Sedan den nya plan- och bygglagen (PBL) kom 1987 har en betydande
decentralisering skett av den svenska samhällsplaneringen. Kommunerna
har fått planmonopol och de statliga instanserna har fått en
kontrollfunktion. Det visar sig nu att den offentliga natur- och
kulturmiljövården kraftigt försvagats sedan 1987.
Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Boverket har funnit sig i en
ganska passiv informationsroll tillika med många länsstyrelser. Särskilt
länsstyrelser med starka kommunalpolitiker i styrelsen har blivit mycket
aktiva i att driva på exploateringar, men mycket svaga när det gäller att
trygga områden undan exploatering, även när det handlar om riksintressen.
Detta gäller bland andra Stockholms länsstyrelse.
Typexemplet är naturreservatet kring Igelbäcken där reservatsärendet
pågått i över 15 år medan exploateringarna kring Igelbäcken gått rekords-
nabbt utan erinringar från samma länsstyrelse.
Exploateringsinriktade kommuner och länsstyrelser kör över sina egna
natur- och kulturvårdande instanser idag, vilka dessutom ofta rent
administrativt och organisatoriskt ges en underordnad roll. Detta gör att en
orimligt stor börda läggs på ideella föreningar och andra enskilda för att
hävda saker som riksintressen, PBL:s demokratiregler, allmänna intressen
som rör grönområden, strandskydd, buller m.m.
När det gäller Boverket är läget extra intressant. Boverket är mycket aktivt
när det gäller att driva på exploatering av nya stadsdelar i storstadsområden,
men mycket passivt när det gäller att värna om tätorters närgrönområden,
parker och liknande.
Naturvårdsverkets och Riksantikvarieämbetets nya informationsroll
kombinerat med en passivitet när det gäller att värna riksintressen är
oroande. Naturvårdare protesterar och känner vanmakt.
Som det nu är ser statsmaktens system för natur- och kulturvården bra ut
på papperet, men i verkligheten förlorar samma natur- och kulturvård
regelmässigt mot exploateringsintressen.
Det är uppenbart att det behövs en oberoende översyn av hur den
offentliga natur- och kulturmiljövårdens organisation har förändrats sedan
1987 och hur graden av måluppfyllelse inom viktiga områden inom natur-
och kulturmiljövården har utvecklats. Det behöver också klarläggas hur
ideella organisationer ska beredas tillfälle att delta i arbetet när det gäller
natur- och kulturmiljövård.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en översyn av den offentliga natur-
och kulturmiljövårdens organisation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om måluppfyllelse inom viktiga områden inom
natur- och kulturmiljövården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en översyn av hur ideella organisa-
tioner skall beredas tillfälle att delta i arbetet när det gäller natur- och
kulturmiljövård.