De regler om strandskydd som finns stadgade i miljöbalken fyller många
gånger en viktig funktion genom att bevara den möjlighet att bada och
idka friluftsliv inom strandområden som allmänheten har enligt
allemansrätten. Strandskyddet kan även, särskilt i tätbefolkade områden,
ha betydelse för djur- och växtliv. Men Sverige är ett stort land där
befolkningen är ojämnt fördelad över landet. Det uppenbara behov av ett
starkt strandskydd som kan finnas till exempel i Stockholms skärgård
eller på västkusten är inte lika uppenbart i andra mer glesbefolkade delar
av landet. I vissa fall kan till och med strandskyddet vara ett hinder för en
önskvärd utveckling av landsbygden. Därför finns det anledning att
överväga om inte reglerna rörande strandskydd bör utvecklas så att de
blir mer flexibla utifrån regionala och lokala behov och förutsättningar.
Lagstiftningen rörande strandskyddet bör följaktligen förändras så att de
nu gällande reglerna är grunden, men kompletteras med en möjlighet till
lokal anpassning, vilket bör kunna ske i kommunernas översiktsplaner och
efter samråd med myndigheter som har att bevaka riksintressen. Vad som
ovan sagts om ett förändrat strandskydd bör ges regeringen till känna.
Näringsverksamhet och boende
I Dalarna har många byar en särprägel som innebär att
näringsverksamhet, ofta jordbruk och annan småföretagsamhet, blandas
med bostäder. Gårdarna ligger tätt och livsstilen bygger ofta på gammal
tradition. Utvecklingen har inneburit att byarna idag är värdefulla miljöer
med den blandade verksamhet som finns där och ofta är attraktiva platser
att bosätta sig på. Jag anser att det är av stor vikt att slå vakt om denna
särprägel. Om det ska kunna ske måste de som bosätter sig i dessa
miljöer acceptera och visa hänsyn för att en mångsidig verksamhet
bedrivs och får utvecklas. Tyvärr finns det ett antal fall där pågående
näringsverksamhet inte har kunnat utvecklas på ett naturligt sätt inom
dessa byar då närboende har besvärat sig över olika typer av utbyggnad
inom ramen för pågående markanvändning. Därför bör det utredas om
det inte behövs ett klargörande av nuvarande lagstiftning så att en fortsatt
diversifierad verksamhet med såväl näringsverksamhet som boende kan
fortgå i dessa miljöer. Detta bör ges regeringen till känna.
Jordförvärvslagen
Ett av jordförvärvslagens mål är att begränsa juridiska personers förvärv
av jordbruksfastigheter. När det gäller juridiska personers förvärv så är
den nuvarande tillämpningen av den så kallade kompensationsregeln, det
vill säga att juridiska personer skall lämna kompensationsmark för att
möjlighet till förvärv skall medges, inte tillfredsställande. Detta har lett
till svårigheter för privatskogsbruket att konkurrera med bolagen om
skogsmarken i regioner där skogsbolag bedriver en offensiv markpolitik.
Därför bör jordförvärvslagens regler om villkor för juridiska personers
möjligheter att erhålla förvärvstillstånd ändras och utformas så att
familjejordbruket ges företräde och blir den dominerande ägarkategorin.
Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändringar i strandskyddet,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om näringsverksamhet och boende,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordförvärvslagen.