Människan har sedan urminnes tider byggt sina bostäder och utvecklat sina byggtekniker. Det var fram till för några år sedan inte ovanligt att dessa byggnader fungerade som bostäder under 100 år. De senaste årtiondenas byggnader har däremot resulterat i fuktskador, mögel, allergi och inte minst stora kostnader för renovering . Det moderna materialet har inte klarat påfrestningarna på grund av felaktiga konstruktioner och felaktig materialhantering.
Vid den förändring av plan-och bygglagen (PBL) som skedde i början av 90-talet, lyftes delar av ansvaret för kvalitén och kontrollen av byggobjekten över från myndigheten till byggherren. Detta har varit på både gott och ont. På gott när det gäller den "kvalificerade" beställaren som har kunskap och kompetens att granska byggnaden. På ont när det gäller den enskilde byggaren som saknar nämnda kompetens. Denne är i stort behov av sak- kunnig hjälp i kontroll- och kvalitetsgranskningen.
Sverige borde få en samlad bedömning över varför så mycket blev fel under de senaste årens byggande. Om den kunskapen leder till behov av annan ansvarsfördelning mellan byggherre, konstruktör eller arkitekt bör detta åtgärdas. Under alla omständigheter måste ett större ansvar läggas på konstruktörer och arkitekter av byggkonstruktionerna.
Sammanfattningsvis bör en utredning tillsättas som kartlägger de brister som finns i byggproduktionskedjan och som lämnar förslag till åtgärder för att nå målet - ett hållbart byggande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning för att komma till rätta med den bristande byggkvaliteten.
Stockholm den 1 oktober 1999
Alf Eriksson (s)
Majléne Westerlund Panke (s)
Pär Axel Sahlberg (s)