Mot bakgrund av försvarsdebatten som varit de senaste åren
är regeringens förslag till omfördelning inom ramen för
utgiftsområde 6 en smula märkligt. I stället för en påbörjad
bantning av det militära försvaret ser vi en ökning med 7 %,
till största delen beroende på att materielkostnaden får öka
med drygt 2 miljarder kronor.
I stället för en ökad satsning på det civila försvaret har regeringen överfört
pengar härifrån till materielsatsningarna. Område B: Vissa funktioner inom
civilt försvar minskar med 22 % eller drygt 500 miljoner kronor.
Vänsterpartiet menar att detta är en felaktig huvudinriktning som, även om
årets budget i viss mån kan kallas provisorisk, kommer att försvåra
omställningen längre fram. Det hade varit bättre att hålla omvandlingstrycket
uppe på materielsidan och ta det lite lugnare med neddragningarna på den
civila sidan. Det är visserligen sant att även den civila sidan kan spara en
del,
framför allt på skyddsrumssidan, i takt med att invasionsförsvaret överges,
men takten synes väl hög. Oförmågan att påbörja neddragningen på den
militära sidan är mycket besvärande.
Därför föreslår Vänsterpartiet en annan fördelning inom utgiftsområdet. Vi
vill öka anslaget till minröjning med 130 miljoner kronor. Till uppbyggnad
av en katastroffond vill vi anslå 300 miljoner kronor. Vi föreslår ett nytt
konto, Ersättning till fiskare som får upp krigsmateriel, där vi anslår 200 000
kronor. Medel tas från materielanslaget. Vi lägger särskilda motioner om
katastroffond och ersättning till fiskare.
Vänsterpartiet har länge krävt att det militära försvaret skall minskas till
förmån för andra verksamheter inom den offentliga sektorn. Den positiva
säkerhetspolitiska utvecklingen, som pågått under 1990-talet i Europa, har
gjort en minskning av det militära försvaret politiskt möjlig. Ett alltmer
medvetet säkerhetspolitiskt arbete har utvecklats och försvarsutgifterna för
Europas länder har successivt minskat.
1 Säkerhetsfrågor
Det är viktigt att hävda den svenska neutralitetspolitiken och
det är mycket viktigt att Sverige står utanför Nato. Vår
tradition av neutralitet innebär en rad förpliktelser som gör
Sverige lämpat som en fredsbevarande kraft. Det stärker
också vår trovärdighet när det gäller vår biståndspolitik. Vi
anser att de fredsskapande, fredsbevarande och
fredsframtvingande åtgärderna skall ske på OSSE:s och FN:s
uppdrag och under dessa organisationers ledning.
Vänsterpartiet kan under vissa förutsättningar i undantagsfall
acceptera att Nato kan ta ledningsansvaret för insatser med
FN-mandat. Men på sikt anser vi att FN:s rekonstruktion
också skall inkludera möjligheten och kapaciteten att leda
dessa missioner. De åtgärder, som nu sker för att öka
genomskinligheten och förtroendet mellan stater, kan
genomföras inom OSSE:s ram. Denna organisation kan ges
ett utökat mandat och tilldelas mer resurser i stället för att
man som nu satsar på PFF.
På OSSE:s årliga kongress i S:t Petersburg i juli 1999 fick den svenska
delegationen igenom några viktiga förslag till den gemensamma
slutresolutionen. Ett av förslagen hade följande lydelse:
18. Continues to support the idea of the creation of an OSCE Academy.
Issues addressed by such an Academy could include effective civilian-
military co-operation, election monitoring, refugee assistance and the
development of democratic institutions, as well as specific aspects relating to
conditions on the ground in particular locations. The accumulated
experiences of the OSCE and the OSCE Parliamentary Assembly could be
effectively utilized.
Förslaget innebär alltså en förstärkning av OSSE:s
kompetens som fredsbevarande och fredsfrämjande
organisation, genom att OSSE ges nya verktyg bl.a. i form
av den föreslagna akademin som alla ingående länder tyckte
var en bra idé. Men vad vi förstår krävs det ytterligare
initiativ och uppföljning för att resolutioner skall komma till
verkställighet. Vi föreslår därför att regeringen tar initiativ
till att stärka OSSE på olika sätt. Vad som ovan anförts bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
2 Minröjning
Vad gäller fredsbevarande och humanitära insatser har
minröjning en stor betydelse. Sverige har spelat en mycket
aktiv och positiv roll i arbetet för ett förbud mot anti-
personella minor. I Sverige finns stora kunskaper när det
gäller minröjning. Det finns kompetent personal som kan
arbeta med minröjning. Men behovet av minröjning runt om
i världen är oerhört stort. Förutom att minorna är farliga för
människor långt efter det att ett krig avslutats utgör de ofta
en hämsko för att internflyktingar efter en fredsuppgörelse
skall kunna återvända hem. Minorna medför också att stora
arealer av odlingsbar mark blir liggande obrukad. Om vi
verkligen vill prioritera minröjning i olika delar av världen
måste vi öronmärka resurser, som går till minröjningsarbete
och till att öka minröjningskompetensen. Det handlar alltså
om att utveckla personellt kunnande, öka antalet faktiska
fältinsatser och utveckla minröjningstekniken.
Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen i försvarsbudgeten ökar
anslaget till minröjning från nuvarande 70 miljoner kronor per år till 200
miljoner per år. Den resursförstärkning om 82 miljoner kronor, som
Räddningsverket föreslås få, förutsätter Vänsterpartiet också inkluderar
utveckling på minröjningsområdet. Utveckling av den s.k. konstgjorda
hundnosen och annan teknisk utveckling är nödvändig för att förbättra
minröjningsverksamheten internationellt. Detta kan ske genom en
omfördelning inom materielanslaget.Vad som ovan anförts bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
3 Försvarsindustrin
Med ett minskat svenskt försvar följer också att vårt land inte
kan hålla sig med en försvarsindustri av den omfattning som
vi hade under det kalla kriget. Försvarsindustrins kapacitet
måste bygga på försvarets behov av materiel. En
omstrukturering är nödvändig för att stimulera
försvarsindustrin att övergå från militär till civil produktion.
Vänsterpartiets långsiktiga mål är att all försvarsindustri
omstruktureras till civil produktion och nytta. Många företag
har redan börjat denna omställning. Men regeringen har ett
ansvar för att stimulera en fortsatt utveckling på området.
Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Den förut helt svenskägda försvarsindustrin har successivt fått utländskt
del- eller helägande och i dag produceras en mängd försvarsmateriel vari
ingår utlandsproducerade komponenter. De minskade försvarsbudgetarna i
Europa tvingar fram rationaliseringsåtgärder. Det alltmer integrerade
europeiska försvarsindustrisamarbetet är därför förståeligt. De kunskaper
som svensk försvarsindustri besitter kan tas till vara. Det är viktigt att den
svenska regeringen och riksdagen behåller möjligheten att styra och påverka
detta samarbete. Vänsterpartiet förespråkar därför en omställning, som
innebär att man tar hänsyn till den sociala situationen på de orter och bland
de personalgrupper som kan drabbas av de åtgärder som oundvikligen följer
av förändringar i vår omvärld och som påverkar den svenska
försvarsindustrin.
I Sverige har vi regler för i vilka sammanhang krigsmaterielexport är
tillåten. Dessa regler ter sig vid en internationell jämförelse relativt
restriktiva. Ett viktigt villkor för ett svenskt deltagande i ett utvidgat
europeiskt försvarsindustrisamarbete är att den svenska hållningen avseende
krigsmaterielexport kan upprätthållas. Vad som ovan anförts bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
En annan viktig fråga är vart försvarsindustrin förläggs. Det är viktigt att
hävda att den del av den gemensamma produktion som kan komma i fråga
och som är grundad på svensk teknik och svenskt kunnande placeras i
Sverige. Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
4 Försvarsmateriel
Vad gäller försvarsmateriel i det framtida försvaret kommer
denna fråga upp i den kommande stora förvarspropositionen.
Men Vänsterpartiet vill redan här säga att den kraftiga
utbyggnaden av JAS 39 Gripen är anpassad till det
invasionsförsvar som byggdes upp under det kalla kriget och
passar inte in i ett försvar anpassat till dagens
säkerhetspolitiska situation. Vänsterpartiet förespråkar därför
att JAS-projektet omvärderas och anpassas till den
säkerhetspolitiska, ekonomiska och politiska verklighet vi
lever i i dag. De kommande 10 åren är det tänkt att vi ska
satsa 7 miljarder per år på JAS-projektet. Det motsvarar ca
40 % av materielanskaffningen per år och det motsvarar ca
20 % av de totala försvarsutgifterna per år i 10 år framöver.
När första JAS-beslutet togs 1982 så var det som ett led i att stärka
invasionsförsvaret. När Sverige i dag fortsätter på den inslagna JAS-vägen
är motiven inte längre i första hand försvarspolitiska utan snarare
försvarsindustriella, för att inte säga kommersiella. Försvarsminister Björn
von Sydow medgav i en TT-intervju att det egentligen bara behövs 60-80
flygplan för stridsbehov. Dessutom saknas flygförare till de 200 beställda
planen.
De flesta försvarspolitiska bedömare är i dag i princip överens om att JAS-
kostymen är för stor och att man skulle kunna spara åtskilliga miljarder på
försvarsnotan om vi satsade på ett flygförsvar som motsvarar
försvarsbehovet. Pengar som i stället kunde satsade på en kortare
värnpliktsutbildning för flera ungdomar än i dag eller föra över till den
sociala infrastrukturen t.ex. vård och utbildning. Ändå motsätter sig ÖB och
försvarsministern att ompröva JAS-projektet. De sitter fast i klausul- och
kontraktsträsket och tvingas låta penningen styra försvarspolitiken. Trots att
omprövningsbehovet är uppenbart.
Nu har JAS-gruppen lyckats få till stånd ett kontrakt med Sydafrika om 9
plan och 19 i option. Ur säkerhetspolitisk synpunkt är vi kritiska till avtalet.
Om det ändå skulle bli verklighet, så menar vi att detta kan vara ett bra
tillfälle att tillsätta en arbetsgrupp, bestående av de bästa juristerna och
avtalsexperterna, som får som sin enda uppgift att reducera JAS-
beställningen till en acceptabel nivå. I första hand att reducera beställningen
med ovanstående 28 plan. Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
5 Värnplikts- och
samhällspliktsfrågor
Vänsterpartiet värnar om den svenska värnplikten. Med den
stora osäkerhet och den oro som finns i dagsläget på grund
av förväntade omstruktureringar inom försvarsmakten och
när det gäller antalet värnpliktiga i framtiden har många, inte
minst de värnpliktiga, kommit i kläm. Detta tycker vi är
beklagligt. Men de värnpliktiga som gör sin militära och
civila värnplikt, måste utgå från de behov som finns
inklusive de fredsbevarande uppgifterna.
Den framtida värnplikten kommer att behandlas av riksdagen när
Pliktutredningen lagt sitt förslag. Men redan i dag torde det stå klart att både
den ekonomiska situationen och de allmänna förutsättningarna när det gäller
de värnpliktigas förhållanden måste förbättras.
När den allmänna värnplikten inte är allmän i tidigare bemärkelse (att
nästan alla unga män faktiskt genomförde militär utbildning) måste vidare
den civila nyttan av värnplikten lyftas fram. Vänsterpartiet förespråkar inte
någon frivillig värnplikt. Poängen med en plikt är att den omfattar alla
samhällsklasser och grupper i samhället. Det kan vara lätt att argumentera för
frivillighet, när situationen för många unga är socialt osäker. Men med
frivillighet följer andra negativa konsekvenser. Det blir likafullt de, som är
motiverade av intresse eller tradition, som gör den militära plikten.
Motivationen måste i stället bygga på att utbildningen är bra och att de
värnpliktiga tillägnar sig erfarenheter och kunskaper, som även det civila
samhället är i behov av och som den enskilde ser som en viktig del av sitt
eget liv. Vänsterpartiet anser att det är betydelsefullt att
totalförsvarsplikten
upprätthålls. Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
6 Förbandsfrågor
När det gäller förbandsfrågorna är dessa ännu inte klara för
diskussion och beslut. De konkreta förslagen till vilka
regementen och andra försvarsfunktioner, som skall bevaras
inom ett framtida försvar, kommer att behandlas av
riksdagen vid en senare tidpunkt. I det sammanhanget
kommer Vänsterpartiet att återkomma med synpunkter och
förslag i dessa frågor. Likafullt vill Vänsterpartiet lägga
vissa allmänna synpunkter på den framtida organisationen.
Det framtida försvarets organisation skall i större utsträckning än i dag
stärka det svenska samhället inför eventuella svåra påfrestningar i fred.
Mycket av militär materiel såsom bandvagnar och andra fordon har stor
betydelse i detta avseende. Därför är det viktigt att de militära enheterna,
civilförsvaret och de kommunala och regionala myndigheterna samarbetar
om hur regionen bäst kan nyttja dessa resurser. I paritet med detta är det
viktigt att de militära enheterna inte bara är uppdelade efter de funktioner de
är avsedda för. Även deras lokalisering i olika delar av landet är av
betydelse. Det finns på flera håll exempel på ett mycket bra samarbete
mellan militära och civila enheter. Detta borde tas till vara och utvecklas.
De värnpliktiga skall i så stor utsträckning som möjligt kunna göra sin
värnplikt nära hemorten. Detta har betydelse för de värnpliktiga när det
gäller att hålla liv i sina sociala relationer. Det betyder också åtskilligt när
det
gäller att förkorta restider och hålla nere resekostnader. Vad som ovan
anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att inom försvarsbudgetens ram omfördela
medel från materielanslaget till minröjning, katastroffond och
ersättning till fiskare som får upp krigsmateriel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om OSSE:s ställning,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om minröjning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att omvandla militär produktion till civil,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett viktigt villkor för ett svenskt deltagande i
ett utvidgat europeiskt försvarsindustrisamarbete är att den svenska
hållningen avseende krigsmaterielexport kan upprätthållas, 1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försvarsindustrins lokalisering,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att JAS-projektet omvärderas och anpassas till
den säkerhetspolitiska, ekonomiska och politiska verklighet vi i dag
lever i,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en arbetsgrupp med uppgift att omförhandla
JAS-beställningen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av att totalförsvarsplikten
upprätthålls,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de värnpliktiga i så stor utsträckning som
möjligt skall kunna göra sin värnplikt nära hemorten.