En allt större del av detaljhandeln flyttas till externa stormarknader
utanför stadskärnorna. Denna utveckling får negativa konsekvenser för
stadskärnorna och för servicen i bostadsområdena. Den som saknar bil
får ett radikalt sämre serviceutbud. Miljön drabbas både av en ökad
biltäthet och att större markområden tas i anspråk för affärslokaler,
parkeringsplatser och trafikleder. Det sociala livet i stadsdelarna förlorar
en viktig dimension när handeln försvinner därifrån. De närbutiker som
finns kvar tvingas konkurrera med sena öppettider, lite personal och
lägen med låga hyreskostnader,
Boverket pekar i en rapport "Handeln i planering", av Stellan Svedström m
fl, på bristen av planering och konsekvensanalys från kommunernas sida vid
lokalisering av stormarknader. Kommunerna välkomnar ofta nya stormark-
nader med tanken att öka serviceutbud och sysselsättning, men i realiteten
blir konsekvenserna ofta de rakt motsatta. Länsstyrelserna har kontrollansvar
för plan- och bygglagen men är i många fall passiva. Antalet kommuner som
helt saknar stadsarkitekt har ökat de senaste åren.
En allsidigare handel kräver ett helhetsgrepp från kommunernas och
statens sida. En strategi måste utformas. Vilka åtgärder kan vidtas? Vilket är
det regionala ansvaret? Hur skall plan- och bygglagen användas? Vilka
resurser skall kommunerna förfoga över för att kunna hävda ett allsidigt
serviceutbud?
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en strategi för den nära detaljhandeln.