Tillämpningen av jordförvärvslagen vid juridiska personers förvärv av
enskild skog fungerar allt oftare inte i enlighet med lagens och
förarbetenas intentioner. Det blir allt vanligare att juridiska personer får
förvärva enskilt ägd skog som även fortsättningsvis borde ägas av
enskilda.
Genom sin högre betalningsförmåga och sin större affärserfarenhet har
juridiska personer större möjlighet att teckna köpeavtal med säljaren. Enligt
lagen är enskilda köpare prioriterade, men regelverkets tillämpning och
brister i möjligheterna till att överklaga gör att enskilda köpare inte ges
tillfälle till juridisk prövning.
Reglerna om att juridiska personer skall lämna kompensationsmark vid
köp av enskild skog tillämpas inte heller fullt ut. I många fall ställs inga
sådana krav och inte heller fungerar uppföljningen av kompensationskravet.
Där kompensation ändock aktualiseras sker det ofta på ett olämpligt sätt i
fråga om tid, plats och värde. Exempelvis kompenseras försäljningar i norra
Sverige med köp i södra Sverige. Vid en försäljning från ett bolag till ett
annat borde säljaren inte ges möjlighet att kompensera sig med enskild mark.
Kompensationskravet skall bl a följas upp med så kallade markbalanser för
juridiska personer som förvärvat enskild skog. Upprättande och uppföljning
av markbalanser är i praktiken så gott som obefintliga.
Utformningen och tillämpningen av 5 § jordförvärvslagen måste få en
översyn. Att lagen på ovan nämnda sätt kan kringgås innebär ett hot mot det
enskilda skogsbruket.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av 5 § jordförvärvs-
lagen om juridiska personers förvärvsprövning i syfte att förbättra
förutsättningarna för en striktare tillämpning av lagen.