Att fastighetsbildningsmyndigheterna och fastighetslagstiftningen har avgörande inverkan på vården av ortnamn och bevarandet av detta viktiga kulturarv, framhålls i flera utredningar, riksdagsmotioner med mera. Mot den bakgrunden angav regeringen i direktiven till "Kulturarvsutredningen" (SOU 1996:128) vad det gäller ortnamn "Lämpligheten att i annan lagstiftning, t.ex. fastighetsbildningslagen, ange krav på iakttagande av Kulturminneslagens bestämmelser skall också diskuteras". Utredningen föreslog att en bestämmelse om att god ortnamnssed skall iakttagas vid statlig och kommunal verksamhet införs i kulturminneslagen. Detta blev också regeringens förslag i proposition 1998/99:114.
Vad det gäller påverkan på fastighetsbildningslagen angav utredningen att det med nuvarande regelverk för fastighetsindelning och fastighets- beteckning går att få en ur ortnamnssynpunkt bra tillämpning. På detta reagerade flera remissinstanser negativt då de har motsatt uppfattning och finner utredningen på denna punkt otillfredsställande.
Det förekommer inom fastighetsbildningen i stor omfattning samman- läggningar som innebär borttagandet av fastighetsnamn vilket bekymrar många då det splittrar upp lokalhistoriens kulturarv. Ett exempel kommer från Långaryd i Halland, som skriver så här:
Långaryds hembygdsförenings styrelse är djupt bekymrad för det sätt Lantmäteriverket hanterar våra urgamla bynamn. Är man ägare av en fastighet och köper ytterligare en eller flera kan man registrera de nyköpta fastigheterna under samma namn och fastighetsbeteckning som den tidigare ägda. Därmed behöver man endast betala registreringsavgift i stället för den betydligt dyrare lagfartsavgiften. Detta förfaringssätt användes i mycket stor utsträckning och leder enligt vårt sätt att se till en total begreppsförvirring om i vilken by en fastighet hör hemma. Ett ex. från vår socken: Stora Skogsfastigheter äger en liten skogsfastighet vid namn Håknaryd 1:18 som ligger i utmarken till Håknaryds by, som är en liten landsbygdsby med c:a tio fastigheter. Nu har bolaget köpt ytterligare tre olika skogsfastigheter, Mårås, Mogård och Stora Skärshult, och registrerat dessa under namnet Håknaryd 1:18. Vi har alltså numera bynamnet Håknaryd på fyra olika platser inom socknen, vid ytterligare inköp kan det bli fler.
Detta exempel visar att något måste göras för att förhindra att man med fastighetsbildningslagens hjälp skall kunna utarma våra kulturbygder, förhållandet gäller ju inte bara Långaryd utan hela landet. Redan 1974 uttalade riksdagen beträffande fastighetsbildningen att marginell eller kortsiktig nytta inte skall tillåtas slå ut kultur-historiska värden (CU 1974:30). "Fastighetsägarnas synpunkter bör dock inte enl. utskottets mening tillgodoses i strid mot ett markerat kulturhistoriskt intresse. Detta bör enl. utskottets mening gälla även vid sammanläggningar."
Fastighetsbildningsverksamheten är den samhällsverksamhet som mest omdanar vårt kulturlandskap, därför är det viktigt att det i fastighets- bildningslagen införs ett krav på hänsynstagande till vårt kulturarv.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att det i fastighetsbildningslagen införs ett krav på hänsynstagande till kulturarvet enligt kulturminnes- lagen.
Stockholm den 29 september 1999
Erik Arthur Egervärn (c)