Unika förutsättningar
Sveriges säkerhetspolitiska läge har förbättrats och det finns en bred politisk enighet om att försvarsmaktens internationella engagemang ska utökas och att minröjning ska prioriteras. Vi instämmer i att den svenska minröjningskapaciteten är av största vikt. Detta av flera skäl:
För det första fortsätter världens landminor att lemlästa civila och försvåra återuppbyggnad i tidigare krigshärjade stater. Minorna utgör en humanitär katastrof, som varje år dödar eller lemlästar drygt 20.000 människor. Barn som leker, bonden som plöjer eller kvinnan som hämtar vatten. Ingen går säker för dessa "hidden killers", som också har indirekta konsekvenser. Utan minorna skulle jordbruksproduktionen kunna öka med upp till 200 % i Afghanistan och 135 % i Kambodja.
För det andra är minröjningskapacitet en av de tre kompetensområden som FN efterfrågar från Sverige vid internationella insatser.
För det tredje har Sverige en unikt bred och högt utvecklad teknik både för att identifiera och för att röja minor.
Förutsättningarna för att, i samarbete med Sida, utöka Försvarsmaktens och Räddningsverkets minröjningskapacitet är alltså mycket goda.
För knappa anslag
Under 1998 satsade försvarsmakten, enligt egna uppgifter, cirka 70 miljoner kr på att utföra och förbereda minröjningsarbete i anslutning till Sveriges internationella insatser. Detta avsåg i huvudsak 10 miljoner kr till FOAs forskning, 40 miljoner kr för en svensk ammunitions- och minröjningsbataljon i Bosnien, 10 miljoner kr för minröjningsinsatsen i Västsahara samt sju miljoner kr för främst utbildning vid minröjningscentret i Eksjö. Försvarsmaktens sammanlagda satsning motsvarade 0,17 procent av försvarsanslaget. Det är inte mycket för en verksamhet som sägs ha "främsta prioritet".
Dags för öronmärkning
Enligt vår mening bör regeringen eller riksdagen öronmärka en procent av försvarsmaktens samlade materielinköp för att utveckla den svenska kapaciteten att identifiera och röja landminor. Då skulle försvarsmakten satsa tre gånger mer, cirka 200 miljoner kr om året, på en verksamhet som både räddar liv och bidrar till återuppbyggnad av krigshärjade stater.
Det är mycket positivt att Räddningsverket under 1999 börjat bygga upp en egen kapacitet att röja minor och att verket dessutom stödjer forskning och teknisk utveckling på området. Det lovar gott för framtiden och vi förutsätter att Räddningsverket ges nödvändiga resurser för att fullfölja detta arbete.
Fortsatt utveckling
Sverige har en bred och delvis unik kompetens inom minröjningsområdet, som omfattar grundforskning om minornas molekylvandring, levande minhundar, utveckling av en konstgjord hundnos, utveckling av multisensor och maskinella minröjningssystem. Dessutom samordnas det svenska minröjningsengagemanget av SWEDEC i Eksjö. Behovet av ökade resurser är stort, på alla områden.
Försvarets forskningsanstalt, FOA, forskar om minsprängämnens molekyl- vandring, vilket är viktigt när man ska finna metoder för att undersöka om det finns minor i ett område. Ett motsvarande arbete utförs i Norge, och det vore önskvärt att forskningen samordnades.
Hundar och konstgjord hundnos
FNs minröjningsarbete fokuseras alltmer på "area reduction". Det betyder att identifiera områden som är fria från minor och att samtidigt avgränsa de verkliga minfälten. Med hjälp av en sådan utrustning kan nämligen minröjarna "ge land tillbaka till lokalbefolkningen".
Försvarets Hundtjänstcentrum utbildar minhundar, både i Sverige och i Kambodja. Hunden är en mycket bra hjälp för att identifiera var det finns - och inte finns - minor. Också Hundskolan i Sollefteå dresserar minhundar. Det finns all anledning att fortsätta satsningen på levande hundar.
Arbetet med minhundar är inte oproblematiskt. Hundarna ska tränas, de kan ta fel och de orkar bara arbeta i kortare perioder. Därför pågår det också ett arbete med att utveckla tekniker som efterliknar hundens egenskaper.
Örebroföretaget Biosensor Applications utvecklar en biosensor, en s.k. konstgjord hundnos. Biosensorn kan enligt flera militära och tekniska experter leda till ett stort genombrott för arbetet med att identifiera var det finns minor.
Den norska minkoordinatören Bjarne Haugstad framhöll under ett möte med sina nordiska kollegor i februari 1998 att "denna biosenor var den som hade utvecklats längst i världen och att den har en mycket hög potential". I de svenska mötesanteckningarna kan man också läsa: "Norge föreslog att man från svensk sida snarast skulle inleda förhandlingar med Biosensor Applications AB om vad som krävs för att fortsätta en utveckling." Under 1999 fattade Räddningsverket beslut om att beställa två prototyper av systemet och att dessutom finansiera omfattande tester av systemet. Det betyder, i praktiken, att Sverige har svarat positivt på det norska förslaget. Frågan blir hur Norge och de övriga nordiska länderna ställer sig. Det vore enligt vår mening önskvärt att de nordiska länderna utvecklade sitt samarbete inom minröjningsområdet och det ligger nära till hands att detta samarbete bland annat omfattar den fortsatta utvecklingen av den konstgjorda hundnosen.
Multisensor
För att snabbare och med större säkerhet kunna lokalisera minor utvecklas nu multisensorer, som integrerar olika typer av sensorer. Det finns ett stort behov av en effektiv multisensor för minröjningsarbetet, både vid humanitär minröjning och vid minröjning i samband med fredsbevarande insatser. Försvarets forskningsanstalt, FOA, har lett ett projekt med att utveckla en multisensor bestående av biosensorn från Biosensor Applications, en metalldetektor från Celsius Tech Electronics och en markradar som utvecklas av FOA. Ett annat multisensorprojekt drivs nu vidare av Celsius.
Mekanisk minröjare
Bofors har färdigställt en mekanisk minröjare som kan liknas vid en stor jordfräs, Mine-Guzzlern. Det finns ett behov av mekaniska minröjare både inom den humanitära minröjningen och för den svenska snabbinsatsstyrkan. Dessutom har företaget Countermine Technologies i Södertälje utvecklat en liknande jordfräs, som också bör ges tillfälle att testas och utvärderas. Svenska myndigheter bör också bistå svenska företag vid marknadsföringen av deras minröjningsfordon.
Internationellt minröjningscenter
SWEDEC. Den 1 juli 1997 inrättades Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum (SWEDEC) i Eksjö, som nu samordnar försvarsmaktens minröjningsinsatser. Inom SWEDEC förs en diskussion om att bygga en anläggning för att testa och jämföra olika minröjningssystem, både svenska och utländska. Det skulle gallra fram de mest effektiva systemen och också kunna göra SWEDEC till ett internationellt centrum i detta hänseende. Vi anser att de nödvändiga resurserna bör beviljas för detta ändamål.
Behovet av ökade resurser till den svenska minröjningskapaciteten är alltså mycket stort och det krävs ett målmedvetet politiskt initiativ för att säkerställa att Försvarsmaktens egna prioriteringar inte lägger hinder i vägen för detta viktiga arbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utöka Försvarsmaktens minröjningsförmåga som en del av Sveriges internationella insatser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underlätta för Räddningsverket att fullfölja sina planer på att bygga upp en egen minröjningskapacitet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att främja det nordiska samarbetet kring min- röjning, exempelvis avseende samordnad forskning om minornas molekylvandring och gemensam delfinansiering av utvecklingsarbetet med den konstgjorda hundnosen.
Stockholm den 4 oktober 1999
Lars Ångström (mp)
Gustaf von Essen (m)
Eva Zetterberg (v)
Ingrid Näslund (kd)
Rigmor Ahlstedt (c)
Runar Patriksson (fp)