Lönediskriminering fortsätter att vara det allvarligaste jämställdhets- problemet på svensk arbetsmarknad. Kvinnodominerat arbete är fortfarande starkt undervärderat. Den kompetens som kvinnor - och män - inom sådana yrkesområden besitter och det ansvar de har, värderas på grund av att arbetet förknippas med kvinnokönet på ett annorlunda sätt än motsvarande kompetens och ansvar i andra yrkesgrupper. Att det förhåller sig på det här sättet är en allmän uppfattning i samhället och är också belagt i den omfattande forskning som finns på området.
En förutsättning för att lagen om lika lön för lika och likvärdigt arbete ska bli genomförd i praktiken är att arbetsgivaren är skyldig att redovisa alla löneförmåner. En annan förutsättning är att det finns statistik, i vilken inte bara genomsnittslöner på nationell yrkesnivå redovisas utan i denna bör också jämförelser mellan kvinnors och mäns löner redovisas utifrån arbetsuppgifternas art.
JämO har påtalat bristerna i regeln om kartläggning av löneskillnader samt betonat behovet av en koppling av kartläggningsbestämmelsen till förbudet mot lönediskriminering.Vidare bör det införas en skyldighet att upprätta en konkret åtgärdsplan på arbetsplatsen som anger när och hur osakliga löne- skillnader ska åtgärdas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av lagtexten i jämställdhetslagen.
Stockholm den 29 september 1999
Birgitta Ahlqvist (s)
Lennart Klockare (s)