Den som vill sätta upp någon form av anvisningsskylt utmed en allmän väg måste ha länsstyrelsens eller Vägverkets tillstånd för detta. Från Vägverkets sida har man hittills haft en mycket restriktiv hållning till att bevilja sådana tillstånd. Något som i sig lett till berättigad kritik, inte minst från näringsidkare på landsbygden som för sin verksamhet kan vara mer eller mindre beroende av att genom skyltning kunna tala om att och var man finns.
I denna motion vill jag lyfta fram en annan aspekt på skyltningproblema- tiken.
Runt om i landet finns idag ett stort antal byalag och landsbygdsutveck- lingsgrupper som var och en på sitt håll frivilligt och utan ekonomisk ersättning ägnar sin tid åt att utveckla och marknadsföra sin bygd.
Det finns en enorm växtkraft inbyggd i detta arbete. En växtkraft som tyvärr allt för ofta hämmas av onödiga ekonomiska och byråkratiska hinder. Med de former som av utvecklingsgrupperna valt att arbeta, kan dessa bli oöverstigliga och i värsta fall knäcka den entusiasm och det engagemang som är en förutsättning för verksamheten.
Ett exempel på det är de avgifter som länsstyrelserna enligt 36 § i natur- vårdsförordningen och 10 § i avgiftsförordningen får ta ut vid en ansökan om att få sätta upp en skylt med byns eller ortens namn.
En lokal utvecklingsgrupp som ansöker om att på egen bekostnad få sätta upp en skylt med t ex texten: "Välkommen till Hembyn" måste för detta betala en avgift på 2 000-3 000 kronor. Något som i sig kan förefalla överkomligt men som för en liten lokal utvecklingsgrupp som dessutom skall bekosta skyltarna kan vara svår att finansiera och framför allt kännas orättfärdig med tanke på den frivilliga och oavlönade samhällsinsats man gör. Till yttermera visso måste man betala avgiften även om man får avslag på sin ansökan.
Enligt 13 § avgiftsförordningen (1992:191) får visserligen länsstyrelsen om det finns särskilda skäl helt eller delvis sätta ner avgiften. Det kräver dock en särskild ansökan i varje enskilt ärende. Dessutom tillämpas denna möjlighet olika av olika länsstyrelser.
Mot bakgrund av det värdefulla arbete som byalag och utvecklingsgrupper med ofta knappa ekonomiska resurser uträttar för vårt land är det enligt min mening närmast självklart att dessa skall vara generellt befriade från admi- nistrativa avgifter till statliga myndigheter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generell avgiftsbefrielse för byalag och lokala utvecklingsgrupper för ansökan om skylttillstånd.
Stockholm den 3 oktober 1999
Lena Ek (c)