Frågan om tillgänglighet för funktionshindrade är en tragisk följetong där
utredning efter utredning har visat på brister utan att något egentligen
blivit gjort. Den bostadspolitiska kommittén föreslog stimulansbidrag,
lagförslaget om att åtgärda enkelt avhjälpta hinder senast år 2005 drogs
tillbaka och handikappombudsmannens utredningar har inte lett till några
förändringar.
Sverige har uttalat sitt stöd för FN:s standardregler om att tillförsäkra
människor med funktionshinder jämlikhet och delaktighet. FN:s femte
standardregel berör tillgängligheten och uttrycker att medlemsländerna ska
införa handlingsprogram som gör den fysiska miljön tillgänglig, oavsett vilka
och hur stora funktionsnedsättningar människor har. Varje medlemsland
skall också se till att de funktionshindrade får tillgång till information och
möjlighet till kommunikation. Det har nu gått snart sju år sedan Sverige
ställde sig bakom standardreglerna och fortfarande har vi inte lagstiftat om
åtgärder mot enkelt avhjälpta hinder för tillgänglighet.
Vänsterpartiet har i likhet med handikappombudsmannen vid ett flertal
tillfällen pekat på behovet av en förändring av plan- och bygglagen med
innebörd att enkelt åtgärdade hinder på allmänna platser och i publika lokaler
skall vara undanröjda senast år 2005. I likhet med handikappombudsmannen
har vi inte fått gehör för våra krav. Kraven är fortfarande lika betydelsefulla
och därför ställer vi dem en gång till.
Vänsterpartiet anser att åtgärder för enkelt avhjälpta hinder mot
tillgänglighet skall vara slutförda senast år 2005. Regeringen bör ges i
uppdrag att återkomma med lagförslag om detta.
Handikappombudsmannens rapport till regeringen som överlämnades i
mars 1999 visar på mycket stora brister avseende tillgängligheten. I
rapporten skriver man
Människor med funktionshinder utestängs i hög grad från bland annat skolor,
bibliotek och demokratiskt arbete. Trots att en rad kommuner påbörjat ett
arbete med att ta fram planer för bättre tillgänglighet har i praktiken nästan
inget hänt mellan 1996 och 1998 som förbättrar situationen.
Rapporten visar också att i över en tredjedel av landets kommuner är
mindre än hälften av trottoarkanterna avfasade vid markerade
övergångsställen. 56 % av landets skolor är inte anpassade för
rörelsehindrade och 84 % är inte anpassade för allergiker. 55 % av
landets kommuner har inte gjort en inventering av tillgängligheten till
lokaler och allmänna platser under 1997 eller 1998 och 54 % av landets
kommuner saknar ett handikappolitiskt program/handikapplan.
Exemplen kunde varit betydligt flera men är tillräckliga för att belysa
allvaret i situationen.
1 Demografiska aspekter
Vi vet att funktionshinder förekommer tätare ju högre upp i åldrarna vi
kommer och att behovet av anpassning av bostäder och tillgänglighet till
allmänna platser ökar ju fler äldre vi får i samhället. Vi vet också att om
trettio år har antalet medborgare som är 65 år eller mer ökat med ca
665 000 personer eller från 17,4 % av befolkningen till 23,6 %. Antalet
personer över 85 år ökar starkt. Detta ställer stora krav på samhället och
förutsätter en strategi för samhällsplaneringen som tydligt tar avstamp i
den förändrade demografin. I propositionen 1997/98:113 uttrycks:
"Målen som regeringen föreslår är att äldre skall kunna åldras i trygghet
och med bibehållet oberoende."
Detta kan inte tolkas på något annat sätt än att förutsättningar för
kvarboende ska öka. För att uppnå detta mål måste arbetet med
tillgängligheten i boendet tas på största allvar. För både de boende och
samhället finns stora vinster i en politik som ökar möjligheten till
kvarboende. Det handlar om allt från stoppande av generationssegregation
till minskade kostnader för "särskilt boende".
Vidare kommer kostnaderna för bostadsanpassning att minska om den
byggda miljön redan från början är byggd och planerad för tillgänglighet.
Dessutom skulle arbetsmiljön för vårdpersonalen förbättras avsevärt. Sverige
har sedan 1960-talet haft en lagstiftning som ställer krav på den byggda
miljön och tillgängligheten. Denna lagstiftning har enbart gällt vid
nybyggnation, större ombyggnader och i skälig omfattning allmänna platser.
Den byggda miljö som finns idag har dessvärre utformats innan det fanns
krav på tillgänglighet i lagstiftningen. Detta tillsammans med den försämring
som skett av bygglovsreglerna och kontrollfunktionerna innebär att det är
nödvändigt att ta helhetsgrepp kring dessa frågor för att uppnå den
tillgänglighet som regeringen säger sig eftersträva. Det senaste exemplet på
bristerna i lagstiftningen är H99 där både Riksbyggen och HSB fått stark
kritik av handikapporganisationer för bristande tillgänglighet. För att få det
nödvändiga helhetsgreppet på de här frågorna bör Boverket få i uppdrag att
utreda hur vi ska möta det ökade behovet av tillgänglighet och hur reglerna
vid bygglovsprocessen ska förändras för att säkra tillgängligheten vid
nybyggnation och större ombyggnader.
2 Handikapporganisationernas roll i utformningen
av byggandet
När det gäller möjligheterna för handikapporganisationer m.fl. att få
insyn och kunna påverka utformningen vid byggnation, för att skapa
bästa möjliga hänsyn till tillgänglighetsfrågorna, begränsas de av plan-
och bygglagens regler. Att som idag endast tre veckor före byggstart
inleda ett byggsamråd omöjliggör i det närmaste för
intresseorganisationerna att kunna påverka byggnationen. Byggsamråd
borde ske redan vid projekteringsstadiet. Regeringen bör komma med
förslag till ändringar i bygglagstiftningen, som tillgodoser detta.
Handikapporganisationerna skall ges rätt att delta i byggsamråd mellan
byggherren och kommunens byggnadsnämnd. Detta bör ges regeringen
till känna.
3 Hemställan
3 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lag för
tillgänglighet enligt vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
tillgänglighet och förändringar av bygglovsprocessen enligt vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad i
motionen anförts om handikapporganisationernas roll i utformningen
vid byggnation.