Motion till riksdagen
1999/2000:Bo414
av Runegrund, Rosita (kd)

Förvärv av fritidsfastigheter


1992 års lag (1992:1368) om förvärvstillstånd av
fast egendom
Lagen 1992:1368 om tillstånd till förvärv av fast egendom kom till som
en följd av Sveriges närmande till EG. Genom EES-avtalet åtog sig
Sverige att anpassa svensk rätt till de grundläggande friheterna i EG-
rätten. En grundläggande målsättning med EG-fördraget är att uppnå en
gemensam marknad, som ska kännetecknas av att hindren för fri rörlighet
för varor, personer, tjänster och kapital avskaffas mellan
medlemsländerna.
I samband med Sveriges förhandlingar om medlemskap i EU bedömdes att
1992 års lag inte stod i överensstämmelse med EG-rättens regler om fri
rörlighet för kapital. Resultatet blev en särskild övergångsbestämmelse i
anslutningsakten (se nedan).
Tillämpningsområde
Enligt lag 1992:1368 ska tillstånd sökas för förvärv av fast egendom som
är taxerad som småhusenhet eller lantbruksenhet. Tillståndsplikten gäller
som huvudregel om den som ska förvärva fastighet är bosatt utomlands
eller är utländsk juridisk person.
Förutsättningar för förvärvstillstånd
I  3 § regleras förutsättningarna för förvärvstillstånd. I andra stycket
anges att om egendomen förvärvas för fritidsändamål skall
förvärvstillstånd meddelas, om förvärvet inte strider mot något väsentligt
allmänt intresse. Bestämmelsen i tredje stycket innebär att
förvärvstillstånd i princip inte får ges inom områden där efterfrågan på
fritidsfastigheter är så stor att det finns en risk för en stegring av
fastighetsvärdena.
Syftet med lagen från 1992 är främst att motverka prisstegringar på
fritidsfastigheter inom attraktiva områden.
Regeringen har i proposition 1998/99:126 föreslagit att lagen (1992:1368)
om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom skall upphävas. Skälet anges
vara att Sverige, efter utgången av år 1999, inte längre får hindra medborgare
i EU-stater eller andra stater inom EES att förvärva fast egendom. Enligt
förslag i propositionen bör inte heller medborgare i tredje land hindras från
förvärv. Vi är kritiska till regeringens förslag.
En levande skärgård
Det måste vara ett riksintresse att Sveriges skärgårdar kan hållas levande.
För flera tusen människor är skärgården en hembygd, där man bor och
arbetar och där man vill fortsätta att leva sina liv. Skärgården är också ett
intresseområde för väldigt många fler människor - för de deltids- och
fritidsboende, för turister och för alla övriga som ser skärgården som en
självklar del i upplevelsen av svensk natur och kultur, särskilt sommartid.
Gemensamt för alla finns en önskan om en levande och fungerande
skärgård. För att skärgården ska leva och fungera med bland annat service
sommartid samt kunna behålla sin karaktär och kultur måste den leva året
om.  Kustsamhällen och kustområden måste ges goda förutsättningar att
behålla den åretruntboende befolkningen.
Tidigare ställningstaganden
Regeringens bedömning i propositionen, att det inte bör införas några
nya regler för att kompensera upphävandet av1992 års lag, är märklig.
I propositionen (1994/95:19) Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
sägs att förhandlingsresultatet innebär att Sverige får ett tillräckligt rådrum
på fem år för att överväga och vidta behövliga åtgärder i områden som
riskerar att utsättas för överexploatering och i områden där i första hand den
bofasta befolkningens intressen bör tillgodoses. Det framgår också att
Sverige i framtiden får begagna sig av erforderliga medel för att komma till
rätta med de problem som en stor efterfrågan på fritidsfastigheter kan föra
med sig i bl.a. de kustnära områdena.
Trots att regeringen haft fem år på sig att lindra effekterna av lagens
upphävande har inga "behövliga åtgärder" vidtagits på nationell nivå.
Konsekvenserna
Effekterna av att lagen upphävs leder sannolikt till en prisstegring och en
ökad efterfrågan på fritidsfastigheter med särskilt attraktiva lägen. På
grund av strandskyddsbestämmelser och värnandet om den obrutna
kusten är det knappast troligt att nya fritidsfastigheter kommer att
uppföras i kustnära läge. När så fastigheter för åretruntboende omvandlas
till fritidsfastigheter är risken därför överhängande att det därmed läggs
"en död hand" över ett antal nu levande öar och kustnära
skärgårdssamhällen.
Boendeplikt
Enligt vår uppfattning måste inriktningen även i framtiden vara att
utländska förvärv av fritidsfastigheter begränsas i särskilt utsatta
områden. De levande skärgårdssamhällena måste tryggas.
I Danmark har man vid förhandlingarna om EU-fördraget lyckats erhålla
ett permanent undantag avseende förvärv av fritidsbostäder. Medborgare från
EES-stat får förvärva fast egendom som ska användas som nödvändig
helårsbostad av förvärvaren eller om förvärvet är en förutsättning för att
utöva viss näringsverksamhet. Däremot är utländska förvärv av fritids-
fastigheter för privat bruk fortfarande tillståndspliktigt.
I Sverige kunde en modell för att underlätta för åretruntboende i våra
kustsamhällen vara att införa en boendeplikt som innebär att kommunerna i
sin revidering av befintliga planer och vid ny detaljplanering ges möjlighet
att avgränsa områden för åretruntboende.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av lag-
stiftningen att kommunerna i sin revidering av befintliga planer och
vid ny detaljplanering ges möjlighet att avgränsa områden för året-
runtboende och där införa boendeplikt.

Stockholm den 2 oktober 1999
Rosita Runegrund (kd)
Åke Carnerö (kd)