Kampen mot minorna har varit lång och intensiv men vi har idag kommit
långt genom nationella och internationella beslut. Att få ett förbud mot
minor var ett steg i arbetet. Ett annat steg har varit arbetet för att skapa
kompetens för att röja och desarmera minorna. Den 16 september 1996
lade vi en motion i Sveriges riksdag om behovet av ett
minröjningscentrum och lämplig lokaliseringsort, Eksjö. Jag har även
kunnat se steget med ett Minröjningscentrum i Eksjö förverkligas och
utvecklas till något positivt. Nu behöver vi utreda vad vi kan göra för att
vara en resurs på den mjuka sidan, vård omsorg och rehabilitering samt
kompetensuppbyggnad. Ansvaret för minfrågan måste breddas till att
omfatta delar som ligger inom Socialdepartementets ansvarsområde.
Den 1 mars 1999 trädde den så kallade Ottawakonventionen i kraft.
Konventionen är det starkaste juridiska redskap vi har för att komma till rätta
med den humanitära katastrof som förekomsten av minor utgör. Hittills har
35 länder skrivit på avtalet, 84 har ratificerat konventionen, men än fler
länder har kommit att påverkas.
Ottawakonventionen utgör det ramverk som uppmanar stater att göra sitt
yttersta för att röja de uppskattningsvis 70 miljoner minor som finns utlagda i
tidigare konfliktområden och för att stödja de 300 000 människor som lever i
sviterna av en minolycka.
Sverige är världens femte största bidragsgivare till humanitär minröjning.
Sedan två år finns inom totalförsvaret ett nationellt kompetenscenter,
SWEDEC, för minröjning. Räddningsverket har tagit in minröjningskompo-
nenter i verkets återuppbyggnadsprojekt i konfliktdrabbade områden. Om-
kring 70 personer har utbildats på SWEDEC för att ingå i en personalpool för
internationella minröjningsuppdrag. Inom industrin sker, slutligen, en
omfattande teknikutveckling för humanitär minröjning.
När det gäller Ottawakonventionens humanitära huvudpelare, stödet till
minornas offer, brister det i det svenska engagemanget. Det svenska engage-
manget för minornas offer begränsas till att vara en del av det generella stöd
som årligen utbetalas till Internationella Röda korskommittén, ICRC.
Trots att Ottawa-konventionen uppmanar stater, som har möjligheter
därtill, att tillhandahålla hjälp, så har den svenska regeringen inte vidtagit
någon åtgärd på området med hänvisning till konventionens ikraftträdande.
Det behövs slutligen också tas steg för att öka den svenska förmågan att
tillhandahålla hjälp i mindrabbade länder.
En möjlighet att öka den svenska förmågan och beredskapen för att
tillhandahålla hjälp i mindrabbade länder är att inrätta ett nationellt kompe-
tenscenter för stöd till minornas offer. Ett sådant center borde ha som uppgift
att dels utbilda expertpersonal som är beredd att åta sig internationella upp-
drag, motsvarande SWEDECs personalpool, dels att samla och utveckla kun-
skap om fysisk, psykologisk och social rehabilitering, samt medicinteknik.
Ett sådant center bör vara en resurs för det internationella samfundet och
underlätta samordning av kunskap och resurser för vård och rehabilitering av
minskadade. Samarbetspartners som landsting och ortopedtekniska enheter
är värdefulla när det gäller att ta till vara ömsesidig kompetensuppbyggnad.
En lokalisering till Eksjö, i SWEDECs geografiska närhet, skulle innebära
viktigt erfarenhetsutbyte och möjliggöra samordningsvinster.
Den centrala delen i Ottawakonventionen för den här frågan är 3 § artikel 6
och den lyder som följer:
Varje part som har möjlighet till det ska tillhandahålla hjälp för vård,
rehabilitering samt social och ekonomisk återanpassning av minoffer och för
program för att höja medvetandet om minfaran. Sådan hjälp kan bland annat
tillhandahållas genom FN-system, internationella, regionala eller nationella
organisationer eller institutioner, Internationella Röda korskommittén,
nationella Röda kors- och Röda halvmåneföreningar och Internationella
Röda korsfederationen, en enskild organisation eller bilateralt.
Det finns således en stor frihet för Sverige att anordna detta på för oss
lämpligt sätt. Men texten är klar i vad som förväntas av oss. Hittills har
minfrågorna främst varit en fråga för försvaret och det utrikespolitiska
området men nu berörs andra områden mer direkt. Ansvaret vilar här inte
minst på Socialdepartementets område.
Med anledning av Ottawakonventionens ikraftträdande bör en översyn av
konsekvenserna för Sveriges vidkommande ske. Det är också angeläget att
ett nationellt kunskapscentrum för vård och omsorg samt kunskapsupp-
byggnad kring minproblematiken inrättas enligt ovan och att detta kunskaps-
centrum förläggs i geografisk närhet av SWEDEC i Eksjö.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn, kunskapscentrum och dess förläggning
samt kunskapsuppbyggnad.