kapaciteten. En sådan plan måste även
behandla frågan om servicekvalitet och kontinuerlig kapacitet. Med fördel
skulle detta kunna göras som ett samnordiskt projekt för att utnyttja synergier
mellan de olika ländernas nät, med tanke på ländernas långsmala geografi.
Det bör ges regeringen till känna vad i motionen anförts om en digital
allemansrätt.</pre><pre>3.7.4 Vägarna</pre><pre>En god fysisk infrastruktur är viktig för att näringslivet och landet som
helhet ska kunna utvecklas på ett positivt sätt. Eftersatt vägunderhåll
leder snabbt till sämre transportmöjligheter både för gods- och
persontransporter vilket får negativa följder för både företag och
människor. Forskningsinstitutet SkogForsk har räknat ut att den svenska
skogsnäringen årligen förlorar 900 miljoner kronor på grund av det
undermåliga vägnätet. Till detta kan läggas alla andra företag och
privatpersoner som blir drabbade av det dåliga vägnätet. De totala
kostnaderna för det dåliga vägnätet torde uppgå till mångmiljardbelopp.
Det är inte acceptabelt att det undermåliga vägnätet får fortsätta att
förfalla. Att skjuta drift och underhåll av våra vägar framför oss är
samhällsekonomiskt osunt. De kortsiktiga vinsterna i det statliga tabell-
verket äts upp av de långsiktiga samhällsekonomiska förlusterna.</pre><pre>Regeringens förslag till utgiftsnivåer innebär att vissa planerade åtgärder i
de fastställda investeringsplanerna inte kommer att kunna genomföras under
perioden 2001-2003. Runt om i landet jäser missnöjet över att regeringen
sätter våra vägar i strykklass. Andelen privatbilister och yrkestrafikanter som
är nöjda med underhållet av statliga vägar och som är nöjda med belagda
statliga vägar minskar stadigt enligt Vägverkets egna undersökningar. Detta
missnöje är berättigat men regeringen tar inte missnöjet på allvar eftersom
regeringen inte vill satsa på de åtgärder som behövs för att rusta det svenska
vägnätet.</pre><pre>Centerpartiet vill ha livskraft i hela landet och det kräver ett väl utbyggt
och underhållet väg- och järnvägsnät. Att rusta upp det nedgångna vägnätet
är en prioriterad fråga för att kunna skapa livskraft i hela landet. Staten har
idag det samlade ansvaret för infrastrukturen. Det betyder att staten måste ta
sitt ansvar och rätta till de brister som finns i dagens vägnät. Utgångspunkten
måste vara att vägkapitalet ska förvaltas på ett sådant sätt att värdet på
gjorda
investeringar inte urholkas.</pre><pre>Regeringen aviserar inga nya pengar till utgiftsområde 22 förrän 2003.
Fram till dess att dessa pengar tillförs utgiftsområdet kommer vi att ha
upplevt ytterligare tre tjällossningssäsonger. Tjällossningar som kommer att
ha fortsatt att urholka det svenska vägkapitalet och åsamkat företag och
privatpersoner kostnader på flera miljarder.</pre><pre>Även trafiksäkerheten försämras med dåliga vägar. Ska vi på allvar kunna
nå den av riksdagen uppsatta nollvisionen krävs säkra vägar. Säkra vägar är
inte ensamt nog för att nå nollvisionen men det är ett grundläggande funda-
ment. Det eftersatta underhållet av våra vägar måste tas igen även för trafik-
säkerhetens skull.</pre><pre>Insatser för att ta igen det eftersatta underhållet av våra vägar behövs redan
nu. Centerpartiets satsningar i denna motion är ett första steg på en tioårsplan
för att börja ta igen underhållet av våra vägar. Under åren 2001-2003
avsätter Centerpartiet avsevärt mer än regeringen för bärighetshöjande
åtgärder, drift och underhåll av det svenska vägnätet. Detta sker genom både
utökade anslag till och omfördelningar inom utgiftsområde 22. Sammantaget
kommer vi under perioden 2001-2003 att avsätta 4,5 miljarder mer än
regeringen på bärighetshöjande åtgärder, drift och underhåll av det svenska
vägnätet. Det bör ges regeringen till känna vad i motionen anförts om
vägarna.</pre><pre>3.7.5 Övrig fysisk kommunikation</pre><pre>Goda kommunikationsmöjligheter är en avgörande faktor för att hela
landet ska kunna ta del av den ekonomiska tillväxten. Utöver ett väl
underhållet vägnät är det av största vikt för den regionala utvecklingen
att andra fysiska kommunikationer är väl fungerande. Ur miljösynpunkt
är det rimligt att den långväga godstrafiken i större utsträckning än idag
förs över från vägar till järnväg och sjöfart där så är möjligt. Detta kräver
fortsatt arbete med att förbättra möjligheterna för kombitrafik. Det
svenska järnvägsnätet spelar också en viktig roll för persontransporter,
både vid rekreationsresor och arbetsresor. Möjligheten till arbetspendling
med tåg är många gånger en avgörande förutsättning för att människor
ska kunna bo kvar där de vill samtidigt som de kan bredda sin
arbetsmarknad.</pre><pre>Flyget har också en viktig roll i transportsystemet. Tillgång till flygplatser
som trafikeras i hela landet är viktigt. Flygets tillväxt beräknas till över 5
procent per år. På vissa flygplatser är den beräknade trafikökningen betydligt
större. Detta ställer stora krav på att miljöanpassa flygmotorer och flyg-
platser. Många av landets flygplatser har en stor utvecklingspotential. En
potential som alla gånger inte bäst främjas med dagens drift- och ägarstruktur
med Luftfartsverket som huvudansvarig. En god utveckling av flygtrafiken
till och från samt inom Sverige kan i dagsläget försvåras av att Luftfarts-
verket har både produktionsuppgifter och myndighetsuppgifter. Mycket talar
för att dessa uppgifter bör skiljas från varandra.</pre><pre>3.8 Ett fungerande rättsväsende</pre><pre>En av samhällets hörnstenar är att garantera människors säkerhet och
trygghet. För att leva upp till detta måste människorna kunna skyddas
mot övergrepp av olika slag. Samhället får aldrig acceptera en avveckling
av den enskildas rättstrygghet och rättssäkerhet. Det svenska
rättssamhället bygger på lagstiftning, kultur och tradition. Den stora
utmaningen är att kunna anpassa rättssystem i tiden. Det innebär ett
effektivt, hållbart och trovärdigt rättssystem.Vår rättssäkerhet är hotad
till följd av de senaste årens kraftiga besparingar och omorganisationer
inom rättsväsendet.</pre><pre>Skyddet för målsägande och vittnen måste förbättras. Vittnen är en oerhört
viktig del av rättsväsendet. Brottsligheten i Sverige har förändrats och den
organiserade brottsligheten har ökat med nät över gränserna bl.a. från de
forna kommunistländerna. Likaså har  de kriminella mc-gängen etablerat sig
och hot och press gentemot målsägande och vittnen har ökat. Vittnen bör i
ökad omfattning få stödpersoner, som kan bistå både under förundersök-
ningsprocessen och under själva rättegången.</pre><pre>I ett demokratiskt samhälle är det avgörande att människor känner
förtroende för rättsväsendet. Detta kräver ett brett samarbete mellan myndig-
heterna inom rättsväsendet och ett väl fungerande tekniskt stöd för att
samarbetet ska fungera bra. Handläggningstiderna måste bli kortare hos
domstolar och andra myndigheter. Domstolarnas oberoende ställning är av
stor vikt och mer ansvar bör flyttas från domstolsverket till domstolarna.  Det
finns ett stort värde i att ha en decentraliserad tingsrättsorganisation
eftersom
närhet och lokal kännedom har stor betydelse.</pre><pre>Normbildning i samhället spelar en avgörande roll för att förhindra brott.
Det är främst i familjen som barn får värderingar och normer som följer dem
hela livet. Familjepolitiken måste utgå från barnens rätt att känna trygghet
under uppväxten och samhället  måste självklart erbjuda familjerna stöd i
detta arbete. Skolan och föreningslivet har också ett viktigt normbildnings-
ansvar. Våld, nedsättande ord och ovårdat språk eller annan form av missköt-
samhet ska aldrig tolereras i skolan eller föreningslivet.</pre><pre>Polisen måste ha möjligheter att arbeta på de tider när de bäst behövs och
poliserna måste få vara poliser. Centerpartiet har som mål att ha polisiär när-
varo i varje kommun och varje stadsdel i de stora städerna hela dygnet.
Närpoliserna måste vara synliga ute i sina närområden och tiden för "inre
tjänster" måste begränsas. En angelägen åtgärd är därför att stärka när-
polisreformens genomslag och att begränsa deras ansvar i utrycknings-
verksamheten. De måste ha egna resuser.</pre><pre>Det är statens, inte lokala vaktbolags, angelägenhet att ansvara för rätts-
tryggheten. Polisen ska sköta de polisiära uppgifterna, medan civilanställda
sköter övriga uppgifter. Fler civilanställda behövs inom polisverksamheten
samt fler utbildningsplatser för poliser. Decentralisering av en polishögskola
till Umeå räcker inte och bör kompletteras med ytterligare två polishögskolor
i södra Sverige.</pre><pre>Omkring 60 procent av dem som döms till fängelse har tidigare suttit inne
minst en gång. Målsättningen för kriminalvården måste vara att de intagna
inte skall återfalla i brott. För att lyckas med denna målsättning krävs många
åtgärder. Utgångspunkten måste vara att den intagne på ett tidigt stadium får
påbörja förberedelsen för livet utanför murarna.</pre><pre>En stor del av de dömda lider av psykiska problem och sjukdomar som inte
är tillräckligt grava för att de ska få sluten psykisk vård. Samtidigt som
kriminalvården inte har de resurser som krävs för att ge dessa interner den
vård och rehabilitering som behövs. Överbeläggningarna inom kriminal-
vården är stora vilket påverkar klimatet på anstalterna negativt både för
intagna och för personalen. Detta innebär även stora svårigheter att minska
missbruket bland de intagna.</pre><pre>Rehabilitering och arbete i form av utbildning, arbetsträning och social
färdighetsträning måste erbjudas de intagna och behovet att tillgodo se detta
är stort. Endast 25 procent av de intagna har fullföljt sina grundskolestudier.
Hälften av de intagna är arbetslösa när de friges från anstalten. Dessutom är
20 procent bostadslösa. De intagna har således ingen lätt situation när de
friges eftersom de ofta saknar ett socialt nätverk. Det behövs ett bättre
samarbete mellan kriminalvården, socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndig-
heterna samt hälso- och sjukvården för att förhindra återfall och göra det
möjligt att komma tillbaka i samhället. Det bör ges regeringen till känna
vad i motionen anförts om rättsväsendets inriktning.</pre><pre>3.9 Bejaka internationaliseringen</pre><pre>3.9.1 Internationell solidaritet i en globaliserad värld</pre><pre>Samtidigt som globaliseringen inrymmer stora möjligheter till
integration, ekonomisk tillväxt och social utveckling och ger
förutsättningar för att nå fred, demokrati och kulturella framsteg, gynnar
den främst de redan rika länderna. En viktig uppgift, när vårt ömsesidiga
globala beroende växer är därför att åstadkomma en ökad rättvisa mellan
världens rika och fattiga. En ökad rättvisa är en förutsättning för fred och
långsiktigt hållbar utveckling.</pre><pre>Centerpartiet anser att enskilda länder, för att kunna bryta sitt ekonomiska,
sociala och politiska utanförskap, måste ges förutsättningar att själva råda
över sin situation och utveckling. Hållbar utveckling och rättvis fördelning
behövs inom samhällen och mellan länder, regionalt och globalt men också
över tiden, mellan generationer. Att bekämpa fattigdom och orättvisor
handlar om att skapa demokratiska, jämställda och miljömässigt livskraftiga
samhällen, om att väva samman människor, kulturer och nationer.</pre><pre>I en värld där den globala ekonomin omsätter 25 biljoner dollar om året
borde det vara möjligt att nå snabbare framsteg i fattigdomsbekämpningen.
Kostnaderna för att ge alla tillgång till de viktigaste sociala tjänsterna
(utbildning, hälsovård etc.) och lyfta de fattigaste ur deras fattigdom är 80
miljarder dollar per år. Det är mindre än 0,5 procent av den globala
inkomsten och mindre än de sju rikaste människornas sammanlagda för-
mögenheter. Totalt sett skulle ytterligare omkring 40 miljarder dollar per år
under en tioårsperiod räcka för att bekämpa fattigdomen.</pre><pre>För att nå det övergripande målet med biståndet - att höja de fattiga
folkens levnadsnivå - räcker det inte att höja de fattiga människornas
inkomster. För att uppnå en utveckling som är politiskt, ekonomiskt, socialt
och miljömässigt hållbar krävs åtgärder inom alla samhällssektorer. Genom
att biståndspolitiken ges en sådan strukturell inriktning, anser Centerpartiet
att mottagarländerna ges ökade förutsättningar att kunna lösa fattigdoms-
problemen. Detta kan bara förverkligas inom en stabil ram för utveckling,
bestående av fred och säkerhet, ekonomisk tillväxt, god styrelse, starka
institutioner och kontinuerlig utveckling av mänsklig kapacitet.</pre><pre>Den länk som ofta saknas i arbetet med fattigdomsbekämpning är ett
effektivt självstyre. Det svenska biståndet bör därför göra möjligt för
biståndsmottagarna att själva driva arbetet och utforma egna fattigdoms-
bekämpningsprogram, att själva bygga upp och utveckla sina länder. Center-
partiet anser att en viktig strategi för att minska världsfattigdomen är att öka
fattiga människors egenmakt (empowerment). Biståndet måste därför göra
det möjligt för fattiga kvinnor och män att medverka i utvecklingsprocesser
och förbättra deras förmåga att försörja sig och ta sig ur fattigdomen.</pre><pre>En nödvändig, men inte tillräcklig, förutsättning för hållbar fattigdoms-
minskning är ekonomisk tillväxt. Det är genom fler arbetstillfällen och för-
bättrade utkomstmöjligheter som tillväxten minskar fattigdom. Den eko-
nomiska tillväxten måste också vara miljömässigt hållbar för att ge varaktiga
effekter för fattigdomsminskning. För framtida generationers skull är det
nödvändigt att få till stånd en långsiktigt hållbar utveckling.</pre><pre>Erfarenheten har visat att det är inom demokratiska system som
människors livsvillkor påverkas på ett positivt sätt och ger den bästa garanti
som finns för att grundläggande mänskliga fri- och rättigheter respekteras.
Brister när det gäller rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter
drabbar fattiga kvinnor och män i särskilt hög grad eftersom de saknar makt
och inflytande i samhället. För att säkra demokrati och mänskliga rättigheter
i ett land krävs ett fungerande rättssystem som anger spelreglerna i sam-
hället. Utan lagstiftning kan utveckling och ekonomisk tillväxt hindras.</pre><pre>För att mottagarländerna ska kunna styra och kontrollera sina egna initiativ
krävs att biståndet används för att bygga upp administrativa och politiska
system centralt och lokalt. Biståndet måste därför inriktas på att utveckla
mottagarländernas styrelseskick och stimulera bra regeringsstyre (good
governance) så att de själva mer effektivt kan följa upp sina egna förslag till
lösningar. Förbättrade statsfinanser, effektivare statsförvaltning, fungerande
regelsystem och fördelningsmekanismer, ökad rättssäkerhet och decentrali-
serad samhällsmakt genererar långsiktigt verkande effekter. En sund makro-
och mikroekonomisk politik samt en strävan att upprätta goda institutioner
och ett regelverk som befrämjar laglighet, öppenhet och effektivitet är därför
nödvändiga förutsättningar för att en hållbar ekonomisk tillväxt ska kunna
skapas.</pre><pre>Statens möjligheter till resursplanering och högre statsinkomster ger större
möjlighet att satsa på fördelningspolitiska åtgärder och kan uppnås t.ex.
genom effektivare indrivning av skatter och avgifter och förbättrad kapacitet
när det gäller budgetarbete, redovisning och revision, genom minskat svinn
och korruption. Att bidra till att etablera och utveckla fungerande samhälls-
institutioner som exempelvis bank- och rättsväsende, skattesystem m.m.,
stödja ekonomiska reformer, stärka insatserna mot korruption är därför av
avgörande betydelse.</pre><pre>Många av dem som har det största behovet av elektronisk informations-
teknik har inte tillgång till den. Denna skillnad i information ökar i-ländernas
konkurrensfördelar än mer, något som leder till ännu större skillnader mellan
i- och u-länder. För att göra den globala IT-revolutionen verkligt global
krävs att fler får tillgång till grundläggande infrastruktur som tele- och
datakommunikationer. IT är ett slagkraftigt verktyg för ekonomisk och social
utveckling och en snabb väg till kunskapsbaserad tillväxt. Centerpartiet anser
att svenskt bistånd i informationsteknik kan användas för att minska
klyftorna mellan fattiga och rika och förstärka effekterna i biståndet.</pre><pre>Att kvinnor får makt över sin egen och familjens ekonomi bidrar till att
minska fattigdomen. Genom att satsa på bättre tillgång till skolundervisning
för flickor och unga kvinnor och till god reproduktiv hälsovård kan barna-
och mödradödligheten minska, antalet barn bli färre och friskare, vilket
bidrar till en hållbar samhällsutveckling.</pre><pre>Att utvecklingsländerna själva klarar livsmedelsförsörjningen för sina
medborgare är helt avgörande för den globala fattigdomsbekämpningen och
möjligheten till utveckling. Att själv klara sin försörjning har även betydelse
för självkänslan och identiteten hos länderna och deras befolkning.
Centerpartiet anser därför att än större vikt måste läggas vid att biståndet
inriktas på stöd till ett miljömässigt hållbart jordbruk som kan garantera den
nationella livsmedelsförsörjningen. Bönderna måste kunna få en rimlig
avsättning för sina produkter.</pre><pre>Centerpartiet prioriterar i sitt bistånd att särskilt se till Afrikas behov.
Centerpartiet ställer sig bakom de strävanden som gjorts i syfte att utveckla
ett närmare och mer jämbördigt samarbete - partnerskap - mellan Sverige
och Afrika.</pre><pre>Samtidigt som det inte bara handlar om att bättre utnyttja och samordna
befintliga resurser behövs mer pengar. Många givarländer har dragit ner sina
biståndsanslag; exempelvis anslår världens sju rikaste industriländer (G 7) i
genomsnitt endast 0,19 procent av BNP till bistånd. Centerpartiet anser att
biståndsmålet på en procent av BNI ska återupprättas i en snabbare takt än
vad som nu sker. Det bör ges regeringen till känna vad i motionen anförts
om inriktningen på biståndet.</pre><pre>3.9.2 EMU</pre><pre>Den europeiska unionen, EU, är genom samarbetets bredd, djup och
intensitet utan tvivel den mest kraftfulla politiska och ekonomiska
samarbetsorganisationen i Europa idag. EU är det europeiska
samarbetsorgan som har störst förutsättningar att lösa de viktigaste freds-
, säkerhets-, miljö- och ekonomiska frågorna.</pre><pre>Den 1 januari 1999 inleddes den tredje etappen av EMU och den gemen-
samma valutan, euron, infördes i elva av EU:s 15 medlemsstater. Valuta-
unionen påverkar Sverige både ekonomiskt och politiskt. För tillväxten och
stabiliteten i hela EU är det viktigt att projektet blir en framgång.</pre><pre>Stor uppmärksamhet riktades under 1999 mot eurons utveckling i
förhållande till den amerikanska dollar. Kursen föll från ca 1,18 dollar/euro
till ca 1,01 dollar/euro. Efter en period av relativt stabil utveckling sjönk
euron i början av december tillfälligt t.o.m. under nivån 1:1 mot dollarn. En
avgörande orsak till eurons utveckling torde vara den relativt svaga eko-
nomiska utvecklingen i euroområdet, framförallt under det första halvåret.
Samtidigt har den amerikanska ekonomin fortsatt att utvecklas starkt, vilket
bl.a. bidragit till en fortsatt stark dollar.</pre><pre>Den svenska kronan har stärkts väsentligt gentemot euron alltsedan valuta-
unionen startade. Euron har fallit sedan starten och på senare tid har botten
brutits flera gånger. Risken vid en fortsatt euroförsvagning är att detta
kommer att sätta press uppåt på importpriserna och därmed riskera pris-
utvecklingen i området. Valutakursen är en bekymmersam faktor för pris-
stabiliteten inom euroområdet.</pre><pre>Den allt starkare tilltron till den svenska ekonomin har bl. a. resulterat i de
i förhållande till omvärlden lägre räntorna. De svenska obligationsräntorna
ligger i ett historiskt perspektiv på mycket låga nivåer jämfört med om-
världen. Under våren har det funnits perioder då Sverige har haft lägre lång-
räntor än alla andra medlemsländer i EMU förutom Tyskland. Denna
utveckling är följden av den omfattande budgetsaneringen och hushållens
förbättrade ekonomi, det minskade lånebehovet och penningpolitikens
inriktning på prisstabilitiet.</pre><pre>Uppgiften nu är att se till att den goda tillväxten inte bara är en tillfällig
konjunkturuppgång utan inledningen på en period med högre långsiktigt
uthållig produktionsförmåga. För att säkerställa ett överskott i de offentliga
finanserna och hålla utgifterna under kontroll, kan finanspolitiken genom en
rörlig växelkurs och ett inflationsmål för penningpolitiken skapa goda
förutsättningar för en hög och uthållig tillväxt och sysselsättning.</pre><pre>I en internationaliserad ekonomi är förmågan till omvandling och för-
ändring central. Därför måste stela strukturer brytas ned och hämmande
tillväxthinder rivas. För att Sverige, som en liten, öppen ekonomi med stort
omvärldsberoende, ska kunna leda utvecklingen inom såväl mogna som nya
branscher krävs en öppenhet inför omvärlden och en beredskap till för-
ändring.</pre><pre>En väl fungerande lönebildning är av avgörande betydelse för en fortsatt
god sysselsättningsutveckling och en förutsättning för skattesänkningar.
Lönebildningen har ännu inte anpassats fullt ut till de nya krav som ställs i
dagens ekonomi. Den goda tillväxt vi ser fram emot de kommande åren är i
huvudsak resultatet av ett höjt kapacitetsutnyttjande i ekonomin och därmed
inte uthållig. För den långsiktiga tillväxtens skull och för att skapa
incitament
för utbildning, arbete, företagande och sparande måste därför skattetrycket
sänkas.</pre><pre>Med sunda statsfinanser, fortsatt rörlig, men stabil växelkurs och ett
inflationsmål, en självständig centralbank, fortsatt reformering av arbets-
marknaden och ett gynnsamt företagsklimat skapar vi goda förutsättningar
för tillväxt och hållbar utveckling i Sverige. Det är endast på denna grund
som Sverige kan bedriva en trovärdig ekonomisk politik utanför EMU.</pre><pre>Den tilltagande ekonomiska integrationen och införandet av den gemen-
samma valutan ställer allt större krav på en väl fungerande samordning av
den ekonomiska politiken i EU. För samordningen utgör de årliga allmänna
riktlinjerna för den ekonomiska politiken det centrala instrumentet. De om-
fattar både makroekonomisk politik samt sysselsättnings- och strukturpolitik
och anger övergripande strategiska mål för den ekonomiska politiken i
medlemsstaterna och gemenskapen och specifika rekommendationer till
varje enskild medlemsstat. De allmänna riktlinjerna tar ett samlat grepp på de
samarbetsprocesser som finns för finanspolitiken, sysselsättningspolitiken
samt strukturpolitiken.</pre><pre>Sverige har i stabilitets- och tillväxtpakten inom EU åtagit sig att ha ett
medelfristigt mål för de offentliga finanserna nära balans eller i överskott.
Varje medlemsstat får själv bestämma det exakta budgetmålet. Stabilitets-
och tillväxtpakten syftar till att säkerställa en varaktig budgetdisciplin i den
tredje etappen av EMU. De medlemsstater som deltar i valutaunionen ska
utarbeta stabilitetsprogram och länderna utanför valutaunionen ska utarbeta
konvergensprogram. Att åtagandena efterlevs är av stor betydelse för den
ekonomiska politikens trovärdighet och möjliggör samtidigt för medlems-
länderna att hantera normala konjunktursvängningar utan att riskera alltför
stora budgetunderskott.</pre><pre>Centerpartiet anser att det är viktigt att föra ett nyanserat samtal om
Sveriges relation till EMU. Lika väl som ett svenskt deltagande skulle
innebära positiva möjligheter skulle det också innebära uppenbara risker.
Fördelarna med ett EMU-medlemskap är att växlingskostnaderna försvinner
och att osäkerheten om valutakurser minskar, vilket kan leda till att handeln
mellan EMU-länderna ökar något. Prisjämförelser underlättas också, där för
övrigt Internet även för detta ändamål visat sig vara ett mycket effektivt och
använbart verktyg.</pre><pre>Centerpartiet avvisar ett svenskt medlemskap i EMU:s tredje etapp, efter-
som nackdelarna med ett svenskt inträde överväger de fördelar som kan
finnas. Den ekonomiska och monetära unionen är inte, i första hand, ett
ekonomiskt utan ett politiskt projekt. Som sådant är EMU ett av EU:s mest
tydliga överstatliga projekt, vilket kommer att innebära mindre ekonomiskt
inflytande och minskad ekonomisk flexibilitet för medlemsstaterna. En
gemensam penningpolitik kommer med sannolikhet att tvinga fram mer av
gemensam finanspolitik.</pre><pre>De ekonomiska betänkligheterna mot EMU:s tredje etapp tar sikte på att
euroområdet inte är ett s.k. optimalt valutaområde. Därmed drabbas EMU-
länderna på olika sätt av händelser i omvärlden. Arbetskraftens rörlighet
mellan EU:s medlemsländer är begränsad, löne- och prisflexibiliteten är
otillräcklig, och näringslivsstrukturen skiftar betydligt mellan medlems-
länderna. Det finns inom valutaunionen därför inbyggda risker för en
långsiktig asymmetrisk utveckling eller för mer dramatiska asymmetriska
chocker. Den europeiska centralbanken, ECB, kan helt enkelt inte bedriva en
penningpolitik som passar de olika medlemsländernas skilda behov. Det är
därför viktigt att Sverige inte avhänder sig möjligheten att tillgripa bland
annat räntevapnet. Detta riskerar att skapa spänningar inom valutaunionen,
mellan länder och mellan regioner. För att hantera problemen kommer det
sannolikt att krävas omfattande regionalpolitiska stödinsatser.</pre><pre>Den europeiska centralbanken (ECB) har uppenbara problem att hantera
den differentierade tillväxten inom euroområdet. Medan enskilda länder som
Portugal, Finland och Irland hotas av överhettning har ECB tagit stor hänsyn
till de stora länderna, som Tyskland och Italien, där ekonomin fortfarande är
relativt svag. Euroländernas konjunkturer går helt enkelt i otakt och trots att
ECB ska verka som ett rent "europeiskt" organ är ECB:s räntebeslut i
praktiken känsliga för de stora ländernas utveckling. Fortfarande präglas
således ECB:s beslut alltför mycket av förhandlande och kompromissande
mellan elva centralbankschefer.</pre><pre>Det finns de som befarar att "priset" för en självständig valuta är ett
politiskt utanförskap. Det är en fråga som förtjänar att tas på allvar. Sverige
ska inte eftersträva makt för maktens egen skull, utan bygga allianser på
strategiskt viktiga områden, där vi ser nyttan och behovet av ett stärkt
europeiskt samarbete. Dit hör bl.a. miljöpolitiken, en gemensam europeisk
säkerhetsordning och gemensamma regler för den inre marknaden. Mycket
lite talar för att Sveriges framtida inflytande på dessa områden kommer att
vara avhängigt ett svenskt medlemskap i EMU. Tvärtom kommer vårt
inflytande att avgöras av styrkan i vår egen framgång; som föregångare och
framgångsrikt land kommer inflytandet även med en bevarad självständig
valuta.</pre><pre>Centerpartiets nej till svenskt deltagande i EMU:s tredje etapp är vare sig
ett nej till ett aktivt Europasamarbete eller ett ja till en lättsinnig
ekonomisk
politik. Centerpartiets nej ger därför heller inget stöd åt de krafter som vill
fjärma Sverige från globaliseringen. Att Sverige står utanför valutaunionen
minskar inte behovet av att regeringen driver en offensiv politik i EU och
andra internationella och europeiska samarbetsorgan inom andra politik-
områden. Att avskaffa den svenska kronan är en enkelriktad väg som, om vi
väljer den, inte rymmer någon vändplats. Men behåller vi vår självständiga
valuta behåller vi också vår handlingsfrihet, och har friheten att, om
förutsättningarna ändras, ansluta oss senare. Det bör ges regeringen till
känna vad i motionen anförts om Sveriges relation till EMU.</pre><pre>3.9.3 Globalt miljöansvar</pre><pre>Miljöproblemen har under åren ändrat karaktär, från att ha varit lokala
och väl synliga till att vara svårdefinierade och svårare att härleda. De är
inte längre bara lokala företeelser utan globala. Att möta detta är en
mäktig utmaning. Den miljöskuld som vi riskerar att lämna efter oss kan
allvarligt inverka på kommande generationers  möjligheter att påverka
sin vardag. Centerpartiet accepterar inte att människors makt över sin
vardag undergrävs av en ohållbar utveckling.</pre><pre>Endast i samarbete mellan individer, företag, länder och olika politiska
nivåer kan vi nå en hållbar utveckling. Ingen del av kedjan kan lämnas
utanför. Miljöarbetet måste vara decentraliserat, proaktivt och förebyggande.
En miljödriven utveckling inrymmer en enorm potential. Regeringens miljö-
arbete präglas tyvärr fortfarande av åtgärder och städning efter miljömiss-
lyckanden.</pre><pre>Regeringens övergripande mål för miljöpolitiken är att till nästa genera-
tion, lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta.
Det är bra att regeringen intar ett generationsperspektiv, men tyvärr fokuserar
målsättning på de nationella perspektiven och problemen. Mål måste med
nödvändighet följas upp med konkreta medel och möjligheter för individer
och företag att medverka och ta sitt ansvar. Regeringen tycks sakna hand-
lingskraft och vilja. Regeringens insatser på miljöområdet under förra och
innevarande mandatperiod begränsades i stort sett till de lokala
investeringsprogrammen. Detta är inte rätt väg mot ett uthålligt samhälle och
centerpartiet vill istället vidga miljöpolitikens perspektiv och ge den en
global utgångspunkt. Miljöpolitiken måste också skapa möjligheter för nya
generationer av människor, företag och politiker.</pre><pre>I Långtidsutredningen 1999/2000 konstateras att Sverige kan bedömas ha
en hållbar utveckling om vissa miljöhot utelämnas ur beräkningarna. Bland
de utelämnade hoten finns klimatförändringar och uttunning av ozonskiktet.
Vad en sådan bedömning egentligen är värd med tanke på vilka hot som ute-
lämnats kan starkt ifrågasättas. Även i utredningen finns det snäva nationella
synsättet. Konsumtion i Sverige kan på många olika sätt påverka miljön i
andra delar av världen, bland annat genom att konsumtion och tillverkning
sker i helt olika delar av världen. Kopplingen mellan konsumtion och miljö-
påverkan i tillverknings- och transportledet måste tydliggöras. Dold export
av miljöpåverkan måste undvikas. Den svenska politiken måste utformas på
ett sådant sätt att vi bidrar till att lösa de globala miljöproblemen.</pre><pre>Den miljödrivna utvecklingen kommer att bli en drivkraft för ekonomisk
tillväxt, industriell och mänsklig utveckling och samtidigt ge ett klimat för
företagande och innovationer. Vi kan inte fortsätta att tära på jordens kapital-
reserv i samma takt som nu. De förnyelsebara resurserna utgör grunden för
den miljödrivna utvecklingen. Våra resurser måste utnyttjas effektivare.
Genom att öka resurseffektiviteten kan vi få ut större nytta ur en mindre
insats. Ökad resurseffektivitet minskar belastningen på vår miljö samtidigt
som det är både samhälls- och företagsekonomiskt sunt. Faktor 10 är bara
första steget i den miljödrivna utvecklingen. Vårt produktionssystem måste
bygga på biologiska grunder och de naturliga systemen. Karaktären på våra
produkter måste förändras för att passa in i detta system.</pre><pre>Globala miljöhot</pre><pre>På många håll i världen är inte längre hotbilden andra länders militära
medel. Det är istället olika sorters miljöförstöring och rovdrift på knappa
resurser som kan skapa såväl mellanstatliga som inomstatliga konflikter.
De mest påtagliga globala miljöhoten är klimatförändringar och
uttunningen av ozonskiktet. Vattenbrist är ett annat hot som kan skapa
grogrund för uppslitande konflikter. Skogsskövling och jordförstöring
förstör levnadsrummet för människor, djur och växter. Att ta steget in i
framtiden utan att arbeta för en lösning på dessa problem är förödande.
Hållbar utveckling är en nödvändig förutsättning för att fred och säkerhet
ska bli varaktiga tillstånd. Internationellt samarbete är av yttersta vikt för
att komma till rätta med dessa problem. Sverige måste spela en aktiv roll
i detta samarbete.</pre><pre>Klimatförändringar</pre><pre>Klimatfrågan är en av de viktigaste frågorna på miljöområdet. Att
komma tillrätta med utsläppen av växthusgaser är en mäktig utmaning.
Mänsklighetens påverkan på den naturliga växthuseffekten kan få
ödesdigra konsekvenser för både nu levande generationer och kommande
generationer. Främst drabbas utvecklingsländerna som många gånger
redan har en hårt ansträngd ekologi. Flera länder riskerar bokstavligen att
försvinna när havsnivån höjs och lägger landmassor under sig. Torra
områden riskerar att bli ännu torrare när medeltemperaturerna stiger.
Klimatförändringar kan också betyda att växt- och djurliv blir utsatta för
bestående skador. De ekonomiska konsekvenserna av de globala
förändringarna i klimatet till följd av stormar, översvämningar och andra
naturkatastrofer är betydande. 1998 uppgick kostnaderna för
väderrelaterade skador till 800 miljarder kronor. Som jämförelse kan
noteras att den svenska statsbudgeten omsatte ca 700 miljarder kronor
under samma år.</pre><pre>Utsläppen av växthusgaser måste reduceras samtidigt som resurs-
effektiviteten måste öka. För att kunna minska utsläppen av växthusgaser
krävs att alla tar sitt ansvar. Det främsta ansvaret ligger dock hos industri-
länderna. Inom ramen för Kyotoprotokollet från 1997 har EU-länderna åtagit
sig att under perioden 2008-2012 minska sina utsläpp av växthusgaser med 8
procent jämfört med 1990 års nivå. Jämfört med den prognostiserade
förbrukningen, om inga åtgärder vidtas, innebär detta i praktiken en
minskning på 14 procent. Ett av de medel som EU-kommissionen ser som
effektivt för att nå de åtaganden EU tagit på sig är att inrätta ett system för
handel med utsläppsrättigheter. Även den svenska Klimatkommittén har sett
handel med utsläppsrättigheter som ett medel för att minska utsläppen av
växthusgaser. Centerpartiet är positivt till att ett system med utsläpps-
rättigheter införs.</pre><pre>Sverige måste ta täten och driva på världssamfundet när det gäller
klimatfrågorna. Alla delar av samhället måste vara engagerade i arbetet med
att minska utsläppen av växthusgaser. Regeringen har inte tagit till sig av
detta synsätt utan tror att enbart politiska beslut räcker för att komma
tillrätta
med de problem som uppstått och kommer att uppstå. Människor och företag
måste bli medvetna om de problem som våra utsläpp ger upphov till, i annat
fall kan vi aldrig få förståelse för de beslut som fattas på detta område. Det
är
nödvändigt att mycket av arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser
sker så nära människor som möjligt. Den lokala nivån spelar därför en stor
roll i arbetet med att minska utsläppen. För att stödja det lokala arbetet vill
Centerpartiet inrätta klimatpolitiska program enligt förslaget från Klimat-
kommittén. Dessa program kommer att stimulera det lokala arbetet med att
minska utsläppen av växthusgaser.</pre><pre>Koldioxid är den viktigaste växthusgasen. Även metan, dikväveoxid och
freoner förstärker den naturliga växthuseffekten. Inte bara minskning av
utsläppen spelar en viktig roll. Olika sätt att binda den frigjorda koldioxiden
är också ett bra sätt att minska mängden koldioxid i atmosfären. Jord- och
skogsbruksgrödor har en viktig roll att fylla som koldioxidsänkor. Mot
bakgrund av detta är det oroande att skövlingen av jordens regnskogar fort-
sätter i oförminskad takt. Vi måste lämna fossilsamhället bakom oss.
Energiproduktion och transporter står tillsammans för ca 90 procent av de
svenska utsläppen av växthusgaser. Ett hållbart energi- och transportsystem
måste bygga på förnyelsebara energislag.</pre><pre>Ozonskiktets uttunning</pre><pre>Allt liv på jorden är beroende av det skyddande ozonskiktet som filtrerar
bort skadlig UV-strålning från solen. Viktiga steg har tagits i det globala
arbetet med att begränsa utsläppen av ozonnedbrytande ämnen, bl.a. i
form av Montrealprotokollet. Mycket arbete återstår dock. Företagen har
ett stort ansvar att inte sälja produkter som är förbjudna i industrivärlden
till utvecklingsländerna. Att minska utsläpp och läckage vid skrotning av
produkter innehållande ozonnedbrytande ämnen är en annan stor
utmaning. Internationellt samarbete är av yttersta vikt för komma tillrätta
med de problem mänskligheten har skapat. Montrealprotokollet som
undertecknades 1988 visar på den inneboende kraft som finns i globalt
samarbete. De ersättningskomponenter som används istället för de ämnen
som förbjöds fungerar i många stycken lika bra eller bättre än sina
företrädare. Dessutom ofta till en lägre kostnad. Hotet är dock inte
avvärjt, utan fortsatt samarbete är nödvändigt för att ozonskiktet ska ha
en chans att återhämta sig.</pre><pre>Tryggad vattenförsörjning</pre><pre>Att trygga vattenförsörjningen för jordens befolkning måste vara ett
prioriterat område. Världens fattiga länder har störst problem med att
trygga sin vattenförsörjning. Tillgång till rent vatten är en
grundförutsättning för mänskligt liv. Vattenbrist kan på många håll i
världen leda till uppslitande konflikter mellan människor, regioner och
länder. En sådan utveckling måste stävjas genom olika former av
samarbete.</pre><pre>Riksdagen bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
globalt miljöansvar.</pre><pre>4 Utgiftsområden
5
Tabell 3: (Centerpartiets förslag till utgiftsramar )</pre><pre>Tabell 4: (UO 19 Regional utjämning och utveckling 225  225  225  )</pre><pre>5.1 UO 1 Rikets styrelse
5.2
Tabell 5: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Centerpartiet avslår 300 miljoner kronor av de anslagna medlen under
C1, Regeringskansliet m.m. för år 2001. Sammanslagning av
departement borde ge minskade kostnader genom effektiviseringar under
den kommande treårsperioden. Det är nödvändigt och fullt genomförbart
med allmänna besparingar inom Regeringskansliet. För år 2002 och 2003
är det berättigat att minska föreslagna budgetbelopp med 600 miljoner
för vart och ett av åren. Efter Sveriges ordförandeperiod i EU år 2001
kommer kostnaderna inom utgiftsområdet att minska kraftigt.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 5 013 miljoner kronor avsätts till UO 1
år 2001, dvs. att ramen för utgiftsområdet 1 minskas med 300 miljoner
år 2001. För år 2002 bör anslaget uppgå till 4 532 miljoner kronor (-
600 miljoner kronor) och för år 2003 till 4 417 miljoner kronor (- 600
miljoner kronor).</pre><pre>5.3 UO 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
5.4
Tabell 6: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Centerpartiet föreslår att anslaget till Statens kvalitets- och kompetensråd
tas bort och att verksamheten avvecklas. I övrigt anser vi att anslagen till
statliga verk och myndigheter inte ska öka realt och föreslår därför en
besparing inom utgiftsområdet.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 1 480 miljoner kronor avsätts till UO 2
år 2001, dvs. 130 miljoner kronor mindre än regeringens förslag. För år
2002 bör anslaget uppgå till 1 415 miljoner kronor (-185 miljoner
kronor) och för år 2003 till 1 522 miljoner kronor (-100 miljoner
kronor).</pre><pre>5.5 UO 3 Skatteförvaltning och uppbörd
5.6
Tabell 7: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Centerpartiet anser att anslagen till statliga verk och myndigheter inte ska
öka realt och föreslår därför en besparing inom utgiftsområdet.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 6 012 miljoner kronor avsätts till UO 3
år 2001, dvs. 161 miljoner kronor mindre än regeringens förslag. För år
2002 bör anslaget uppgå till 6 048 miljoner kronor (-252 miljoner
kronor) och för år 2003 till 6 342 miljoner kronor (- 100 miljoner
kronor).</pre><pre>5.7 UO 4 Rättsväsendet
5.8
Tabell 8: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Inför föregående budgetår föreslog Centerpartiet en kraftig uppräkning
av anslagen för att förstärka polisen och de rättsvårdande myndigheterna.
Det är bra att regeringen nu också inser behoven av ökade anslag.
Centerpartiet föreslår dock att 600 miljoner kronor utöver vad regeringen
förslår satsas för att säkerställa närpolisreformen och förbättra
kriminalvården.</pre><pre>Målen för att öka rättsväsendets förmåga och effektivitet när det gäller att
förebygga och bekämpa brott av olika slag kräver ökat antal poliser, inte
minst för att beivra miljöbrotten. Det måste även innebära fler
civilanställningar inom polisen. De civilanställda behövs inom polisen och är
väsentliga för att polisens arbetsuppgifter skall kunna renodlas. Det är vidare
viktigt att närpolisreformen till slut blir lyckad. Reformen är nödvändig efter-
som den möjliggör att polisens arbete i högre grad kan utformas efter lokala
behov och förutsättningar. Detta underlättar för polisen att förebygga och
förhindra brott.</pre><pre>Samarbete mellan polis och åklagare måste ytterligare förbättras och för-
djupas. Ökade resurser till åklagarväsendet är således en förutsättning för en
fortsatt utveckling i rätt riktning. Det är av yttersta vikt att rättsväsendet
är
decentraliserat och finns nära människorna. Här fyller de mindre tings-
rätterna en viktig funktion. För en möjlig decentraliserad tingsrättsstruktur
även i framtiden är det nödvändigt att prioriteringar tar hänsyn till detta.
Problemen med den höga arbetsbelastningen, inom hovrätterna och de
allmänna förvaltningsdomstolarna bör med våra prioriteringar klart förbättras
och handläggningstiderna förkortas.</pre><pre>Kriminalvårdens viktigaste uppgift är att internerna inte återfaller i brott
utan ges förutsättningar att skapa sig ett icke kriminellt liv efter
frigivningen.
Arbete, utbildning, arbetsträning och social färdighetsträning, måste därför
erbjudas de intagna. Möjligheter att utveckla det personliga ansvaret måste
ges. Programverksamhet som riktar sig till internerna visar sig ge goda
resultat och sådan verksamhet måste därför prioriteras. Att behandlings-
instanserna för psykiskt sjuka, sexualförbrytare och drogmissbrukare upprätt-
hålls på en hög nivå är av utomordentlig vikt.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 24 132 miljoner kronor avsätts till UO
4 år 2001, dvs. att ramen för utgiftsområde 4 tillförs 100 miljoner kronor
år 2001. För år 2002 bör anslaget uppgå till 25 302 miljoner kronor (+
200 miljoner kronor) och för år 2003 till 26 037  miljoner kronor (+ 300
miljoner kronor).</pre><pre>5.9 UO 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
5.10
Tabell 9: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Våren 2001 innehar Sverige ordförandeskapet för EU. Det är av
utomordentligt stor betydelse att Sverige blir framgångsrikt som
ordförandeland. Sveriges ställning som konstruktiv och aktiv kraft, i
Europa och globalt, kommer då att prövas. De bästa förutsättningarna för
framgång skapas om hela Sverige görs delaktigt inför och under det
svenska ordförandeskapet.</pre><pre>Upprättande och nedläggning av utlandsmyndigheter är inte bara en fråga
om resursallokering utan innebär starka signaler till omvärlden samt påverkar
förutsättningarna för att bedriva en utrikespolitik med progressiv inriktning.
Centerpartiet har för sin del ansett det särskilt angeläget med svensk diplo-
matisk  närvaro i Guinea Bissau.</pre><pre>Guinea Bissau är ett av världens fattigaste och mest skuldtyngda länder
och befinner sig i ett ytterligt känsligt men ändå förhållandevis för-
hoppningsfullt läge. Svenskt skickligt diplomatiskt arbete har bidragit till
detta. Därför var beslutet att lägga ner ambassaden där och i stället sköta
diplomatin från Dakar olyckligt. Centerpartiet anser att Sverige under en
övergångstid och till dess att läget stabiliserats skall se till att ha en
diplo-
matisk närvaro i Guinea Bissau.</pre><pre>Det är oerhört angeläget att regeringen snarast återkommer till riksdagen
med besked om Regeringskansliets dimensionering och verksamhet. Att
skjuta denna fråga framför sig och göra engångsvisa tillskott på utrikes-
förvaltningen eller Regeringskansliet, såsom regeringen gjort vid ett antal
tillfällen de senaste åren är inte en godtagbar hantering.</pre><pre>De allvarliga brister rörande det svenska deltagandet i mellanstatliga org-
anisationer som framkommer i Statskontorets rapport 2000:6 måste snarast
åtgärdas. Centerpartiet pekade redan i höstas på möjligheterna att effektivi-
sera inom utrikesförvaltningen. Det är nu angeläget att Statskontorets rekom-
mendationer analyseras och att en samlad redovisning och uppföljning av det
svenska engagemanget i internationella mellanstatliga organ görs.</pre><pre>Centerpartiet gör samma bedömning av anslagsbehovet som regeringen
för UO 5.</pre><pre>5.11 UO 6 Totalförsvar
5.12
Tabell 10: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Riksdagens beslut i mars, som är det mest omfattande försvarsbeslutet i
modern tid, innebär att Försvarsmakten förändras från att ha varit
inriktad mot ett invasionsförsvar till att bli ett insatsförsvar. Centerpartiet
har aktivt medverkat till beslutets utformning och omfattning och har
inga avvikande förslag vad gäller anslagsnivån.</pre><pre>De grundläggande förbättringarna av det säkerhetspolitiska läget gör det
möjligt att efter en omställningsperiod minska försvarsutgifterna och sam-
tidigt upprätthålla en god försvarsförmåga. Det gör vi genom att utforma
totalförsvarsresurserna så att de effektivt kan användas både nationellt och
internationellt. Samtidigt som vi bibehåller förmågan att möta hot mot
Sverige kan vi bidra med resurser för internationell krishantering.</pre><pre>Det förändrade omvärldsläget med nya hot- och riskbilder ställer krav på
ett försvar med hög tillgänglighet och förmåga till snabba och flexibla
insatser. Det insatsförsvar som nu håller på att ta form innebär att Sverige får
ett försvar som kommer att bestå av förband med stor rörlighet och hög
kvalitet där insatserna genomförs integrerat mellan olika enheter. Insats-
försvaret ställer stora krav på kompetens både materiellt och personellt.</pre><pre>Den nya Försvarsmakten kommer att ha bättre förutsättningar både vad
gäller kvalitet och kompetens för att lösa givna uppgifter i en föränderlig
värld. Försvarsmakten måste ha både en flexibel insatsförmåga och förmåga
att anpassas efter nya hot och risker som kan uppstå i framtiden. Strävan
måste vara att bygga in en anpassningsförmåga där själva osäkerheten om
framtiden utgör en viktig utgångspunkt. Inom ramen för det nya försvars-
beslutet tillgodoses dessa krav.</pre><pre>Centerpartiet gör samma bedömning av anslagsbehovet som regeringen
för UO 6.</pre><pre>5.13 UO 7 Internationellt bistånd
5.14
Tabell 11: (2001 2002 2003 )</pre><pre>För biståndets del innebär vårpropositionen en viss uppräkning av
biståndsmålet. För år 2001 och år 2002 beror höjningen i kronor på ökad
tillväxt i den svenska ekonomin. Det var bland annat för detta ändåmål
Centerpartiet medverkade till att sanera statens finanser. När det gäller år
2003 höjs biståndet på grund av en ökad BNI-tillväxt samt ett höjt
biståndsmål.</pre><pre>Centerpartiet är kritiskt till att regeringen och dess samarbetspartier, nu när
statsfinanserna visar överskott, har så låga ambitioner för det svenska
biståndet. Biståndsmålet på en procent av BNI skall återupprättas i en
snabbare och jämnare takt än vad som nu sker.</pre><pre>Det allra viktigaste är att de biståndsmedel som avsätts når uppsatta mål
och kommer de behövande till del. Därför krävs en ny syn på biståndet och
hur det kan användas. Vi har utvecklat det ovan, se stycket Internationell
solidaritet i en globaliserad värld.</pre><pre>De resterande medlen från den s. k. Östersjömiljarden har flyttats över från
utgiftsområde 24 till utgiftsområde 7. Den kartläggning som riksdagens
utredningstjänst gjort på näringsutskottets begäran har visat på besvärande
brister i hanteringen av Östersjömiljarderna. Trots att intentionerna bakom
Östersjömiljarderna varit att stärka tillväxten och sysselsättningen, har
sysselsättningseffekter endast kunnat påvisas i en handfull projekt och dess-
utom av mycket liten omfattning.</pre><pre>Den utveckling som pågår i Östersjöländerna är glädjande och lovvärd att
stödja från svensk sida. För att ett sådant stöd emellertid ska komma till sin
rätt kan det inte fortsätta att utgå under dessa former, utan bör därför slussas
över till UO 7 och tillföras det ordinarie Central- och Östeuropastödet.</pre><pre>Det är i högsta grad angeläget att konsekvenserna av utgiftsbegränsning-
arna under 1999 redovisas tydligt. Såväl Centerpartiet som hela utrikes-
utskottet har efterlyst en sådan redovisning, vilken tyvärr inte visats. Redo-
visningen bör innehålla vilka effekter åtgärden fick för olika projekt, för
enskilda organisationer etc.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 15 729 miljoner kronor avsätts till UO
7 år 2001, dvs. 700 miljoner kronor utöver regeringens förslag. För år
2002 bör anslaget uppgå till 16 547 miljoner kronor (+ 950 miljoner
kronor) och för år 2003 till 18 406 miljoner kronor (+ 225 miljoner
kronor), vilket skapar förutsättningar att uppnå enprocentsmålet inom en
femårsperiod.</pre><pre>5.15 UO 8 Invandrare och flyktingar
5.16
Tabell 12: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Centerpartiet ser med stort allvar på den ökade segregationen som märks
mest i storstäderna. Delade städer och segregerade samhällen är ett stort
demokratiskt, ekonomiskt och socialt problem. Många som lever i
Sverige och är födda i utomnordiska länder eller är barn till föräldrar
födda i annat land har svårt att komma in på arbetsmarknaden, och
valdeltagandet minskar i utsatta områden. Ökad makt över det egna livet
måste vara ledstjärnan i integrationsarbetet. I integrationspolitiken finns
en tillväxtpotential. Invandrade personer har många gånger ett kulturellt
band till nya marknader som kan främja tillväxten i Sverige.</pre><pre>Integrationspolitiken måste bli en del av tillväxtpolitiken. Stora invandrar-
grupper fungerar i dag som en arbetskraftsreserv och varken offentliga eller
privata arbetsgivare uppfyller kraven om mångfald inom arbetslivet. Det är
också uppenbart att många arbetsgivare och fackföreningsföreträdare inte ser
skiftande bakgrund som en tillgång på arbetsplatsen. Centerpartiet  anser att
arbetsmarknadspolitiken i ökad utsträckning bör präglas av individualisering
och flexibilitet. Regeringen anslår inom ramen för Kulturdepartementet 100
miljoner kronor till arbetsmarknadsåtgärder för invandrare, men detta löser
inte problemen. En prioriterad insats bör vara att systematiskt underlätta för
individer som möter svårigheter på arbetsmarknaden. Centralt dirigerade
projekt vid sidan av den ordinarie arbetsmarknadspolitiken visar att reg-
eringen inte tilltror den nuvarande arbetsmarknadspolitiken dess förmåga. En
stark diskrimineringslagstiftning tillsammans med stort lokalt ansvar är för-
utsättningar för att lösa problemen.</pre><pre>Sverige ska ha en öppen och generös flyktingpolitik. Flyktingmottagandet
måste moderniseras och effektiviseras och väntetiderna är fortfarande allt för
långa. Lösningar som bygger på kontakter mellan nyanlända och människor i
det omgivande samhället ska stimuleras. Inventeringar av flyktingarnas
kunskaper måste göras snabbare och Sfi-undervisningen måste förbättras så
att de som har högre utbildning får möjlighet att läsa svenska och andra
ämnen på universitetsnivå.</pre><pre>Högre grad av frivilliginsatser, samarbete med frivilligorganisationer vid
flyktingmottagandet och effektiviseringar inom Invandrarverket leder till
minskade kostnader. Asylprocessen måste förbättras och rättssäkerheten
ökas. Utlänningsnämnden bör avvecklas och asylärenden överföras till för-
valtningsdomstolarna. Tvåpartsprocesser bör införas.</pre><pre>Sammantaget innebär det en besparing inom området migrationspolitik
med 123 miljoner kronor.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 4 652 miljoner kronor avsätts till UO 8 år
2001, dvs. en besparing med 223 miljoner kronor. För år 2002 bör anslaget
uppgå till 4 426 miljoner kronor (-223 miljoner kronor) och för år 2003 till 4
638 miljoner kronor (-223 miljoner kronor).</pre><pre>5.17 UO 9 Hälso- och sjukvård
5.18
Tabell 13: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Centerpartiet vill satsa på ett nationellt hälsonät som knyter samman alla
vårdcentraler, äldreboenden, stora och små sjukhus, privatkliniker och
gör det möjligt för de verksamma inom hälso- och sjukvården att
kommunicera med varandra för konsultation och utbildning. Vi avsätter
50 miljoner kronor under 2001 för projektets initierande och 100
miljoner kronor för år 2002 för utbildning och organisationsutveckling.</pre><pre>Centerpartiet har föreslagit en utveckling av hemservicesektorn för äldre.
Pensionärshushållens behov av vardaglig service kan tillgodoses genom att
staten stimulerar den privata tjänstesektorn och inför ett system med hem-
servicecheckar. Systemet ska omfatta alla pensionärshushåll, förtids- och
folkpensionärer, och gälla för alla normalt förekommande tjänster i hemmet.
Den behovsprövade hemtjänsten ska inte ingå i detta system. Centerpartiet
avsätter 250 miljoner kronor för år 2001 och därefter 500 miljoner kronor för
vardera år 2002 och år 2003.</pre><pre>Som en del i vårt rehabiliteringspaket föreslår vi en garanti till vårdinsatser
och hjälpmedel. För att introducera garanti krävs en statlig insats om 500
miljoner kronor för år 2001.</pre><pre> Kostnadsansvaret för läkemedlen ska enligt tidigare överenskommelser
övergår från och med 2001 till landstingen och fördelas under utgiftsområde
25 allmänna bidrag till kommunerna.</pre><pre>Mycket tyder på att kostnadsökningarna för läkemedlen fortsätter. Reg-
eringens åtgärder har inte pressat kostnaderna utan ökningen fortsätter.
Regeringen har istället skjutit över problemen på gamla och sjuka genom att
höja högkostnadsskyddet.</pre><pre>Centerpartiet anser att ensamrätten för Apotek AB att bedriva detaljhandel
ska upphöra i enlighet med de förslag som presenterats i utredningen
"Läkemedel i vård och handel". Enskilda apotek ska kunna säljas ut till
privata eller kooperativa företag. Apoteken ska ledas av en verksamhetschef
som ska vara apotekare eller, under en övergångstid, receptarie. En konkur-
rensutsättning kommer, enligt utredningen, att leda till en 15-procentig kost-
nadsreducering. Det skulle minska kostnaderna med ca 500 miljoner kronor.
Det tillsammans med en låg receptavgift ger möjlighet att sänka hög-
kostnadsskyddet.</pre><pre>Centerpartiet föreslår en allmän besparing i myndigheters administration
om 50 miljoner kronor för år 2001, 2002 och 2003.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 27 761 miljoner kronor avsätts till UO 9 år
2001, dvs. 750 miljoner kronor utöver regeringens förslag. För år 2002 bör
anslaget uppgå till 28 863 miljoner kronor (+ 550 miljoner kronor) och för
år 2003 till 30 187 miljoner kronor (+ 450 miljoner kronor).</pre><pre>5.19 UO 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
5.20
Tabell 14: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Centerpartiet föreslår en rad åtgärder för att ge människor möjligheter att
återkomma till arbetslivet. Reformåtgärderna har presenterats under
avsnittet bättre hälsa och livskvalitet. De satsningar som påverkar
utgiftsområde 10 är förlängt arbetsgivarinträde inom offentlig sektor. Det
leder till sänkta kostnader för sjukpenning med drygt två miljarder
kronor. Samtidigt kompenseras de offentliga arbetsgivarna med en sänkt
arbetsgivaravgift för det ökade ansvaret, vilket leder till minskade
intäkter för arbetsgivaravgifter.</pre><pre>Vidare föreslår vi en övergång från passivt stöd till aktiva insatser. Då vi
för över 3,3 miljarder kronor från sjukförsäkringen till rehabiliterings-
ersättning och rehabiliteringsstöd. Vi föreslår vidare att projekten enligt
finsammodell ska permanentas och möjliggöras på fler platser. Samtidigt
föreslår vi att övriga rehabiliteringsinsatser ökas, sammantaget en satsning på
500 miljoner kronor/år.</pre><pre>  Vi bedömer att vårt paket med satsningar på aktiva åtgärder istället för
passivt stöd leder till minskade sjukpenningskostnader med 1 000 miljoner
kronor vardera för år 2001 och år 2002 och 2 000 miljoner år 2003.</pre><pre>Förutom detta föreslår vi en förändrad beräkning av den sjukpenning-
grundade inkomsten så att den baseras på historisk inkomst. Åtgärderna
beräknas ge en bruttobesparing om drygt 1 500 miljoner kronor vardera året.</pre><pre>Centerpartiet föreslår en allmän besparing i myndigheters administration
om 70 miljoner kronor vardera för år 2001, 2002 och 2003.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 95 845 miljoner kronor avsätts till UO
10 år 2001, dvs. en besparing med 4 230 miljoner kronor, För år 2002
bör anslaget uppgå till 98 380 miljoner kronor (-4 230 miljoner kronor)
och för år 2003 till 99 402 miljoner kronor (-5 210 miljoner kronor).</pre><pre>
5.21 UO 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
5.22
Tabell 15: (2001 2002 2003 )</pre><pre>I höstas sköt regeringen upp införandet av garantipensionen. Alla lågin-
komstpensionärer skulle fått en förbättring om garantipensionen införts
som planerat. Regeringens passivitet medförde att pensionärernas
berättigade krav på kompensation uteblev. Nu återkommer regeringen
med en reglering genom bostadstillägget för pensionärer, men detta kan
inte betraktas som en kompensation för den fördröjda garantipensionen.
Höjningen ger heller inte kompensation till alla pensionärer.
Centerpartiet anser att alla pensionärer har drabbats av fördröjningen av
garantipensionen och därför bör de pensionärer som skulle fått en
ekonomisk förbättring via garantipensionen kompenseras. Vi föreslår en
höjning av pensionstillskottet med 3 000 kronor om året istället för
regelförändringarna inom BTP m.m.</pre><pre>Den första januari 1990 infördes den s.k. efterlevandepensionen som inne-
bär att kvinnor och män får samma stöd. Den består av en omställnings-
pension under sex månader som kan förlängas under vissa förutsättningar.
Under våren har ett förslag om anpassning av efterlevandepensionerna till
det nya pensionssystemet presenterats. Det innebär att omställnings-
pensionen kommer att förlängas till 10 månader från år 2003. Nu är om-
ställningsperioden 6 månader. Vi anser att det krävs längre tid än 6 månader
för att anpassa sig till nya förutsättningar. Därför bör omställningspensionen
utgå under 12 månader.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 34 614 miljoner kronor avsätts till UO
11 år 2001, dvs. 450 miljoner kronor utöver regeringens förslag. För år
2002 bör anslaget uppgå till 34 200 miljoner kronor (+ 454 miljoner
kronor) och för år 2003 till 33 386 miljoner kronor (+ 403 miljoner
kronor).</pre><pre>5.23 UO 12 Ekonomisk trygghet för familj och barn
5.24
Tabell 16: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Centerpartiet föreslår att de resurser som motsvarar förslaget till maxtaxa
(UO 16) ska användas till införande av ett barnkonto som föräldrarna kan
disponera under barnets förskoleår. Föräldrarna kan använda pengarna
för att minska sin arbetstid, delta i förskolans aktiviteter, köpa
omsorgstjänster eller användas för konsumtion. I vårt familjepolitiska
alternativ höjer vi också garantiföräldrarpenningen från 60 kronor om
dagen till 150 kronor från 2001 vilket innebär 1 000 miljoner kronor. Vi
vill också införa avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader, vilket är
en del av skattepolitiken. Centerpartiet avvisar förslaget om en extra
pappamånad.</pre><pre>Inom budgetområdet har vi medel för en familjepolitisk reform som
omfattar 4 900 miljoner kronor år 2002 och 2003. 3 900 miljoner kronor av
dessa överförs från UO 16.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 49 172 miljoner kronor avsätts till UO
12 år 2001, dvs. 1 000 miljoner kronor utöver regeringens förslag. För
år 2002 bör anslaget uppgå till 53 539 miljoner kronor (+ 3 900
miljoner kronor) och för år 2003 till 54 300 miljoner kronor (+ 3 900
miljoner kronor).</pre><pre>5.25 UO 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
5.26
Tabell 17: (2001 2002 2003 )</pre><pre>En ökad samordning av försörjningsstöden bör genomföras i enlighet
med vad Centerpartiet föreslagit i sin arbetsmarknadspolitiska motion.
Detta medför att de delar som rör försörjningsstödet vid arbetslöshet av
utgiftsområdena 14 och 15 överförs till utgiftsområde 13. 2001 motsvarar
överföringen 17 246 miljoner kronor, 2002, 16 760 miljoner och 2003,
16 140 miljoner kronor. Genom en ökad samordning förväntas en
effektivisering motsvarande en besparing på 1 500 miljoner per år göras.</pre><pre>Egenavgifterna höjs stegvis fram till år 2003 och ett ökat ansvar överförs
till a-kassorna. Statens bidrag till a-kassan minskar med motsvarande belopp
som höjningen av egenavgiften motsvarar: 2001, 1 700 miljoner, 2002, 3 600
miljoner och 2003, 5 500 miljoner. Den höjda egenavgiften kommer att
kompenseras genom skatteavdrag. Kommunerna erhåller även de kompen-
sation av staten för förlorade skatteintäkter.</pre><pre>En hårdare kontroll av att regelverket följs skall genomföras. Detta be-
räknas ge en besparing år 2001 med 1 000 miljoner och 1 500 miljoner per år
därefter.</pre><pre>Ersättningen de första 200 dagarna skall vara 80 procent för att därefter
sänkas till 70 procent de följande 200 dagarna, detta för att minska reser-
vationslönen för den arbetslöse. En sänkning av ersättningsnivån beräknas ge
en besparing motsvarande 780 miljoner kronor per år. Kommunerna kom-
penseras för det minskade skatteunderlaget.</pre><pre>Den sammanlagda besparingen inom utgiftsområde 13 beräknas år 2001
till 4 980 miljoner, 2002, 6 880 miljoner och år 2003, 9 280 miljoner kronor.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 39 713 miljoner kronor avsätts till UO
13 år 2001, dvs. 12 266 miljoner kronor utöver regeringens förslag. För
år 2002 bör anslaget uppgå till 36 798 miljoner kronor (+9 380 miljoner
kronor) och för år 2003 till 34 284 miljoner kronor (+6 860 miljoner
kronor).</pre><pre>
5.27 UO 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
5.28
Tabell 18: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Inom utgiftsområde 14 görs kraftiga strukturella besparingar. Det är inte
acceptabelt att under högkonjunktur låta en stor del av den arbetsföra be-
folkningen ingå i konjunkturåtgärder. En större satsning bör göras på
kvalificerade yrkesutbildningar och övergångsarbetsmarknader. De
medel som är kopplade till konjunkturåtgärder beräknas kunna minskas
med 30 procent fram till 2003 utan att den öppna arbetslösheten ökar.
Denna besparing beräknas 2001 uppgå till 4 072 miljoner kronor, 2002, 5
160 miljoner kronor och 2003, 6 192 miljoner kronor.</pre><pre>Den del av utgiftsområdet som motsvarar försörjningsstödet flyttas till ut-
giftsområde 13 varpå effektiviseringsvinster uppkommer som uppgår till
1500 miljoner kronor årligen. Denna effektivisering faller inom utgifts-
område 13:s besparingar.</pre><pre>Flyttningsbidraget gällande bohagstransport, startbidrag och medflyttande
bidrag avskaffas. Detta motsvarar cirka 220 miljoner kronor årligen. De av
regeringen reserverade pengarna för utbyggnad av IT-infrastruktur finan-
sieras inom annat utgiftsområde vilket medför en besparing på 200 miljoner
kronor per år.</pre><pre>Den av regeringen föreslagna resursförstärkningen för 2001 motsvarande
700 miljoner kronor införs inte.</pre><pre>En satsning på arbetshandikappade under perioden motsvarande 750
miljoner kronor bör genomföras i syfte att stärka lönebidragsanställningar.</pre><pre>Särskilda åtgärder riktas mot arbetslösa och utomnordiska medborgare
som har särskilt svårt att komma in på arbetsmarknaden. Detta kan ske
genom förstärkning av de internationella arbetsförmedlingarna, en sam-
ordnad diskrimineringslagstiftning samt övergångsarbetsmarknader.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 30 839 miljoner kronor avsätts till UO
14 år 2001, dvs. att ramen för utgiftsområdet 14 minskas med 14 716
miljoner år 2001. För år 2002 bör anslaget uppgå till 31 210 miljoner
kronor (- 14 738 miljoner kronor) och för år 2003 till 31 630 miljoner
kronor (- 14 910 miljoner kronor).</pre><pre>5.29 UO 15 Studiestöd
5.30
Tabell 19: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Centerpartiet vill skapa bättre villkor för studenterna varför vi under ut-
giftsområdet beräknar utrymme för ett nytt studiefinansieringssystem. I
Centerpartiets förslag utgör bidrag och lån vardera 50 procent av total-
beloppet. Förslaget bygger på följande principer: skuldbördan efter
studietiden måste lättas, systemet ska vara enkelt och lättöverskådligt,
systemet ska konstrueras så att subventionerna i systemet blir tydliga. I
en tidigare motion 1999/2000:Ub8 har Centerpartiet redogjort för sin syn
på ett nytt studiemedelssystem. Finansieringen sker genom att nya
resurser tillförs utgiftsområdet 1 000 miljoner år 2001, 2 000 miljoner år
2002 och 2 000 miljoner år 2003. Finansiering sker också genom en
förändring i platstilldelning för år 2001 och 2002, vilket innebär en
minskad påfrestning på anslaget. Begränsningar av studiemedelssystemet
som vi tidigare skisserat på i motion 1999/2000:Ub8 gör besparingar om
minst 600 miljoner kronor.</pre><pre>Från utgiftsområdet överförs 7 472 miljoner kronor år 2001, 2002 samt
2003 till utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 15 388 miljoner kronor avsätts till UO 15
år 2001, dvs. att ramen för utgiftsområdet 15 minskas med 6 472 miljoner år
2001. För år 2002 bör anslaget uppgå till 19 119 miljoner kronor (-5 472
miljoner kronor) och för år 2003 till 19 058 miljoner kronor (-5 472 miljoner
kronor).</pre><pre>5.31 UO 16 Utbildning och universitetsforskning
5.32
Tabell 20: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Centerpartiet vill genomföra en särskild skolsatsning innefattande
program för läs- och skrivutveckling samt matematik, ett kvalitetsinstitut
och utbildningsinsatser riktade mot skolledare och skolpolitiker. För
denna satsning tillförs utgiftsområdet 400 miljoner kronor för år 2001,
2002 samt 2003 dvs. totalt 1 200 miljoner kronor.</pre><pre> För år 2001, 2002 samt 2003 avser Centerpartiet att förstärka forskning
och forskarutbildning vid högskolor och universitet med ca 1 200 miljoner
kronor utöver regeringens förslag. Detta finansierat inom ram bl.a. genom att
utbyggnadstakten av nya högskoleplatser minskas.</pre><pre>En besparing sker på anslaget för att finansiera maxtaxa. Centerpartiet
avvisar förslag om en maxtaxa och förordar i stället ett förstärkt, barnkonto,
vilket ökar barnfamiljernas valfrihet. Medel för detta anvisas under utgifts-
område 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 35 145 miljoner kronor avsätts till UO
16 år 2001, dvs. 400 miljoner kronor utöver regeringens förslag. För år
2002 bör anslaget uppgå till 36 183 miljoner kronor (-3 500 miljoner
kronor) och för år 2003 till 37 234 miljoner kronor (-3 500 miljoner
kronor).</pre><pre>5.33 UO 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
5.34
Tabell 21: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Att öka utrymmet för ungdomars eget skapande och för ung kultur är en
angelägen ungdomspolitisk uppgift. Att ta till vara idéer, engagemang
och den kraft som finns i ung kultur har inte bara stor betydelse för unga
själva utan för samhällets hela utveckling. Det är viktigt att vi ser till att
det finns resurser men kanske ännu viktigare är att vi åtgärdar ungas brist
på inflytande. Vuxna presenterar ofta färdiga projekt för ungdomar.
Syftet och formen på projektet är redan klart det enda som saknas är
ungdomarna.</pre><pre>Centerpartiet anser att stödet till ungdomars olika kulturprojekt bör
utformas på ungdomars egna villkor. Många kommunala kultur- och fritids-
budgetar är till stor del uppbundna i fasta anläggningar och institutioner eller
i projekt som beslutats redan när budgeten tas. Förutsättningarna för att ta
till
vara nya idéer är därmed dåliga. Ungdomars egna initiativ till kultur och
fritidsverksamhet kräver ofta ganska låga belopp för att komma igång, men
de har inte tid att vänta ett år på att få dem. De myndigheter och organisa-
tioner som ger stöd till ungdomskultur borde ha vida regler samt förmåga till
snabba beslut.</pre><pre>Centerpartiet föreslår en särskild satsning på ung kultur varför vi tillför ut-
giftsområdet 65 miljoner kronor, utöver ram, årligen för 2001, 2002 samt
2003.  Pengarna ska användas till ungdomars egna projekt. Även de som inte
tillhör någon förening bör få ta del av dessa pengar. Korta handläggnings-
tider och enkla blanketter bör genomsyra satsningen.</pre><pre>En ökning sker också på anslaget Allmänna samlingslokaler. Anslaget
tillförs årligen 25 miljoner kronor utöver ram för år 2001, 2002 samt 2003.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 7 801 miljoner avsätts till UO 17 år
2001, dvs. 90 miljoner kronor utöver regeringens förslag. För år 2002
bör anslaget uppgå till 7 999 miljoner kronor (+90 miljoner kronor) och
för år 2003 till 8 199 miljoner kronor (+90 miljoner kronor).</pre><pre>5.35 UO 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
5.36
Tabell 22: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Regeringens stora projekt för att nå ett ekologiskt hållbart samhälle, de
lokala investeringsprogrammen, har fått upprepad och berättigad kritik
från bland andra centerpartiet. Riksrevisionsverket konstaterar i en
uppföljning och utvärdering av de lokala investeringsprogrammen att
stödpengarna har bidragit till att miljöprofilen förstärkts i flera, ofta
redan planerade, projekt. Redan planerade miljöåtgärder inom de
kommunala förvaltningarna har ofta tidigarelagts. RRV bedömer att de
förväntade miljöeffekterna i många fall har överskattats. Resultatet av de
lokala investeringsprogrammen har med andra ord varit klent.</pre><pre>Mot bakgrund av den kraftiga kritik som riktats mot de lokala investerings-
programmen är det förvånande att regeringen föreslår en förlängning.
Centerpartiet anser att projektet bör avslutas och anslaget E1 "Stöd till lokala
investeringsprogram" användas på ett för miljön mer kostnadseffektivt sätt.
Ett sådant sätt är att inrätta så kallade Klimatpolitiska program. Detta
utvecklas ytterligare inom utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 10 569 miljoner kronor avsätts till UO
18 år 2001, dvs. 1 415 miljoner kronor mindre än regeringens förslag.
För år 2002 bör anslaget uppgå till 10 087 miljoner kronor (-1 190
miljoner kronor) och för år 2003 till 10 882 miljoner kronor (- 900
miljoner kronor).</pre><pre>5.37 UO 19 Regional utjämning och utveckling
5.38
Tabell 23: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Regeringen föreslår i propositionen att det under åren 2001-2004 skall
användas 1 500 miljoner kronor till satsningar på IT-infrastruktur.
Centerpartiet menar att denna investering kan ske på bättre sätt inom
andra utgiftsområden. Satsningen motsvarar cirka 375 miljoner kronor
per år under åren 2001-2004. Centerpartiet ämnar använda dessa pengar
plus ett ytterligare tillskott om 225 miljoner kronor per år, under
perioden, för att hämta hem en större del än vad som görs idag från EU:s
strukturfonder.</pre><pre>En översyn bör göras vad gäller utbetalning till projekt finansierade med
dessa medel. Det finns ingen anledning att som idag betala ut dessa medel i
efterskott. Detta har Centerpartiet påtalat under ett flertal år och står fast
vid
denna uppfattning.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 4 292 miljoner kronor avsätts till UO
19 år 2001, dvs. 225 miljoner kronor utöver regeringens förslag. För år
2002 bör anslaget uppgå till 3 429 miljoner kronor (+ 225 miljoner
kronor) och för år 2003 till 3 529 miljoner kronor (+ 225 miljoner
kronor).</pre><pre>5.39 UO 20 Allmän miljö- och naturvård
5.40
Tabell 24: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Centerpartiet avsätter avsevärt mycket mer utöver regeringen till utgifts-
området. Det är viktigt med en offensiv och verkningsfull miljöpolitik.
Den politik som ska föras måste möte miljöproblemens ändrade karaktär
och ha ett globalt perspektiv. Miljöpolitiken måste vara decentraliserad,
proaktiv och förebyggande.</pre><pre>Att möta utmaningen från de globala klimatförändringarna kräver resurser
och vilja på alla nivåer i samhället. För att stimulera det lokala arbetet med
att minska utsläppen av växthusgaser föreslår vi att s.k. klimatpolitiska pro-
gram inrättas. Dessa program har alla möjligheter att spela en viktig roll när
det gäller att minska utsläppen av växthusgaser och ska inte bindas upp med
krav på att generera arbetstillfällen. Miljönyttan ska sättas i främsta rummet.
Vi avser att återkomma med ytterligare förslag på hur utsläppen av växthus-
gaser kan minska.</pre><pre>Miljöforskningen spelar en viktig roll och kan hjälpa oss att förebygga
miljöproblem och att finna lösningar på problem. Det är positivt att re-
geringen tillskjuter mer medel till detta område, något som Centerpartiet
tidigare efterfrågat och också anslagit medel till. Ännu återstår dock att se
hur stor ökningen blir för forskningen. Det finns omfattande behov att sanera
förorenad mark och vattenområden. Centerpartiet har tidigare föreslagit
höjda anslag till detta och det är glädjande att regeringen har tagit intryck
och
ämnar avsätta mer resurser. Även här återstår det dock att se hur stor re-
geringens ökning blir.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 2 316 miljoner kronor avsätts till UO
20 år 2001, dvs. 300 miljoner kronor utöver regeringens förslag. För år
2002 bör anslaget uppgå till 2 822 miljoner kronor (+ 600 miljoner
kronor) och för år 2003 till 3 008 miljoner kronor (+ 600 miljoner
kronor).</pre><pre>5.41 UO 21 Energi
5.42
Tabell 25: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Centerpartiet står fast vid energiuppgörelsen med Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet. Inför det kommande energibeslutet 2003 reserveras
350 miljoner kronor för att garantera ett stöd till omställning av det
svenska energisystemet. Inriktningen på det kommande energibeslutet
bör vara att eftersträva ett decentraliserat energisystem baserat på
småskalig och förnyelsebar energiproduktion.</pre><pre>Ett utökat samarbete med svensk fordonsindustri kring utveckling av mer
miljövänliga och energieffektiva fordon är bra, men det får inte gå ut över
statens anslag till forskning och utveckling inom energiområdet vid universi-
tet och högskolor. Centerpartiet anslår därför ytterligare 100 miljoner kronor
till energiforskningen för 2001 och 2002.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 2 362 miljoner kronor avsätts till UO
21 år 2001, dvs. 100 miljoner utöver regeringens förslag. För år 2002
bör anslaget uppgå till 2 185 miljoner kronor (+100 miljoner kronor).
För år 2003 bör anslaget uppgå till 1 652 miljoner kronor (+350
miljoner kronor).</pre><pre>
5.43 UO 22 Kommunikationer
5.44
Tabell 26: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Centerpartiet vill ha livskraft i hela landet. Goda kommunikationer är av-
görande för att människor ska kunna bo och verka i hela landet. På
många håll runt om i vårt land är vägtrafik det enda realistiska fysiska
kommunikationsmedlet för människor och gods. Samtidigt förfaller det
svenska vägnätet med stora kostnader som följd för människor och
företag. Denna utveckling måste stoppas.</pre><pre>Under åren 2001-2003 avsätter Centerpartiet avsevärt mer än regeringen
för bärighetshöjande åtgärder, drift och underhåll av det svenska vägnätet.
Utöver de medel som vi avsätter mer än regeringen till utgiftsområde 22 gör
vi också omfördelningar inom området för att ytterligare kunna förbättra
vägstandarden. Sammantaget kommer vi under perioden 2001-2003 att av-
sätta 4 500 miljoner mer än regeringen på bärighetshöjande åtgärder, drift
och underhåll av det svenska vägnätet. Detta är att betrakta som ett första
steg i en tioårsplan för att ta igen det eftersatta underhållet av vägnätet.
Centerpartiet tänker inte stillasittande se på när regeringen och stödpartierna
urholkar möjligheterna att nå livskraft i hela landet.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 25 451 miljoner kronor avsätts till UO
22 år 2001, dvs. 800 miljoner kronor utöver regeringens förslag. För år
2002 bör anslaget uppgå till 25 987 miljoner kronor (+ 900 miljoner
kronor) och för år 2003 till 27 078 miljoner kronor (+ 1000 miljoner
kronor).</pre><pre>5.45 UO 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
5.46
Tabell 27: (2001 2002 2003 )</pre><pre>De svenska bönderna tvingas arbeta med betydligt högre kostnader än till
exempel de danska och finska bönderna. De högre kostnaderna kan bland
annat härledas till att de svenska bönderna betalar högre skatter och
avgifter än konkurrenterna i andra länder. Svensk jordbruksnäring måste
ges ekonomiskt likvärdiga konkurrensvillkor jämfört med
jordbruksnäringen i till exempel Finland och Danmark. Det är viktigt att
förbättra lantbrukets konkurrenskraft.</pre><pre>När miljöersättningsprogrammen samt andra kompletterande åtgärder
slogs samman till en landsbygdsagenda i en särskild landsbygdsförordning
erhöll Sverige en mycket dålig tilldelning av EU-resurser. Sveriges till-
delning av EU-medel blev cirka 1 300 miljoner kronor/år. För svensk del
innebär det att vi förlorar cirka 500 miljoner kronor/år i utebliven EU-
finansiering. Konsekvenserna kan bli att ambitionen i det svenska
miljöprogrammet för jordbruket måste dras ned. Detta innebär minskade
möjligheter att hålla landskapet öppet och därmed bevara den biologiska
mångfalden i jordbrukslandskapet. Vidare innebär det att konkurrens-
förhållandet för svenska bönder och den svenska landsbygden försämras
ytterligare. Det finns anledning att konstruktivt verka för att hitta en lösning
som innebär att den skadan minimeras. Centerpartiet avser att positivt
medverka för att hitta en sådan lösning. Därför tillför vi medel till utgifts-
området.</pre><pre>Regeringen och riksdagens vänstermajoritet har valt att förskjuta ut-
betalningar av arealersättningen motsvarande 3 700 miljoner kronor. Detta är
givetvis mycket beklagligt med hänsyn till det ekonomiskt ansträngda läget
för det svenska jordbruket. Risken är uppenbar att en del jordbruksföretag
hamnar på obestånd. Varje månads försening av utbetalningen innebär ett
ekonomiskt avbräck som omräknat i ränteintäkter motsvarar 20 miljoner
kronor. Den årliga fördröjningen med två månader kostar alltså det svenska
jordbruket 40 miljoner kronor. Vi har föreslagit att staten ska kompensera
jordbrukarna för eventuella kostnader på grund av fördröjningen. Center-
partiet har tidigare också föreslagit att en statlig lånegaranti ska utfärdas
för
jordbrukare som på grund av försenade utbetalningar får likviditetsproblem.
Tyvärr har våra förslag avvisats av riksdagen. Vi anser fortfarande att våra
krav är berättigade.</pre><pre>Centerpartiet är kritiskt till att ersättningen för produktionsbortfall vid
epizootiutbrott bara är 50 procent. Det finns en risk att icke-seriösa
lantbrukare försöker dölja sjuklighet hos djur. Centerpartiet anser att det är
mer korrekt att utforma ersättningsreglerna så att förebyggande arbete
stimuleras. Ersättningsnivåerna bör kopplas till om djurägaren anslutit sig till
ett kontrollprogram eller inte. Ersättning bör utgå till 100 procent för
besättningar som är anslutna till kontrollprogram som drabbats av epizooti-
utbrott. Ersättning bör utgå med 70 procent för besättningar som inte är
anslutna till kontrollprogram. Centerpartiet avsätter medel för att detta ska
kunna realiseras.</pre><pre>Det är viktigt att det ges klara signaler om stödet till energiskogsodling.
Centerpartiet är villigt att medverka till detta. Vi avsätter därför 10 miljoner
kronor/år till fortsatt stöd för energiskogsodling.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 14 439 miljoner kronor avsätts till UO
23 år 2001, dvs.  775 miljoner kronor utöver regeringens förslag. För år
2002 bör anslaget uppgå till 14 629 miljoner kronor (+ 775 miljoner
kronor) och för år 2003 till 14 712 miljoner kronor (+ 775 miljoner
kronor).</pre><pre>5.47 UO 24 Näringsliv
5.48
Tabell 28: (2001 2002 2003 )</pre><pre>De resterande medlen från den s. k. Östersjömiljarden har flyttats över
från utgiftsområde 24 till utgiftsområde 7. Enligt en kartläggning som
riksdagens utredningstjänst gjort på näringsutskottets begäran
förekommer besvärande brister i hanteringen av Östersjömiljarderna.
Centerpartiet menar att resultatet av dessa 550 miljoner kronor blir bättre
genom att stödja den utveckling som pågår i Östersjöländerna. För att ett
sådant stöd emellertid ska komma till sin rätt kan det inte fortsätta att
utgå under dessa former, utan bör därför slussas över till UO 7 och
tillföras det ordinarie Central- och Östeuropastödet.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 2 897 miljoner kronor avsätts till UO
24 år 2001, ramen för utgiftsområdet 24 minskas med 300  miljoner år
2001. För år 2002 bör anslaget uppgå till 2 727 miljoner kronor (-250
miljoner kronor) och för år 2003 till 2 895 miljoner kronor (inga
förändringar).</pre><pre>5.49 UO 25 Allmänna bidrag till kommunerna
5.50
Tabell 29: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och
landsting. Centerpartiet anser att kommunerna behöver ett tillskott utöver
de medel regeringen anslår för att kunna genomföra en kvalitetssatsning
inom skolan. Tillskottet bör vara 500 miljoner kronor 2001, 1 500
miljoner kronor 2002 och 2 000 miljoner kronor 2003.</pre><pre>Centerpartiet föreslår i denna motion dessutom en rad åtgärder som får
ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Dessa effekter regleras i enlig-
het med finansieringsprincipen.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 102 370 miljoner kronor avsätts till
UO 25 år 2001, dvs. 520 miljoner kronor utöver regeringens förslag. För
år 2002 bör anslaget uppgå till 103 927 miljoner kronor (+ 2 100
miljoner kronor) och för år 2003 till 107 285 miljoner kronor (+3 100
miljoner kronor).</pre><pre>5.51 UO 26 Statsskuldsräntor m.m.
5.52
Tabell 30: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Området omfattar utgifter för räntor på statsskulden och oförutsedda
utgifter. Centerpartiet föreslår en ökad utförsäljning av statliga företag
under den kommande perioden med brutto 70 miljarder mer per år än vad
regeringen räknar med. Då Centerpartiet avser att använda delar av
utförsäljningen av Telia AB till att finansiera utbyggnaden av en digital
infrastruktur blir det årliga nettot av utförsäljningarna 50 miljarder per år
under treårsperioden. Det förbättrade saldo som därvid uppstår på
statsbudgeten innebär lägre statsskuld och därmed lägre
statsskuldsräntor. Då Centerpartiet har ett positivt budgetsaldo även efter
aviserade skattesänkningar minskar även detta statsskuldsräntan. Den
positiva ränteeffekten till följd av detta gör att ramen enligt regeringens
redovisade känslighetskalkyler kan minskas med 1 050 miljoner 2001
och åren därefter med 3,5 respektive 5,2 miljarder kronor.</pre><pre>Centerpartiet föreslår således att 68 220 miljoner kronor avsätts till UO
26 år 2001, dvs. 1 050 miljoner kronor mindre än regeringens förslag.
För år 2002 bör anslaget uppgå till 62 170 miljoner kronor (-3 500
miljoner kronor) och för år 2003 till 53 370 miljoner kronor (-5 200
miljoner kronor).</pre><pre>5.53 UO 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
5.54
Tabell 31: (2001 2002 2003 )</pre><pre>Centerpartiet gör samma bedömning av anslagsbehovet som regeringen för
UO 27.</pre><pre>6 Intäkter</pre><pre>6.1 Skatter</pre><pre>Centerpartiet har en långsiktig målsättning att sänka skattetrycket till
samma nivåer som jämförbara OECD-länder. Sänkningen ska ske i takt
med vad ekonomin medger. Med hjälp av den goda konjunkturen finns
det nu möjlighet att sänka skattetryck och utgiftskvot och ändå låta
statens utgifter vara realt oförändrade.</pre><pre>Skattesänkningar i en högkonjunktur måste noga avvägas så att inte
inflationen skjuter fart. En skattesänkning som leder till höjd inflation
tvingar
Riksbanken att höja sin styrränta för att dämpa inflationen. Resultatet kan i
slutändan bli att människor som fått sänkt skatt ändå inte får mer pengar kvar
i plånboken om exempelvis kostnaden för villalånen stiger. För ekonomin i
stort kan inflationsdrivande skattesänkningar vara rent kontraproduktiva om
de leder till att högkonjunkturen vänds till en lågkonjunktur. Vår slutsats blir
att inflationsdämpande skattesänkningar som sänkt arbetsgivaravgift och
sänkt fastighetsskatt bör ges störst tyngd den närmaste tiden.</pre><pre>Skattesamtalen mellan samtliga partier, som i realiteten har varit av-
somnade under lång tid, är nu också  formellt avslutade. I sak är detta att
beklaga. Breda lösningar med brett politiskt underlag behövs. Det gäller inte
minst energibeskattningen, där intressenterna i värmesektorn och i närings-
livet i övrigt är beroende av auktoritativa besked om den framtida energi-
beskattningen för sina långsiktiga investeringsbeslut. En komplicerande
faktor i detta såväl som i andra skattesammanhang är den budgetsamverkan
regeringen har med samarbetspartierna v och mp. Detta låser möjligheterna
för konstruktiva, förtroendefulla skattesamtal med bredare partipolitisk
grund.</pre><pre>Tack vare en god konjunktur och återhållsamhet inom utgiftsområdena
finns i Centerpartiets budget utrymme för skattesänkningar om 25 miljarder
2001, 50 miljarder 2002 och 75 miljarder 2003. Vi gör inga preciseringar för
enskilda skattesänkningar utan redovisar en inriktning där vi prioriterar sänkt
inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare samt sänkt skatt på före-
tagande och boende.</pre><pre>- Fastighetsskatten. Centerpartiet avser inte att realisera den av
regeringen beräknade inkomstförstärkningen om 8 miljarder kronor, som
följer av att taxeringsvärdenas nuvarande frysning upphör från och med
2001. Skattesatsen bör sänkas under perioden.</pre><pre>- Sänkta arbetsgivaravgifter. Vi föreslår sänkta arbetsgivaravgifter med
störst sänkning för småföretagen, i enlighet med den metod som användes
under förra mandatperioden. Vi kompenserar också offentlig sektor för ett
förlängt ansvar för de anställdas sjukperiod genom att sänka arbets-
givaravgiften  med 0,7 procentenheter.</pre><pre>- Höjt grundavdrag. Centerpartiet verkar för sänkt inkomstskatt för
människor med vanliga inkomster. Vi förespråkar en varaktig lösning för
sänkta inkomstskatter genom höjt grundavdrag för människor med små
eller medelstora inkomster. Det ger också pensionärer och studenter del av
en skattesänkning.</pre><pre>- Höjt reseavdrag. Avdragsrätten för arbetsresor med bil bör höjas.</pre><pre>- Ryggsäcken.  Sveriges bönder kompenseras för konkurrenshämmande
punktskatter.</pre><pre>- RUT-avdrag. Skattereduktion på 50 procent av arbetskostnaden på
hushållsnära tjänster som utförs i hemmet med ett belopp upp till 20 000
kronor per hushåll och år.</pre><pre>- Avskaffa dubbelbeskattningen.</pre><pre>- Utfasad förmögenhetsskatt. Förmögenhetsskatten bör stegvis fasas ut
med slopad sambeskattning som första steg.</pre><pre>- Reformerad energibeskattning.</pre><pre>Riksdagen bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
skattepolitiken</pre><pre>6.2 Försäljningar</pre><pre>Kostnaden för statsskulden fungerar som en gökunge i statsbudgeten.
Den tränger ut andra mer angelägna utgifter. Det kapital som just nu
finns uppbundet i en rad statliga bolag skulle kunna göra mycket större
nytta på andra håll. Då inkomster av utförsäljningar är av
engångskaraktär lämpar de sig utmärkt för att betala av på statsskulden.
Regeringens prognos pekar på att statsskulden vid 2000 års utgång
uppgår till 1 256 miljarder kronor, vilket motsvarar 60 procent av BNP.
Prognosen för statskuldsräntan pekar på att vi kommer att betala 93,4
miljarder i ränta under innevarande år. Räntan på statsskulden motsvara
därmed cirka 13 procent av de totala utgifterna inom statsbudgetens 27
utgiftsområden.</pre><pre>Genom att sälja ut statliga bolag och använda inkomsterna till att amortera
på statsskulden kan räntan på statsskulden minskas rejält. Staten kan då
använda resurser till andra områden än räntebetalningar. Förutom att av-
betalningar på statsskulden leder till minskade räntekostnader så finns det en
moralisk aspekt i att minska statsskulden. Kommande generationer ska inte
behöva lida för att Sverige tidigare levt över sina ekonomiska tillgångar.</pre><pre>Riksdagen har gett regeringen ett bemyndigande att sälja ut högst 49
procent av Telia AB. Centerpartiet anser att regeringen skall bemyndigas av
riksdagen att avyttra hela sitt aktieinnehav i Telia AB. I Centerpartiets
budgetalternativ räknar vi med att de resterande 51 procenten utöver
regeringens bemyndigande säljs ut under perioden 2001 till 2003. En av-
yttring av ägandet kan göras genom att privatpersoner erbjuds aktien före
institutionella placerare och att posterna kan göras så små att många tycker
sig kunna ta del av erbjudandet. På detta sätt kan Telia bli en "folkaktie".</pre><pre>Centerpartiet anser att en del frigjorda medel från avyttringen av Telia AB
bör avsättas för en modern digital infrastruktur. Detta kan göras genom att
delar av Telia Nät bryts ut vid en försäljning och att detta bolag förfogar över
en del av försäljningssumman för att kunna handla upp ett finmaskigt fiber-
nät. Vi avser att under perioden 2001 till 2003 totalt avsätta 60 miljarder av
medlen från avyttringen av Telia AB till den digitala infrastrukturen.  Övriga
medel från avyttringen av Telia AB används för att betala av statsskulden.</pre><pre>Läkemedelsdistributionen har varit föremål för ett flertal utredningar. I
Läkemedelsdistributionsutredningens betänkande Läkemedel i vård och
handel (SOU 1998:28) presenteras bl.a. en modell för konkurrensutsättning
och utförsäljning av enskilda apotek. Centerpartiet anser att det finns stora
rationaliseringsvinster att göra genom att avveckla Apoteksbolagets mono-
polställning. Vi räknar med att det ger intäkter om cirka 130 miljoner för
2001, 450 miljoner år 2002 och 500 miljoner för år 2003. Centerpartiet anser
att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag om konkurrens-
utsättning och utförsäljning av enskilda apotek.</pre><pre>Vi anser vidare att förutom Telia och Apoteksbolaget kan utförsäljning
exempelvis gälla del av den mark som finns i det statligt ägda bolaget
Sveaskog, Merita Nordbanken,  Vasakronan, SAS och Sturups flygplats.
Sammantaget föreslår Centerpartiet en i förhållande till regeringen ökad
utförsäljning av statlig egendom med 70 miljarder per år under perioden
2001 till 2003. Som följd av att 20 miljarder av medlen från avyttringen av
Telia AB årligen avsätts till den digitala infrastrukturen beräknar vi ränte-
effekter för en ökad utförsäljning om 50 miljarder per år.</pre><pre></pre><pre>
Tabell 32: (Beräkning av statsbudgetens saldo och )</pre>
<h2>7 Hemställan</h2>
<pre>7 Hemställan</pre><pre>Med hänvisning till det anförda hemställs</pre><pre>1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den eko-
nomiska politiken i enlighet med vad i motionen anförts,</pre><pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn och tillämpning av budgettak och
redovisningsprinciper,</pre><pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en kvalitetssatsning på skolan,</pre><pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hälsa och livskvalitet,</pre><pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hälso- och sjukvård,</pre><pre>6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en familjepolitisk
reform som syftar till att ge föräldrar valfrihet och mångfald i barn-
omsorgen i enlighet med vad i motionen anförts,</pre><pre>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en reformerad arbetsmarknadspolitik,</pre><pre>8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om livskraft i hela landet,</pre><pre>9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om goda villkor för företagandet,</pre><pre>10.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansieringen av en utbyggnad av IT-infra-
strukturen,</pre><pre>11.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vägarna,</pre><pre>12.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rättsväsendets inriktning,</pre><pre>13.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen på biståndet,</pre><pre>14.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges relation till EMU,</pre><pre>15.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om globalt miljöansvar,</pre><pre>16.  att riksdagen fastställer utgiftstaken för staten inklusive ålders-
pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 781 miljarder kronor
år 2001, 799 miljarder kronor 2002 och 815 miljarder kronor 2003,</pre><pre>17.  att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområdena 1-27 åren 2001-2003 som riktlinjer för
regeringens arbete i enlighet med vad i motionen anförts,</pre><pre>18.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattepolitikens inriktning.</pre>
<p class="MotionarLista">
<pre>Stockholm den 28 april 2000</pre>
<pre>Lennart Daléus (c)</pre>
<pre>Agne Hansson (c)</pre>
<pre>Birgitta Carlsson (c)</pre>
<pre>Margareta Andersson (c)</pre>
<pre>Rolf Kenneryd (c)</pre>
<pre>Kenneth Johansson (c)</pre>
<pre>Lena Ek (c)</pre>
</p>

<LINK href="/debatt/dokument.css" type="text/css" rel="stylesheet">

	<label id="statussida"><br>
		<label id="div_debug" class="liten">

			<div id="divOCL" class="liten"></div></label></label>