Kommunerna har möjlighet att via detaljplan reglera var och vilken
handel som skall få förekomma i kommunen. Det ger kommuner rätt att
förbjuda handel i industriområden med lägre hyreskostnader. Det
försvårar etableringen för framförallt nya aktörer, främst inom
lågprishandeln. Detta leder till sämre konkurrens och dyrare varor för oss
konsumenter. Socialdemokraterna lever i den gamla tron att alla problem
löses bäst genom politisk planering. Tidigare, före 1992, skulle
kommunala varuförsörjningsplaner skapa en för konsumenterna lämplig
butiksstruktur. Då var stormarknader och bensinstationer verksamheter
som genom att sälja livsmedel förstörde en "lämplig"
samhällsutveckling. Den ordning som gällde före 1992 ledde till att i
kommunerna redan etablerade och starka handelskedjor kunde utestänga
nya konkurrenter genom effektivt lobbyarbete. Detta gynnade den redan
etablerade handeln och missgynnade butiker med annorlunda koncept,
framför allt lågprisbutiker. Konsumenterna blev de stora förlorarna när
konkurrensen inte tilläts fungera. En ytterligare effekt av det byråkratiska
planerandet i de kommunala varuförsörjningsplanerna var köpslåendet
om kvadratmeter i nya butikslägen. Om Konsum fått 750 nya
kvadratmeter butiksyta skulle ICA ha lika många. Skulle en butik flyttas
fick det nya butiksläget inte tillåta alltför stor ökning av butiksytan. Det
var omsorgen om de gamla strukturerna som satt i högsätet, inte viljan att
tillåta det nydanande. Rätten och möjligheten för kommunerna att reglera
handelsändamålet har medfört en återgång till godtycke och
skönsmässiga bedömningar.
Konkurrensen inom handeln bör underlättas, inte begränsas. Konsumenter-
nas möjlighet att genom egna val styra handelns utveckling bör stärkas, inte
försvagas. Kommunernas rätt att reglera handelsändamålet i detaljplan måste
därför avskaffas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avskaffa möjligheten att detaljplanelägga var
handel skall ske.