Enligt gällande lagstiftning är det en fastighetsägare som har ansvaret för
att underhållet av en fastighet sköts. Detta kan vålla problem när ägaren
av en fastighet går i konkurs. Det handlar inte sällan om hyresfastigheter
belägna i centrala delar av en kommun som på så sätt lämnas utan tillsyn
och underhåll. För kommunen finns av naturliga skäl ett intresse att
centralt belägna fastigheter skall vara underhållna på ett godtagbart sätt
men också med omsorg om eventuella hyresgäster.
I det läget tar kommunen kontakt med tillsynsmyndigheten (kronofogde-
myndigheten) för att få den att agera. Kronofogdemyndigheten hänvisar då
till konkurslagstiftningen som säger att konkursförvaltaren endast är skyldig
att ta med sådana tillgångar i konkursbouppteckningen som inbringar ett
positivt värde och alltså ökar de tillgångar som kan delas ut till konkurs-
borgenärerna. Fastigheten står då utan ägare eftersom den förre ägaren gått i
konkurs. Ingen kan köpa fastigheten eftersom det inte finns någon säljare och
ingen kan få lagfart på fastigheten. Det finns inte heller någon som kan
åläggas att sköta fastigheten så inte skada uppstår. Fastigheten förfaller utan
att kommunen eller någon annan kan göra någonting. Lagstiftningen kring
fast egendom tillhör den starkaste lagstiftningen i detta land, trots detta
uppkommer dylika missförhållanden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av lagstiftningen i syfte att undvika
problem av det slag som beskrivits i motionen.