Motion till riksdagen
1999/2000:Bo510
av Larsson, Ewa (mp)

Stockholm och stormarknader


Plan- och bygglagens tillkomst på 80-talet gav kommunerna monopol på
stadsplaneringen. Statens motkrav var att kommunerna skulle ha tillgång
till utbildade arkitekter. Enligt Boverket har endast 122 av 289
kommuner en stadsarkitekt i ledande ställning. Det är en minskning med
40 procent sedan tidigare år. Det här är en mycket oroande utveckling. I
synnerhet när det gäller att hantera alla ansökningar om nya
stormarknader och sätta in dem i ett samhällsperspektiv.
I Stockholmsområdet fanns det 1975 sju stycken stormarknader. I dag
finns det dryga trettio. Självklart påverkas hela stadsstrukturen av att vi
reser
ut ur staden med bil och handlar i stället för att handla i city eller ute i de
olika stadsdelarna. Det är detaljhandeln som ständigt får ge vika när dess
omsättning sjunker.
Själva grundtanken i den europeiska staden håller på att gå om intet.
Stängda och mörka centrum lockar inte till möten utan till vandalism. Det går
fort, för fort anser jag. En samhällsförändring i en demokrati skall föregås av
en debatt och ett ställningstagande. Pågående stormarknadsexploatering sker
utan debatt och utan konsekvensanalyser. Det är kommunens ansvar att se till
att de blir gjorda. Jag menar att kommunerna inte klarar av dagens skenande
utveckling.
Förutom Stockholmsregionen drabbas just nu norra Bohuslän och Skåne.
En del kommuner tror att en stormarknad skapar flera jobb när det i själva
verket kan bli så att det blir färre jobb genom utslagen detaljhandel. Det är
länsstyrelsen - statens förlängda arm - som har kontrollansvaret. Under de
år som plan- och bygglagen funnits har de ingripit en enda gång! Det var i
Skåne. Ärendet är överklagat och vilar nu hos regeringen. I Stockholm har
länsstyrelsen aldrig ingripit trots att kommuner låtit och låter stormarknader
växa upp precis invid kommungränserna.
Där jag bor i en Stockholmsförort söder om Slussen åker människor i dag
till en stormarknad i Nacka, utan en tanke på vad det betyder för den egna
stadsdelens handel. Nu planeras en till stormarknad i Nacka! Andra exempel
på marknader invid kommungränser är stormarknaden i Kungens kurva och i
Barkarby. De påverkar självklart handeln både i själva stenstaden och i dess
fint förgrenade delar.
Det behövs ett större regionalt grepp. Hur det skall se ut vet jag inte men
under tiden Boverket funderar ut något förslag vill jag att vi lägger en blöt
filt över ytterligare stormarknader, ett moratorium helt enkelt. Kommunerna
tar uppenbart inte sitt ansvar i dag och länsstyrelserna är passiva.
Stormarknaden borde utgöra ett komplement till stadskärnorna i stället för att
ta död på dem. Det allvarligaste är kanske att ekonomiska intressen tillåtits ta
över stadsplaneringen. Detta var inte avsikten när det kommunala
planmonopolet infördes. Inga fler köpcentra bör ges bygglov innan frågan
satts in i ett större sammanhang. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avvakta med nya bygglov för stormarknader
innan pågående samhällsutveckling satts in i ett större samhälls-
perspektiv,
2.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att pågående samhällsutveckling prövas mot
intentionerna i plan- och bygglagen.

Stockholm den 30 september 1999
Ewa Larsson (mp)