En allt större del av detaljhandeln flyttas till externa stormarknader utanför stadskärnorna. Denna utveckling får negativa konsekvenser för stadskärnorna och för servicen i bostadsområdena. Den som saknar bil får ett radikalt sämre serviceutbud. Miljön drabbas både av en ökad biltäthet och att större markområden tas i anspråk för affärslokaler, parkeringsplatser och trafikleder. Det sociala livet i stadsdelarna förlorar en viktig dimension när handeln försvinner därifrån. De närbutiker som finns kvar tvingas konkurrera med sena öppettider, lite personal och lägen med låga hyreskostnader,
Boverket pekar i en rapport "Handeln i planering", av Stellan Svedström m fl, på bristen av planering och konsekvensanalys från kommunernas sida vid lokalisering av stormarknader. Kommunerna välkomnar ofta nya stormark- nader med tanken att öka serviceutbud och sysselsättning, men i realiteten blir konsekvenserna ofta de rakt motsatta. Länsstyrelserna har kontrollansvar för plan- och bygglagen men är i många fall passiva. Antalet kommuner som helt saknar stadsarkitekt har ökat de senaste åren.
En allsidigare handel kräver ett helhetsgrepp från kommunernas och statens sida. En strategi måste utformas. Vilka åtgärder kan vidtas? Vilket är det regionala ansvaret? Hur skall plan- och bygglagen användas? Vilka resurser skall kommunerna förfoga över för att kunna hävda ett allsidigt serviceutbud?
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en strategi för den nära detaljhandeln.
Stockholm den 1 oktober 1999
Lena Sandlin (s)
Ingemar Josefsson (s)