Framtidens arbetsmarknad kommer att ställa allt högre krav på utbildning
och kompetens. Det livslånga lärandet och kompetensutveckling i arbetet
kommer att vara en förutsättning för att den enskilde arbetstagaren skall
kunna finnas kvar i arbetslivet och minska riskerna för arbetslöshet. Åter-
kommande utbildning i arbetet skapar också bättre förutsättningar för att
den enskilde arbetstagaren ska känna en trygghet i de förändringar som
det framtida arbetslivet kommer att medföra. En ständig
kompetensutveckling i arbetet är också en förutsättning för att höja
produktiviteten och stärka Sveriges ställning i den internationella
konkurrensen.
Kunskapslyftet och den kraftiga utbyggnaden av högskolor och universitet
är därför en oerhört viktig satsning som inte bara stärker vår konkurrenskraft
i framtiden utan också ger arbetskraften bättre förutsättningar för att ta de
nya jobben.
Brist på arbetskraft
Vård- och omsorgskommissionen som lämnade sin slutrapport i somras
tillsattes för att komma med förslag till åtgärder för att underlätta
rekryteringen av personal till vård- och omsorgssektorn. Under de
senaste åren har resursarbetet varit ett av de arbetsmarknadspolitiska
programmen som syftat till upprätthålla kompetens och kvalitet inom den
offentliga sektorn under en period då resurserna varit begränsade och
arbetslösheten hög. Denna åtgärd kommer nu att upphöra under 2000.
Trots den breda insikten om att vi inom kort kommer att ha en
omfattande brist på arbetskraft inom vård- och omsorgssektorn kan vi
konstatera att det fortfarande förekommer ett omfattande deltidsarbete
inom denna sektor och att den dessutom präglas av vikariat eller korta
tidsbegränsade arbeten. Vi ser också hur de längre sjukskrivningarna
ökar bland kvinnor inom vården och omsorgen. Rapporterna om
utbrändhet och stress bland vårdpersonalen är många. De s.k. Persson-
pengarna borde ge förutsättningar för att skapa en bättre arbetsmiljö och
bättre arbetsförhållanden men det krävs också ett medvetet och aktivt
arbete i den riktningen från arbetsgivarna inom området.
De förändringar i LAS, lagen om anställningsskydd, som genomfördes för
ett par år sedan kommer att medföra att många kvinnor från årsskiftet
kommer att få sina i många fall fleråriga vikariatsanställningar omvandlade
till fasta anställningar. Detta är bra men visar på bristande förmåga hos
arbetsgivarna inom denna sektor att ta sitt ansvar för trygga och bra anställ-
ningar inom sitt område.
Ska vi kunna säkra en god kvalité inom vården och omsorgen i framtiden
krävs trygga och bra anställningar. Det ofrivilliga deltidsarbetandet måste
bort. Rätten till heltid ska vara norm. Därutöver ska det finnas möjligheter
till att arbeta deltid för den som så önskar. De otrygga anställningarna måste
ersättas med fasta anställningar. För att denna utveckling ska kunna
påskyndas tror vi att det kan finnas behov av statliga stimulansåtgärder.
Ledamöterna i vård- och omsorgskommissionen har gemensamt gjort en
utfästelse om att verka för att deltidsarbetandet ska minska. Målet är att
deltidsarbetandet ska minska med 50%. Vi tror inte det räcker med att
regeringen planerar att samla parterna i slutet av år 2000 för att stämma av
läget. Erfarenheten visar tyvärr att det inte räcker. Det kan komma att krävas
ytterligare insatser för att motverka den kommande bristen på arbetskraft
inom vården och omsorgen.
Kompetensutveckling i arbetet oavsett kön
Kompetensutvecklingen i arbetet är orättvist fördelad. Arbetstagare med
låg utbildningsnivå och låga löner inom LO- och TCO-kollektivet får
minst del i kompetensutvecklingen. Det finns också ett könsperspektiv på
frågan som visar att kvinnor är underrepresenterade när det gäller
kompetensutveckling i arbetslivet. I budgetpropositionen anges att
erfarenheterna från mål 3 och mål 4-arbetet också visar på behovet av
tydligare mål när det gäller jämställdhetsperspektivet inom
programarbetet.Vi förutsätter att de kommande mål 3-insatserna
utformas utifrån ett integrerat jämställdhetsperspektiv. Detsamma gäller
förslaget om kompetensutveckling i arbetslivet där regeringen avser att
utreda de närmare formerna för hur detta ska ske. Vi förutsätter att det i
uppdraget till utredaren klart kommer att framgå att kompetensutveck-
lingen i arbetslivet ska ske oavsett kön och att utredarens förslag ska
utformas utifrån ett integrerat könsperspektiv. Vi anser det vara en själv-
klarhet att det ska finnas kriterier som tvingar fram en jämställd
fördelning av kompetensutvecklingen i arbetslivet
Jämställdhet i informationssamhället
Av budgetpropositionen framgår att arbetet med att bryta
könsuppdelningen på arbetsmarknaden inte nått några framgångar.
Fortfarande är även valet av inriktning på utbildningar starkt könsbundet.
Tex är kvinnor underrepresenterade inom utbildningar till data och
teknikyrken. Inom IT-satsningen är 68 % av deltagarna män.
Informationstekniken och dess integrering i arbetslivet kommer att
betyda mycket för Sveriges konkurrenskraft. Det behövs en större
delaktighet från hela svenska folket i informationssamhället. Det är
därför nedslående att konstatera att både IT-branschen och utbildningen
till den domineras av män. Detta är oacceptabelt. Den satsning på IT-
utbildning för anställda inom offentliga sektorn och framförallt till
kvinnor som regeringen förutskickade i förra årets budgetproposition
kommenteras överhuvudtaget inte i årets budgetproposition. Har denna
satsning genomförts? Vad blev resultatet? Och vad planerar regeringen
för insatser när det gäller att rätta till den sneda fördelningen av kvinnor
och män i IT-utbildningar?
Ska kvinnor ges lika möjligheter att hävda sig på framtidens arbetsmark-
nad måste de också ges lika möjligheter till utbildning inom de områden som
kommer att vara av avgörande betydelse på framtidens arbetsmarknad. Det
finns därför skäl att noga följa utvecklingen och göra de insatser som even-
tuellt krävs på detta område.
Lika lön
Under senare år har JämO tillförts betydande belopp. De ytterligare två
miljoner JämO erhöll inför 1999 har bidragit till att JämO har kunnat öka
sina insatser när det gäller tillsynen över de delar av jämställdhetslagen
som rör löneskillnader mellan kvinnor och män. Särskilda forskning- och
utvecklingsprogram bedrivs av Arbetslivsinstitutet om löneskillnader och
arbetsvärdering. Projekt som syftar till att utveckla metoder för
arbetsvärdering stöttas och informationsinsatser på området intensifieras.
Samtidigt konstaterar regeringen att kvinnor fortfarande har lägre lön än
män och att någon minskning av löneskillnaderna inte har skett under
åren 1996 till 1997.
Slutsatsen av detta måste vara att insatserna för att minska löneskillna-
derna mellan kvinnor och män måste intensifieras. Parterna på arbetsmark-
naden måste än mer engageras i arbetet för att motverka löneskillnader p.g.a.
kön och opinionsbildningen inom området intensifieras. Jämställdhetslagen
måste skärpas och de aktiva åtgärderna öka. Vi anser att regeringen snarast
bör återkomma med förslag till konkreta åtgärder för att minska löneskill-
naderna mellan kvinnor och män.
Uthyrning av personal
Uthyrningsföretagen har en, i förhållande till arbetsmarknaden i övrigt,
begränsad omfattning. Trots detta kan vi konstatera att omfattningen
ökar, framförallt inom storstadsområdena. Flera av företagen erbjuder
osäkra anställningar med garantilöner på låg nivå. De fackliga
organisationerna har problem att få kollektivavtal med företagen.
Regeringens hållning har hittills varit avvaktande till denna sektor. De
krav som framförts till regleringar inom området har avvisats. Vi anser
att utvecklingen visat att förhållandena i denna bransch ytterligare
behöver regleras i syfte att öka tryggheten och utvecklingen för de
anställda. Vi anser att auktorisation av uthyrningsföretagen måste tas upp
till ny prövning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett jämställt arbetsliv.