Bostadsbyggandet i Sverige har ända sedan 1992 legat på en
internationellt mycket låg nivå - en av de lägsta andelarna av
BNP inom hela OECD. Detta har under en stor del av
perioden kunnat hänföras till den hårda finanspolitiska
åtstramningen som blev följden av den finansiella krisen
under början av decenniet.
I dag är emellertid de ekonomiska förutsättningarna fundamentalt annor-
lunda. Statsfinanserna är solida, de ekonomiska utsikterna goda, arbetslö-
sheten på väg nedåt, räntorna låga och hushållens framtidstro bättre än på
många år. Trots detta kvarstår det faktum att det byggs avsevärt färre
bostäder än vad som svarar mot det aktuella behovet. Visst byggs bostäder,
villor i expansiva regioner och exklusiva bostadsrätter i attraktiva lägen, men
det handlar i princip uteslutande om bostäder med höga boendekostnader och
som kräver ett startkapital i form av kontantinsats. Mycket få hyresbostäder
har byggts under senare år.
Boverket har i en utredning försökt analysera varför det byggs så få hyres-
bostäder. I utredningen konstateras att behovet av nyproduktion av bostäder
är större än vad man tidigare beräknat. Särskilt i Stockholmsregionen är
situationen allvarlig. Kommunerna bedömer att ca 5 000 lägenheter årligen
kommer att byggas under den närmaste 5-årsperioden, medan Boverket
uppskattar behovet till 10 000 per år. Resultatet kan bli begränsningar av
både den befolkningsmässiga och ekonomiska tillväxten i regionen.
Övriga regioner med stora behov av ett ökat byggande är Uppsala-, Växjö-,
Malmö-, Göteborgs- och Umeåregionen. Enligt prognosen kommer
bostadsbyggandet inom dessa kommuner inte på långt när att svara upp mot
efterfrågan. Resultatet blir fortsatta prisökningar på bostadsrätter och egnhem
och ökade köer till hyresbostäder.
Boverkets uppdrag har varit att analysera hinder för ett ökat bostads-
byggande och lägga fram förslag till åtgärder för att undanröja dessa hinder.
Ett flertal hinder för ett ökat byggande av bostäder för vanliga hushåll
identifieras, t ex höga boende- och produktionskostnader, beskattningen av
hyresboende, kommunernas och bostadsföretagens bristande incitament, brist
på mark, bristande konkurrens samt osäkerheten om de finansiella villkoren.
För att undanröja hindren och få igång bostadsbyggandet föreslår Boverket
fyra typer av åtgärder:
- Sänkta skatter på förvaltningstjänster i hyresfastigheter.
- Ökat stöd till ombyggnad genom att fler åtgärder blir berättigade till
räntebidrag.
- En utredning om kreditgivning och bostadsbyggande.
- Kommunerna inom tillväxtregionerna föreslås ta en gemensam dis-
kussion om tillväxtens villkor, befolkningsökningar, investeringar m.m.
Boverkets förslag - i synnerhet de två förstnämnda - skulle
sannolikt medverka till en förbättrad situation. Men
situationen på bostadsmarknaden är nu så allvarlig, att
ytterligare åtgärder krävs. Eftersom regeringen nu formellt
har en bostadsminister, finns det goda förutsättningar att ta
ett helhetsgrepp på problematiken med det alltför låga
bostadsbyggandet.
På kort sikt krävs emellertid åtgärder som skulle kunna få igång ett
bostadsbyggande i tillväxtregionerna av tillräcklig omfattning för att
motverka riskerna att bostadsbristen blir ett tillväxthinder. Det ligger i hela
landets intresse, att storstadsregionerna har ett tillräckligt stort bostads-
bestånd för att härbärgera den inflyttning som blir ett resultat av tillväxten.
Regeringen bör därför införa ett tidsbegränsat investeringsbidrag för
bostadsinvesteringar - inklusive om- och tillbyggnader - i hyres- eller
bostadsrättslägenheter. Eftersom byggandet av exklusiva bostäder i de mest
attraktiva lägena knappast behöver ett samhällsstöd, bör ett villkor för i
anspråktagandet av investeringsbidraget vara, att en fastställd nivå på
produktionskostnader per kvm underskrids.
På längre sikt behövs åtgärder av annat slag. Det är uppenbart att hela
incitamentsstrukturen för bostadsbyggande har slagits i spillror under 1990-
talet. Vi behöver analysera bostadsbyggnadssystemet som helhet och komma
fram till en nytt långsiktigt system, där bostäder inte bara byggs för
höginkomsttagare och grupper med speciella behov utan även för vanliga
hushåll. Ett strategiskt område är sannolikt kommunernas bristande
incitament till att bygga bostäder.
Regeringen bör därför tillsätta en utredning med uppgift att studera hur
incitamentsstrukturen för kommunerna ser ut. Utredningen bör fokusera på
särskilt två faktorer. För det första det kommunala skatteutjämningssystemet.
Om systemets utformning innebär att inte finns några incitament för
kommunerna att öka sin befolkning - och därigenom skatteunderlaget -
måste detta betraktas som ett allvarligt systemfel som utgör ett stort hinder
för ökat bostadsbyggande. För det andra det kommunala risktagandet i
bostadsbyggandet. Om staten återigen skulle vara med och dela på
kommunernas ekonomiska risker vid bostadsbyggande, skulle detta sannolikt
kunna påverka kommunernas benägenhet till nya engagemang. En annan
viktig fråga är kommunernas planberedskap, att kommunerna påtar sig ett
långsiktigt ansvar för en framtida utveckling.
Sverige behöver en ny social bostadspolitik, kanske inte med de gamla
förtecknen och med den subventionsstruktur som rådde, men som förmår
åstadkomma ett bostadsbyggande - både vad gäller inriktning och nivå -
som är ekonomiskt och socialt acceptabelt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bostadsbyggande.