Motion till riksdagen
1999/2000:Bo231
av Erlandsson, Eskil (c)

Storstad


1 Inledning
Storstädernas invånare ska ges möjlighet att leva i en god miljö för både
nuvarande och kommande generationer. Centerpartiet menar att
storstaden inte står i motsats till en levande landsbygd. Genom att skapa
förutsättningar för boende och företagande i hela landet skapas också
reella valmöjligheter för människorna att välja boende i stad eller
landsbygd. Många människor söker sig av flera anledningar till
storstäderna. Det kan vara på grund av studier, arbete eller sociala skäl.
Centerpartiet menar att nya invånare skall känna sig välkomna till
städerna. Centerpartiet förordar valfrihet.
Trafiken i storstäderna påverkar miljön negativt. I Stockholmsområdet
svarar vägtrafiken för huvuddelen av luftföroreningarna. Mycket har blivit
bättre tack vare miljödiesel, blyfri bensin och katalytisk avgasrening, men
trafiken måste göras ännu miljövänligare bl.a. med hjälp av ökade satsningar
på kollektivtrafik och miljövänligare bränslen. En miljöinriktad trafikpolitik
innebär satsningar på bl.a. spårbunden trafik så att den kan bli ett reellt
alternativ till den egna bilen. Nya stora motorvägar som skär sönder
grönområden, parker och strövområden och som skapar ny tung exploatering
är en storstadsfientlig politik som Centerpartiet tar avstånd från. Dessutom är
det viktigt ur både miljö- och säkerhetsskäl att t ex tung hamnverksamhet
med oljehantering och farliga transporter på olika sätt lokaliseras till
alternativa platser där hanteringen kan vara säkrare och där människors
livsmiljö störs i mindre omfattning. Det gäller t ex frågan om Bromma
flygplats belägen mitt i ett storstadsområde med över 100.000 invånare
boende bara några få kilometer från flygplatsen.
I storstadsområdena är kontrasterna ofta stora mellan etablerade
bostadsområden och s k miljonprogramsområden byggda under 1960-och
70-talen. Olika försök har gjorts från kommunerna att rusta upp och göra de
socialt drabbade bostadsområdena attraktivare och bättre. Men det räcker
inte. Mer måste också göras åt den sociala strukturen. Felet bottnar oftast i
att
dessa bostadsområden till mycket stor del består av endast en
besittningsform. Det skapar ensidighet och leder till fortsatt segregering.
Centerpartiet anser att fler människor måste ges möjlighet att äga sina
bostäder. Den oftast förekommande hyresrätten borde varieras med
äganderättsformer och en ombildning från hyresrätter till bostadsrätter bör
därför ske. Det kommer på sikt att förändra den sociala strukturen genom att
även människor med större ekonomiska resurser flyttar in. Äger man sin
egen bostad känner man mer ansvar för underhåll och skötsel. Målet bör vara
att fler ska äga sina bostäder i miljonprogramsområdena. En ombildning till
bostadsrätter bör uppmuntras genom att hindrande lagstiftning undanröjs.
Den kommunala demokratin måste fungera bättre i de större städerna.
Visserligen har införandet av kommundelsnämnder och stadsdelsnämnder
vitaliserat demokratin något, men det räcker inte. Det måste finnas ett klart
samband mellan förtroendevalda och väljare. Antingen bör stadsdels-
nämnderna kunna väljas direkt av folket eller också bör steget tas fullt ut där
befolkningen så önskar, d.v.s. tillmötesgå krav på kommundelningar. Det är
dock viktigt att man inte med kommundelningar bidrar till en ökad social
segregation. Erfarenheterna av de kommundelningar som hittills gjorts i
Sverige sedan 1970-talet är till övervägande delen mycket positiva.
Centerpartiets uppfattning är att den lokala demokratin i våra storstäder
måste förbättras och avståndet mellan väljare och förtroendevalda minska.
Utvecklingen behöver dock inte bara redovisas som problemområden. Det
finns idag en klar trend att allt fler människor vill ta ett större ansvar för
sitt
eget liv. Man vill engagera sig i sin egen stads eller stadsdels framtid. Denna
vilja måste mötas med respekt och vilja till förnyelse och förändring. De
förtroendevalda måste våga ge medborgarna ett ökat ansvar. De stora
städernas utveckling är en viktig del i detta arbete. Det händer mycket
positivt inom stadsmiljö- och stadsbyggnadsområdet men även inom
storstadspolitiken. Exempelvis bedriver Boverket och byggforskningsrådet
med flera myndigheter sedan några år intressant forskning inom
stadsmiljösektorn. Ett antal utredningar och propositioner har lyft fram
staden som miljö.
Centerpartiet vill betona att det behöver ställas vissa kvalitetskrav, både
fysiska och sociala, för en utveckling mot ett bra liv i staden där makten
decentraliseras, jämställdheten genomförs och där den enskilda människan
sätts i centrum och ges ökat ansvar över sitt eget liv. Centerpartiet anser inte
att det är städernas storlek i antal invånare eller i antal kvadratkilometer
bebyggd mark som är det primära, utan stadens miljö, kultur, idérikedom,
kunskap och utvecklingskraft som skall bevaras och utvecklas. Mycket av
utvecklingen åvilar medborgaren och kommunerna, men staten har ett stort
uppdrag att se till att en utveckling kan ske genom att exempelvis ge
statsbidrag, sammanställa goda råd och medverka till erfarenhetsutbyten.
1.1 Centerpartiets vision om den skapande storstaden
Framtiden måste präglas av ett allt effektivare utnyttjande av energi och
råvaror där ny teknik kommer att utvecklas. Inte minst
informationstekniken innebär en ny form av utveckling där
humankapitalet är den största tillgången. Den tekniken belastar inte
miljön på samma sätt som den traditionella industrin. Utveckling och
miljöanpassning är inte längre motsatser, utan samverkande faktorer.
Båda är lika nödvändiga. Ökad livskvalitet beror på om vi lyckas se den
mänskliga verksamheten som vår största resurs. Detta kommer att kräva
både naturliga mötesplatser och nya "marknadsplatser" för tjänster och
mänsklig verksamhet.
Både samverkan och konkurrens kommer att stimulera till nya aktiviteter.
Traditionellt har stadsplanering och stadsbyggande varit ett manligt områden.
Staden måste i framtiden vara utformad på både kvinnors och mäns villkor.
Många av våra stadssamhällen har unika fördelar och förutsättningar. De har
ett rikt kulturarv och en spännande miljö.
En positiv utveckling av staden som miljö är intimt sammankopplat med
mångfacetterat näringsliv, bra utbildningsmöjligheter och ett stimulerande
kultur- och fritidsliv och där det finns en närhet mellan umgänge, boende,
arbete och service. En positiv utveckling förutsätter en levande stad med
många naturliga mötesplatser som kaféer, bibliotek, affärer, parker och som
stimulerar till träffar över generations-, klass-, etnicitets- och könsgränser,
motverkar rotlöshet och skapar trygghet. Gator, torg och byggnader som
utgör scener och kulisser i stadens offentliga rum behöver utformas med
omsorg. En estetisk utformning av byggandet är nödvändigt.
Centerpartiets vision om ett bra stadssamhälle förutsätter att kreativiteten
och verksamheter av många olika slag frodas. Vi ser i dag att arbetsmark-
naden håller på att förändras. Denna förändring måste tas tillvara och
städerna anpassas efter de nya förutsättningarna. Ny informationsteknologi
kommer att förändra arbetslivet. Arbete kan utföras på ett annorlunda sätt
och på annorlunda platser än idag. Vi ser också att man genom en förbättrad
samhällsplanering ger medborgaren mer tid att odla andra intressen, delta i
samverkansprojekt eller skaffa sig djupare kunskaper. Förbättrade allmänna
kommunikationssystem gör det möjligt att utnyttja restiden effektivare.
God tillgång till utbildning, bildning och kultur är en annan viktig
förutsättning för levande städer med framtidstro. Skolor kan exempelvis bli
viktiga kulturcentrum i varje stadsdel, och de kan i framtiden sjuda av
verksamhet även på kvällstid. Bra och inte minst billiga och lättillgängliga
samlingslokaler är en förutsättning för ett rikt föreningsliv. Universitet och
högskolor kan bidra med kunskap och idéer för nya företag, men den högre
utbildningen måste då integreras i det övriga samhället. Universitetens och
högskolornas tredje uppgift, d v s som motor i samhällsutvecklingen, måste
stimuleras ytterligare.
Tillgång till en bra offentlig service är ett allmänt krav och Centerpartiet
ser med tillfredsställelse att exempelvis storstadspropositionen lyfter fram
samordnade medborgarkontor som ett bra exempel för att få kraven på en
god samhällsservice tillgodosedd. Medborgarkontor är dock enbart en
början. Samhällets uppgift är inte enbart att ta ett ansvar för att
tillhandahålla
basservice utan också att stimulera till delaktighet och ansvarstagande. Det
politiska systemet måste tillåta olikheter, mångfald och variation för att få
fram initiativ och engagemang. Skall denna idé om en mer skapande stad
kunna realiseras måste stadsbyggandet utgå från varje stadsdels eller förorts
behov och förutsättningar för förnyelse, komplettering och utveckling. Det
som ovan anförts om den kreativa storstaden bör ges regeringen till känna.
1.2 Medbestämmande
Många människor känner att de inte har tillräckligt inflytande över sin
egen vardag och närmiljö. Att återföra en del av makten från offentliga
institutioner till människorna - att återupprätta medborgarskapet - är
därför en central politisk uppgift. För att kunna göra detta är det viktigt
att ta tillvara de ideella initiativ som tas av människor på olika sätt. Det
behövs därför ett utökat samarbete med idrottsklubbar, kulturföreningar,
sociala frivilligorganisationer, barn och ungdomsföreningar och andra
ideella sammanslutningar för att göra stadens sociala miljö bättre.
Valmöjligheter, konkurrens och mångfald är andra viktiga delar för att ge
medborgarna ökat inflytande.
Det behövs ett ökat lokalt inflytande över det lokala områdets förvaltning
och utveckling. Idag pågår det försök med lokal förvaltning, stadsdels-
nämnder och egenförvaltning. Dessa försök bör permanentas och lokal
förvaltning och egenförvaltning bör bli mer regel än undantag. Viljan till
ansvar och delaktighet finns. Överallt går människor samman för att arbeta
för utveckling av sitt område. Detta sker oavsett om det är på landsbygd, i
små tätorter, stadsdelar eller städer. Utvecklingen går mot att dessa
föreningar och grupper vill sköta en del gemensamma angelägenheter och få
beslutanderätt över dem. Brukarstyrelser är också ett exempel på ett ökat
engagemang hos människor. Samhället måste därför bejaka och verka för att
det kan skapas förutsättningar för att stärka den lokala nivåns inflytande,
delaktighet och ansvar genom att ge reell makt över närområdet till
innevånarna. Ett sätt att uppnå ett större engagemang kan vara att införa
direktval till stadsdelsnämnder eller att tillåta bildandet av nya kommuner i
storstadsområdena. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om direktvalda stadsdelsnämnder och
kommundelningar.
Regering och riksdag måste ange en strategi för en samhällsförändring
som ger utrymme för ökad mångfald med lokala lösningar i kombination
med att nödvändiga nationella mål om grundläggande samhällsuppgifter kan
behållas. Strategin bör bland annat innehålla:
- Ett omvänt planeringsperspektiv, dvs. nerifrån och upp.
- En planeringsmodell där könsperspektiv och miljötänkande är ett
naturligt inslag.
- Stärkt inflytande för lokala utvecklingsgrupper.
- Mer makt, ansvar och resurser åt brukarstyrelser och andra organ för
självförvaltning.
- Uppmuntrat samarbete mellan privat, offentlig och ideell sektor.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en ny planeringsstrategi.
1.3 Sociala möjligheter och rättigheter
1.3.1 Krav på staden
En god stadsmiljö handlar inte enbart om goda tekniska och fysiska
miljöer. Lika viktigt är att ställa sociala kvalitetskrav på städerna och
deras innehåll. Staden måste vara byggd för människor, på människors
villkor. Redan idag finns hot mot våra framtida möjligheter att utveckla
staden som miljö. Det finns risker att man bygger fast sig i icke hållbara
tekniska lösningar, där människan sätts på undantag. Vi ser detta i att
nutidens städer inte planeras för civiliserat boende och umgänge utan för
ständiga förflyttningar. Forskare har befarat att denna ensidiga tilltro till
tekniska storskaliga lösningar leder till en "allmän upplösning av
urbaniteten", en tillbakagång för civilisationen. Tendenser till detta finns
på många ställen runt omkring i världen.
1.3.2 Tryggare människor
Många kvinnor och män känner en stor otrygghet i dagens samhälle. Det
finns en rädsla för att utsättas för brott. Storstäderna leder
brottsstatistiken och i exempelvis Storgöteborg anmäls årligen cirka
1.500 brott per 10.000 innevånare. Till detta kommer en gråzon av icke
anmälda brott (misshandel i hemmen, mobbning i skolor och på
arbetsplatser) samt missbruk och missförhållanden av ej straffbelagd
natur. Aktuella uppgifter anger att inte mindre än 100.000 skolbarn i
Sverige mobbas, varav ca 16.000 utsätts för direkt misshandel. Den
skrämmande utvecklingen förstärks av senare års arbetslöshet och dess
sociala konsekvenser för familjer och enskilda, däribland många
ungdomar och barn. Förutom de direkta följderna för dem som direkt
drabbas av brott i olika former sprider sig i samhället en känsla av oro,
misstänksamhet och otrygghet. Det förekommer att kvinnor och män av
dessa skäl undviker att vistas på allmän plats eller att utnyttja kollektiva
trafikmedel. Detta är oacceptabelt!
Samhället måste på alla sätt förebygga och bekämpa brottslighet och
därigenom vända hittillsvarande negativa trend. Centerpartiet föreslår att
regering och riksdag stimulerar till att det upprättas en gemensam policy
kallad trygghetsplan i kommunerna. Syftet är att motverka de oroande
tendenserna till ökat gatuvåld, mobbning och annan misshandel i familj,
skola och arbetsliv, ungdomskriminalitet, gängbildning, drogmissbruk m.m.
samt att därigenom på sikt minska graden och omfattningen av även
följdbrottslighet. I arbetet med de lokala trygghetsplanerna bör ungdoms-
och kvinnoorganisationernas kompetens tas tillvara.
Trygghetsplanen bör enligt Centerpartiet behandla bl.a. följande:
- Hur man skapar ökad trygghet på gator och torg.
- Hur kommun, regering och riksdag kan stötta när- och kvarterspolis-
verksamheten.
- Hur kollektivtrafiken kan utformas på sådant sätt (turtäthet, väntplatser,
bemanning av färdmedlen) att de resande kan känna sig trygga.
Vad som ovan anförts om trygghet för medborgarna bör ges regeringen
till känna.
1.3.3 Mötesplatser
För Centerpartiet är den enskilda människans engagemang och
medverkan i samhällslivet av avgörande betydelse. Fundamentet för detta
engagemang är att människor känner delaktighet i kulturlivet och i
vården och utvecklingen av kulturarvet. För att människor ska kunna
mötas över sociala och kulturella gränser måste det finnas naturliga
mötesplatser. Husets tvättstuga, idrottshallen, samlingslokalen,
biblioteket, parken och ungdomsgården är alla exempel på naturliga
mötesplatser. Samhället, primärt i form av kommuner och allmännyttiga
fastighetsbolag har en viktig uppgift i arbetet för att se till så att de
naturliga mötesplatserna är trivsamma och stimulerar till kontakt. Staten
måste också slå vakt om de ideellt drivna samlingslokaler som finns.
Medborgarna bör också ytterligare stimuleras till att själva ta över och
driva samlingslokaler. En samhällelig ekonomisk insats ger mångdubbelt
tillbaka genom ett ökat engagemang och att en samlingslokal ger förut-
sättningar till lokaler för förenings- och kulturliv. Det som anförts om
samlingslokalernas betydelse i storstäderna bör ges regeringen till
känna.
Statistiken visar att många brott begås av ungdomar som saknar
fritidssysselsättning i hemmastadsdelen. Det är viktigt att kunna erbjuda
ungdomar lokal drogfri verksamhet. Därför är fritidsgårdar i närområdet men
också uppsökande fritidsverksamhet gärna driven av ideella krafter av stor
betydelse. Fritidsgårdarna måste vara öppna alla dagar i veckan och ha
öppettider som är anpassade till ungdomars och den aktuella stadsdelens
situation. Fritidsgårdarnas verksamhet måste också utformas efter flickors
villkor och önskemål.
1.3.4 Grönområden
Det är mycket viktigt att skydda grönområden, parker och grönytor i
städerna. Djur och växtliv är mycket sårbara i stadsregioner. Stadens
grönstruktur måste därför ha goda samband med omgivande
naturområden, annars stryps den. Växtligheten har också en stor social
betydelse för människors välbefinnande i ett stadslandskap. Grönytornas
skötsel och utbredning måste därför ses som en integrerad del av en god
stadsmiljö. Detta bör ges regeringen till känna.
Naturstränder som fortfarande finns kvar i de större städerna är oerhört
värdefulla för den biologiska mångfalden och för människornas väl-
befinnande. Samtidigt är strandnära tomter mycket attraktiva för
exploatering, och oftast är marken redan planlagd vilket gör det svårare att
tillämpa strandskyddsbestämmelser i lagstiftningen. Centerpartiet anser att
till största möjliga del måste stränderna skyddas från vägar och bebyggelse.
De stränder som inte är exploaterade måste hållas tillgängliga för
allmänheten och för att bevara den biologiska mångfald som ofta är riklig i
brytningszonen mellan land och vatten. Samlade regler över användandet av
strandnära mark i tätorter och tätortsnära områden behöver därför utarbetas.
Detta bör ges regeringen till känna.
Genom Centerpartiets engagerade insatser fick Stockholm år 1994
världens första nationalstadspark. Genom att ett så stort område kunnat ges
skydd och status som helhet finns förutsättningar för att förvalta denna
tillgång för staden i framtiden. Det är viktigt att det inte tillåts några
undantag för storskalig nybyggnation inom nationalstadsparken. Någon
uppluckring av nationalparksinstitutet får inte komma i fråga. Idén med
nationalstadsparker är värd att förvalta och sprida. Önskvärt är därför att fler
nationalstadsparker kan inrättas i flera städer. Detta bör ges regeringen till
känna.
1.3.5 Barnomsorg och utbildning
Stor vikt måste läggas vid att höja utbildningsnivån och ge bättre
svenskundervisning, i invandrartäta områden. Kunskaper i svenska
språket är av stor betydelse för möjligheterna att komma in på
arbetsmarknaden. Otillräckliga kunskaper i svenska språket kan leda till
utanförskap och brist på förståelse för det som sker i samhället och
därmed ökar risken för marginalisering. Även föräldraskapet kan
försvåras då barnen snabbt lär sig ett nytt språk.
Centerpartiet anser att ökade resurser i första hand bör gå till
samverkansprojekt mellan ideella organisationer och kommuner och att
stimulera till framväxt av alternativa förskolor och daghem t.ex. föräldra-
drivna kooperativ. Skolan och utbildningssystemet har i sin helhet en mycket
stor betydelse i ambitionen att skapa förståelse för ett mångkulturellt
samhälle. Skolan har vid sidan om en kunskapsförmedlande roll en allt
viktigare roll som opinionsbildare och vägvisare. Frågor om människors lika
rätt och värde och kulturella olikheter skall inte undvikas. Skolan har ett
ansvar att lyfta fram olika kulturer och ta in detta som en tillgång i
undervisningen. Skolan måste mer än tidigare också ta upp de konflikter som
kulturmötesfrågor kan ge upphov till. Först när dessa konflikter tas upp kan
fördomar och föreställningar bearbetas på ett konstruktivt sätt. Genom detta
kan alla elever få ökad beredskap i att leva och verkar i ett alltmer
internationaliserat samhälle. Föräldrarnas delaktighet i skolan måste öka. Det
som ovan sagts om barnomsorg och utbildning bör ges regeringen till känna.
1.3.6 Arbete
Ett annat hot för framtiden är arbetslösheten. Den är visserligen lägre i
storstäderna jämfört med övriga landet, men förhållandena kan vara
väldigt olika i olika delar av städerna. I vissa förortsområden där
allmännyttan dominerar är arbetslösheten ett betydande problem.
Förutsättningen för en välfärdsutveckling är att så många människor som
möjligt är delaktiga i olika former av verksamhet. Att ha ett arbete är en
central del i många människors liv. Stora grupper står idag utanför
arbetsmarknaden och har svårt att få ett stadigvarande fotfäste på
arbetsmarknaden. Det bästa och effektivaste sättet att få till stånd en
integration mellan olika generationer och kön samt mellan invandrare
och svenskar är att skapa arbete. Alla människor behövs! Det omtalade
tvåtredjedelssamhället är ingen trevlig tanke även för dem som kan
förväntas klara sig bra ekonomiskt och socialt.
Därför är det viktigt att skapa en politik som ger människorna bättre
förutsättningar för att ta eget ansvar och ett samhällsbygge där positiv
verksamhet och delaktighet alltid uppmuntras och underlättas. Lokalt måste
vi göra allt för att underlätta för företagande och få en smidigt fungerande
tjänstemarknad. Nationellt behöver vi en helt ny politik för att möta
framtidens utmaningar, byggd på ett decentraliserat samhälle med personligt
ansvar. Inte minst i de så kallade miljonprogramsområdena är dessa frågor
aktuella. För att skapa fler arbeten är det nödvändigt med generella åtgärder
som ger bättre villkor för företagande. Exempelvis måste skatten på arbete
minska. Det måste också bli lättare att anställa. Arbetsrätten måste anpassas
till de små företagens villkor. Större samordning och samverkan lokalt
skapar större effektivitet. För de personer som har en svag ställning på
arbetsmarknaden är det extra viktigt att samarbetet mellan arbetsförmedling,
försäkringskassa och kommun fungerar tillfredsställande.
Centerpartiet delar uppfattningen att arbetsmarknadspolitiken i ökad
utsträckning måste präglas av flexibilitet och ge förutsättningar för hjälp med
introduktion och praktik. Framför oss ligger ett samhälle där kunskaps- och
informationsbranscher som elektronik, bioteknik, informationsteknik och
miljöteknik kommer att ha en avgörande betydelse. Men även servicesektorn,
besöksnäringen och medierna/nöjesbranschen har framtiden för sig. Det är
inom dessa områden, som många av de nya jobben kommer att skapas. En av
samhällets viktigaste uppgifter är att exempelvis genom utbildningssystemet
se till att stora grupper inte hamnar utanför denna utveckling.
En grupp som har speciellt svårt att komma ut på arbetsmarknaden är
personer med invandrarbakgrund. Många av dem som flytt till Sverige har
hög utbildning, lång arbetslivserfarenhet och kommer från kulturer med
starka företagartraditioner. Det är förödande både för den enskilde och
samhället att människor inte får möjlighet att bidra till sin egen försörjning.
Personer med invandrarbakgrund som vill starta eget företag måste ges ökat
stöd. Centerpartiet anser att det bör övervägas om arbetsgivaravgifterna i
vissa förortsområden kan sänkas efter samma modell som gäller för
Norrlands inland. Detta för att få igång nyföretagsamheten. Detta bör ges
regeringen till känna.
1.3.7 Trafik i storstaden
Centerpartiet anser att det måste skapas ett kommunikationssystem som
bygger på tanken om ett hållbart samhälle och att samhällsplaneringen
måste syfta till en inriktning av transportmönster som leder till minsta
möjliga miljöpåverkan. Arbetet med miljöanpassningen av
transportsystemet och de allmänna kommunikationerna i tätorterna måste
drivas vidare. Samhällsplaneringen måste därför i högre grad inriktas på
att skapa närhet mellan arbetsplats, bostad och service så att behovet av
transporter minskar. Nationella och internationella åtgärder krävs för att
minska utsläppen av koldioxid m.fl. växthusgaser, och detta kommer att
få positiv effekt på städernas miljö. Föroreningar från biltrafiken är det
stora miljöproblemet i de större städerna. En långsiktig avveckling av
bensin och diesel som bränsle är därför den viktigaste insatsen.
De planer på nya stora motorvägar som åter är aktuella i Stockholm är inte
förenliga med en god miljö och en positiv storstadsutveckling. Dessa leder,
förutom att de kostar stora pengar att bygga, riskerar också att föra med sig
att viktiga grönområden exploateras och att luftföroreningarna ökar genom
den ökande trafikmängd som motorvägsbyggena medför.
När Centerpartiet förra mandatperioden lyckades se till att Västerleden
plockades ut ur planeringen och planerna på Österleden stoppades var det ett
framsteg för Stockholms och storstadens miljö, som också var viktig ur
regionalpolitiskt perspektiv. Att nu åter aktualisera Västerleden som en del
av Yttre tvärleden i Stockholmsregionen skulle strida mot den inriktningen
av infrastrukturplaneringen riksdagen ställde sig bakom förra mandat-
perioden. Detta bör ges regeringen till känna.
Buller måste betecknas som miljöförstöring. Bl.a. mot den bakgrunden och
betydande säkerhetsrisker är det inte långsiktigt acceptabelt med flygplatser,
som Bromma flygplats, mitt inne i tätbefolkade storstadsområden. Tung
trafik och störande verksamheter måste dock ibland accepteras om det följer
uppställda krav och lokaliseras så att inte bostäder störs.
Genom de större städerna transporteras farliga ämnen med lastbil. Center-
partiet anser att bättre säkerhet inom detta område behövs. En övergång till
spårbundna transporter av miljöfarliga varor bör utvecklas ytterligare.
Trafikplaneringen utgår alltför ofta från bilismens krav. Planeringen av
trafiksystemen bör istället utgå från lösningar som gynnar gående, cyklande
och kollektivtrafik. Vägar och gator bör generellt utformas så att de blir
praktiska och säkra för gående. Tillgänglighet för funktionshindrade är en
självklar utgångspunkt för all planering. Planeringsansvaret ligger på
kommunerna men staten kan lyfta fram förebilder.
Kollektivtrafiksystemen måste utvecklas och förbättras. Kollektivtrafiken
är idag ofta utformade av män men mestadels nyttjad av kvinnor. I
utformningen av ett framtida kollektivtrafiksystem måste hänsyn tas till
kvinnors behov. Ambitionen bör också vara att alla ska kunna leva med god
livskvalitet utan egen bil.
I städer som Grenoble, Zürich, Karlsruhe, Portland och San Diego har man
gjort satsningar på moderna spårvägssystem som gett goda resultat. En
eventuell utveckling av spårväg i innerstadsområden kan vara en framtida
utveckling. En utbyggnad av spårvägstrafik med moderna, kapacitetsstarka
vagnar skulle kunna kraftigt förbättra kollektivtrafiken i många städer. I
Göteborg krävs att spårvägstrafikens kapacitet och bekvämlighet ökar och att
Stockholms tunnelbanas miljö och driftsäkerhet garanteras för att
kollektivtrafiken skall vara ett fullvärdigt alternativ i ett trafiksystem.
Busstrafik med etanol eller biogas kan utvecklas mycket mer. Bussar,
fjärrtåg och regionaltåg är andra viktiga delar i ett fungerande trafiksystem.
Nya tekniska lösningar bör också kunna utvecklas för ett framtida
transportsystem. Staten har här en viktig uppgift att stimulera forskning för
att få fram billigare och miljövänligare kommunikationssystem. Vad som
ovan anförts om trafik i storstaden bör ges regeringen till känna.
1.4 Boendet
Stadsmiljön måste utvecklas. Långsiktigt ser därför Centerpartiet att det
är nödvändigt med radikala ombyggnationer av förortsområdena, i
områden av förortskaraktär i samband med stadscentrum och inne i
stadscentrum. Bostadsbristen i de större orterna är i dag stor och
byggandet av bostäder måste komma igång. Ny bostadsbebyggelse bör
dock inte ske i grönområden och i parker. Däremot bör kontoriserade
innerstadsfastigheter på lämpligt sätt åter bostadiseras. Det skapar mer
levande stadskärnor och skapar dessutom fler attraktiva boendemiljöer.
Redan exploaterade ytor som gamla industritomter, nedlagda
hamnområden tomma p-platser osv. är utmärkta platser för ny och
miljöinriktad bostadsbebyggelse där livskvaliteten sätts främst.
Planeringen vid ny- och ombyggnation måste inriktas på hållbar utveckling
- ur ekologiskt men också ur socialt, jämställdhets- och ekonomiskt
perspektiv.
Centerpartiet anser att boendet är en del av välfärden. Bra bostad till
rimliga kostnader för alla i hela landet är grunden för en god bostadspolitik.
Även familjer med låga inkomster skall kunna ha bra boendestandard. Därför
är det viktigt att staten fortsätter att successivt sänka fastighetsskatten som
slår hårt mot boendekostnaderna i hela landet men i de större städerna i
synnerhet. Centerpartiet vill att fler människor har möjlighet att äga sin
bostad. Det leder till ökat ansvar både för nuvarande och kommande
generationer.
Bostadspolitiken måste också präglas av valfrihet. Människor skall ha
möjligheter att bosätta sig där de själva vill. Detta innebär att bostads-
politiken måste utgå från en behovsstyrd byggverksamhet. Sverige har
världens högsta bostadsstandard och världens största bostadsyta per person.
Kostnaderna har blivit därefter. Många människor vill samtidigt utveckla
alternativa boendeformer som inte ryms i dagens boende. Regelverket vad
gäller byggande har under senare tid förenklats, men Centerpartiet anser att
det kan behövas ytterligare förenklingar inom området stadsbyggnation för
att skapa bra och billiga bostäder på de boendes villkor. Centerpartiet anser
att de boende måste få ett större inflytande över den inre miljön i samband
med om- och nybyggnation.
Genom ett varierat boende skapas en stabilitet i ett bostadsområde. Det
behövs t ex fler bostadsrätter i områden som domineras av hyresrätter.
Alternativa förvaltningsformer för hyresrätter bör också stimuleras, bl.a.
genom undanröjande av lagar som hindrar ombildning av hyresrätter till
bostadsrätter, så att de boende involveras både i upprustning och underhåll.
Detta kan öka tryggheten, sammanhållningen och den sociala omsorgen i
området. Detta bör ges regeringen till känna.
Det bör dessutom vara en självklarhet att det upprättas samråd mellan
socialtjänsten, stadsbyggare, ideella organisationer samt politiker för att få
återkommande utbyte av idéer och åtgärdsförslag, inte minst av stads-
planekaraktär, som leder till ökad trygghet och trivsel i bostadsområdena.
Några konkreta exempel kan vara att ordentlig belysning ordnas på mörka
platser eller att man undviker långa mörka gångar under vägar osv. Det är
säkrare med gångbroar än gångtunnlar. Det minskar överfallsrisken.
1.4.1 Ekologisk teknik
Ekologiskt byggande har hittills mest utgjorts av mindre hus och
ekobyar. Centerpartiet anser att ekologiskt byggande måste gå från det
experimentella stadiet till att införas på bred front i det vanliga
byggandet. Även ombyggnader och upprustningar av befintliga hus bör
kunna genomföras ekologiskt. En målsättning borde vara att de flesta
bostadsområden som byggs, eller förtätningar som genomförs, byggs
med kretsloppsteknik. Avloppsfrågan har här en central betydelse.
Tekniska lösningar måste stimuleras som gör att ett kretsloppsanpassat
system är genomförbart även i stadsområden. Därför är det viktigt att
staten på olika sätt kan stödja större byggprojekt i ekologisk byggteknik.
Det som ovan anförts om ekologisk byggnadsteknik i stadsmiljö bör ges
regeringen till känna.
1.4.2 Bevarandeskydd
Det finns byggnader från 1960- och 70-talen som bör vara aktuella för ett
starkare bevarandeskydd. Ett exempel är det modernistiska Sergels torg i
Stockholm och Hjällbo i Göteborg som har viktiga kvaliteter men som
samtidigt också måste rustas upp och förnyas. Det är endast ett fåtal
byggnader och bebyggelseområden från tiden efter andra världskriget
som idag är lagskyddade på grund av sitt kulturhistoriska värde. ABC-
staden i Vällingby utanför Stockholm är ett sådant exempel. Det bör
därför snarast göras en inventering av efterkrigstidens bebyggelse för att
få fram en översikt över kulturhistoriskt värdefulla byggnader och
kvarter från de senaste 50 åren. I denna fråga är det nödvändigt att hitta
en samverkan mellan intresset att bevara och att utveckla och
modernisera. 1980- och 90-talens Göteborg är ett föredöme i att bevara
gamla miljöer på samma sätt som 1960- och 70 -talens Göteborg med
rivning av gamla arbetarstadsdelar var ett avskräckande exempel. Haga i
Göteborg är ett gott exempel på en bevarad och pietetsfullt sanerad
stadsdel full av liv, mötesplatser och blandade generationer. Vi är
medvetna om att denna fråga är känslig och gränsdragningsproblemen är
svåra. Samtidigt är det hög tid att genomföra en inventering då flera
områden redan tidigare varit utsatta för stora ombyggnader som resulterat
i exempelvis nya fasader, ändrade lägenhetsindelningar och förändrade
interiörer.
1.4.3 Om- och nybyggnation
Forskningen om stadsbyggnation som bedrivits av Byggforskningsrådet
och Boverket har varit positiv. Staden och stadsmiljön har setts som ett
sammanhang. Allt fler kommuner har insett vikten av en effektivare
markanvändning och en estetisk utformning i samband med
nybyggnation. I stället för en ytmässig utbredning har många tätorter
förtätats. Detta är en positiv utveckling samtidigt som det ställer krav på
bra planerade boendemiljöer där hänsyn tas till exempelvis grönområden
och parker. Det viktiga är att förtätningar sker efter områdets egna
förutsättningar.
Natur-, kultur- och miljövärden får inte åsidosättas i utvecklingens namn.
Tätortsutvecklingen får inte ske på ett sådant sätt att riksintressen och
friluftslivet skadas. Stora och sammanhängande grönområden måste i vissa
fall få ett lagfäst skydd i enlighet med exempelvis naturresurslagen. En
förtätad stadsmiljö ställer också krav på mer konsekventa genomgångar av
kommunala översikts- och detaljplaner. Ur folkhälsosynpunkt är det oerhört
viktigt att tillgång till primärvård och social omsorg är med redan från början
i ett områdes planering.
Även när det gäller nyproduktion bör man tänka på att få varierande
upplåtelseformer och att bostäderna är lätt anpassningsbara för andra
förutsättningar. Befintliga bostadsmiljöer behöver förändras. Staten måste
tillsammans med kommunerna, som har huvudansvaret, se till att en
omvandling av de så kallade miljonprogramsområdena inleds. Centerpartiet
anser inte att staten skall detaljreglera någon ombyggnation utan vad som
krävs är att det utarbetas en konkret strategi för ombyggnation. Staten har
inte minst ett ansvar att lyfta fram förebilder på ett gott byggande. Det
viktiga är att gynna ett varierat byggande, gärna med regional prägel, med
olika upplåtelseformer som hyresrätt, bostadsrätt, radhus eller egnahem.
Särskilt viktigt är det att områden som helt domineras av hyresrätter får ett
ökat inslag av bostadsrätter. En inriktning mot billiga smålägenheter som kan
bli attraktiva alternativ bör också prioriteras. Ombyggnation inom befintliga
områden kan därmed både handla om förtätningar, rivningar och
förändringar av upplåtelseformen. En ombyggnad bör inte heller ske
storskaligt utan på längre sikt och med många olika aktörer.
Mångfalden skulle med all säkerhet skapa större positiva variationer.
Genom ombyggnad av lokaler och industrifastigheter kan möjligheter till
experimentboende uppmuntras. Detta kan också resultera i att få in liv i
områden som har en ensidig struktur. Nya eller annorlunda boendeformer bör
uppmuntras, t.ex. generationsboende, enkla kollektivhus, ateljéboende och
boende på båt. Självbyggeri skall uppmuntras. Kommunerna måste få rätt att
själva bestämma om rätten att sälja kommunala fastighetsbolag. Dessutom
måste kommunerna själva få besluta om ombildning till bostadsrätter utan att
regeringen lägger hinder i vägen. Det är människorna som själva skall få
välja om de vill friköpa sina lägenheter eller inte, inte staten eller
kommunen.
Möjligheter att använda ekonomiska instrument för att stimulera till
ombyggnationer och ett rikare folkliv i förortsområden, i områden med
bebyggelse av förortskaraktär och i stadscentrum bör undersökas. Det som
ovan anförts om om- och nybyggnation bör ges regeringen tillkänna.

2 Hemställan

2 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den kreativa storstaden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av direktvalda stadsdelsnämnder och
kommundelningar,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny planeringsstrategi,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om trygghet för medborgarna, 2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samlingslokalernas betydelse i städerna, 7
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om biologisk mångfald, 6
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samlade regler över användandet av strandnära
mark i tätorter och tätortsnära områden,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av nationalstadsparker,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barnomsorg och utbildning, 4
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsgivaravgifterna i vissa förortsområden, 3
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en aktualisering av Västerleden som en del av
Yttre tvärleden i Stockholm, 5
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om trafik i storstaden, 5
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om undanröjande av lagar som hindrar ombildning
av hyresrätter till bostadsrätter,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ekologisk byggnadsteknik,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om om- och nybyggnation.

Stockholm den 5 oktober 1999
Eskil Erlandsson (c)
Sven Bergström (c)
Birgitta Carlsson (c)
Viviann Gerdin (c)
Åke Sandström (c)
1 Yrkande 2 hänvisat till KU.


2 Yrkande 4 hänvisat till JuU.
3 Yrkande 10 hänvisat till SfU.
4 Yrkande 9 hänvisat till UbU.
5 Yrkandena 11 och 12 hänvisade till TU.
6 Yrkande 6 hänvisat till MJU.
7 Yrkande 5 hänvisat till KrU.