Bevarandet av våra ortnamn, som är ett viktigt kulturarv har framhållits av
ett flertal utredningar. Redan 1974 uttalade riksdagen beträffande
fastighetsbildningen att marginell eller kortsiktig nytta inte skall tillåtas
slå ut
kulturhistoriska värden. "Fastighetsägarnas synpunkter bör dock inte enligt
utskottets mening tillgodoses i strid mot ett markerat kulturhistoriskt
intresse.
Detta bör enligt utskottets mening gälla även vid sammanläggningar." (CU
1974:30)
Fastighetsmyndigheterna och fastighetslagstiftningen har avgörande in-
verkan på vården av ortnamn och Kulturarvsutredningen föreslog att en
bestämmelse om att god ortnamnssed skall iakttagas vid statlig och kommu-
nal verksamhet borde införas i kulturminneslagen. Detta blev också
regeringens förslag i prop. 1998/99:114.
Inom fastighetsbildningen förekommer idag omfattande sammanläggning-
ar, som innebär borttagandet av fastighetsnamn. Om man äger en fastighet
och köper ytterligare en eller flera kan man registrera de nyköpta fastig-
heterna under samma namn och fastighetsbeteckning som den tidigare ägda.
Man behöver då bara betala registreringsavgift, i stället för den betydligt
dyrare lagfartsavgiften Det här förfaringssättet används i mycket stor
utsträckning och leder till en total begreppsförvirring om i vilken by en
fastighet hör hemma.
Eftersom fastighetsbildningsverksamheten är den samhällsverksamhet som
mest omdanar vårt kulturlandskap är det viktigt att det i fastighetsbildnings-
lagen införs ett krav på hänsynstagande till vårt kulturarv.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det i fastighetsbildningslagen införs ett krav
på hänsyn till kulturarvet enligt kulturminneslagen.