Vi är alla olika och gör olika prioriteringar av vad som är viktigt i livet.
Möjligheten att få bygga och bo efter individuella önskemål inskränks
alltför ofta av kommunalpolitikernas möjlighet att inte detaljplanelägga
områden. Detta medför att inga bygglov kan beviljas, vilket är ett
effektivt sätt för kommunalpolitikerna att styra var medborgarna skall
bygga och bo.
Det finns ofta önskemål om att kunna bosätta sig i t.ex. storstads-
kommunernas glesbygder. Motiveringen från de kommunalpolitiker som
nekar bosättning är att det blir så dyrt ur kommunalekonomisk synvinkel vad
beträffar kommunal service som t.ex. skola, skolskjutsar, barn- och äldre-
omsorg. Här är kommunen ofta dessutom låst av tvingande lagstiftning, t.ex.
via socialtjänstlagen. Kommunerna framför ofta även att dyra lösningar för
kommunal anslutning till vatten och avlopp är nödvändiga. Denna del går
ofta att lösa med lokala, miljöanpassade lösningar. När det gäller de andra
serviceområdena går det naturligtvis ofta att även där hitta lösningar som är
bra för både den enskilde medborgaren och kommunen.
Ett sätt att lösa upp problemen och i princip låta medborgarna bygga och
bo mer fritt är att man delar in kommunen i servicezoner. Då har alla parter
redan från början klart för sig vad som gäller för kommunens åtaganden, dvs.
vad den enskilde kan få för service. Om medborgare med denna vetskap
väljer att bosätta sig i en zon med en lägre servicegrad gör han/hon det för att
han/hon prioriterar t.ex. närheten till naturen och avskildhet framför en
fullödig kommunal service. Förutsättningarna för att införa möjligheten till
kommunala beslut om servicezoner enligt denna modell bör snarast utredas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheten att
införa servicezoner i enlighet med vad som anförts i motionen.