I FN:s barnkonvention slås fast att barnens bästa alltid skall komma i
första rummet (3 §) och att barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla
frågor som berör det. När domstolar och myndigheter behandlar fall som
rör barnet skall barnet alltid höras och barnets intresse komma i första
rummet (12-15 §§). Vidare fastslås att barnet har rätt till lek, vila och
fritid (31 §). I målen för den svenska bostadspolitiken betonas särskilt
vikten av att främja en god uppväxt för barn och ungdom. Detta har dålig
förankring i den svenska lagstiftningen. Det saknas tydliga och styrande
krav och regler när det gäller hur barns lekmiljö skall vara utformad. I
redan byggda områden är reglerna ännu otydligare. Där skall man
uppfylla krav om det är rimligt utifrån hänsynen till kostnaderna för
arbetet och tomtens särskilda egenskaper.
Hur påverkas barns miljö av åtgärder som förtätning av bebyggelse,
minskade resurser till underhåll, skötsel och anläggning av friytor och
grönområden? Vid planering av nya stadsdelar, upprustning av äldre
bostadsområden samt viss sanering av städernas inre delar, är det viktigt att
lekens betydelse beaktas. I dag finns det mycket kunskap om lek- och
stadsplanering som inte tas tillvara. Vem för talan för barnen i arbetet med
översiktsplaner och detaljplaner? I dag finns inget i plan- och bygglagen som
tillförsäkrar att barns åsikter och intressen beaktas. I Norge har man
respekterat detta och de rikspolitiska riktlinjerna säger att kommunerna skall
lägga upp planeringsarbetet så att barns och ungdomars synpunkter kommer
fram. En följd av detta är att staten ålagt en ansvarig tjänsteman att ta till
vara barnens intresse i dessa frågor.
Det finns dock enskilda kommuner i Sverige som är föredömen, när det
gäller att tillvarata och planera för barnens bästa, t.ex. Kristinehamn. Där har
kommunfullmäktige beslutat att varje förvaltning skall utse en ansvarig för
att bevaka barn- och ungdoms-perpektivet. Ett barnbokslut skall finnas som
bilaga till årsboksluten m.m.
Boverket har fått regeringens uppdrag att utveckla metoder för hur barns
och ungdomars inflytande skall förverkligas i kommunerna i frågor som rör
samhälls- och trafikplanering. Uppdraget skall redovisas senast 1 december
1999. Det är naturligtvis bra att det kommer en sådan rapport, men det finns
redan exempel från verkligheten att föreslå, t.ex. från Norge eller från
Kristinehamn. Regeringen bör komma med förslag till hur barnens inflytande
skall beaktas i samhälls- och trafikplanering redan under år 2000. Ett beslut
som stärker barnens rätt in i nästa århundrade. Detta bör ges regeringen
tillkänna.
Cirka en miljon människor bor i dag i dåliga inomhusmiljöer. Astma och
allergi är ett växande problem framför allt bland barn. Samhällets totala
kostnad för överkänslighetssjukdomar beräknas till fem till sex miljarder
kronor per år. Detta är ur folkhälsosynpunkt och ur ekonomisk synpunkt
orimligt. Riksdagen har fattat beslut om att medel till de så kallade lokala
investeringsprogrammen i kommunerna skall få användas för sanering av
dåliga inomhusmiljöer.
Beslutet kan för tillfället inte verkställas, eftersom EU inte godtagit
begreppet inomhusmiljö som underlag för stödåtgärder. Regeringen söker nu
andra vägar för att kunna få stödet godkänt av EU. Utgången är dock oviss. I
Sverige är problem med inomhusmiljön dokumenterade och väl kända, ett
begrepp som därför även bör kunna användas inom EU-systemets regelverk.
Regeringen bör aktivt verka för att detta kommer till stånd. Detta bör ges
regeringen till känna.
En annan möjlighet är att regeringen utfärdar en särskild förordning med
ett mer generellt stöd för allergisanering av dåliga inomhusmiljöer, främst
skolor och daghem.
Barnens fysiska säkerhet i boendemiljön är en annan viktig fråga. Cirka 15
gånger så många barn (1994, 5 553 barn) behövde sjukhusvård p.g.a. olyckor
i hemmet i förhållande till antalet barn som behövde sjukhusvård p.g.a.
trafikolyckor. Lagarna om barnsäkerhetskrav omfattar inte t.ex.
miljonprogramsområdena beroende på att de är byggda före 1973.
Lagstiftningen bör ses över, dels utifrån vilka krav som skall gälla, dels vilka
krav man kan ställa på de fastigheter som i dag inte omfattas av
säkerhetskraven d.v.s. bostäder byggda före 1973 och ombyggda före 1976.
Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skyldigheten att beakta barnens intressen i trafik-
och samhällsplaneringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om begreppet inomhusmiljö,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barnens fysiska säkerhet i boendemiljön och
lagstiftningen.