Inom den del av hyreslagstiftningen som reglerar förhållanden mellan
fastighetsägare och lokalhyresgäst, d v s i de allra flesta fall av småföre-
tagare, råder fullt ut marknadshyra. Dess grunder härstammar från sedan
länge svunna tider. Rättigheter och skyldigheter står ej i rimlig
proportion till varandra. Rådande ordning kan i korthet sammanfattas så
här:
Om du inte kan eller vill betala den hyra fastighetsägaren begär eller inte
vill acceptera den lokal han anvisar som ersättningslokal är det bara att packa
ihop och flytta och därefter ägna sig åt att föra en långdragen och dyrbar
skadeståndsprocess där möjligheterna till framgång är små på grund av
bevisbördsregler. Om ändå ersättningsrätt fastställs är aktuella belopp för-
sumbara i förhållande till hyresgästens verkliga förluster med hänsyn till att
domstolarna i praxis är synnerligen restriktiva med att utdöma skadestånd
som står i förhållande till verksamheternas marknadsvärden.
Rådande lagstiftning ger lokalhyresgästen, en grupp som domineras av
småföretagare med 2-10 anställda, endast ett indirekt besittningsskydd i
ordets generella mening. Detta innebär att hyresvärden/fastighetsägaren har
ett oskäligt starkt övertag i hyresförhållandet. I praktiken innebär detta att
hyresvärden vid förlängning av ett hyresavtal ger hyresgästen ett många
gånger ultimativt anbud om avtalsvillkoren. Om lokalhyresgästen anser att
anbudet är oskäligt är han tvungen att flytta. Någon möjlighet att få till stånd
en rättslig prövning av de begärda villkoren med bibehållet besittningsskydd
- rätt att kvarsitta i lokalen - finns egentligen inte. Samma tvång gäller även
om hyresgästen sägs upp för avflyttning på grund av ombyggnation eller
liknande skäl. Vill han inte acceptera en erbjuden ersättningslokal för att den
är undermålig har han bara att flytta och ägna sitt framtida liv åt en
skadeståndstvist.
Ofta har hyresgästen gjort förhållandevis stora investeringar i lokalen och
arbetat upp sin rörelse på en "känd" adress. Detta innebär tyvärr för många
små rörelseidkare som tvingas flytta att hela rörelsen måste läggas ned. Inga
resurser finns till att betala skulderna i verksamheten och ingen inkomst finns
att leva på under tiden som man tvistar med hyresvärden om ersättningens
storlek. Många arbetstillfällen för anställda ofta ungdomar går också
förlorade.
Erfarenheterna av den nuvarande lagstiftningens tillämpning med ovan
anförda motivering leder enligt min mening till slutsatsen att lokalhyres-
gästens besittningsskydd behöver stärkas. Vi anser att hyresgästen måste få
rätt att stanna kvar i hyresförhållandet i avvaktan på en slutlig rättslig
prövning på de tvistefrågor som en vägrad avtalsförlängning kan leda till.
Detta för att balansen mellan parterna inom denna del av hyresmarknaden
skall kunna bli verklighet. Just bristen på ett direkt besittningsskydd gör att
lokalhyrorna drivs upp till en nivå som inte överensstämmer med marknads-
hyran. Det är enligt vår mening omöjligt att motivera.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalhyresgästernas besittningsskydd.