Allemansrättsligt tillgänglig mark är en stor bristvara i utpräglade
helåkersbygder som i sydvästra Skåne. En Malmöbo har exempelvis bara
halva ytan per innevånare, 53 kvadratmeter/person, jämfört med vad som
är genomsnittet per innevånare för landets tio största kommuner.
Problemet är inte enbart ett storstadsproblem. De mindre tätorterna på
slätten omges av åkerhav, som visserligen kan avnjutas av ögat men
knappast med foten.
Den mellankommunala synen är i vissa regioner nödvändig eftersom
kommuninnevånarna har sin allemansrättsligt tillgängliga mark i grann-
kommunerna. Genom en förutseende planering borde det vara möjligt att i
större utsträckning än nu åstadkomma allemansrättsligt tillgängliga gröna
stråk. I dag sker inte någon samordning för att skapa sammanhållna exempel-
vis gröna stråk. Det sker heller inte aktiviteter som syftar till att
säkerställa
tillgången på gröna stråk.
De kommunala översiktsplanerna är i detta avseende av många skäl inte
lämpliga som instrument liksom än mindre eventuella regionplaner. Det
saknas också fungerande rutiner på detaljplanenivå, för en mellankommunal
planering i syfte att säkerställa tillgången på allemansrättsligt tillgänglig
mark eller samplanera för en utökning av sådana arealer.
Boverket bör därför ges i uppdrag att exempelvis i samarbete med Svenska
Kommunförbundet utveckla planeringsrutiner som tjänar ett sådant syfte.
Vad som bör komma till stånd är en närmare analys av hur detta kan ske. Det
bör vara möjligt att frågorna skall kunna avgöras på kommunal nivå med de
instrument som plan- och bygglagstiftningen ger.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att utveckla planeringsrutiner för
gröna stråk.