De negativa effekterna av den socialdemokratiska bostadspolitiken, fylld
av regleringar och stora subventioner, visar sig nu tydligt i alltfler
kommuner i landet. Huvudorsaken till att alltfler kommuner står inför
stora ekonomiska bekymmer på grund av åtagandena inom sina
kommunalt ägda bostadsföretag är den socialdemokratiska synen att allt i
medborgarnas liv skall läggas till rätta, styras och "delas ut" av politiker.
Detta synsätt har även präglat bostadspolitiken genom en totalt
genomreglerad byggmarknad och en för bostadsproduktionen starkt
styrande subventionspolitik.
Det omfattande kommunala ägandet av bostäder har på många orter
begränsat utbudet. De kraftiga subventionerna dolde under lång tid de
verkliga kostnaderna. Därigenom drevs byggkostnaderna upp till orimliga
nivåer. Detta drev i sin tur upp hyreskostnaderna samtidigt som medborgarna
invaggades i en falsk säkerhet. De blev, som en följd av den förda politiken,
relativt okänsliga för den ohämmade ökningen av de verkliga hyreskost-
naderna.
De flesta av de kommunala bostadsföretag som nu har stora ekonomiska
problem har redan tidigare fått mer eller mindre omfattande kapitaltillskott
av sina huvudmän. Trots detta är kapitalet i många av de kommunala
bostadsföretagen så litet att allra minsta ändring av regler/subventioner eller
en ökning av antalet tomma lägenheter gör att hot om betalningsinställelse
och att krav på upprättande av kontrollbalansräkning föreligger.
Alltfler kommunalpolitiker har nu kommit till slutsatsen att det inte är en
kommunal kärnangelägenhet att vara fastighetsägare. Alltfler inser också att
de inte kan fortsätta att med skattebetalarnas pengar hålla de kommunala
bostadsföretagen under armarna samtidigt som verksamheten inom bl.a.
skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen får vidkännas stora nedskärningar.
Kommunalpolitikernas ambition att i detta läge sälja ut delar av eller hela det
kommunalt ägda bostadsbeståndet eller omvandla hyresrätter till bostads-
rätter vittnar om ett stort ansvarstagande för det som en kommun i första
hand skall prioritera, nämligen kärnverksamheterna vård, utbildning och
omsorg.
I samma stund som regeringen vägrar en kommun att sälja hela eller delar
av sitt bostadsföretag så har också staten tagit på sig ett stort ansvar.
Ansvaret ligger i att se till att den kommun som vägras sälja kompenseras
såväl för ägartillskott som kommunen tvingas ta ur den kommunala budgeten
som för uteblivna försäljningsintäkter. Detta dilemma har regeringen valt att
lösa genom att inrätta en "bostadsakut" som redan betalat ut stora summor
pengar. Det är också skattebetalarnas pengar som skulle kunna användas till
något annat. Detta sätt att betala ut pengar till kommuner som, till följd av
sina borgensåtaganden gentemot sina helägda bostadsbolag eller stiftelser,
har hamnat i ekonomiska svårigheter ger inte en hållbar utveckling. I
realiteten förlängs krisperioden. Dessutom innebär det att den offentliga
ekonomin under lång tid framöver måste avsätta skattepengar för att
tillfälligt "rädda" den ena kommunen efter den andra som i den värsta
subventions- och byggyran tog på sig orimligt stora borgensåtaganden för
sina kommunalt ägda bostadsföretag.
Den bästa och långsiktigt mest hållbara insatsen för kommuner med
kommunala bostadsföretag i kris är att så snabbt som möjligt låta kommu-
nerna få sälja bostadsföretagen utan ekonomiska sanktioner från staten. På så
sätt kan nytt kapital tillföras samtidigt som stora borgensåtaganden kan
avvecklas. Kommunerna kan därefter ägna sig åt att förbättra kvaliteten i
viktiga kärnverksamheter som skola, vård och omsorg. Dessutom bör kravet
på kvalificerad majoritet för omvandling av hyresrätter till bostadsrätter
avskaffas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försäljning av kommunala bostadsföretag utan
ekonomiska sanktioner från staten som en långsiktigt hållbar lösning
för kommuner med ekonomiska problem,
2. att riksdagen beslutar att avskaffa de ekonomiska sanktionerna
för kommuner som försäljer kommunala bostadsföretag,
3. att riksdagen beslutar att avskaffa kravet på kvalificerad
majoritet av de boende för omvandling av hyresrätter till bostadsrätter.