1 Inledning
En av den västerländska civilisationens grundpelare är den enskilda äganderätten. Den är en omistlig del i en demokrati. Det är bl.a. därför som äganderätten garanteras i den europeiska konventionen om mänskliga fri- och rättigheter. Ägandet stärker människors oberoende och utgör en trygghetsfaktor, men lägger samtidigt ett ansvar på ägaren.
Moderata samlingspartiet menar att all lagstiftning måste genomsyras av en stor respekt för den enskilda äganderätten. Undantag från den grund- läggande principen om äganderätt bör göras endast om det finns mycket tungt vägande skäl. Sådana skäl kan vara att skydda människors liv eller hälsa, att tillvarata angelägna skyddsintressen i natur eller miljö, andra ytterst angelägna uppgifter för stat eller kommun eller att det råder en konflikt mellan olika äganderätter.
I denna motion lägger vi fram förslag som syftar till att stärka den enskilda äganderätten och avreglera användningen av mark, men som ändå ger tydliga förutsättningar för hantering av olika intressekonflikter. Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
2 Mark
Med markägandet följer rätten att bestämma över, bruka, bebygga och sälja egendomen. Expropriation av mark är en kränkning av äganderätten och bör endast komma i fråga i de fall synnerligen viktiga samhällsintressen så påkallar. Statens eller kommunernas inskränkning i enskilda markägares rätt bör endast gälla i syfte att skydda människor till liv, hälsa och säkerhet, för att skydda miljön och naturen, eller i syfte att kunna genomföra för landet eller kommunen ytterst angelägna uppgifter.
Markägaren skall vid expropriation få ersättning för fastighetens fulla marknadsvärde samt för de kostnader och intäktsbortfall som inte kan åter- vinnas, och som eventuellt uppkommer genom åtgärden. Den presumtions- regel som innebär att markägaren har skyldighet att bevisa att ett marknads- värde på mark som skall exproprieras beror på andra faktorer än själva expropriationen eller dess syfte försätter den enskilde i ett underläge som inte är förenligt med grunderna för en rättsstat. Det enda rimliga förhållandet är att exproprianten skall ha bevisbördan. Presumtionsregeln bör avskaffas.
3 Strandnära bebyggelse
Möjligheterna att bättre utnyttja strandnära områden för bebyggelse har genom ny lagstiftning ökat i de delar av Sverige som både är glest bebyggda och har långa sjö- och kuststräckor.
Den nuvarande lagstiftningen innebär dock fortfarande ett generellt förbud mot att bygga intill 100 meter från havet, insjö eller vattendrag. Länsstyrel- sen kan utvidga denna gräns till 300 meter och dispens ges endast i undan- tagsfall. Mot bakgrund av att Sverige är rikt utrustat med stränder längs åar, sjöar och hav ter sig detta omotiverat. Totalt finns 92 409 sjöar större än ett hektar i Sverige.
Lagstiftningen försvårar också ett bevarande av en levande skärgård. För- budet mot strandnära bebyggelse har medfört svårigheter att utveckla boende och annan verksamhet, inte minst mot bakgrund av det sviktande befolk- ningsunderlaget i dessa områden. Problemen har även gällt för stora delar av glesbygden. En ökad möjlighet till bebyggelse i strandnära områden skulle kunna skapa bättre förutsättningar för att hålla landskapet levande genom ett ökat befolkningsunderlag för handel och offentlig service. Även i många tätorter har attraktiv bebyggelse i strandnära områden förhindrats av lagstift- ningen. Det generella förbudet mot strandnära nybebyggelse innebär också att priser på befintliga fritids- och bostadshus i dessa lägen pressas upp. I kombination med fastighetsskatten leder detta till att endast ett fåtal har råd att bosätta sig eller avnjuta sin fritid i strandnära områden.
Vår uppfattning är att lagstiftning behövs för att skydda känslig fauna och flora samt för att garantera tillgång till bad- och friluftsliv, särskilt i befolkningstäta områden. Utgångspunkten för lagstiftningen bör vara den motsatta mot i dag. Vi anser att det skall finnas en generell rätt att bebygga sin mark nära stränder och vattendrag. En kommun skall dock kunna begränsa denna rätt, men endast där så kan motiveras med hänsyn till känsligt djur- och växtliv eller för att garantera allmänhetens tillgång till bad- och friluftsliv. Detta skall då ske genom antagande av detaljplan. Då ges de bästa förutsättningarna för en god sammanvägning av olika intressen.
4 Tomträtten
Tomträttsinstitutet infördes ursprungligen för att underlätta småhusboende för hushåll med knappa resurser. I dag har detta motiv spelat ut sin roll. Tomträttslagstiftningen har sedan dess genomgått stora förändringar som gör att den alltmer liknar äganderätten - bortsett från att markägaren inte kan dra nytta av de fördelar det innebär att ha äganderätten till sin mark. Den som äger ett hus på tomträttsmark har en underlägsen position gentemot markägaren - kommunen - eftersom husets värde är beroende av att det har mark att stå på.
Tomträttsinstitutet kan i dag inte motiveras om man inte av ideologiska skäl vill bekämpa ett spritt och enskilt ägande. Det har visat sig skapa problem att på ett mer långsiktigt sätt bestämma tomträttsavgäldens storlek vilket har lett till åtskilliga tvister. Det framstår dessutom som omotiverat att kommunen subventionerar respektive missgynnar vissa fastighetsägare. Tomträttsinstitutet bör därför begränsas så att inga nya tomträtter upplåts. Samtidigt bör man i kommunerna avveckla tomträtterna genom att erbjuda dem till försäljning.
5 Tredimensionell fastighetsindelning
Det moderna samhället visar upp exempel på sammansatta byggnader med mycket skilda användningssätt och olika användare. Sådana förhållanden medför berättigade krav på skild äganderätt till olika delar av en byggnad. En fastighet blir i sådant fall inte endast avgränsad till längd och bredd. I Sverige finns ännu inte denna typ av tredimensionell fastighetsbildning utan delat ägande löses vanligen genom andel i en ekonomisk förening i bostadsrättens form eller genom servitutsföreskrifter. Bostadsrätten har svagheter som pant för lån, och servitutstillämpningen blir ofta mycket komplicerad. Ett förnyat fastighetsbegrepp skulle medverka till ett enklare och effektivare markutnyttjande.
Det är därför angeläget att ett ny tredimensionell fastighetsform införs i svensk lagstiftning. Det ger fler möjligheter för olika byggherrar att samverka vid byggen med olika syften och det ger familjer i flerbostadshus ökat inflytande över den egna bostaden och större möjligheter att tryggt kunna finansiera sin bostad.
Moderata samlingspartiet anser det viktigt att riksdagens framställning om utarbetande av ett fullständigt förslag till hur upplåtelseformen för ägar- lägenheter skall utformas snarast fullföljs.
6 Vindkraft
Frågan om etablering av vindkraft är komplicerad. Å ena sidan har den sina uppenbara fördelar som energikälla eftersom den är förnybar, inhemsk och ren, vilket gör att en utbyggnad av vindkraften i och för sig är önskvärd. Å andra sidan syns ett vindkraftverk på minst 4-5 kilometers avstånd, och kan ge upphov till buller och andra olägenheter. Detta medför att värdefulla kultur- och naturvärden måste beaktas i sammanhanget, liksom eventuella grannars intresse av en fortsatt god boendemiljö.
Moderata samlingspartiet är av den grundläggande uppfattningen att en markägare måste ges möjlighet att själv bestämma vad marken skall användas till, och om han så önskar även upplåta marken för vindkraft. Men detta kräver att även övriga intressen tas tillvara på ett bra sätt. Moderata samlingspartiet menar därför att det bör skapas ett fungerande regelverk som sätter snäva gränser för byggande av vindkraftverk, på liknande sätt som det finns regler för andra omfattande ingrepp i landskapsbilden.
Vi menar att frågan om etablering av vindkraftverk bör beaktas i samband med fastställande av kommunala översiktsplaner, men att därutöver även detaljplan måste upprättas vid varje etablering. På detta sätt kan skyddsvärda natur- och kulturmiljöer undantas, och förutsebarhet garanteras ägare till kringliggande markområden, som får en möjlighet att tillvarata sina intressen.
Vindkraftsutredningens förslag att projekt med en högre effekt än 125 kilowatt alltid skall tillståndsprövas enligt miljöbalken bör övervägas. Mot bakgrund av att det pågår en omfattande verksamhet med etablering av vind- kraftverk på flera håll i landet menar vi att det är angeläget att regeringen snarast kommer med förslag till lagstiftning.
7 Handelns lokalisering
Detaljhandeln har fortlöpande sedan 1970-talet flyttats ut till tätorternas ytterområden. Skälen har varit bostadsbyggandets lokalisering, kraven på framkomlighet, mark- och fastighetspriserna samt parkeringsmöjligheterna.
Denna strukturrationalisering har dock inte försämrat hushållens tillgäng- lighet till dagligvaror på något påtagligt sätt. Det har däremot Social- demokraternas vilja att styra etableringar och lokaliseringar av detaljhandeln.
Under den borgerliga regeringsperioden ändrades lagstiftningen så att det inte längre blev möjligt att reglera handelsändamålet genom att särskilja partihandel och detaljhandel eller genom att inom ändamålet detaljhandel särskilja handel med livsmedel från annan handel. Denna möjlighet för en kommun att reglera lokaliseringen av detaljhandeln har emellertid återinförts av Socialdemokraterna. Eftersom detta helt uppenbart strider mot konsumen- ternas intresse av konkurrens och lägre priser bör de lagstadgade möjlig- heterna att i detaljplan styra handelsändamålet tas bort.
Det har under senare tid förekommit några fall där Boverket och läns- styrelser har sagt nej till etablering av stormarknader och därmed underkänt detaljplaner antagna av kommunfullmäktige. Detta är inte acceptabelt och ligger inte i konsumenternas intresse. Enligt vår uppfattning är det en kommunal angelägenhet att bestämma om hur marken disponeras i den egna kommunen. Det är då också högst rimligt att besluten fattas av kommunen, som är bäst skickad att bedöma och avgöra sådana frågor. Stöd för detta finns i plan- och bygglagen. Länsstyrelsen och regeringen borde endast kunna upphäva planer när dessa strider mot uttalade riksintressen. Vi föreslår därför en lagändring i detta avseende.
Moderata samlingspartiet noterar också med oro att regeringen hotar att lagstifta mot etablering av stormarknader utanför städerna. Moderata samlingspartiet avvisar med bestämdhet alla planer på en sådan lagstiftning. Beslut om etablering av detaljhandel bör styras av konsumenternas efter- frågan och företagsekonomiska överväganden i enlighet med av kommun- fullmäktige antagna detaljplaner. Kommunen har möjlighet att underlätta etablering av detaljhandel i stadskärnan genom att bland annat underlätta framkomlighet och parkering.
8 Förvärvslagstiftning och förköp
Sedan 1976 finns en särskild lag om förvärv av hyresfastighet m.m., förvärvslagen, vars syfte är att hindra "oseriösa personer" från att förvärva hyreshus.
I förvärvslagen behandlas skilda kategorier av fastighetsägare på olika sätt. Kommunala bostadsföretags förvärv är till exempel helt undantagna från lagstiftningens krav. Genom förvärvslagen försvåras fastighetsmarknadens funktionssätt, främst genom en byråkratisk handläggningsordning och lång tidsutdräkt från överlåtelse till dess lagfart kan beviljas. Detta drabbar den seriösa merparten av aktörerna. Samtidigt öppnar lagstiftningen för god- tycke. Den bygger på en förhandsbedömning av en förvärvares kvalifika- tioner och intentioner med förvärvet, som i praktiken är mycket svår att göra med någon större träffsäkerhet. Det med förvärvslagen avsedda syftet har heller inte uppnåtts, eftersom lagen i praktiken inte lyckats förhindra oseriösa personers förvärv av fastigheter.
Förvärvslagen bör avskaffas. Det berättigade kravet på att kunna skydda hyresgästerna från oseriösa ägare kan och bör inte motivera en byråkratisk och godtycklig förhandsgranskning som drabbar alla seriösa aktörer på fastighetsmarknaden. Hyresgästernas berättigade krav bör istället lösas genom ordentliga möjligheter till ingripanden i de fall där fastighetsägare visar sig inte fullgöra sina förpliktelser gentemot hyresgäster och andra. I SOU 1994:23, Förvalta bostäder, föreslås en lagstiftning med denna inrikt- ning.
Den kommunala förköpsrätten infördes i slutet av 1960-talet. Den har sedan dess byggts ut alltmer och omfattar nu ett stort antal förköpsgrunder. Det kommunala planmonopolet, expropriationslagen och överlägsna ekono- miska och personella resurser ger kommunerna en mycket stark ställning gentemot de enskilda fastighetsägarna. Kommunerna har härigenom möjlig- het att genomföra sina planer utan att behöva ta till förköpsmöjligheterna. Den kommunala förköpsrätten bör därför avskaffas.
9 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om expropriation,
2. att riksdagen beslutar avskaffa presumtionsregeln vid expropria- tion i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lagstiftning för strandskydd,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tomträtten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tredimensionell fastighetsindelning,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om vindkraft,
7. att riksdagen beslutar avskaffa handelsändamålet vid detaljplan i PBL,
8. att riksdagen beslutar om en lagändring i frågan om under- kännande av kommunala detaljplaner i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar avskaffa den kommunala förköpsrätten i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 5 oktober 1999
Knut Billing (m)
Sten Andersson (m)
Inga Berggren (m)
Carl-Erik Skårman (m)
Ewa Thalén Finné (m)
Gunnar Axén (m)
Anna Lilliehöök (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
1 Yrkande 3 hänvisat till MJU.