Många människor anser att de är elöverkänsliga eller känner någon som
anser sig el-överkänslig. Många anser att de mår dåligt av att prata länge
i mobiltelefon. Ändå är den officiella uppfattningen att man inte vet om
det finns någon som blir sjuk av "normala" elektromagnetiska fält.
Vänsterpartiet menar att den samlade bilden av vittnesmål om
elöverkänslighet bör tas på allvar. Det finns också forskning i andra
länder som stödjer uppfattningen om att många människor blir sjuka av
el.
Det finns också studier (svensk-norska) som visar att en stor del av dem
som använder mobiltelefon upplever besvär av den. Om så många mår dåligt
av mobiltelefoner, då kan man förmoda att en stor del av befolkningen också
skulle må dåligt av att bo innanför en fasadantenn för mobiltelefoni.
1 Om mikrovågor
Varje gång man pratar i en mobiltelefon passerar mikrovågor genom den
egna hjärnan men också genom byggnader och andras kroppar på väg till
en basstation som sedan skickar mikrovågorna genom andra byggnader
och genom andra kroppar till mottagaren som absorberar mikrovågor i
sin hjärna. Så dramatiskt kan denna kommunikationsmetod beskrivas.
Det är i mångt och mycket mobiltelefonoperatörer och tillverkare som styr
forskningen, och gränsvärden för mikrovågor är högt satta. Beskeden liknar
dem som kom om asbesten en gång i tiden. De allmänt åberopade
gränsvärdena grundar sig på termisk påverkan. Utgångspunkten för
gränsvärdena är vilken strålningsstyrka som krävs för att en kanins
ögonlinser skall grumlas på en halvtimme. Att lita på djurstudier är förenat
med osäkerhetsmomentet att man inte vet om människor reagerar på samma
sätt som djur. Därför brukar djurstudier avfärdas, när de indikerar att
elektromagnetiska fält påverkar. I det här fallet används djurstudier för att
styrka att elektromagnetiska fält inte påverkar människans hälsa. Därmed
inte sagt att det skulle vara så stor skillnad mellan människa och kanin i
aktuellt avseende.
Det enda positiva som kan sägas om gränsvärdet är att det i sedvanlig
ordning finns en rejält tilltagen säkerhetsfaktor. Men vad tjänar det till att
multiplicera med en hög säkerhetsfaktor, när det värde man utgår från saknar
relevant underlag? Att ögonlinsen inte grumlas, bevisar naturligtvis inte att
det inte sker någon annan termisk påverkan. Tvärtom finns det anledning att
misstänka att hjärncellernas funktion störs långt innan ögonlinsen grumlas,
för att ta ett exempel som är relevant när det gäller användande av
mobiltelefoner.
Effekten av en halvtimmes belastning är inte heller relevant. Många
människor använder mobiltelefonen flera timmar om dagen. Att använda
mobiltelefon är inte heller den största faran. En fasadantenn ger exponering
av hela kroppen hela tiden man vistas innanför den vägg där antennen sitter.
Samma gränsvärden gäller för fasadantenner som för mobiltelefoner.
Det har konstaterats att det förekommer att till och med boende innanför
fasadantenner utsatts för strålningsstyrkor som överstiger gränsvärdena. Hur
vanligt detta är vet vi inte. Strålskyddsinstitutet har godtagit operatörernas
försäkringar att gränsvärdena inte överskrids. Den motivering som anges är
att man inte vill störa de goda relationerna med branschen. Trots att vi nu vet
att överskridanden av gränsvärdena förekommer, finns det ingenting som
tyder på att det kommer att utföras någon vetenskaplig undersökning av den
strålningsstyrka som människor i praktiken utsätts för till följd av
mobiltelefoni.
Man vet alltså lite om risken för att termiska effekter uppstår vid
exponering under gränsvärdena. Vad man vet är att det förekommer att
gränsvärdena överskrids. Man vet inte hur ofta det inträffar, och i dag finns
inga initiativ för att kartlägga eller forska kring detta.
Det finns åtskilliga tusentals överkänsliga personer i Sverige som får
allvarliga besvär när de vistas i närheten av elektronisk utrustning. Vi menar
att överkänslighet inte kan avfärdas även om vetenskapen ännu inte kartlagt
mekanismerna kring elöverkänslighet och dess existens. I stället måste
forskningen intensifieras.
I avvaktan på bättre kunskap om risker och gränsvärden krävs det stor
restriktivitet när det gäller att bevilja bygglov för mobiltelefonmaster och fa-
sadantenner. Här måste försiktighetsprincipen tillämpas. Så länge vi inte
säkert vet att exponeringen från dessa är ofarliga bör de inte placeras i närhet
av bebyggelse. Vänsterpartiet menar att regeringen bör återkomma med
förslag till hur man lagtekniskt kan lösa detta. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
2 Om elallergi
En allt större skara människor tvingas från sina arbetsplatser på grund av
elallergi samtidigt som de nekas sjukpenning. I avvaktan på
forskningsresultat måste elallergiker ges samma rätt till en anständig
försörjning som andra människor med sjukdom. Elallergiker kan inte
vistas i elintensiva miljöer och därmed ofta inte på sin arbetsplats. De är
heller inte berättigade till sjukpenning även om elöverkänsligheten är
diagnostiserad och läkare sjukskrivit patienten. De har hamnat mellan två
regelverk.
En rad försäkringskassor godtar inte elöverkänslighet som sjukdom.
Inledningsvis kan man få sjukpenning men efter en utredning dras den in om
diagnosen är elallergi. Det innebär att personer som inte kan vistas på sin
arbetsplats hänvisas till socialbidrag. Sedan lagen om allmän försäkring
skärptes finns inte de överlappningar som fanns tidigare. När det saknas
medicinskt styrd sjukpenning så avstängs man. Resultatet har blivit att det
finns en växande skara av mer eller mindre rättslösa personer i Sverige i dag.
Elöverkänsliga personer kan inte heller få sin skada bedömd som
arbetsskada. Kvinnor drabbas oftare än män av elöverkänslighet. En kvinna i
medelåldern med s k diffusa symptom löper dessutom risk för att
försäkringskassa och läkare misstänkliggör henne. Ofta föreslår man
psykologisk terapi eller psykiatrisk undersökning. Någon sjukpenning kan
hon inte räkna med och ett annat arbete kan vara mycket svårt att hitta
eftersom de flesta arbetsplatser har elektronisk utrustning.
Under perioden våren till augusti 1997 har enbart SIF blivit kontaktade av
30 medlemmar som blivit av med sin sjukpenning. De som är överkänsliga
mot el och bildskärmar står nu inför dilemmat att de borde övertala sina
läkare att inte skriva den diagnosen på sjukintyget för att inte riskera
sjukpenningen, samtidigt är det viktigt utifrån arbetsgivarens ansvar för
arbetsmiljön och rehabiliteringsansvaret att sjukintyget visar den rätta
diagnosen. Detta skulle sätta press på arbetsgivare att hålla arbetsmiljön på
en sådan nivå att framtida skador undviks. Det skulle också öka kraven på
datortillverkare och tillverkare av annan elektronisk teknik. Det skulle ge
människor med svåra skador en ekonomisk och psykologisk trygghet.
Det är viktigt att det sker en fortsatt intensiv forskning inom området. Om
arbetsgivare skall ha en reell möjlighet att leva upp till sitt ansvar för
arbetsmiljön så krävs också kunskap för att förebygga farliga miljöer. Det
innebär t ex att forskningen om lokförares kromosomskador är viktig.
Forskningen stoppades under en period av "etiska" skäl. Man menade att
forskningen kan påvisa att lokförare har fler kromosomskador än normalt
men man kunde inte svara på vad det betydde. Detta samtidigt som både en
nordisk och italiensk studie presenteras som påvisar sambandet mellan
kromosomskador och framtida risk för cancer. De talar för att höga nivåer av
kromosomförändringar bör leda till åtgärder som minskar exponeringen.
Vänsterpartiet menar att forskningen om el- och bildskärmsskadorna måste
breddas och fördjupas. Det krävs en allsidig forskning där tekniker,
medicinare av alla slag och människor som upplever dessa problem
(Föreningen för el- och bildskärmsskadade) samarbetar. Forskningen bör
också inriktas mot att dokumentera och utvärdera åtgärder för rehabilitering
och symtomlindring som elöverkänsliga personer och arbetsgivare vidtagit i
bostäder respektive på arbetsplatser. Fortsatt forskning behövs också för att
vetenskapligt fastställa elöverkänslighet.
3 Hemställan
3 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av skärpt lagstiftning som reglerar
uppförandet av mobiltelefonmaster och fasadantenner och om brister i
kunskapen om hur människor påverkas av exponeringen av
mikrovågor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att klassa elöverkänslighet som arbetsskada,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning om elöverkänslighet.2
Stockholm den 29 september 1999
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Lena Olsson (v)
Rolf Olsson (v)
Yvonne Oscarsson (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)
Alice Åström (v)
1 Yrkande 2 hänvisat till SfU.
2 Yrkande 3 hänvisat till TU.