med anledning av prop. 1999/2000:30 Det nya försvaret
Militära förband i Västernorrlands län
Inledning
Den socialdemokratiska regeringen har med stöd av centerpartiet lagt
fram en försvarspolitisk proposition med förslag om en kraftig
neddragning av den svenska försvarsmaktens organisation.
Propositionen innehåller bl a förslag om att avveckla Sollefteå garnison
(NB 21 och T 3) och Marinkommando Nord i Härnösand.
Det säkerhetspolitiska läget med den ovisshet, som råder vad gäller den
framtida utvecklingen i Ryssland, talar för att Sverige inte kan dra ned det
svenska försvaret så att det i stort sett halveras. Regeringens stora reducering
av antalet infanteribrigader begränsar Sveriges förmåga att försvara sitt
territorium. Från moderat sida föreslås att det behövs tio och inte fyra
infanteribrigader för att upprätthålla ett rimligt försvar av Sverige och att
detta talar för att såväl Östersund som Sollefteå skulle kunna vara kvar som
orter för utbildning av mekaniserade infanteribrigader.
De argument och överväganden som ligger till grund för regeringens
avsikt att lägga ned de militära förbanden i Västernorrlands län till förmån
för ett bibehållande av andra är dock ytterst tveksamma inte bara utifrån
försvarspolitiska utan också utifrån regionalpolitiska utgångspunkter och ger
anledning till en närmare granskning.
Sollefteå garnison
Sollefteå garnison (NB 21 och T 3) har enligt den rapport som en särskild
styrgrupp presenterat som underlag för regeringens proposition påpekat
att Sollefteå garnison har goda utbildningsförutsättningar för
mekaniserade förband, medan Östersund har begränsningar för att citera
generallöjtnant Hans Berndtson, som ingick i styrgruppen som
försvarsledningens representant.
I Sollefteå finns inga konkurrerande intressen rörande garnisonens
övnings- och skjutfält, som i motsats till Östersund ligger i anslutning till
garnisonen.
I Sollefteå har under senare år betydande belopp i 100-miljonklassen lagts
ned för att modernisera kaserner, bygga ny regementsmatsal och komplettera
och utvidga det närliggande skjutfältet.
De framtida kostnaderna för en fortsatt militär verksamhet i Sollefteå är
betydligt lägre än kostnaderna för att driva verksamheten i Östersund. Om
man till detta lägger de kostnader som hänförs till den kompensation som
Sollefteå skall få dels i form av utlokalisering av statlig verksamhet, dels i
form av ekonomiskt stöd för etablering av privat företagsamhet ter sig valet
av Östersund som ytterst tveksamt.
Sollefteå med sitt starka ekonomiska beroende av de militära förbanden på
orten och sitt svagt utvecklade näringsliv kan inte tillåtas bli brandskattat på
en verksamhet som omfattar så många arbetstillfällen. En nedläggning av de
militära förbanden i Sollefteå skulle innebära en stor avtappning av väl-
utbildad personal, som det blir synnerligen svårt att kompensera.
Garnisonen sätter en stark prägel på Sollefteå. Förutsättningarna att
bibehålla det kommersiella och kulturella utbudet är klart avhängigt vad som
händer med Sollefteå garnison. Sollefteå är en av de kommuner i Norrland
som har den största utflyttningen. En fortsatt utflyttning från kommunen,
som redan idag har ett av Sveriges högsta kommunala skatteuttag, skulle
äventyra den kommunala servicen och landstingets förutsättningar att fram-
över driva ett akutsjukhus i Sollefteå. Den höga kommunala utdebiteringen,
som om regeringens nedläggningsbeslut genomdrivs riskerar att ytterligare
höjas, gör det inte heller särskilt lockande att flytta till Sollefteå.
Regeringen har vid bedömningen av valet av orter som drabbas av militära
förbandsnedläggningar inte vägt in de mycket speciella regionala problem
som kan kopplas samman med Sollefteå.
En nedläggning av Sollefteå garnison är utan överdrift en stor olycka för
Sollefteå och dess invånare.
Norrlandskustens marinkommando i Härnösand
Regeringen föreslår med stöd av Centerpartiet att också
Norrlandskustens Marinkommando i Härnösand skall avvecklas. Detta
innebär att hela den långa kusten från Ålands hav till Haparanda lämnas
helt utan stöd av marina förband - en sträcka på över 100 mil.
Kunskapen och lokalkännedomen om de speciella förhållanden som råder i
Bottenhavet och Bottenviken och den omfattande sjöfart som svarar för den
norrländska exporten av malm, metallurgiska och skogsindustriella produkter
bör motivera någon form av bibehållen marin organisation i Härnösand.
Den under senare år successiva neddragningen av kustbevakning, sjötull-
verksamhet och polisiära resurser talar för att regeringens förslag är mindre
väl övertänkt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:30 Det
nya försvaret,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en ny bred parlamentarisk försvarsutredning
bör tillsättas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den militära förmågan att försvara Väster-
norrlands län inte reduceras i avvaktan på en sådan utredning.