Tillämpningen av jordförvärvslagen vid juridiska personers förvärv av enskild skog fungerar allt oftare inte i enlighet med lagens och förarbetenas intentioner. Det blir allt vanligare att juridiska personer får förvärva enskilt ägd skog som även fortsättningsvis borde ägas av enskilda.
Genom sin högre betalningsförmåga och sin större affärserfarenhet har juridiska personer större möjlighet att teckna köpeavtal med säljaren. Enligt lagen är enskilda köpare prioriterade, men regelverkets tillämpning och brister i möjligheterna till att överklaga gör att enskilda köpare inte ges tillfälle till juridisk prövning.
Reglerna om att juridiska personer skall lämna kompensationsmark vid köp av enskild skog tillämpas inte heller fullt ut. I många fall ställs inga sådana krav och inte heller fungerar uppföljningen av kompensationskravet. Där kompensation ändock aktualiseras sker det ofta på ett olämpligt sätt i fråga om tid, plats och värde. Exempelvis kompenseras försäljningar i norra Sverige med köp i södra Sverige. Vid en försäljning från ett bolag till ett annat borde säljaren inte ges möjlighet att kompensera sig med enskild mark.
Kompensationskravet skall bl a följas upp med så kallade markbalanser för juridiska personer som förvärvat enskild skog. Upprättande och uppföljning av markbalanser är i praktiken så gott som obefintliga.
Utformningen och tillämpningen av 5 § jordförvärvslagen måste få en översyn. Att lagen på ovan nämnda sätt kan kringgås innebär ett hot mot det enskilda skogsbruket.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av 5 § jordförvärvs- lagen om juridiska personers förvärvsprövning i syfte att förbättra förutsättningarna för en striktare tillämpning av lagen.
Stockholm den 28 september 1999
Inger Strömbom (kd)