Anställda i offentlig sektor vågar inte kritisera
Ett stort och växande arbetsmiljöproblem är rädslan för att framföra kritik på sin arbetsplats. Tystnaden har brett ut sig på arbetsplatser inom skilda sektorer. Många arbetsgivare kräver idag lojal tystnad av sina medarbetare. Inte bara privata arbetsgivare, utan också kommuner och landsting finns i skaran, som menar att lojalitet betyder att inte kritisera sin arbetsgivare. Mest markant är det inom offentlig sektor. Människor vågar inte öppet kritisera sin arbetsgivare av rädsla för att få problem på arbetsplatsen.
Yttrandefriheten är lagskyddad. Men i undersökningar har visats, att det trots lagen ändå inte är så. I en rapport från SKTF, Svenska kommunal- tjänstemannaförbundet, intervjuades 1 400 personer, som är anställda inom landsting, kommuner och kyrkan. Rapporten visade att rädslan för att i massmedier kritisera verksamheten är störst inom kyrkans område, där 6 av 10 inte vågar framföra öppen kritik.
Det har blivit ett hårdare klimat i arbetslivet, med ökad konkurrens och stramare ekonomi. Massarbetslösheten under 90-talet har gjort, att arbets- givarna har haft stor tillgång till arbetskraft och har kunnat välja och vraka ur arbetslöshetskön, så att tyglarna till slut har stramats åt.
Totalt sett sägs att rädslan för att kritisera är störst bland kvinnor och äldre arbetstagare och hos administrativ personal.
Nästan varannan kommunalt anställd vågar inte öppet ge kritik och så många som 16% avstår från kritik av rädsla för att förlora jobbet eller för att man tror att det kan vålla problem på det egna arbetet. Man håller därför hellre tyst om oegentligheter, än säger ifrån.
Timanställda och vikarier är tystast
De människor, som har tidsbegränsade anställningar, har svårast att säga ifrån. Man tar hellre en dålig arbetsmiljö, än inga lönelyft eller inget arbete alls. Ofta är man tyst, på grund av det lönesystem som finns.
Professor Gunnar Aronsson på Arbetslivsinstitutet har gjort en undersök- ning om huruvida visstidsanställningar påverkar viljan att ta upp arbets- miljöproblem. Hans slutsats är, att många tillfälligt anställda vill ha fasta jobb, därför tiger de om missförhållanden. De som har fast jobb, tiger med tanke på lön och karriärmöjligheter. Som korttidsanställd, har man en osäker ställning på arbetsmarknaden. Ju osäkrare ställning, desto svårare att komma med kritik.
Lagen om yttrandefrihet gäller inte inom privat sektor
Yttrandefriheten är grundlagsfäst, men det gäller i förhållande till staten och det meddelarskydd, som finns gäller endast i statlig verksamhet. Hos privata företag gäller inte detta och när nu privata företag alltmer tar över inom t ex sjukvården, så försvinner detta skydd. Likadant är fallet med Telia och Posten, där privatiseringen av bolagen medför att offentlig kritik inte kan skyddas av lagen.
Vid en privatisering och i privata företag gäller således inte personalens yttrandefrihet och det grundlagsstadgade anonymitets- och meddelarskyddet. Arbetsgivaren har rätt att kräva lojalitet mot mål och metoder. Kritik kan därför ses som ett hot mot företagets ställning på marknaden. Den som ändå yttrar sig kritiskt offentligt riskerar disciplinära årgärder eller i värsta fall uppsägning.
En ny regel i medbestämmandelagen, som inte är så allmänt hållen, skulle kunna komma till rätta med detta faktum. Att utvidga meddelarskyddet, skulle innebära att även personal hos privata arbetsgivare får ökad yttrande- frihet. En utredning, som beaktar att även personal hos privata arbetsgivare kan inrymmas i en ökad yttrandefrihet, och som beaktar ovanstående regelförändring i medbestämmandelagen, behöver göras.
En parlamentarisk utredning behöver tillsättas, för att gemensamt kunna komma tillrätta med problemen om tystnaden på våra arbetsplatser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning för att komma till rätta med tystnaden på våra arbetsplatser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om en ändring i medbestämmande- lagen.
Stockholm den 3 oktober 1999
Barbro Feltzing (mp)
Thomas Julin (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)