Tidigare i år fattade riksdagen beslut om en ny inriktning av det framtida försvaret. En del i det beslutet behandlade antalet värnpliktiga under de kommande två åren. Riksdagen beslutade att antalet skulle ligga på ca 15 000 värnpliktiga per år under de kommande två åren. Antalet baseras på det behov som finns av värnpliktiga.
Vi håller med om att antalet värnpliktiga inte ska vara större än behovet, men vi anser också att den folkliga förankringen måste finnas kvar.
Erfarenhetsmässigt är plikttjänstgöring inom en kollektiv organisation som Försvarsmakten nyttig för det kommande vuxen- och arbetslivet. Försvars- maktens organisation kräver ordning och reda, självdisciplin, hänsynstagande och hjälpsamhet av individen för att enheten, gruppen, skall fungera på ett effektivt sätt också i fysiskt och psykiskt pressade situationer. Med en allmän tillämpad värnplikt kan ungdomar från olika miljöer och bakgrund (storstad- glesbygd, rik-fattig, svensk härkomst-utländsk härkomst) närma sig varandra i en verksamhet där individen måste underordna sig kollektiva in- tressen. På detta sätt kan invandrarungdomar få del av svenska nätverk, erhålla betyg och vitsord från sin tjänstgöring som senare kan presenteras för en blivande arbetsgivare. Det är ett bra sätt för alla ungdomar att visa ansvar för det samhälle de lever i. En allmän värnplikt kan inte lösa, men på ett bra sätt bidra till att lösa ett växande samhällspolitiskt problem.
Blir antalet lägre är vi oroliga för att vi går mot ett yrkesförsvar istället för ett för oss så självklart folkförankrat försvar. Tillsammans med hemvärnet och de frivilliga organisationerna utgör värnplikten beståndsdelarna i be- greppet folkförankring. Det är därför avgörande att vi håller fast vid allmän värnplikt och att så många som möjligt får möjlighet att genomföra sin värnplikt.
Vi motionärer anser att vi i framtiden nu inte låser fast oss vid ett antal på 15 000 värnpliktiga utan ser över behovet vid varje försvarsbeslutsperiod.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att behålla ett folkförankrat försvar.
Stockholm den 30 september 1999
Barbro Hietala Nordlund (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Per Erik Granström (s)