Den kommunala vetorätten, som innebär att en kommun har rätt att säga
nej till etablering av miljöstörande anläggningar i den egna kommunen,
är en av hörnstenarna i den kommunala självbestämmanderätten och en
förutsättning för en reell demokrati. Rätten att leva i en miljö som inte
innebär risk för liv och hälsa är en fundamental rättighet. Kommunerna
har ett övergripande ansvar för människors hälsa och för miljön i
kommunen. Kommuninvånarnas representanter i kommunfullmäktige
måste därför ha rätt att bestämma om och i så fall vilka typer av
miljöfarliga anläggningar och verksamheter som skall finnas i
kommunen.
Genom riksdagsbeslut under riksmötet 1989/1990 gjordes kraftiga in-
skränkningar i den kommunala vetorätten. Regeringen gavs då möjligheter
att köra över den kommunala demokratin genom att, i strid med en kommuns
uttalade vilja, bestämma om lokalisering av vissa typer av anläggningar, t ex.
för förvar av utbränt kärnbränsle. Miljöpartiet har sedan dess krävt ett
återupprättande av det kommunala vetot, så att också dessa anläggningar
omfattas. Vi föreslår därför att en utredning skall tillsättas som skall se över
gällande bestämmelser.
Avskriv Kynnefjäll!
En av de platser i vårt land där man vill undersöka berggrundens
lämplighet för slutförvaring av utbränt kärnbränsle är Kynnefjäll på
gränsen mellan norra Bohuslän och Dalsland. När planerna blev kända
för mer än 19 år sedan, möttes de av ett kompakt motsånd i området och
en aktionsgrupp bildades med syfte att skydda Kynnefjäll mot sådana
provborrningar. Aktionsgruppen har växt till en regional folkrörelse, med
tillskyndare långt utanför regionen och landets gränser. Gruppen har nu
hållit vakt för att förhindra provborrningar i alla dessa år, dygnet runt i
den lilla vaktstugan på fjället. Hittills har vaktandet varit framgångsrikt.
De tre berörda kommunerna Munkedal, Tanum och Dals-Ed förklarade
samtliga att man ämnade utnyttja den kommunala vetorätten - som då
fanns i naturresurslagen - för att förhindra att Kynnefjäll gjordes till en
sopstation för utbränt kärnbränsle. När riksdagen beslutade att göra
inskränkningar i vetorätten upplevdes detta som ett mycket starkt hot mot
bygden.
Bara muntliga löften
SKB (Svensk kärnbränslehantering) har sedan ett par år i olika medier
antytt ett större intresse för en dialog med den lokala befolkningen och
också att låta folkmeningen få stor betydelse vid val av platser. Men än
har SKB inte öppnat någon dialog med t. ex. lokalbefolkning runt
Kynnefjäll. De väntar fortfarande.
Trots att de berörda kommunerna och aktionsgruppen flera gånger krävt
besked får man det inte. Regeringen hänvisar till SKB och SKB ger muntliga
besked om att Kynnefjäll inte är intressant, men att det inte går att ge någon
skriftlig försäkran/friskrivning. För två år sedan visade man intress av att ha
med området som en del i ett jämförelseunderlag, vad det skulle kunna
betyda. Kynnefjäll är tydligen fortfarande inte helt avskrivet. Hur länge till
skall folket behöva vakta sitt berg? Det finns inte längre rim och reson i
myndigheternas bollande med frågan och oviljan att en gång för alla friskriva
Kynnefjäll. Ett beslut måste fattas. Aktionsgruppen och lokalbefolkning ger
inte upp sin kamp för berget. På årets Kynnefjällsdag, 28 augusti, meddelade
gruppen att vaktande fortsätter.
Vetorätt - även för kärnavfall
Den kommunala vetorätten bör snarast återinföras beträffande
kärntekniska anläggningar. Kärnavfallet har en halveringstid på drygt 24
000 år. Det betyder att slutförvaret skall vaktas i närmare 1000
generationer framåt (det har gått ca 80 sedan Kristi födelse). Var finns
den miljökonsekvensbeskrivningen som kan garantera ett säkert förvar
för denna tidsrymd? Sanningen är att det inte finns någon
miljökonsekvensbeskrivning i hela världen för slutförvar av kärnavfall!
Utgångspunkten i samhällsplaneringen måste vara att minimera det
miljöfarliga avfallet. Produktion av varor och energi som resulterar i
restprodukter och avfall som inte kan destrueras eller återföras till
naturens kretslopp bör överhuvudtaget inte tillåtas.
Den kommunala självstyrelsen är starkt förankrad i Sverige. Genom en
stark kommunal självstyrelse underlättas medborgarnas möjligheter att
påverka sin miljö.
Sett i ett EU-perspektiv är det också viktigt att stärka den lokala själv-
styrelsen. Den s.k. närhetsprincipen som innebär att beslut skall fattas på så
lokal nivå som möjligt talar också för en förstärkning av den kommunala
vetorätten.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att
komma med förslag till en ny bestämmelse om kommunalt veto som
skall gälla även för kärntekniska anläggningar.