Det beslut som snart ska fattas avseende försvarets framtid kommer att få
historiska konsekvenser. Detta gäller inte minst var frågan storskjutfältet
för svenska och internationella övningar ska ligga.
Mitt under brinnande krig 1943 beslutade riksdagen att anlägga ett skjut-
fält vid Villingsberg i Kilsbergen. Den gången genomfördes beslutet mot
lokala och regionala intressen. Natur- och friluftsintresset för en ökande
befolkning runt Kilsbergen och i Örebroregionen kördes över. Kilsbergens
unika natur har alltid varit en tillflykt för befolkningen i Örebro län. Vid
skjutfältsetableringen bromsades dessa möjligheter rejält.
När frågan om utbyggnad av Villingsberg blev aktuell på 1960-talet
beslutades att ett skjutfält skulle anläggas vid Trängslet i Särna, idag inom
Älvdalens kommun. I och med den etableringen skapades ett komplett skjut-
fält och utbildningscentrum, mitt i vildmarken. Riksdagens beslut 1961 inne-
bar också att Artilleriets skoldelar i Villingsberg skulle flyttas till det nya
skjutfältet i Älvdalen. Som artilleriskjutfält användes Älvdalens skjutfält
första gången i början av mars 1967, då övningar med 2 500 deltagare
genomfördes.
Skutfältets totala yta uppgår till 54 000 hektar och uppfyller alla högt
ställda krav på miljöhänsyn. Älvdalsfältet är med sin placering och storlek i
en öde vildmark, unikt i hela Europa. Höjdskillnaderna inom fältet är
avsevärda - från Österdalälvens nivå 423 m ö h till lågfjället Storvarden 821
m ö h. Det geografiska läget med bistert klimat kännetecknas av långa kalla
vintrar med djupt snötäcke och korta svala somrar. Idealiska förhållanden för
vinterövningar. Trots alla dessa möjligheter är avståndet till Dalabrigaden
vid I 13 i Falun inte långt.
När nu frågan om framtidens övningsfält åter är aktuell talar allt för att
Kilsbergens natur- och miljövärden måste värnas för kommande genera-
tioner. En fortsatt satsning på Älvdalsfältet blir då en naturlig följd av
tidigare fattade beslut. Den folkliga förankringen och uppslutningen kring
Älvdalen är total. Inga intressekonflikter för fortsatt utveckling av fältet
föreligger. Här finns utrymme och alla välkomnar en utökad verksamhet,
som kan skapa arbetstillfällen i en bygd som avfolkas. Resurserna och kapa-
citeten i Älvdalen gör att när man väl kommit dit, behövs inga ytterligare
transporter. Man kan öva alla de moment som krävs i ett modernt försvar.
Geografiskt ligger Älvdalsfältet i närheten av det skjutfält som planeras på
den norska sidan. I Norge är den lokala opinionen stark mot skjutfältet, bl a
med tanke på miljöproblemen.
I det nordiska samarbetets positiva anda borde det vara möjligt att inleda
ett samarbete länderna emellan kring Älvdalsfältet. Initiativ till samtal i den
frågan bör snarast tas av regeringen.
Andra framtida möjligheter för en utveckling av Älvdalsfältet är PFF-
arbetet, "Partnerskap För Fred", där Sverige deltar. Det kan också handla om
samverkan inom katastrof och räddningstjänstområdet. När det gäller utbild-
ning och förberedelser kring fredsbefrämjande och humanitära insatser kan
Älvdalsfältets fysiska möjligheter vara en resurs. Under senare år har
försvarsmakten investerat mer än 30 miljoner kronor inom Älvdalsfältet,
medan nyinvesteringar måste göras om lokaliseringen sker till Villingsberg.
Med detta som bakgrund ter det sig som en naturlig följd av tidigare
fattade beslut, att den framtida satsningen på ett storskjutfält ska ske i
Älvdalen. Därtill kan det gärna ske i samarbete med Norge, övriga nordiska
länder samt andra länder som berörs av PFF-arbetet. Här finns det stora
utvecklingsmöjligheter till breddad verksamhet inom det internationellt
humanitära området.
Befintliga resurser skapade med skattemedel måste användas på rätt sätt -
resurser som dessutom ger arbetstillfällen i en region med arbetslöshet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en framtida satsning på ett storskjutfält i
Älvdalen.