Inom den del av hyreslagstiftningen som reglerar förhållanden mellan fastighetsägare och lokalhyresgäst, d v s i de allra flesta fall av småföre- tagare, råder fullt ut marknadshyra. Dess grunder härstammar från sedan länge svunna tider. Rättigheter och skyldigheter står ej i rimlig proportion till varandra. Rådande ordning kan i korthet sammanfattas så här:
Om du inte kan eller vill betala den hyra fastighetsägaren begär eller inte vill acceptera den lokal han anvisar som ersättningslokal är det bara att packa ihop och flytta och därefter ägna sig åt att föra en långdragen och dyrbar skadeståndsprocess där möjligheterna till framgång är små på grund av bevisbördsregler. Om ändå ersättningsrätt fastställs är aktuella belopp för- sumbara i förhållande till hyresgästens verkliga förluster med hänsyn till att domstolarna i praxis är synnerligen restriktiva med att utdöma skadestånd som står i förhållande till verksamheternas marknadsvärden.
Rådande lagstiftning ger lokalhyresgästen, en grupp som domineras av småföretagare med 2-10 anställda, endast ett indirekt besittningsskydd i ordets generella mening. Detta innebär att hyresvärden/fastighetsägaren har ett oskäligt starkt övertag i hyresförhållandet. I praktiken innebär detta att hyresvärden vid förlängning av ett hyresavtal ger hyresgästen ett många gånger ultimativt anbud om avtalsvillkoren. Om lokalhyresgästen anser att anbudet är oskäligt är han tvungen att flytta. Någon möjlighet att få till stånd en rättslig prövning av de begärda villkoren med bibehållet besittningsskydd - rätt att kvarsitta i lokalen - finns egentligen inte. Samma tvång gäller även om hyresgästen sägs upp för avflyttning på grund av ombyggnation eller liknande skäl. Vill han inte acceptera en erbjuden ersättningslokal för att den är undermålig har han bara att flytta och ägna sitt framtida liv åt en skadeståndstvist.
Ofta har hyresgästen gjort förhållandevis stora investeringar i lokalen och arbetat upp sin rörelse på en "känd" adress. Detta innebär tyvärr för många små rörelseidkare som tvingas flytta att hela rörelsen måste läggas ned. Inga resurser finns till att betala skulderna i verksamheten och ingen inkomst finns att leva på under tiden som man tvistar med hyresvärden om ersättningens storlek. Många arbetstillfällen för anställda ofta ungdomar går också förlorade.
Erfarenheterna av den nuvarande lagstiftningens tillämpning med ovan anförda motivering leder enligt min mening till slutsatsen att lokalhyres- gästens besittningsskydd behöver stärkas. Vi anser att hyresgästen måste få rätt att stanna kvar i hyresförhållandet i avvaktan på en slutlig rättslig prövning på de tvistefrågor som en vägrad avtalsförlängning kan leda till. Detta för att balansen mellan parterna inom denna del av hyresmarknaden skall kunna bli verklighet. Just bristen på ett direkt besittningsskydd gör att lokalhyrorna drivs upp till en nivå som inte överensstämmer med marknads- hyran. Det är enligt vår mening omöjligt att motivera.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalhyresgästernas besittningsskydd.
Stockholm den 4 oktober 1999
Cinnika Beiming (s)
Eva Johansson (s)