Sollefteå garnison värd att bibehållas
Bakgrund
Inledningsvis vill jag instämma i den kommittémotion som Kristdemokraterna inlämnat med anledning av försvarspropositionen och avslagsyrkandet på denna proposition. Föreliggande motion är skriven utifrån det fall att avslagsyrkandet på propositionen avvisats och den utmynnar i ett yrkande om att Sollefteå garnison med Ångermanlandsbrigaden, NB21, och Norrlands trängkår, T3, skall behållas.
Det främsta argumentet för ett behållande av Sollefteå garnison är det koncept för totalförsvarsregionen som tagits fram i Sollefteå. Till detta kommer kostnader för redan gjorda investeringar på ca 350 milj. kr. sedan 1993, kostnader för en flyttning av T3 till Östersund, nödvändiga investeringar i Östersund samt de kostnader som krävs för att skaffa ersättningsjobb i Sollefteå. Den sammanlagda kostnaden för allt detta kan komma att närma sig eller till och med överstiga 1 000 miljoner kr.
Den förvåning, ilska, vanmakt, frustration, vrede och uppgivenhet som jag mött över dessa nedläggningsplaner är mycket stor.
Tilltron till oss politiker minskar när de som har det yttersta ansvaret inte verkar lyssna eller vilja svara på de många berättigade frågor som ställs. Både vi som riksdagsledamöter och väljarna bör kunna få svar, och när vi inte får det undrar vi vad som är fel.
Om man jämför regeringens förslag med givna riktlinjer ser man att det inte stämmer på flera punkter.
Rationella produktionsförutsättningar
Styrgruppen anser att Sollefteå har de mest rationella produktionsförut- sättningar med närhet till skjutfält och övningsområde vilket såväl ekonomiskt som miljömässigt är stor fördel. Alla byggnader ligger på ett ställe. För att få samma förutsättningar i Östersund krävs omfattande investeringar. Övnings- och skjutfält har inte förutsättningar att uppnå Sollefteås standard bl.a. därför att man har ca 12 km mellan regemente och skjutfält. Dessutom har man sina byggnader på tre ställen.
Sollefteå har börjat specialisera sig på totalförsvar med internationell inriktning i samarbete med närbelägna Sida-Sandö och hundskolan.
Skolan i Sandö är dessutom den enda räddningsverksskolan med internationell profil. I regionen finns dessutom Totalförsvarets Skyddsskola (Umeå), landets enda resurs på det området.
Långsiktiga produktionsförutsättningar
I Sollefteå finns inga konkurrerande intressen när det gäller förutsättningar till bibehållande eller utökning av kasernområde eller övnings- och skjutfält. Omgivningen består av tre stora markägare som alla är positiva till försvarets behov.
I Östersund är kasernområdet inte lika avskilt från övrig stadsmiljö. Mark- ägarstrukturen runt övnings- och skjutfält är mycket mera komplicerad med många markägare som har olika viljor. Detta innebär svårigheter vid behov av utökning.
Ekonomiska aspekter
På grund av ovanstående redovisade produktionsförutsättningar har Sollefteå lägre utbildningskostnader än Östersund. I Sollefteå är investeringskostnaderna för rationell utbildning i stort sett redan tagna. Ca 350 miljoner kronor har satsats sedan 1993. Kvarstående investeringsbehov är ca 50 miljoner kronor för tillbyggnad av miloverkstad och löpande underhåll av kanslihus. Detta torde kunna sparas in genom att inte flytta T3.
I Östersund har man redovisat kostnadsberäknade investeringar på ca 130 miljoner kronor samt ytterligare ett antal ej redovisade investeringsbehov.
Kaserner och militärrestaurang har påpekanden från generalläkaren. Erfarenheter från Sollefteå pekar mot investeringsbehov i Östersund på kanske omkring 350 miljoner kronor.
Regionalpolitiska aspekter och hänsyn till försvarsmakts- beroende
Man brukar räkna med att det kostar mellan 0,5 till 1 miljon kronor per nytt arbetstillfälle man skapar. För Sollefteås del handlar det då om mellan 250 och 500 miljoner kr för de ca 480 personer som blir arbetslösa vid en nedläggning av Sollefteå garnison. Det motsvarar var 10:e av de 5 000 i Sollefteå i arbetsför ålder. Jämfört med Göteborgsförhållanden vore det som att lägga ner VOLVO två gånger.
Miljöpolitiska aspekter
I Sollefteå åker man genom kaserngrinden och är direkt ute på egen mark med övnings- och skjutfält. Detta betyder mycket liten miljöpåverkan både vad gäller buller, störning i civiltrafiken och avgasutsläpp. På egna vägar kommer man till miljötillståndsprövat skjutfält som är lätt att utvidga vid behov.
I Östersund måste man åka minst 12 km (beroende på vilket kasernområde man befinner sig i) till stor del i civil trafik för att komma till skjutfältet som inte är miljötillståndsprövat.
Ett oförsvarligt slöseri
Ovanstående är några exempel på hur man valt att inte följa de riktlinjer som satts upp. Varför har man valt att inte göra det?
Det tragiska med en nedläggning av Sollefteå garnison förutom det mång- hundramiljonerslöseri det skulle innebära vore att det fina totalförsvars- koncept som man tagit fram för regionen inte skulle få möjlighet att tillvara- tas och vidareutvecklas. Ett koncept som ligger väl i tiden när det gäller att utveckla samarbetet mellan civila och militära krafter, t.e.x när det gäller internationella insatser. I ett internationellt perspektiv kan man se en tydlig utveckling mot en ökad integrering av militära och civila insatser i olika sammanhang.
Regeringens proposition betonar mycket tydligt de internationella insatsernas betydelse. Naturligt hade då varit att även ta tillvara den unika kompetens som finns i Sollefteå och Ådalen. På tre av de fyra ställen där Statens Räddningsverk finns har man behållit näraliggande garnison, men inte Sollefteå, som dessutom är den enda i Norrland.
Trots allt detta föreslår regeringen en nedläggning av Sollefteå!
Förutsättningarna för samverkan med övriga delar av totalförsvaret bör naturligtvis påverka valet av de garnisoner som efter nästa års försvarsbeslut skall arbeta vidare in i 2000-talet.
En ökad samverkan mellan militära och civila delar av totalförsvaret är framtidens melodi.
Regionen i anslutning till Sollefteå är unik vad avser möjligheter till samordning inom totalförsvaret vad gäller den militära och civila sidan.
I flera avseenden har redan ett samarbete inletts mellan garnisonen i Sollefteå och Räddningsverket på Sandö.
Tyvärr har regeringen i sitt förslag valt att ställa garnisonerna i Östersund och Sollefteå mot varandra, NB5 i Östersund mot NB21 i Sollefteå. Det är enligt min bestämda uppfattning mer befogat att behålla NB21 och lägga ner NB5 i Östersund.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sollefteå garnison med Ångermanlands- brigaden, NB21 och Norrlands trängkår, T 3, skall bibehållas.
Stockholm den 9 december 1999
Jan Erik Ågren (kd)